Livet i Portugal

Tiden går så fort. En vecka har sprungit fram samtidigt som dagarna varit fullspäckade. Detta är en utbildning, inte någon semester. Jag kliver upp vid 07, gör min egen träning som kallas Sarhasa och är viktig för sin egen utveckling. Detta är egentligen inte något nytt eller konstigt för mig, jag yogar ju varje morgon ändå än om här är kroppen mer sliten och öm efter alla pass under dagarna.

Vi bor i ett mysigt hus med utsikten över en dal, det tar ca 40 minuter att gå till havet. Det gör mig inget men hade jag vetat det innan jag kom hit hade jag nog funderat på om jag skulle valt denna utbildning. Jag älskar ju havet, att sista. I solnedgången och se dagen möta natten. Magiskt. Jag känner att jag är på helt rätt plats, just nu. Det finns ingen plats i världen jag skulle byta ut just nu.

Vi är nio tjejer i blandad ålder som går utbildningen, fyra från Sverige och fem från Norge. Det är jätte spännande med språken, än om det mesta går att förstå. Vår lärare, Eva är norsk å utbildningen hålls på norska. De första dagarna var väldigt utmanande, att försöka dels försöka förstå vad hon säger och samtidigt få förståelse för det jag ska lära mig. Nu har jag kommit in i språket så jag inte behöver lägga så mycket energi på det.

Dagarna är långa, eller ja äve här i Portugal har dygnet 24 timmar. Det jag menar är att det är intensiva dagar. Vi startar vid 9.30, oftast har vi en yogaklasser på 1-2 timmar. Därefter går vi igenom passet i detalj, alla ord på sanskrit, rörelserna och så vidare. Därefter lunch och paus fram till klockan 17. Den pausen innebär självstudier, så det vi gör är att läsa och fortsätta öva. Nästa pass går vi igenom ananas, positioner vilket också är fysisk träning. Klockan 21 är det middag och vid 22.30 kryper jag ner i sängen. Så ser i stort sett alla dagar ut. Idag har vi fredag, en hel dag utan lektioner. Välbehövligt. I eftermiddag ska vi åka och surfa. Nu är det ju några månader sedan jag stod på brädan så det ska bli intressant och se hur det går. Havet är kallt, 16-18 grader så man surfar med våtdräkt vilket blir en ny upplevelse. Oavsett hur det går är mitt mål att ha kul på brädan.

Det har som sagt varit utmanade dagar hittills. Redan första dagen började Egot bråka med mig. Min svaghet sitter i handleden, den som jag bröt för 1,5 år sedan. Den är svag och klarar inte lika mycket som jag vill och önskar. Att bara möta det är en stor utmaning. Jag bröt ihop, klarade intet att fortsätta klassen vi höll på med. Törnarna kom och hackkycklingen pickade på mig. "Du klarar inte det där", "vad tänkte du med, du kan ju inte bli yogalärare. Du klarar ju inte ens att göra en solhälsning ordentligt" och så vidare. Det är inte konstigt att jag blev ledsen av dessa tankar. Det fina att vara i en liten grupp är att man kan, vågar vara mer öppen. Jag satt vid matbordet tillsammans med alla de andra, bredvid mig satt Eva. Efter en stund la hon armen om mig och frågade om det var handleden. Där brast det och tårarna kom åter och dessutom inför alla. Det var jobbigt att behöva visa sig svag för en stund men samtidigt så befriande. det leder mig in på hur vi behandlar oss själva. Varför är vi så hårda och stränga med oss själva? Vi skulle garanterat inte behandla våra vänner som vi behandlar os själva. Varför? Är inte du och jag lika mycket värd som alla andra som vi bryr oss om? Vi ställer så höga krav på oss själva och tror att omgivningen förväntar sig saker av oss. Det tokiga är att vi tror att andra förväntar sig saker av oss men de är ju fullt upptagna med sig själva. Varför kan vi inte bara vara snälla och ge oss själva mängder med kärlek? Tänk så mycket bättre vi skulle må och så mycket vi skulle kunna göra med den tiden och den energi det tar att kritisera sig själv.

