Jag uttrycker mina känslor öppet och lätt

Känslor. Så härliga att känna. Så läskiga att känna. Vi alla är olika. En del har lätt att uttrycka sig och gör det ofta och gärna, medan andra tycker att det är jobbigt och har svårt att sätta ord på en känsla och att förmedla det till andra. Behöver vi verkligen prata om vad vi känner? Kan man inte bara vara?

Det finns många orsaker till varför det är jobbigt att prata känslor. När vi är barn, från våra första levnadsår börjar vi öva på att uttrycka oss. Beroende på vad vi får för bemötande av andra, av våra föräldrar och andra vuxna, hur de vuxna runt omkring oss visar sina känslor, lär vi oss. Vi ser, tar in och anammar. Det är inte något vi gör medvetet, det bara sker. Det handlar om anknytningsteorin, som jag för övrigt tycker är otroligt intressant. Att vi präglas mer av vår barndom än vad vi tror. Allt vi ser och lär som barn följer med oss upp i vuxen ålder. Många är inte medvetna om varför man gör och agerar på ett visst sätt, det sker i det undermedvetna. Mycket av vårt agerande sker av känslor. Ibland handlar det inte alls om situationen man befinner sig i just nu, men den påminner om något man varit med om, lärt sig som barn och vi agerar med autopilot. Vissa fortsätter att göra detta genom hela livet. Andra funderar och söker efter ett svar på varför och vill försöka ändra på ett beteende. Det finns inget rätt eller fel. Vi är bara olika. Och det är ok, så länge man mår bra av det.

Jag är den ständiga sökaren. Jag har så länge jag kan minnas varit nyfiken och velat veta varför saker och ting är som de är, varför jag ska lära mig just det läraren säger att jag ska göra, varför, varför, varför. Dels handlar det om min nyfikenhet att vilja förstå sammanhang men även ta reda på hur jag kan förändra till det bättre. Genom åren har det stundtals varit jobbigt att söka svar på varför saker är just som de är, varför jag är som jag är. För några år sedan läste jag en bok, Hemligheten, heter den. Den är skriven av psykologen Egil Linge och journalisten Dan Josefsson. Jag vet inte hur många gånger jag läst den sedan dess, från pärm till pärm, numera har jag den som ett slags uppslagsverk. Jag bara älskar den. Där fann jag svar på många av mina varför, varför jag agerar som jag gör o.s.v. De skriver dels om anknytningsteorin och hur den formar oss. De beskriver även tre olika relationsmodeller av oss människor. Hur vi är, handlar, agerar och varför vi gör just som vi gör.

När jag började snöa in mig på detta var jag till en början arg på mina föräldrar och ansåg att de gjort ett mindre bra jobb när de uppfostrade mig. Det kändes dock inte rätt. Mina föräldrar är ju bara människor och är som de är på grund av deras uppväxt och mina mor- och farföräldrar i sin tur på hur deras föräldrar hade det när de växte upp osv. Jag är inte längre arg. Idag förstår jag att mina föräldrar gjorde deras bästa utifrån deras förutsättningar för mig och mina syskon. Jag har kommit till insikt med mycket genom att jag funderar och söker efter svar på varför jag är som jag är.

Jag har alltid haft svårt för att uttrycka mina känslor, vare sig jag varit arg, ledsen eller kär. När jag växte upp så pratade vi sällan känslor, det vardagliga livet rullade på bra men jag kan inte minnas att jag någonsin berättar för mina föräldrar att jag älskar dem. Jag vet att jag inte är ensam om detta, det är många som inte pratar känslor inom familjen. Jag har dock alltid känt mig älskad och mina föräldrar har alltid gjort sitt yttersta för oss barn. Det handlar inte om det. Jag hade en fin uppväxt med det mesta ett barn behöver. Men detta med att inte prata känslor har format mig och gjort det svårt att uttrycka mig i vuxen ålder. Men. Inget beteende är bestående, alla beteenden går att förändra om man är villig att göra en förändring. Det krävs både vilja och mod. För det är ju otroligt läskigt att bryta mönster.

