Jag är kär!

Livet går upp och ner, så är det och så kommer det alltid vara. Det behöver vara tungt och motigt ibland för att man ska kunna uppskatta när det går lättare och livet leker. 

Just nu befinner jag mig i Stockholm, mitt älskade andra hem. Ibland saknar jag denna stad så att det gör ont i hjärtat, ett år sedan jag flyttade upp till norr. Samtidigt ångrar jag det inte för en sekund, jag mår bra av att vara i Norrland. Jag gillar kontrasterna mellan lugnet i småstaden och pulsen i storstaden. Hur som så får denna stad det alltid att bubbla inom mig, ibland kommer till och med elefanterna och stampar i min mage.

Jag är evigt tacksam att jag en gång för många år sedan valde att släppa trygghet, att jag vågade chansa och flyttade. Ett av de bästa beslut jag någonsin fattat. Så galet mycket jag lärt mig om mig själv under dessa år och så många härliga människor jag lärt känna. Jag liksom bubblar, jag är kär! Kär i livet. I mitt liv. Det blir verkligen vad man gör det till. Det finns inga quickfix här i livet, det gäller att ha tålamod, tillit och tro på att allt löser sig till det bästa. Så tänker jag. Jag har visserligen sökt efter verktyg för att bygga upp mitt tålamod och min tillit både till livet och till mig själv. Jag tror jag börjat finna det nu. 2016 har hittills varit väldigt utmanade men jag har tagit det med ro, tänkt att det kommer ordna sig. Jag har valt att fokusera på att bara vara, här och nu. Meningslös oro som tidigare var mitt mellannamn har jag börjat få kontroll på, en otroligt skön känsla. Mitt recept till balans heter andas. För tre månader sedan hoppade jag på meditationskursen med Ulrica Norberg och Yogobe. Sedan dess har jag kämpat på varje dag med den, än om jag inte gjort kursen varje dag, har jag sett till att sätta mig ner i stillhet en liten stund varje dag. Det gör något med både kropp och själ när man vågar stanna upp och bara vara. Jag upplever att jag numera hanterar både stress och plötsliga händelser bättre, jag kraschar inte längre. Jag har fått ett nytt beroende, men denna gång är det något som inte skadar mig, det är något som är hälsosamt och gör mig gott. Yoga och meditation är världens bästa medicin. Som jag önskar att alla människor som mår dåligt, både psykiskt och fysiskt som går till läkaren för att få hjälp, jag önskar då att läkaren kunde skriva ut recept till en yogastudio eller varför inte erbjuda ett konto hos Yogobe. Jag tror starkt att vårt samhälle skulle må mycket bättre av att regelbundet, någon gång varje dag, stanna upp, lägga sig på golvet och låta kropp och hjärna bara få vara en stund.

Tillbaka till varför jag är kär. Jag är bara så tacksam för allt, för allt som händer i mitt liv. Jag pratade med en nyvunnen vän idag, det blev ett kort samtal men det gav mig otroligt mycket. Efter en kort stund berättar han att blir alldeles varm i hjärtat när han hör min röst, att jag ger honom energi och att jag har en speciell plats i hans hjärta. Därefter säger han, tack för att jag träffat dig. Det gjorde mig väldigt glad, alldeles varm inombords. Det fick mig att inse att man inte behöver höras eller ses jämt och ständigt, än fast man nyligen lärt känna varandra. Vissa människor lämnar helt enkelt avtryck och när det visar sig vara ömsesidigt skapas ett band, ett vänskapsband som är bland det finaste i livet. Jag är alltså inte kär i honom, jag är kär i mitt liv. Jag är så stolt över mig själv, jag klarar allt jag förtar mig och det blir vad man gör det till. Jag har bara bestämt att lita på att livet ger mig de utmaningar jag behöver för att bli starkare i mig själv, jag har på riktigt börjat förstå hur värdefull och bra jag är. Att jag duger precis som jag är. Det är en otroligt skön känsla.

