Våga be om hjälp

Är du en person som tänker att ensam är stark? Att du klarar allt, det är bara att bita ihop? Funderar du på varför du reagerar på vissa saker på det vis du gör? Känner du dig ibland eller alltid vilsen i ditt eget liv? Är du en person som öppet och ärligt pratar om hur du mår?

Jag vill inte kalla det att komma tillbaka till vardagen, jag har inget att komma tillbaka till eftersom det som har varit tillhör det förflutna. Det enda vi kan påverka är idag och framtiden. Därför kommer jag inte tillbaka. Något har hänt inom mig, jag är på en inre resa. Det är otroligt tufft, hårt och jobbigt. Många tårar faller, ångesten kommer titt som tätt, hopplösheten och framför allt tröttheten.

Det är tyvärr fortfarande lite tabu att säga att man regelbundet går till psykolog eller kurator. Jag förstår inte varför. De människor som väljer att be om hjälp tycker jag är modiga. De har antagligen kämpat en hel del på egen hand men känner att man inte klarar det själv. Jag är tacksam att det finns de som väljer att studera beteenden och om vårt psyke, att det finns de som älskar att sitta och lyssna på andra människor dagarna långa. Jag beundrar er, ni är fantastiska!

Det var cirka fem år sedan jag träffade en psykolog för första gången, tyvärr klickade inte vi. Så är det ju, möten med andra människor handlar om personkemi. Jag slutade där efter några träffar. Därefter har jag träffat både psykologer och kuratorer i omgångar. Sedan i höstas har jag regelbundna träffar med en kurator. Jag gillar henne, hon lyssnar, analyserar, tänker med mig och förstår mig. Jag tror vi börjar hitta kärnan i min eviga berg- och dalbana.

Jag strävar efter ett liv i balans, jag vill kunna förstå varför jag ibland reagerar och agerar som jag gör. Livet är en berg- och dalbana men jag gillar när det inte går fort, jag vill hinna njuta av utsikten uppe på berget och se mig omkring i dalarna. Jag vill kunna hanterar både topparna och dalarna. Jag vet att jag kommer göra det en dag, jag har bara bestämt att jag ska och då kommer det bli så. Du vet ju att du kan påverka väldigt mycket i ditt liv och i ditt mående. Viktigt att påpeka är dock att allt är ok, oavsett om du är i på ett berg eller i en dal. Allt är ok. När livet känns tungt, mörkt, håll ut, det blir snart ljusare. Efter regn kommer solen och våga be om hjälp.

Annonser

Det finns alltid något nytt att lära

I varje möte, i varje situation kan du lära dig något nytt. Hemligheten är att vara öppen och nyfiken på vad som händer och hur du reagerar för att därefter hur du väljer att reflektera över händelsen. 

Varje kväll innan jag går och lägger mig gör jag en reflektion av dagen. Om jag stött på en svårighet, ett problem söker jag svar på vad jag lärt mig om situationen, något positivt jag kan ta med mig eller hur jag kan göra annorlunda nästa gång jag hamnar i den situationen för att få ett annat resultat. Jag formar ju mitt liv och det är upp till mig vad och hur jag vill ha det. Väljer jag negativa tankar, ja då skapas något negativt.

På tisdag åker mitt gips av, det är nu fyra veckor sedan jag bröt handleden. Tiden går otroligt fort, visp så är det dags att säga farväl till det. Så, vad tar jag med mig av denna tid? Jag har lärt mig otroligt mycket under dessa veckor. Allt från att hantera och möta motgångar, plötsliga förändringar som att inte kunna laga mat lika lätt, inte köra bil och ta mig vart jag vill, det här med att duscha har ju varit en spännande historia. Men det svåraste har varit att inte klara sig själv, att be om hjälp. De två första veckorna tyckte jag att det var väldigt jobbigt, jag ville ju inte vara till besvär och ta upp någon annans tid. Men ack så fel jag hade. När jag väl bad om hjälp fick jag alltid svaret ”självklart”. Det har varit den bästa lärdomen. Ensam är inte alltid stark. En annan sak jag blivit än mer medveten om är att lyssna på kroppen, inte forcera. Det är så himla bra!

Nu återstår månader (som jag förstått det) av rehab och att träna upp handleden för att så småningom återfå styrkan igen. Jag längtar efter att träna över lag, den senaste månaden har det inte blivit mycket av den varan. Yoga har det blivit dagligen, vilket både kropp och själ tackar mig för. Det är bästa stunden på hela dagen, oftast så blir det en stund på morgonen och en på kvällen, har upptäckt att sömnen blir mycket bättre när kroppen får varva ner en stund innan sängen. En favorit jag använder mig av är Viktor Frihs avslappningspass. Love it! Skärmavbild 2016-03-27 kl. 21.56.55

Hur hanterar du motgångar? Vad använder du för verktyg vid reflektion?

Med- och motgångar

Det sägs att livet ger oss utmaningar för att utvecklas och växa som människor. Ibland kommer utmaningarna till oss medan andra gånger söker vi upp dem. Härom dagen åkte jag skridskor, ramlade och olyckligtvis landade jag på ena handen. Det visade sig att det var två frakturer i handleden. Jag har aldrig brutit eller skadat mig tidigare, så är nu en erfarenhet rikare. De första dagarna kände jag mig positiv och glad, att det är som det är och jag får helt enkelt gilla läget. Så är det fortfarande men jag hamnar i svackor när jag tycker synd om mig själv och blir frustrerad över att jag inte klarar saker som innan olyckan.IMG_1750

Jag har varit sjukskriven förut men då på grund av andra orsaker, ej fysiska skador. Denna gång är det annorlunda, jag älskar mitt jobb och vill verkligen inte vara hemma. Tidigare har jag känt mig ensam. Nu ler jag mot mig igenom smärta och motgångarna. På något vis välkomnar jag denna motgång än om det är kämpigt emellanåt. Jag har så mycket kärlek i mitt liv. Jag är tacksam. Jag lyssnar på mig själv och min kropp och tillåter mig känna, oavsett känsla. Jag är modig. Den stora utmaningen med denna situation är att be om hjälp. Det är något som verkligen tar emot, jag vill inte vara till besvär och har alltid klarat mig själv. Med bara en brukbar hand går det inte, jag behöver hjälp i vardagen. Marsmånads utmaning blir att be om hjälp. To be continued.