Jag är omgiven av kärlek

Kärlek. Varför ska man slåss, prata bakom ryggen, smutskasta, onda, elaka blickar och slänga hatord på varandra? Varför har vi inte mer kärlek här på jorden? I min drömvärld är världen fylld av kärlek istället för avundsjuka och hat. I den världen är alla lika mycket värda och vi lever på denna planet på samma villkor. Vi tar hand om den och vårdar den för att vi är tacksamma över allt det vackra som finns runt omkring oss. Vi visar kärlek till vår natur och till de som bor där, till både människor och djur.

Jag har ett ord, ett mantra som jag kallar det. Inget krångligt eller svårt att komma ihåg. Ordet är kärlek. Jag är kärlek. Inom mig, i allt jag gör, i mitt liv finns det så mycket kärlek. Det blir ibland så överväldigande att det gör ont, tårarna kommer men jag gråter inte för att jag är ledsen. Tårar när lugnet sköljs över mig, när jag blir varm i hela kroppen för jag inser hur fint jag har det. Alla fantastiska människor. Det är svårt att inte omges av kärlek, om du väljer kärlek. Det finns kärlek i allt och alla, ibland är det bara svårare att se och känna det.

IMG_0490.JPG
Jag har så länge jag vill minnas haft någon slags inre stress, en oro av att bli ensam, att bli lämnad. Det har hänt så otroligt mycket inom mig de senaste åren, speciellt under detta år. Vissa stunder har jag trott att jag skulle gå sönder, att tampas med skelett i garderoben kan gör otroligt ont. Men. Inget ont som inte har något gott med sig. Det stämmer om du väljer att se det så. Jag tror dock att vi alla behöver jobba med oss själva, att bli vän med oss själva och vårt förflutna. Att förlåta och gå vidare, oavsett vad man varit med om. Den resan ser troligtvis olika ut för oss alla och är mer eller mindre jobbig. Ibland klarar man det på egen hand, ibland kan det vara skönt att för hjälp och vägledning av någon professionell.

Jag tror att medicinen till harmoni i livet är att bli vän med det förflutna, åtminstone inte ovän med det. Genom att acceptera det som varit, kan du lättare leva här och nu och njuta av det som finns hos dig just nu. Jag har äntligen blivit vän med mitt förflutna, det har som sagt tagit flera år men nu står jag upp, ler och njuter av varje minut, av varje andetag.

Ja, jag är omgiven av kärlek. Det är vackert och jag är tacksam.

Annonser

Jag är omgiven av omtänksamma människor i mitt liv

Det kan låta tjatigt men återigen vill jag lyfta alla de fina människor jag har runt omkring mig. Jag kommer nog aldrig sluta förundras. Aldrig sluta att vara tacksam för dessa omtänksamma människorna. Jag blir varm i hela kroppen när jag tänker på dem. Tänk vilken tur att jag mötte just dessa människor en gång att vi fortsatt att hålla kontakten, lärde känna varandra och fastnade för varandra. Oavsett hur, när eller var jag träffat mina vänner så är alla otroligt omtänksamma och måna om mig. Det är något som rör mig till tårar om och om igen.

Hur har jag då gjort för att lyckats finna dessa härliga människor? Jag tror att vi stöter på vissa människor vid ett visst tillfälle, vid en viss tidpunkt i livet. Just där och just då behövde ni varandra, ni fick ett utbyte av varandra. Det var på så vis ni började prata med varandra. När det behovet var uppfylld, hade ni lärt känna varandra. Antingen har det där som ni drogs till varandra för byggt starka band mellan er eller så upptäcker ni att ni inte har så mycket gemensamt och går därför efter en stund åt olika håll. Ja, det är väl så vi människor fungerar. Det är väl därför ordspråket ”mister du en står dig tusen åter”, finns. Det tror jag iallafall, oavsett om det handlar om en parrelation eller en vänskap. Det är ju även så att vissa människor följer en genom hela livet, andra bara en period medan några kommer in och passerar ganska snart förbi. Oavsett så tycker jag att det är viktigt att visa sin uppskattning till den personen när den är i ens liv. För vem vet hur det ser ut imorgon. Därför vill jag uppmana dig till att se över vilka du har runt omkring dig. Se till att du omger dig med omtänksamma människor i ditt liv, som bryr sig och värnar om dig. Du kämpar ju så hårt med allt, låt det finnas människor som du ibland kan luta dig emot. Det är trygghet, det är kärlek för mig.