Jag är tacksam för all kärlek som finns i mitt liv, för alla fina människor jag ständigt kommer i kontakt med. Just nu sörjer jag något, jag saknar eller längtar inte efter tvåsamhet. Jag trivs med mitt liv. Jag jagar inte längre, vilket jag gjort i hela mitt liv. Jag tillåter mig att vara precis där jag är och vara i det jag känner just nu, än hur det är. Jag litar på livet och är det meningen att jag ska leva själv, utan barn, ja då är det så och det är ok. Men vad vet vi om framtiden, kanske mannen en vacker dag visar sig och jag faller pladask. Kanske, kanske inte. Det visar sig, till dess tar jag dagen som den kommer och njuter till fullo av hur vackert livet är.

Idag, om någon timme är det dags att sätta mig i bilen tillsammans med dansvänner som jag inte träffat på ett år. Den årliga trippen till Öland och dans står på agendan varje dag i en veckas tid. Det ska bli underbart att träffa alla fina människor, det är kärlek. Och jag är lycklig.

Vad gör du för att ta hand om dig själv? Stannar du upp i denna hektiska vardag som vi lever i? Kommer du ihåg att andas? Lyssnar du på dig själv och din kropp? Hur gör du för att ge dig själv kärlek?

Annonser

Tankar om kärlek

Jag är fullt medveten om att det är tacksamhets-månad. Jag älskar livet. Jag har ett bra liv. Det behöver dock inte innebära att allt i livet är frid och fröjd för det. I mitt liv är det inte riktigt det, eller det beror på hur jag tittar på livet just nu. Jag vill nog påstå att jag är lite bitter. Det handlar om kärlek. Jag har massor av kärlek i mitt liv. Men. Jag längtar så galet mycket efter att vara kär, så där härligt kär så att det pirrar i hela kroppen. Jag längtar efter den där spänningen, mystiken och nyfikenheten att lära känna en ny människa och som det inte går att få nog av. Det var, ja, jag kan knappt komma ihåg när jag kände så sist. På riktigt riktigt så är det nog 10 år sen sist!

20140719-193545-70545908.jpg
Jag har varit singel i tre år nu. Visst jag har dejtat och träffat någon ett tag men det blir inte mer än så. Antingen slocknar intresset hos mig eller hos den andre. Jag undrar varför det alltid blir så? När ska den där mannen dyka upp där vi båda känner ett liknande intresse och nyfikenhet till varandra? Jag börjar som smått ge upp hoppet. Jag vill finna mannen att skapa en relation med, en relation som vi båda tror på och som vi båda gör allt för att få den så där underbart härlig. Jag vill finna mannen som ska bli far till mina barn.

Ja, jag är ”bara” 30 år men den biologiska klockan tickar och jag längtar efter det där familjelivet som många runt omkring mig har. Jag är inte avundsjuk, jag har ett bra liv idag. Jag bara längtar. Att längta är något fint och jag vet att det kommer bli bra. En dag kommer han komma där på sin vita häst. Jag måste bara vänta och ha tålamod. Ibland tappar jag tålamodet, då är det lätt att jag gör knasiga val eller blir kär i kärleken.

Jag längtar efter att få längtar och saknar att få sakna någon. Just nu både saknar och längtar jag, jag vet bara inte efter vem. Ho ho, vart är du?

Att jobba med mig själv och min personliga utveckling tar tid och det är en never ending story. Samtidigt som jag känner denna frustration, är jag tacksam över att jag ger mig själv den här tiden till mig själv. Det har hänt så otroligt mycket inom mig de tre senaste åren, jag är tacksam att jag gett och ger mig tiden till detta.

20140719-191641-69401704.jpg
Jag har inte varit redo för att ta in en annan människa inpå livet, kanske jag inte är det ännu? Kanske det är därför jag fortfarande är singel. Kärleken kommer när jag är redo – så tänker jag. Jag intalar mig att om jag slutar leta, så kommer min prins att dyk upp. Jag väljer att tro det, jag vill tro så. Jag är varken ful, äcklig, korkad eller dum. Jag är en otroligt bra tjej på många vis, det vet jag. Jag vet att en dag kommer någon få lära känna denna otroligt grymma brud och någon kommer göra henne knäsvag. En dag. En dag kommer jag få känna det där pirret i magen, det vet jag. Vilken dag det blir, vet jag inte. Den som lever får se. Det är det som är så spännande. Det är det som är tjusningen med livet, ingen vet vad som händer imorgon, nästa vecka eller nästa månad. Vi vet inte vilka människor vi kommer att möta och vilket som kommer att spela stor roll i ens liv. Jag må vara lite bitter men för den delen glömmer jag inte bort att ta tillvara på dagen, att leva här och nu. Jag mår bra, jag bara längtar.

