I sökandet, ny utmaning – meditation

Det är två veckor sedan jag kom hem från Costa Rica. Nu vågar jag påstå att jag åter kommit in i vardagen, än om jag inte riktigt vill erkänna det. Längtar tillbaka till den dagliga practice, till havet, den underbara maten och lugnet som infann sig hos mig väl där. Jag funderar väldigt mycket just, vad är mening med mitt liv, hur vill jag forma det, vad vill jag göra, vart vill jag bo osv. Alla dessa tankar blir stundtals för många, jag kan inte hantera dom, sortera dom vilket i sin tur leder till kaos i min hjärna. Jag har i dagarna klurat på vad jag kan göra för att återfå lugnet. Jag tänker yoga och hur den kan hjälpa mig. När vi var i Costa Rica var det en del meditation, detta är något jag varit nyfiken på länge men inte vågat ta steget att testa. Jobbigt att sitta stilla och bara andas men jag fick känna på känslan av total stillhet, harmoni och jag vill ha tillbaka den. Därför har jag beslutat mig för att införa daglig meditation, jag börjar med 5 minuter om dagen. Har en tanke att så småningom utmana mig att sitta längre, öka med någon minut i taget, om det känns bra.

 I februari har Yogobe temat Meditation. Eftersom detta är ett outforskat område för min del kom detta tema väldigt passande för min del. Att dels få kunskap om hur meditation påverkar hjärnan men även tips och filmer man kan följa med i under ”genomförandet”, det gör att jag inte känner mig ensam på min färd.

Jag kan inte uttala mig så mycket om detta ämne men jag kommer som sagt utforska det och dela med mig av mina upptäckter. 5 minuter av ett helt dygn är inte mycket, det är något vi alla kan ta oss tid till. Till en början kommer jag sitta på yogamattan men min förhoppning är att skapa mig verktyg för att kunna ta till andningen och meditationen när det väl behövs, vart som i vardagen. Jag behöver öva upp mig på att stanna upp och bara andas, ge min kropp och hjärna ett andrum.

Jag ser fram emot denna utmaning och tveka inte om du vill hänga på. Testa! Vad är det värsta som kan hända? 

Annonser

Vi är ju bara människor

Jag är en riktig tänkare, en grubblare utan dess like. Idag har jag gått och funderat på det här med personlig utveckling, min blogg och hur jag jobbar med den. Jag funderar på det jag skriver. Jag skriver alltid direkt ifrån hjärtat, tanken, det som kommer upp just nu. Jag skriver ibland att det känns som att jag landat, att jag verkligen börjar se effekt av alla dessa affiramtioner och allt som jag jobbat detta år hittills. Vissa stunder, dagar känns det jag skrivit som ren bullshit, att jag ljugit, att jag bara hittat på för att det ska låta bra. Dessa dagar när det känns som att jag står och stampar på ett och samma ställe, jag ser hur jag hamnar i gamla mönster och börjar smått trampa på mig själv.

images (47)Alla dagar är inte tiptop, frid och fröjd och en dans på rosa moln. Så är det med livet och det kommer nog alltid att vara så. Jag vet att det är en never ending story att jobba med sig själv, det tar liksom aldrig slut. Ibland går det lätt och ibland är det tuffare. Det går upp och ner, precis som allt här i livet.

Om jag är riktigt ärlig mot mig själv så vet jag att det har hänt jätte mycket på den mentala biten, det är bara att jag glömmer bort det ibland. Det är ju faktiskt så att idag kan jag släppa saker mycket lättare, jag kan lättare välja vad jag lägger min energi och jag vågar vara mer öppen mot både nya människor men även för nya saker. Ibland går det mindre bra, då faller jag men jag låter mig inte falla så långt som jag gjorde innan jag började denna resa.

När jag har de där mindre bra dagarna är det lätt att jag trycker ner mig själv, att jag nedvärderar mig själv. Det är så lätt att tänka, duger inte jag? Jag blir så arg på mig själv när jag gör det, för att jag är ju bra precis som jag är. Jag är ju världens grymmaste brud ju!

20140723-234831-85711545.jpg

Att vara i denna process som aldrig stannar, som aldrig tar slut är ibland rätt tufft. Tänk så enkelt det skulle vara om jag aldrig började med allt detta. Vad vet jag men ibland önskar jag att jag bara fick va så där obrydd, omedveten om allt som händer och sker inom mig och vad allt jag gör och säger kan ha för påverkan på andra.

Nu har jag varit rätt negativ. Det är inget konstigt med det, jag tror det är viktigt att låta sig vara i den känsla som infinner sig här och nu, att vara i den en stund. Nu har jag varit i min känsla en stund. Det är dags att släppa taget om den och göra något som skapar en bättre, gladare känsla. Vi alla måste få vara precis som vi känner oss, men bara lite, bara en stund. Känn känslan, acceptera den, ta hand om den och säg hejdå till den. Dessa fyra steg använder jag mig av väldigt ofta. Det finns inget tidsbestämt med stegen. Det är du som bestämmer det. Vissa känslor är svårare att acceptera och sedan släppa medan andra gånger går det både snabbt och lätt. Det är ok att det är så. Det viktiga är att inte stanna kvar allt för länge i den så att det blir en ond nedåtgående spiral som oftast är jobbigare att ta sig ur.

Ett sista tips denna kväll gällande att bryta tankemönster och de fyra stegen. När jag har tagit hand om känsla och det är dags att släppa den, behöver jag göra något som får mig att lägga fokus på något annat. Det som lättaste får mig att komma på andra tankar och där jag kan få perspektiv på saker och ting är när jag tränar, då måste jag lägga all min fokus, all min koncentration på det jag ska utföra. Jag har börjat ta in yoga mer och mer i mitt liv och börjar lite smått förstå vilken fantastisk effekt den har på både kropp och själ. Att bege mig ut på en löptur i skog och natur är också ett bra sätt att ta det sista steget på trappan. Det finns såklart många olika sätt för att komma in i en annan sinnesstämning. Det finns något som passar alla, vad som är rätt, passar dig bäst vet bara du.