IMG_0496.PNG

En annan sak som är viktigt att ta upp är den älskade gyllene regeln. Alltså, visar du omtanke till de människor som finns i ditt liv, kommer de visa omtanke till dig. Svårare än så är det inte. En liten varning, en påminnelse, de där energitjuvarna. Gör dig av med de människor i ditt liv om du märker att de bara tar och du bara ger. Då följer de inte den gyllene regler och därför blir det inte någon bra, hälsosam vänskap. Vi ger och vi får, då fungerar relationer bäst.

In my head

Denna månad är det tema hälsa här på bloggen. Jag skriver en hel del om vikten av att lyssna på sin kropp och ta hand om den. Det är min strävan men ibland blir det för mycket, ibland är det svårare att leva som man lär. 

Idag blir det ett något mer personligt inlägg. Jag har så mycket i mitt huvud, har försökt med papper och penna men inga ord kommer på pappret. Jag älskar ju att skriva, oavsett hur men av någon anledning så känns det mindre ansträngde att skriva på datorn just nu. Så nu låter jag bara fingrarna sväva över tangentbordet och det får bli som det blir.

När tankarna snurrar, de snurrar så snabbt att det är svårt att fånga någon. Allt blir ett virrvarr som skapar förvirring. Det skapar obalans inom mig. Varför? Som jag tidigare skrev, jag lever nog inte riktigt som jag lär just nu. Största anledningen är mitt jobb, jag tar med mig det hem. Jag kan inte stänga av, har glömt bort vart knappen sitter. Det har varit ganska intensivt på jobbet eller rättare sagt, jag lägger ner för mycket hjärta i arbetet. Det är det som är det svåra att jobba med människor, att inte bli för personligt involverad. Jag har visserligen två jobb, dels som kost- och hälsorådgivare men därifrån har jag lite semester eller rättare sagt, klienterna har tagit semester från mig. Mitt andra jobb, det jag gör på heltid, där jag har anställning är inom offentliga sektorn. Jag har förmånen att jobba med ungdomar som kommer hit ensamma från andra länder. Jag jobbar där de bor, alltså ett boende för ensamkommande flyktingungdomar. Och jag bara älskar det! Varje dag lär jag mig något nytt, smått som stort. Det hela går ut på att hjälpa dem in i det svenska samhället, jobba med språket och allt annat som ingår i en ungdoms vardag. Det som ger mig mest är när man knutit band och ungdomen känner att den kan lita på mig. När någon slags vänskap börjar skapas och ungdomen börjar öppna upp sig för mig. Samtidigt är det det som är det svåra, att då inte bli för involverad. Jag är en människa med ett stort hjärta och har otroligt svårt att inte ta med mitt hjärta i det jag gör. Det är rent ut sagt en omöjlighet. Faran med det är som sagt att det är svårt att stänga av när arbetsdagen är slut.

Jag känner mig frustrerad, emellan åt riktigt förbannad och stundtals skäms jag. Jag skäms för hur vi människor i detta land är och över vårt beteende. Vi är så många som tar saker för givna. Att få jobba med dessa ungdomar får mig att förstå att vi är äckligt bortskämda och otacksamma. Alla miljontals människor som är tvungna att fly sina hem, från sitt hemland, säga hejdå till sin familj för att försöka rädda sitt eget liv. Det är ingen dans på rosor, långt ifrån. En del kan ha förlorat hela sin familj, några har sett någon de älskar bli dödad, mitt framför dem. Jag kommer aldrig kunna förstå dels det hat som finns här i världen men inte heller känslan av att behöva fly för sitt liv.