PÖS – Post Ölandsyndrom

Som jag saknat att skriva och reflektera, det har varit full rulle på semestern på Öland och jag har valt att bara vara. Känner nu att jag behöver det här, jag har funnit mitt sätt att jobba med mig själv och mina tankar. Att ha den här bloggen ger mig mycket på olika sätt, jag har syften med det jag skriver. I grund och botten så är det för min egen skull, jag tycker att det är skönt att skriva av mig utan att gå in på djupa detaljer eller älta något. Det jag skriver är mer konkreta och jag väljer att skriva på ett sätt som jag hoppas kan hjälpa någon annan. Det som värmer gott i hjärtat är när jag får respons på det jag skriver, det får mig att vilja ge mer av mina tankar och funderingar. Tillsammans är vi ju så mycket starkare! 

IMG_3079

Veckan på Öland har varit fantastiskt på många sätt men även väldigt omvälvande. Man lever så inpå varandra, det är så mycket kärlek, skratt, glädje och även tårar att jag inte vet hur jag ska bearbeta alla intryck. Jag är så otroligt tacksam att jag fann denna dansvärld, så många fantastiska människor som finns i den! Jag börjar verkligen förstå att jag är inte ensam och att det finns människor, överallt som tycker om mig precis som jag är. Det är något jag ständigt får jobba med, att jag är värdefull och min personlighet är fin. Jag får ofta komplimanger för mitt utseende, leendet, rumpan osv men sällan får jag höra något om mitt inre. Jag är väl medveten om att jag har en både tjock och hög mur runt omkring mig. Den är svår att riva men de personer som väljer att stanna till och lite envist försöka klättra över muren, får se en alldeles fantastisk människa som har så mycket kärlek att ge.

PÖS – Post Ölandsyndrom är något som drabbar de flesta som varit på Ölandsveckan. Att komma hem till vardagen, att försöka smälta alla intryck, upplevelser och händelser från senaste veckan, är tufft. Det är viktigt att låta det hela vara en process som sköter sig själv, att tillåta tårar och tankar få komma och gå under bearbetningen. Det kanske låter konstigt, fjantigt? Det är något som inte går att förstå förrän man varit där på ön under dansveckan. Så mycket kärlek, överallt och hela tiden. Det blir nästan för mycket, överväldigande. Jag gillar kärlek. Kärlek är något bland det finaste vi människor kan ge varandra. Jag är fullt medveten om att det kommer ta några dagar till att smälta alla intryck från ön, jag väljer att vara i den känsla som infinner sig, oavsett hur den känns. Jag är lycklig, jag mår bra, jag är fylld av kärlek. Alla dessa känslor är fantastiska att få känna och uppleva, det blir så mycket av allt att tårarna kommer. Tårar är fint tycker jag. Tårar som rinner nedför en kind, det är vackert. Snälla, dölj inte dem, håll inte tillbaka dem utan låt dem bara komma och vara. Tårar är vackra.

Några avslutande ord med temat ”Självkänsla”

Så är mars månads sista dag här, det innebär även att temat ”Självkänsla” lider mot sitt slut. Innan vi går vidare med nästa tema så bör månadens arbete sammanställas och utvärderas. Jag gillar ju sådant, kanske det är en arbetsskada men i många fall är det bra att knyta ihop säcken på något vis innan man öppnar nästa.

ungsjalvkanslaed

(Bilden är lånad)

Frågeställningarna lyder:

  • Hur kändes det att fokusera på självkänsla, och har du lärt dig något om dig själv?
  • Vad var det bästa som hände i mars?
  • Vilka förväntningar har du på april?

