Mål och drömmar för förändring

Jag står och trampar, stampar. Jag vill framåt, vill inte stå stilla. Jag vill utvecklas och lära mej nya saker. Det kryper i kroppen. Jag drömmer och längtar.

Jag har varit hemma med mini i över ett år nu, dygnet runt har jag hängande honom. Det har blivit ytterst lite egentid, han är med mej vart jag än går. Ett tag längtade jag att göra allt jag gjorde innan jag blev gravid, den friheten. Visst saknar jag vissa delar men den där lilla minimänniskan lär mej så otroligt mycket varje dag. Det häftigt i det är att han inte ens är medveten om det. Visst skulle jag vilja hänga på gymmet några gånger i veckan men jag klarar mej. Bästa träning är den i vardagen sägs det, att ta hand om ett litet barn på egen hand gör att mina muskler jobbar mer än någonsin.

Efter nyår är planen att skola in mini på förskolan och jag ska börja jobba. Den tanken ger mej panik. Jag vill inte tillbaka och jobba i förskolan. Livrädd att bli sjuk igen, vem ska ta hand om mini om jag kollapsar? Vill inte, vill inte, vill inte. Att jobba i barngrupp ger mej ingen glädje, det känns mest betungande. Det är väl ett tydligt tecken jag ej borde göra det? Det ger fin inkomst men inte mycket mer än så. Jag har drömmar och längtan att få jobba med hälsa och välmående, att hjälpa andra, pusha och stötta andra längs livets väg. Men det är livsfarligt, känns osäkert. Jag behöver ju fast inkomstkälla för täcka räkningarna. Jag vill inte jobba hela dagarna, mestadels vill jag vara med mitt barn. Jag vet inte hur jag ska få ihop det, hur jag ska våga ta klivet, våga hoppa.

Jag känner mej väldigt ensam här i denna stad. Ensam på så sätt att ingen i min närhet har drivet jag har. Jag har ingen som sporrar, pushar och driver mej framåt. Alla känns som nöjda med sina liv, i sina relationer och familjer. Det är troligen en av största skillnaderna mellan att bo i stor och liten stad. Här är alla inrutade i sina liv och troligen även jag bör jag nog tillägga.

Så hur göra med bubblet jag känner inom mej? Hur ska jag göra för att våga göra verklighet av mina drömmar? Oftast brukar jag kunna besvara på sådana frågor men nu, not so much. Fattar att det ”bara är att göra” men låt säga att jag står vid kinesiska muren och den är super hög! Kanske jag behöver göra en lista, ”saker jag är rädd för”. Kanske jag ser tydligare vägen jag ska gå då? Hur gör du när du längtar efter förändring och det känns läskigt? När du behöver den där pushen i ryggen för att komma över?

Annonser

Kärlek och livsglädje

Detta är från ett inlägg som jag skrev för ett år sedan:

Vad är livsglädje? Jag funderar mycket på det här med kärlek. Kärlek, det är ett stort ord som innefattar mycket. I mitt liv finns det kärlek, otroligt mycket kärlek. Jag ser till att omge mig med människor som jag vill ge kärlek men även som jag får kärlek av. Vänskap det är sann kärlek för mig. Kärleken som finns i en familj, de starka familjebanden. Syskonkärlek. Jag har nästan all kärlek jag kan tänka mig. Ibland tänker jag att jag inte behöver mer kärlek, att mitt liv är proppfullt av kärlek. Men. Det är inte hela sanningen. Det finns kärlek kvar att ge till någon, som än inte visat sig. Det finns stunder när jag näst intill bestämmer mig för att sluta hoppas, sluta längtar efter en livskamrat. Att jag är nöjd med det jag har. Men. Så kommer det stunder när jag känner någon slags tomhet, att det är något som saknas. Min livs kärlek.imagesIdag lutar jag mig mot mina vänner när det blåser. Utan vännerna vet jag inte hur jag skulle klara mig. Åren går och med åren så hittar även vännerna sina livskamrater, än om vår vänskap kvarstår så förändras den. Det är inget konstigt med det, jag blir verkligen glad att höra och se mina vänner lyckliga, kära. Jag är inte bitter. Det gör mig nog bara lite ledsen att jag inte kan dela med mig av den känslan, att vara kär. Det är så länge sedan att jag idag inte kan beskriva, känna känslan. Jag längtar efter den känslan, varje dag. Jag ljuger när jag säger annat. Men. Det skulle inte vara hållbart att deppa ihop och tycka synd om mig själv för att jag varit singel i många år. Jag försöker se glädje och kärlek i det jag har i mitt liv. När jag väljer att se på allt det vackra, på de underbara människor som jag har omkring mig fylls kroppen med värme och ja, jag vet att jag är älskad.