hand in hand

Det är inte så konstigt att jag blir personligt engagerad, berörd av mitt jobb. Jag fattar det. Jag vet dock att det är än viktigare att jag tar hand om mig själv. Att jag använder de verktyg jag har för att ibland stänga av, stilla alla tankar och känslor inom mig. Jag vet att yoga och meditation kan hjälpa mig mycket med detta. Jag ställer mig på mattan varje morgon, det är något som jag har svårt att se att jag kommer sluta med. Men sedan, under dagen när världen kommer inpå mig, jag klarar inte att balansera alla inputs, inte en hel dag. Jag vet att jag borde ta pauser under dagen, att sätta mig ner en stund och bara vara i andetaget. Jag vet att jag skulle må bra av det. Det svåra är att åter få in det som en rutin i vardagen. Jag har lyckats få till det förut så jag vet att det går. Jag behöver det för harmoni i både kropp och sinne.

Hur gör du för att vara i balans? Har du verktyg för att inte ta med dig jobbet hem? Kan du skilja på jobb och fritid? Ger du dig själv tid för reflektion och mental återhämtning?

Vi lever på samma planet

Igår var jag på centralen. Det är svårt att ta in, det går inte att förstå. Så många människor som är här utan trygghet, ingen vetskap om vad som kommer att ske, hända med dom, vart dom ska ta vägen. Det är dock fantastisk att se hur många som vill hjälpa till på olika sätt. Överallt är det volontärer som hjälper till med allt från att vara tolk till att laga mat och hjälpa dom som behöver läkarvård och mediciner. Trots allt bor vi på samma planet. Vi alla är människor. Kött, blod, celler, känslor. Det enda som skiljer oss åt är talspråket.  

 

Facebook och i tidningar, på nyheterna fylls med denna flyktingkatastrof som är ett faktum. Man vet inte vad man ska tro på. Jag tycker att alla som har möjlighet hjälpa till på något sätt ska göra det. Funderar du på varför? Vänd på steken, hur skulle du vilja bli bemött om du var tvungen att fly från ditt hemland?

Visst, det finns 35000 hemlösa i vårt land idag. Kanske det borde läggas resurser där. Det säger jag inget om. Men lika självklart är det att sträcka ut en hand till folk som flyr sitt land, fördas hit under mindre trevliga förhållanden. Vad vet man om framtiden. Men just nu. Just i denna stund behöver vi samla oss och sträcka ut en hand, ge ett leende. Det kan ge så mycket till alla de som är långt långt borta från sitt hemland. Deras hem, deras land där de vuxit upp som de varit tvungna att lämna för att överleva. Det finns inte så mycket mer att säga om det.

Vi människor är goda i grund och botten. Om du inte vill göra något för någon annan, så gör det för dig själv. Är du i Stockholm, åk till centralen, dels för att få en förståelse för vad som händer just nu. Ställ dig där, titta på människorna och le mot dem. Det räcker med fem ynka minuter. Testa, än om du tycker att det känns tramsigt. Med ett leende kommer man långt, framför allt kan ett leende får dig att må bra.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. 

lånad bild

Reflektion av månadens tema Omtanke

Så var det än en gång dags att reflektera över månaden som gått. Oktober. Omtanke. Hur har det känts för dig att lägga lite extra fokus på just omtanke? Har du lärt dig något nytt om dig själv?images (66)

Jag slutas aldrig förvånas, ständigt upptäcker jag nya saker hos mig själv. Saker som får mig att tycka om mig själv lite mer. De där hackspettarna är där och pickar titt som tätt men det positiva är att de pickar inte lika ofta och lite mindre hårt nu. Jag hoppas att en dag så har jag blivit kompis med hackspettarna och de pickar på mig mest för att hjälpa mig ibland, inte bromsa, stoppa mig som de gjort tidigare och fortfarande gör. Jag har fallit men än en gång har jag rest på mig. Det är väl så med livet, det går upp och det går ner. Konsten är att inte hamna under ytan, att finna verktyg som gör att du klarar av dalen trots att det i stunden kan kännas hopplöst.

Vad var det bästa som hände i oktober? För mig, i mitt liv händer det ständigt saker, både inom mig och runt omkring mig. Jag känner just nu bara en enorm tacksamhet över allt jag får vara med om. Oavsett vad det är så ger det mig erfarenheter och med det även möjligheter att lära mig nya saker. Jag formar mitt liv precis så som jag vill ha det, än om formen ständigt är under förändring så är det jag som skapar den och den resan är galet häftig. Det är ju mitt liv, min livsresa.