Som jag nämnt några gånger under månaden, det har stundtals varit tuff, svårt och jobbigt att ta till mig affirmationerna. Varje dag ställs jag inför en utmaning, det är att fundera på vad dagens affirmation betyder för mig, hur jag ser på den, var står jag, hur ska jag kunna uttrycka mina tankar i ord på ett lätt och förståeligt sätt. Jag använder ju mig av bloggen för att komma till uttryck, det svåra är att jag vill vara personlig men inte privat. Allt jag skriver vill jag kunna stå för, även om tio år! Jag vill heller inte trycka ner någon eller försköna sanningen. Just månadens tema har stundtals varit jobbigt just för att jag verkligen inte vet hur jag ska uttrycka mig eller hur jag ska kunna ta till mig affirmationen, min självkänsla har inte varit den bästa. Men. Det går alltid att träna den och idag är den betydligt bättre, arbetet fortsätter såklart då självkänslan är en färskvara.

Vissa inlägg har tagit timmar att skriva, än om det bara är några rader text. Handen på hjärtat så är detta bland det bästa jag gjort, en investering i mig själv! En rejäl utmaning, allra helst när jag får feedback av er och vilket även sporrar mig till att fortsätta skriva. Jag älskar utmaningar så jag kommer att fortsätta att skriva en ny affirmation varje dag. Jag tänker en månad i taget men hoppas jag har lusten att fortsätta året ut.

Så, har jag lärt mig något nytt? Jag har lärt mig en massa. Det är nästan lite läskigt hur snabbt det går att ändra på ett beteende, ett tänk om man medvetet arbetar med det varje dag. Jag har haft en tung start på detta år med sjukskrivning och depression, vill dock inte berätta mer än så om just det. Under månaden har jag i alla fall lyckats ta mig upp på kanten och jag är på väg att resa mig sakta men säkert. Jag är är målmedveten och envis, en rätt bra kombination när det händer oförutsedda saker. Ibland tappar jag bort mig själv, jag tillåter mig då att vara där en stund. När jag väl hämtat kraft igen, tågar jag fram med bestämda steg. Jag gillar framåt, inte bakåt. Det som har varit går inte att göra något åt, ta lärdom av det och för mig handlar det om att få ha känslan av att vara nöjd. Jag gillar att vara nöjd. Det är upp till mig själv att se till att detta behov uppfylls, det är mitt ansvar och ingen annans.

Det finns en massa bra saker med den gångna månaden. Måste jag välja en sak, blir det dansen. Dansen ger mig så otroligt mycket. Jag har dansat varje helg och förra helgen var det även dansmara i Gävle (20h dans på 3 dagar). Dels är dansen en väldigt bra motionsform men främst älskar jag dansen för att man träffar så otroligt mycket folk. Samtidigt är dansen en stor utmaning då det gäller att våga slappna av och ha roligt ute på dansgolvet och att det inte handlar om en prestation. Det handlar inte om att dansa snyggt, att sätta avancerade turer o.s.v utan det handlar om att skapa en dansglädje tillsammans. Det här med att ständigt träffa och prata med vilt främmande människor har varit otroligt jobbigt men jag har lyckats kommit över den tröskeln. Denna månad har jag kommit i kontakt med många sköna, underbara människor. Jag blir så glad att det spritter i kroppen. För att beskriva känsla, vilket egentligen inte går, det är som att vara nykär. Ni vet när det pirrar och bubblar i hela kroppen, det där leendet är ständigt på läpparna. Du kan nästan inte tänka på något annat. Du vill bara ha mer och mer. Det blir nästan som en drog, ett kraftigt begär. Skillnaden mellan att vara nykär och känslan dansen ger är väl att den sexuella, fysiska attraktionen inte blir den samma. Ska dock inte sticka under stolen med att det ibland kan hetta till på dansgolvet. Jag vill dock kalla det kemi och inte en fysisk attraktion. Det skapas en kemi mellan två troligtvis helt okända människor, vilket i sig är rätt häftigt. Men. Det är en dans och det jag tycker att det är något fint när den där kemin bildas. Jag tror att jag har min hobby, min passion att tacka för att jag börjat kravla mig ur det där svarta hålet jag råkade falla ner i i början av året.