Dagen efter mitt "meltdown" mådde jag bra, energin var tillbaka och jag kände åter igen mig själv. Det är det som är så spännande att vara här, det egentligen inte händer så mycket, vi hänger här i huset. Tredje dagen var den "glada" Susanne som bortblåst igen. Tårarna kom, jag pressade mig för hårt och fick ont i handleden. Detta svängande upp och ner sätter igång något inom mig. Varför svänger jag så? Jag började fundera på orsaker och kom på några anledningar, när jag berättade dem för Eva sa hon till mig. "Susanne, se det som verktyg istället för ett nederlag". Det är så sant.

När livet är jobbigt, när vi stöter på motgångar, istället för att tycka synd om oss själva, komma med bortförklaringar och ursäkter om att livet inte är bättre än så här, vänd på det som se det som redskap och använd de för att ta dig vidare, lära känna dig själv mer. Framför allt, våga vara i det du känner, oavsett om det är smärta, sorg, ilska, frustration eller glädje. Var i det. That´s the power of now.

Annonser

Låt äventyret börja

Så har jag anlänt till Portugal och till huset jag kommer spendera de två kommande veckor. Det är med skräckblandad förtjusning. Negativa tankar kommer över mig nu och då, tänk om jag inte klarar utbildningen, tänk om jag inte kan leda en grupp, tänk om jag upptäcker att jag inte alls vill bli yogalärare. När dessa kommer, stannar jag upp och frågar mig själv, vad är det värsta som kan hända? Jag älskar den frågan för svaret gör att mina "tänk om"- tankar försvinner. Vad som än kommer hända dessa veckor så kommer jag med säkerhet lära mig något, vad det än kan vara.

Det blir ju aldrig som man tänkt sig. I början av veckan åkte jag på en förkylning, genom mycket sömn, vila och vatten var den spårlöst försvunnen i onsdags. Dessvärre kom den tillbaka under fredagen. Låt mig berätta lite Parisresan. Redan på Arlanda satte universum oss på prov. Planet från Norrland blev försenat, visserligen bara 15 minuter men vi hade inte jätte mycket tid på Arlanda. När vi väl landat, tog det nästan 30 minuter innan vi fick väskorna. Det bidrog till att de hann stänga incheckningen och vi kom inte med planet. I en sådan situation kan man nog lätt bli osams men vi båda var lugna och lösningsorienterade. Vi hittade en ny avgång, gick och åt lunch i väntan på att checka in.

Väl i Paris flöt kvällen på bra, vi gick till en liten mysig restaurang, därefter gick vi till Eiffeltornet och spanade in den magnifika byggnad. När vi skulle gå hem gick vi vilse och än en gång sattes vårt samarbete och tålamod på prov. Även denna gång behöll vi lugnet och en timme senare var vi åter på hotellet. På fredagen hoppade vi på en båt som var en typ jump on – jump off, vi åkte/gick och tittade på fina byggnader och till lunch fick vi crepes som dessutom var glutenfria! Jag var i mathimlen. När vi väl kom tillbaka till hotellet var min energi slut och jag började känna mig sjuk igen. Igår, lördag, vaknade jag med ömma luftrör igen. Detta var inte vad jag hoppats på med tanke på kommande veckor i Portugal.

Nu är första kvällen, natten och morgonen gjord här i Portugal. Denna plats är fantastisk, vyerna, lugnet och tystnad långt bort från brus och buller. Vi är en grupp med nio deltagare, första intrycket av tjejerna är mycket bra. Jag ser fram emot att lära känna dem mer. Eva, vår yogalärare är norsk och många av deltagarna är norsk så hjärnan måste anstränga sig för att hänga med men med tiden lär det bli lättare.

Det känns fantastiskt att vara här, än om jag är lite nervös för vad som komma skall. Det känns som att jag har mycket inom mig som ligger där under ytan och bubblar och vill komma ut. Jag är på en bra plats och jag är redo att öppna upp mig.