Vilka förväntningar har du på november? Jag har en massa tankar och planer i mitt huvud, jag är inte redo att berätta något om det än. Jag hoppas att jag kommer än lite närmre en verklighet av dessa tankar och planer nu i november. November brukar vara en rätt tung månad för mig, mörk, regnig och trist. Jag ska göra vad jag kan för att november 2014 ska bli den bästa november i mitt liv. Min plan är att lägga fokus på sådant som ger mig energi samtidigt tillåta mig vara i det som än dyker upp.

Jag är omtänksam

Jag är omtänksam – dagens affirmation

Hur du någon gång fått frågan hur du tror att andra uppfattar dig? Vilka ord skulle dina vänner använda när de beskriver dig? Hur vill du beskriva dig? Vilka egenskaper har du som du vill ska synas och nå ut till de människor du har runt omkring dig?

hämta (29)Omtänksam, det är väl något vi alla vill vara, något vi hoppas att de människor vi har i våra liv ska uppfatta oss som? Jag vill vara omtänksam, jag ser mig vara omtänksam. Jag bryr mig om mina nära och kära. Jag visar på olika sätt att de är betydelsefulla och att jag är måna om dem. Att vara omtänksam och visa respekt tycker jag hänger ihop. Genom att visa omtanke på så vis att om någon säger nej eller inte vill vara med just nu, visar jag respekt till den personen. Jag respekterar andra människors åsikter och anser att vi alla har rätt att tycka, känna och tänka vad och hur vi vill. Det är ok att vi är olika.

Hur gör du för att visa omtanke? Så väl som att omtanke och respekt hänger ihop, anser jag att omtanke och kärlek också hör ihop. Jag bryr mig om de människor jag håller av. Jag visar kärlek till dem och på så vis ge jag dem min omtanke.

Åter igen, som så många gånger förr vill jag att du vänder blicken mot dig själv. Det är en självklarhet att du ska vara omtänksam mot andra men hur är du mot dig själv? Tar du hand om andra och alltid sätter alla andra framför dig själv eller skänker du dig själv en omtanke nu och då? Det behöver inte vara hela tiden. Det behöver inte vara stort eller kosta pengar. Lyssna på dig själv, ta hand om dig, både kropp och själ. Visa omtanke till det dyrbaraste du har, DU. Det är så jag ser det, det dyrbaraste vi har är oss själva. Jag har inte egna barn och jag kan tänka mig att det är några av er som är föräldrar och svarar ”Det dyrbaraste jag har är mina barn”. Men hur bra förälder är du om inte du mår bra, om du inte tar hand om dig själv? Jag vill påstå att om du ger dig själv lite kärlek och omtanke så kommer många svåra stunder inte bli lika svåra, då du förhoppningsvis har mer kraft att ge till dina barn, nära och kära.

Att ge utan att förvänta sig något

Månadens tema är som ni vet omtanke. Förra veckans utmaning var att ge, göra något för någon annan utan att förvänta sig något tillbaka och sedan reflektera över händelsen.

Jag har grubblat på vad jag skulle kunna göra för någon annan. Det visade sig att sådant är svårt att planera. Förra helgen var jag på dansmara i Gävle, underbara dansvärld.

IMG_0498.PNG
Jag är nog fortfarande danshög, det är så otroligt många fina människor att jag om och om igen blir rörd till tårar. Hur som. Jag dansade med en kille, efter dansen berättade jag för honom hur fantastiskt roligt det var att dansa med honom. Han sken upp, sträckte på sig och sa tack. Nu i efterhand slog det mig jag just då gjorde utmaningen. Jag berättade om min känsla, hur jag upplevde något vi skapat tillsammans. Det fanns inga som helst förväntningar på att jag skulle få något tillbaka. Jag blev så glad av hur han tog emot mina ord att jag också gick därifrån med ett leende.

Det är inte klokt hur härligt det är att göra en annan människa glad. Om du inte testat än, vad väntar du på!