Nu har det som sagt gått ett år och jisses så mycket som hänt i mitt liv. För var dag som går kommer jag till mer och mer insikt om vem jag är och vad jag behöver för att må bra och att vara i balans. Jag utmanas och utmanar ständigt mig själv. Det finns många, många rädslor inom mig men steg för steg tar jag mig igenom dem och varje gång överlever jag, än om det stundtals inte känns som det. Det som framför allt hänt i mitt liv sedan det där inlägget är att jag bjudit in, tagit emot kärleken. Jag har fått och får numera känna den där känslan som jag längtade efter – att vara kär. Jag har funnit min livskamrat, mannen som jag vill ha och behöver vid min sida. Han är mitt ankare. Han ser så mycket i mig som jag själv aldrig sett i mig. Han får mig att inse att jag är bra precis som jag är och han hjälper mig på vägen att bli sann mot mig själv. Jag är tacksam att han fann mig.

Jag ställer nu frågan till dig, Vad är livsgläjde för dig? Hur gör du för att kunna känna glädje och kärlek i ditt liv med det du har?

Jag står upp för mig själv

Att vara stolt, att vara glad och tacksam att just du är du. Är du det? När du stöter på motstånd, hur gör du då? Om du gör någon besviken eller ledsen, vågar du då be om förlåtelse? Om någon försöker trycka ner dig eller få dig att göra något du egentligen inte vill, vad gör du då?

Det kan ofta bli konstig om du viker dig och gör som någon annan säger trots att du inte vill. Det kan bli konstigt just för att det kommer att skina igenom en dag, att du inte stått upp för dig själv och berättat hur du tycker och känner. Jag vill påstå att det är bland det viktigaste du kan göra, att våga stå upp för dig själv, för dina rättigheter, för din vilja och ditt liv. Att vara andra till lags har du inget för. Ingen kommer att tacka dig och du kommer bara att fråga dig själv varför du inte stod upp för dig själv och följde ditt hjärta.

  

Allt i livet är processer på ett eller annat sätt, så även detta med att stå upp för sig själv. Jag har länge tyckt att det är ganska obehagligt, läskigt att stå upp för vad jag tycker, tänker och känner. Men med väl beprövande erfarenheter vill jag hänvisa alla till att göra det så ofta som möjligt. Till en början trodde jag att jag skulle bli utskälld, avvisad, mindre omtyckt o.s.v. Men det har visat sig bli precis tvärtom. Mina vänner, kollegor, familj uppskattar när jag berättar och visar vart jag står och vad jag tycker ok. 

Jag hoppas och önskar att du, från och med idag börjar ta än mer ansvar för dig själv. Lyssna och lita på din magkänsla, den vet precis när du bör stå upp för dig själv och när du kan ge med dig något. Jag ber dig, låt aldrig, aldrig någon trampar och spotta på dig. Du är värd så mycket bättre! Du är underbar och fantastisk precis som du är. Glöm för allt i världen inte bort ett! Ut och rocka världen idag, våga ta plats, göra något som du varit, är rädd för. Utmana dig själv och våga stå upp för dig själv.

Jag trivs med mig själv

 

Hur beskriver du dig själv? Hur ser du på dig själv och hur tror du andra uppfattar dig? När tilliten till dig själv sviktar är det lätt att trycka ner sig själv, att förminska ditt egentliga värde. För mig händer detta lite nu och då, jag blir lika arg varje gång. Jag trivs och tycker ju egentligen om mig själv, innerst inne så vet jag att jag är bra precis som jag är. Jag trivs oftast med mig själv, det gäller att acceptera ens egna brister. Att lära sig att älska sina svaga sidor precis som du älskar dina positiva, starka sidor.

IMG_8150
Idag delar jag med mig av en övning som kan vara lite klurig till en början men när du väl skrivit ner den, kan det hända grejer. Det sätter nämligen igång processer inom dig, medvetet och omedvetet.