To be continued

Jag tänker goda tankar

Repost detta inlägg från förra sommaren. Detta är vad jag behöver just nu, en påminnelse. Kanske det är fler som behöver dessa ord.

Visst vet du att du kan påverka dina tankar och att dina tankar i sin tur blir vad du känner. Det blir vad du tänker. Låt oss säga att du ska klippa gräset. Väljer du att tänka att det är jobbigt, tråkigt och tar lång tid – ja då blir det så. Väljer du däremot att söka efter det positiva i aktiviteten, så som att det ger lite motion, nyklippt gräs luktar gott, härligt att göra fint i trädgården, skönt att vara ute en stund o.s.v. Ja då kommer gräsklippningen definitivt gå både lättare och snabbare.   

Tankar har stark påverkan på oss, så enkelt är det. Det kan vara svårt till en början att vända en negativ tanke men det går. Träning ger färdighet. Genom att tänka goda tankar blir livet lite lättare att leva, lite roligare. Jag har stunder när jag varken har lust eller ork att tänka goda tankar. Ibland låter jag det vara så, en stund. Jag tror att det är viktigt att tillåta sig att bara vara emellanåt. Men att sedan söka efter ljuspunkterna i händelsen, stunden, livet. Genom att öva på att tänka goda tankar kommer det mer och mer av sig själv. Testa, vad är det värsta som kan hända?

Bestäm dig. Idag tänker jag goda tankar, så snart en negativ tanke kommer in. Försök att se det positiva i det, än om du bara kommer på en sak. Det är ok. Nästa gång kanske du kommer på två saker. Ha tålamod och glöm inte bort att andas. Jag tänker goda tankar.

Jag tar väl hand om mig själv

Att ta hand om sig själv, hur gör du? Hur skämmer du bort dig själv? Är du medveten om hur värdefull du är?

Jag har ett liv, mitt liv. Det är upp till mig hur jag vill leva det och vad jag gör med det. Jag bestämde mig redan som liten att jag ville bli gammal. Jag vill bli lika gammal som min gammelfarmor blev, 95 år. Om det överhuvudtaget ska vara möjligt krävs det att jag vårdar och tar hand om mig själv, både in- och utsidan. Ingen i mitt liv är ju viktigare än jag själv! Kan jag inte ta hand om mig själv, hur ska jag då kunna ta hand om någon annan? Alla ser vi olika på detta och det är ok. Det är ju fantastiskt att vi alla har ansvar över vårt eget liv och kan göra precis vad vi vill med det.images (12)

Jag väljer att leva ett hälsosamt liv. Jag är inte perfekt, för vad är det? Ibland äter jag både sötsaker och dricker vin. Jag är intresserad av vad jag ger min kropp för typ av bränsle och jag vet att min kropp behöver motion och rörelse för att fungera optimalt. Jag tränar några gånger i veckan och ser till att få i mig det kroppen behöver i form av proteiner, kolhydrater, fett, vitaminer och mineraler. Jag försöker att äta en balanserad och hälsosam kost så att jag får i mig energi och rätt näring på det sättet. Jag tar kosttillskott för att verkligen få i mig allt jag behöver och hjälpa kroppen att fungerar på bästa sätt, då jag utsätter min kropp för olika påfrestningar så som träning och ibland stress. Mina kosttillskott är bara ett komplement till min vanliga kost för att hjälpa kroppen att må bra.