Förväntningar på april. Ännu mer dans och nya bekantskaper såklart. Vi har gått över till sommartid, innebär ljusare kvällar och sakta men säkert varmare temperatur ute. Solen börjar värma på riktigt – underbart! Jag tycker att alla människor blir så otroligt snygga om våren, det är som att alla vaknar ur sitt ide och börjar leva igen. Det lyser om varje människa, våren kommer med ny energi och en längtan efter sol, värme och lediga dagar börjar infinna sig hos många. Jag ser även fram emot det nya temat ”Självförtroende”, det ska bli spännande att se vad som händer med det.

Jag tror att april kommer att bli en galet bra månad, jag har en skön känsla om att mån
ga pusselbitar kommer att falla på plats. Det ska bli spännande, så ivrig att jag nästan inte kan vänta. Jag vill att allt som ska hända, händer nu. Men. En sak i taget och var sak har sin tid. Lev nu och njut! 

Jag är värdefull

Jag är värdefull – dagens affirmation

värdefullEfter att ha jobbat med månadens tema ”självkänsla” så vågar jag erkänna att jag är värdefull. Jag är värdefull för mig själv men även för andra. Kan inte beskrivs med ord hur glad, tacksam, lycklig jag är för att jag har så underbara människor i mitt liv. Och den enda jag kan tacka är mig själv. Jag är underbar, jag är värdefull. Mina åsikter, min vilja, mina fantasier, ja allt jag är gör att jag är värdefull!

Hur ser du på dig själv? Tycker du att du är värdefull? 

Jag tycker om att vara den jag är

Jag tycker om att vara den jag är – dagens affirmation

Förändring. För det är väl det det handlar om? Allt förändras. Hur jobbar du med din personliga förändring? Idag är det väldigt mycket prat om mentalt arbete och att alltid sträva mot att ständigt bli ett bättre jag. Hur påverkas du av det? Låter du allt passera eller suger du i dig all information som flödar till höger och vänster? Eller har du lyckats finna någon balans där mittemellan?

Med tanke på bland annat dessa affirmationer jag skriver om varje dag så tror jag på att genom att jobba medvetet med sig själv kan man bli tryggare och starkare. Jag älskar mig själv och är stolt över att jag är jag. Men. Jag jobbar med mig själv dels för att det har funnits, finns beteenden hos mig som jag inte gillar, som kan bli bättre. Jag tycker om att vara som jag är, jag är ju jag. Är jag inte jag, vem är jag då? Det går ju inte. Jag är alltså jag men för mig handlar det om att öppna sinnet och våga ändra en tanke, bryta ett mönster nu och då. Jag fastnar dock väldigt lätt i mönster. Att jobba med sig själv på ett medvetet sätt är otroligt häftigt. Jag tror att det handlar om att finna en balans mellan att vilja stäva framåt och att låta dig själv vara där du befinner dig just här och nu.

 

Jag älskar mig själv och tar hand om mig på bästa sätt

Jag älskar mig själv och tar hand om mig på bästa sätt – dagens affirmation

20140329-144017.jpg
Så var det det här med livet och ansvar. Vi har bara ett liv, vi har bara en chans att leva just idag. Det är du som har ansvar för ditt liv, det är upp till dig att göra det bästa av det liv du lever. Idag är lördag, solen värmer och allt i naturen börjar vakna till liv. Njut av dagen, ta till vara på den på ditt sätt. Gör något för dig själv, gör något du älskar. Ta hand om dig själv, visa dig själv hur bra och hur viktig du är för dig själv.

Det finns bara en av dig och det är du. Du är unik, underbar, fantastisk! Du är din alldeles egna skatt, en väldigt dyrbar skatt. Var rädd om den.

Idag har jag njutit av en god frukost, tagit del av det härliga vädret och ikväll ska mysa med god mat och trevligt sällskap. Jag har vilodag då jag var och dansade igår, benen blir lite tunga av det. Jag lyssnar på kroppen, njuter av dagen, ger mig själv det jag behöver för att må bra. Jag tar hand om mig själv för att jag älskar mig själv.