Dagens övning är att skriva ner hur du beskriver dig själv för dig själv och hur du beskriver dig själv inför andra. Därefter ska du beskriva hur du vill vara. Ha i tanken att less is more, det är ok om du bara kommer på något ord. Övningen går att göra flera gånger, funkar utmärkt att fylla på pappret allt eftersom. Glöm ej, du är bra precis som du är. Kärlek.

Allt är väl i mitt liv

Har du någon gång funderar på varför saker och ting händer och sker i ditt liv? Eller lever du för stunden, accepterar vad som än händer och försöker göra det bästa av situationen? 

 Jag tror att om du säger till dig själv att allt är bra i mitt liv, kommer även känslan bli så. Du vet väl att det blir vad du tänker. Visst, det kan vara svårt att tänka att allt är bra, när du känner dig låg och nere. När du inte är i ditt mest positiva sinnestillstånd, försök då att söka efter någon liten ljuspunkt. Litet som stort, det spelar mindre roll. Det kan vara något så litet som att du tog dig upp ur sängen imorse, någon vän som gör något för dig eller kanske bara finns där. Vad är du tacksam för? Genom att söka efter dessa ljuspunkter i livet kommer du så småningom upptäcka att du har rätt många, kanske rent ut sagt kunna känna att allt är bra i livet. Testa, vad är det värsta som kan hända?

Jag är kär!

Livet går upp och ner, så är det och så kommer det alltid vara. Det behöver vara tungt och motigt ibland för att man ska kunna uppskatta när det går lättare och livet leker. 

Just nu befinner jag mig i Stockholm, mitt älskade andra hem. Ibland saknar jag denna stad så att det gör ont i hjärtat, ett år sedan jag flyttade upp till norr. Samtidigt ångrar jag det inte för en sekund, jag mår bra av att vara i Norrland. Jag gillar kontrasterna mellan lugnet i småstaden och pulsen i storstaden. Hur som så får denna stad det alltid att bubbla inom mig, ibland kommer till och med elefanterna och stampar i min mage.

Jag är evigt tacksam att jag en gång för många år sedan valde att släppa trygghet, att jag vågade chansa och flyttade. Ett av de bästa beslut jag någonsin fattat. Så galet mycket jag lärt mig om mig själv under dessa år och så många härliga människor jag lärt känna. Jag liksom bubblar, jag är kär! Kär i livet. I mitt liv. Det blir verkligen vad man gör det till. Det finns inga quickfix här i livet, det gäller att ha tålamod, tillit och tro på att allt löser sig till det bästa. Så tänker jag. Jag har visserligen sökt efter verktyg för att bygga upp mitt tålamod och min tillit både till livet och till mig själv. Jag tror jag börjat finna det nu. 2016 har hittills varit väldigt utmanade men jag har tagit det med ro, tänkt att det kommer ordna sig. Jag har valt att fokusera på att bara vara, här och nu. Meningslös oro som tidigare var mitt mellannamn har jag börjat få kontroll på, en otroligt skön känsla. Mitt recept till balans heter andas. För tre månader sedan hoppade jag på meditationskursen med Ulrica Norberg och Yogobe. Sedan dess har jag kämpat på varje dag med den, än om jag inte gjort kursen varje dag, har jag sett till att sätta mig ner i stillhet en liten stund varje dag. Det gör något med både kropp och själ när man vågar stanna upp och bara vara. Jag upplever att jag numera hanterar både stress och plötsliga händelser bättre, jag kraschar inte längre. Jag har fått ett nytt beroende, men denna gång är det något som inte skadar mig, det är något som är hälsosamt och gör mig gott. Yoga och meditation är världens bästa medicin. Som jag önskar att alla människor som mår dåligt, både psykiskt och fysiskt som går till läkaren för att få hjälp, jag önskar då att läkaren kunde skriva ut recept till en yogastudio eller varför inte erbjuda ett konto hos Yogobe. Jag tror starkt att vårt samhälle skulle må mycket bättre av att regelbundet, någon gång varje dag, stanna upp, lägga sig på golvet och låta kropp och hjärna bara få vara en stund.