De kosttillskott jag har är från Neolife. Jag gillar företagets helhetstänk, att deras produkter är grundat i naturen, uppbackad av vetenskap, har läkemedelsstandard, värnar om miljön m.m. Neolifes produkter innehåller inga konstigheter, inget syntetiskt utan är rena produkter med fokus på helheten. Alltså de plockar inte ur något ur exempelvis en morot utan pressar ner hela för att det är så det funkar i naturen. Mycket klokt tycker jag.

hämta (17)Bilden visar en del av mina dagliga kosttillskott. En påse om dagen räcker för att hålla sig pigg och kry (beroende hur mycket du tränar). Jag märker direkt skillnad i kroppen om jag slutar med tillskotten. Först och främst blir magen trög, därefter kommer förkylning som ett brev på posten, jag blir även mycket tröttare och har mindre energi. Jag kan överösa med positiva vokabulär om hur bra dessa är. Alla är vi olika men jag rekommenderar verkligen att testa i någon månad och därefter avgöra om just detta är något för just dig. Jag har vid några tillfället tidigare skrivit om hur Neolife har hjälpt mig. Vill du veta mer om just dessa tillskott hör av dig, så berättar jag gärna mer!

Jag lyssnar på min kropp och förser den med motion, bra mat och återhämtning. Det sistnämnda är troligtvis det jag är sämst på att ge den, utvecklingsområden är bra att ha. Jag har därför satt upp att jag måste ha minst en vilodag i veckan som är fri från både dans och annan träning. Jag tycker att det är svårt men vet att det är viktigt med återhämtning och vila. Jag utövar yoga och meditation dagligen. Jag anser att jag tar hand om mig själv på ett fint sätt. Jag ger mig själv kärlek varje dag i form av fina ord och ibland skämmer jag även bort mig med något fint, som idag köpte jag en stor fin rosa bukett för att jag tycker att jag är så bra. Jag kämpar på och jag ger mig aldrig! Ibland kanske jag tappar fotfästet men jag har ju ett mål och tack vare det kommer jag efter en stund på fötter igen. Jag är bra, jag är en god människa och jag älskar mig själv! Det är ingen hemlighet att jag känner och tycker så. Jag är stolt över mig själv. Och vet du, du ska vara stolt över att just du är du. Sträck på dig, ge dig själv bara det bästa och ta hand om dig själv. Du vet väl att det är du som har ansvar för ditt liv!images (11)

 

Jag frigör och tar farväl av all frustration och ilska

Att känna. Vi känner saker hela tiden. Glädje, lycka, sorg, ilska, frustration, nervositet är bara några ord som beskriver en känsla. Att känna glada, positiva känslor är så mycket lättare än tunga, negativa känslor. Det är av någon anledning svårare att göra sig av med de negativa känslorna. Hur gör du när du känner frustation och ilska? Väntar du på att det ska gå över eller har du någon metod för att låta dessa känslor skölja över dig så du kan känna glädje och harmoni?
 
Vi alla är olika, det vet vi ju redan. Det innebär bland annat att vi upplever och hanterar känslor på olika sätt. När jag hamnar i en negativ spiral, när det bubblar inom mig av frustration och som i sin tur kan övergå till ilska, behöver jag lägga fokus på något helt annat. Oftast väljer jag att träna, går till gymmet, tar en promenad eller en löptur. Efter ett träningspass känns kroppen lugnare, tankarna klarare och oftast har spänningarna släppt. På senaste tid rullar jag ofta ut mattan och gör yoga, det funkar inte alltid men oftast. Jag tror i vilket fall på att vi mår bra av att röra på oss på något sätt, kroppen frigör då en massa endorfiner och pumpar ut lyckohormoner. Har du inte testat detta så rekommenderar jag dig att röra på dig, att lägga fokus på något annat en stund. Den stunden kan vara väldigt individuell och behöver absolut inte vara likadan eller lika lång varje gång. Ta det som det kommer. Ta farväl av all frustration och ilska. Många gånger gör vi höna av en fjäder och många gånger så handlar det om missförstånd på ett eller annat sätt. Ta det lugnt, andas och agera inte förrän du har lugnat ned dig. Att handla i frustration brukar ofta leda till mindre kloka beslut.

Jag har tidigare skrivit om hissen. Känn efter vilken våning du befinner dig på. Är du påväg nedåt – fatta inga beslut. När du känner mycket, agera inte, ta inga diskussioner just då, du tänker inte realistiskt och då blir det lätt tokigt och kan skada helt i onödan. Detta är något jag ständigt jobbar med och det blir skillnad. Livet blir lättare att leva när man inte handlar på impuls. Allt är ok, oavsett känsla. Det är ok att känna. Känn vad du vill och när du vill. Men. Agera inte när du känner som mest och absolut inte när du är i källaren.

Genom att vara här och nu, inte i det som varit och inte i det som kommer ske imorgon blir lättare att frigöra och ta farväl till frustration och ilska. Jag säger inte att det är lätt men det går. Hemligheten kallas träning, att träna på att vara i nuet. Och du. Glöm för allt inte att andas! Ta några djupa andetag när du känner dig frustrerad eller arg, ofta glömmer vi nästan bort att andas när vi känner mycket. Testa vet jag! Det kan ju faktiskt göra skillnad.

Allt jag behöver kommer till mig

Det sägs att livet ger oss de utmaningar som vi hanterar, kommer att klara av. För vissa människor tar det aldrig slut, det blir aldrig lugn och ro. Så snart ett problem är löst så händer något annat stort i deras liv. Varför är det så? Vissa människor åker som på en räkmacka genom livet. Jag låter mig tro att det beror på att vi alla är olika och klarar av att hantera olika mycket. Oavsett så det som inte dödar, härdar. Det är så sant som det är sagt!

hämta (16)Jag är tacksam för de hinder som livet sätter upp för mig. Stundtals vill jag ge upp, tappar nästan tron på att det ska kunna bli bättre. Men. Skam den som ger sig. Andas. Jag försöker se varje motgång som en resurs till ett starkare och tryggare jag. Jag litar på livet, att det förser mig med utmaningar som jag behöver för att växa och utveckla mig själv. Ibland kan jag  bli lite bitter över att vissa människor går det så otroligt bra för, verkar så lyckliga och inte alls verkar ha några som helst problem i livet. Jag kan även bli lite smått avundsjuk på vad andra har, främst gällande kärlek och att skapa sin egna familj. Jag längtar verkligen efter detta och ibland stiger det mig åt huvudet. Jag kan bli bitter att jag fortfarande är singel, jag vill ju finna min livs kärlek. Men. Jag har börjat tänka i andra banor. Jag är glad och tacksam att jag fortfarande lever själv, är singel. Jag har nu under de senaste åren haft möjlighet att lägga all min uppmärksamhet och fokus på mig själv. Det är lyx om något! Jag kan ha lite svårt att förstå när vänner med man och barn pratar om att de inte hinner träna eller göra något för dem själva. I min värld finns inte riktigt det, jag har nästan glömt bort hur det är att dela vardagen med någon annan. I min värld är det ju bara me, myself and I. Jag har det rätt bra trots allt. Jag har en längtan, en tro och ett hopp att en dag kommer han stå där framför mig. När den dagen blir, det vet ingen. Jag är nyfiken och förväntansfull. Genom att jag haft möjlighet och lust att fokusera på mig själv och mitt eget mående, är jag helt säker på att jag kommer att bli världens bästa flickvän och jag kommer att finna världens bästa pojkvän. En dag. Inte idag, kanske inte imorgon. Men. En dag.

Jag litar på livet på så vis att jag vet att allt jag behöver kommer till mig. Jag tänker att det är därför jag än inte funnit honom, för att jag inte behöver honom just nu. Alla dess utmaningar jag ständigt springer på, behöver jag, för att varje gång jag reser mig står jag på starkare ben och det skapar en än tryggare grund.

Allt jag behöver kommer till mig. Testa att säg orden några gånger högt för dig själv. Känn orden, förstå orden. Fundera över varför saker och ting blivit som de blivit. Reflektera. Säg orden igen och igen. Det är häftigt vilken inverkar ord har. Jag rekommenderar även dig att gör det. What doesn´t kill you makes you stronger.