Tillbaka till varför jag är kär. Jag är bara så tacksam för allt, för allt som händer i mitt liv. Jag pratade med en nyvunnen vän idag, det blev ett kort samtal men det gav mig otroligt mycket. Efter en kort stund berättar han att blir alldeles varm i hjärtat när han hör min röst, att jag ger honom energi och att jag har en speciell plats i hans hjärta. Därefter säger han, tack för att jag träffat dig. Det gjorde mig väldigt glad, alldeles varm inombords. Det fick mig att inse att man inte behöver höras eller ses jämt och ständigt, än fast man nyligen lärt känna varandra. Vissa människor lämnar helt enkelt avtryck och när det visar sig vara ömsesidigt skapas ett band, ett vänskapsband som är bland det finaste i livet. Jag är alltså inte kär i honom, jag är kär i mitt liv. Jag är så stolt över mig själv, jag klarar allt jag förtar mig och det blir vad man gör det till. Jag har bara bestämt att lita på att livet ger mig de utmaningar jag behöver för att bli starkare i mig själv, jag har på riktigt börjat förstå hur värdefull och bra jag är. Att jag duger precis som jag är. Det är en otroligt skön känsla.

Jag är tacksam för all kärlek som finns i mitt liv, för alla fina människor jag ständigt kommer i kontakt med. Just nu sörjer jag något, jag saknar eller längtar inte efter tvåsamhet. Jag trivs med mitt liv. Jag jagar inte längre, vilket jag gjort i hela mitt liv. Jag tillåter mig att vara precis där jag är och vara i det jag känner just nu, än hur det är. Jag litar på livet och är det meningen att jag ska leva själv, utan barn, ja då är det så och det är ok. Men vad vet vi om framtiden, kanske mannen en vacker dag visar sig och jag faller pladask. Kanske, kanske inte. Det visar sig, till dess tar jag dagen som den kommer och njuter till fullo av hur vackert livet är.

Idag, om någon timme är det dags att sätta mig i bilen tillsammans med dansvänner som jag inte träffat på ett år. Den årliga trippen till Öland och dans står på agendan varje dag i en veckas tid. Det ska bli underbart att träffa alla fina människor, det är kärlek. Och jag är lycklig.

Vad gör du för att ta hand om dig själv? Stannar du upp i denna hektiska vardag som vi lever i? Kommer du ihåg att andas? Lyssnar du på dig själv och din kropp? Hur gör du för att ge dig själv kärlek?

Lycka och glädje är mitt naturliga tillstånd

Tack livet för att du ständigt överraskar och utmanar mig. Det gör mig starkare i mig själv, i tron på mig själv och att jag duger precis som jag är.

Idag är det mycket känslor inom mig. Jag känner visserligen hela tiden, jag vill påstå att jag är en känslomänniska som känner före jag tänker. Det är härligt att kunna känna så mycket, att våga känna.

När det dyker upp människor som försvunnit ur ens liv, händer det något inom mig. Det är som att tiden stått stilla och inget har förändrats. Det gjorde ont då. Men nu. Efter att ha bearbetat historien som inte slutade som jag hoppats på. Ser jag det vackra som var. Jag kan idag välja att känna glädje och lycka att jag fick möjlighet att träffa dessa underbara varelser som jag gjorde att jag lärde mig än mer om mig själv. Idag är jag tacksam över dessa människor. Vissa passerar direkt medan andra fortsätter att dyka upp ibland. Så är det bara. Jag väljer att inte lägga mer energi på att fundera på varför, jag förlitar mig på att livet kommer att visa vilken väg jag ska välja. Idag känner jag mig mer i balans i mig själv. Jag är lugn och trygg än om det stundtals stormar. Det kallas livet. När stormen väl lagt sig och jag än en gång visat för mig själv att jag klarar allt bara jag vill, kommer det naturligt att lycka och glädje är mitt naturliga tillstånd.

20140517-002822.jpg

Dagens tips är att tänka litet. Titta efter de små sakerna i ditt liv som gör att ditt liv ser ut just som det gör. Ofta räcker det är ändra på någon liten sak för att något ska bli annorlunda. Titta även efter små saker som gör dig glad, saker som redan finns i ditt liv. Sådant som du uppskattar och är tacksam över att du har just det i ditt liv. Så försöker jag att tänka, plötsligt blir livet inte så eländigt trots att det ibland kan storma på rätt hårt. Jag tror att en av hemligheterna till ett lyckligt liv är att se och uppskatta det lilla.

Vad gör dig glad och lycklig? Fyll dina dagar med sådant som får dig att må bra. Att få möjlighet att vara hos syster med familj i en vecka ger mig så otroligt mycket energi. Det är såklart trist att behöva säga hejdå men stunden jag fick tillsammans med dem denna gång, gör att jag åker därifrån glad och lycklig.