Dåtid + nutid + framtid = livet

Det förflutna kommer alltid finnas med oss. Det är vad det är. Det handlar om acceptans, att acceptera det som varit, än hur det var. Det är inte lätt att släppa. Det är ju det som varit som vi vet något om och oavsett vad så var det ditt liv du levde. Besvikelser, sorg, smärta är inte lätt att ta sig igenom, men det går.

Jag brukar säga att jag åkt på en räkmacka genom livet. Aldrig har jag blivit bedragen, ingen nära har plötsligt försvunnit på tok för tidigt. Jag växte upp med en mamma, en pappa och syskon. Vi hade tak över huvudet och mat på bordet varje dag. Jag har alltid haft vänner. Jag har kunnat göra det jag velat, rest och studerat. Har några utbildningar i ryggsäcken. Kollar jag på detta anser jag mig haft en bra uppväxt, ett bra liv. Men. Det är något som jagar mig, som att det är något i det förflutna som ständigt gör mig påmind om något som jag inte kan sätta fingret på vad. Jag vill bli vän med mitt förflutna. Jag undrar om jag sätter krokben på mig själv, det känns som att jag fastnat. Jag vet inte hur jag ska kunna släppa den smärta jag bär på, för jag vet inte vart smärtan kommer ifrån.

Jag är glad och oerhört tacksam för all kärlek som funnits och finns i mitt liv men jag sörjer något. Ensamheten. Jag tror det är där skon klämmer. Jag har alltid klarat mig själv och använder mig ofta av uttrycket ”ensam är stark” och säger ofta att jag klarar mig, för det har jag alltid gjort. Jag har vandrat på livets väg själv, löst problem när de kommer till mig. Det gör ont och är fruktansvärt jobbigt ibland men jag klarar mig. Samtidigt förstår jag inte varför jag känner mig så ensam emellanåt. Jag är fina vänner och en familj. Det finns ju så mycket kärlek i mitt liv.

Jag har mött fantastiska människor som spelat stor roll i mitt liv, vissa har vandrat vidare på deras väg, några finns fortfarande kvar rent fysiskt. Oavsett känner jag kärlek till alla som jag någon gång lärt känna, samtidigt som det gör mig påmind om att jag kanske inte är så bra som jag ibland tror. Trots allt lever jag själv idag och jag förstår inte varför. Vill jag vara själv? Svaret är nej, jag längtar efter sann kärlek, mitt livs kärlek och att ha någon att luta mig mot när jag inte orkar vara stark.

Så. Hur löser jag detta? Det sägs att svaren vi söker finns inom oss, visst hade det varit enkelt om någon bara kunde berätta vart skon klämmer och fixa till det men så vet vi ju att livet inte funkar. Jag försöker lyssna på kroppen, ge den bra näring som ger mig energi, jag tränar regelbundet, prioriterar vila och återhämtning högt, tillbringar en stund på yogamattan varje dag. Jag tänker att det som jagar mig kommer visa sig och oavsett när det händer behöver jag inte vara rädd, det är inget farligt. Gällande mannen så kommer han visa sig när väl det är läge för det, då säger det bara klick. Min morfar har underbar humor, sa en gång till mig, ja du anar inte hur många grodor din mormor fick pussa innan hon fann mig. I år firar dom för övrigt 60 år som gifta. Morfar är en klok man, jag litar på honom och han har nog rätt. Var sak har sin tid helt enkelt.

När livet ger motstånd, välkomna motståndet, våga vara där, för du vet väl att vinden vänder så småningom. Du är en vinnare, våga tro på de orden. Du är bra precis som du är. Känner du ensamhet? Det är ok, det är inte farligt. Sök efter goda lösningar, sök efter möjligheter och var inte rädd för att säga hej eller sträcka fram en hjälpande hand. Möten med människor är spännande och utmanande, det är i utmaningar vi växer och blir starkare. Säg till dig själv, jag är bra. Tror du inte på de orden? Upprepa orden, gärna flera gånger om dagen. Dina tankar är din sanning.