Jag är en känslomänniska och jag känner alltid mycket, än vad det är. Min svårighet har varit att jag sällan kunnat, vågat uttrycka det jag känner. Vilket ofta skapat svårigheter när jag varit i en relation, främst kärleksrelationer. Jag har haft turen att finna underbara människor, oavsett vilken typ av relation, som ständigt utmanat och utmanar mig. Som inte nöjer sig med att jag ”passar upp” dem och visar min kärlek genom handlingar. De har krävt mer men uttryckt det på ett väldigt ödmjukt sätt. De har fått mig att våga utmana mig själv, att prata och berätta hur jag tänker och känner. Jag är så tacksam för alla dessa fantastiska personer, som inte gett upp trots att jag ibland varit kall och hård, gått in i min ”bubbla”, stängt in alla känslor. Jag har övat och övat och jag övar fortfarande. Jag blir bättre och bättre på att uttrycka mina känslor. Det är ju så otroligt läskigt att prata vad man känner, man blir så naken, att blotta sig själv. Det kan ju göra ont. Men det kan även bli något alldeles fantastiskt av det. Jag har lärt mig att våga vara här och nu, att inte vänta till sen. För när är sen? Sen, ja då kanske det är för sent. Idag vågar jag prata mer öppet om mina känslor med de människor jag har en trygg och stark relation till, min familj och mina vänner. När det kommer till kärleksrelationer sätts jag ständigt på ”prov”. Jag är, som så många andra, livrädd att bli sårad, avvisad. Och öppnar jag mig, blottar mina känslor kan det göra ont. Men. Jag är fullt medveten om att det inte går att bygga något om man inte visar och pratar om sina känslor. Jag hoppar, jag faller. Ibland landar jag tokigt och det gör ont, då har jag ett val. Ligga kvar och tycka synd om mig själv eller resa mig och ta lärdom av fallet och traska vidare på livets krokiga väg. För var gång jag utmanar mig, vågar testa går det lättare och lättare. Det sägs att man måste våga för att vinna.

Genom att våga utmana dina rädslor, att ta dig igenom svåra och jobbiga stunder gör att du kommer ut starkare och du blir tryggare i dig själv. Så kör på. Nästa gång du tvekar att berätta något som du känner, fråga dig själv, vad är det värsta som kan hända?

Annonser

Jag är tacksam för alla som stöttar mig

Människor, bekanta, vänner. Vi lever alla, oavsett om vi känner varandra eller ej, på samma planet. Det går inte att vara vän med alla. Men. Du väljer vilka du vill ha i ditt liv. Känner du dig tacksam för att du har de människor du har i ditt liv? Hur gör du för att visa dem tacksamhet? Tar du dem för givet eller är du och visar du att du uppriktigt att tacksam för att du har dem?

IMG_1477.JPG

Det är de små saker som uppskattas mest. Ett hej, en blick, ett leende, en kram, en klapp på ryggen, ett ord, en gest. Jag är galet tacksam, överväldigad över alla fina människor som finns i mitt liv, som pushar och stöttar mig i vad jag än tar mig an här i livet. Tacksam, jag älskar det ordet. Jag är otroligt tacksam över så mycket. Över livet. Att jag har det så bra som jag har det. För alla fina människor som omfamnar mig med kärlek. Livet. Kärlek. Det är något vackert. Det är något som inte får tas för givet. Glöm därför inte bort att visa din kärlek, din uppskattning till alla du har runt omkring dig och gör det ofta.

 

Jag är mitt sanna jag med mina vänner

Sanning. Att vara sann mot andra. Att vara sann mot sig själv. Hur är man när man är sann mot sig själv och mot andra? Vad är ditt sanna jag? Stora och svåra frågor. Men ack så viktiga att fundera på om du inte har det klart för dig. Jag tror nämligen att det är ett av det viktigaste ”ställningstagande” man gör. Att ta reda på vem man är, vad man står för och hur jag gör, är när jag förmedlar det.

Som tonåringar söker vi väger för att ta reda på, undersöka vem man är – identitetssökandet. Vänta, där vill jag rätta mig själv, jag tror nämligen att vi alla går igenom sådana perioder flera gånger i livet. Men att finna sitt sanna jag, för en del kan det gå snabbt och redan i tidig ålder veta vem de är och vågar stå upp för sig själv. Medan för andra tar det längre tid. Det finns inget rätt eller fel, bra eller dåligt. Det tar bara olika lång tid. Vi är olika, det är alltså väldigt individuellt.

För mig har det tagit lång tid, om jag ens funnit hela mig själv än. Men jag är mer säker och vågar stå upp för mig själv mer idag än någonsin. Livets väg är krokig och många gångar måste jag stanna upp och vänta för att se hur vägen ser ut. Så hur gör man för att finna sitt sanna jag? Jag tror tyvärr inte att det finns ett svar på den frågan. Jag skulle vilja säga att jag använder mig av magkänslan och min träning ligger i att lyssna till den och våga följa den, än om det ibland är både läskigt och skrämmande. Jag har skrivit om just magkänslan många gånger förr, men skadar inte att påminna om den igen. Även där uppfattar vi den på olika sätt.

Magkänslan styrs inte av hjärnan utan det är kroppen, själen, det undermedvetna. När du kommer till ett val, första känslan som dyker upp, det är magkänslan. Allt det där efter har hjärnan varit med och styrt. Magkänslan, som det hörs på namnet, sitter i magen. När jag väljer att inte följa magkänsla, ja det händer lite nu och då, är det som att magen vrider sig. Som att att jag får lätt kramp i magen, en känsla av stress kan komma över mig. Väljer jag då att försöka ignorera den, övergår det till att enbart tar små andetag, tankarna rusar likt en bil på Autobahn. Då måste jag stanna upp och tänka till, varför reagerar jag, kroppen så här. Ganska snart förstår jag att jag inte följt magkänslan. Gör om, gör rätt. För mig har det tagit många år att komma dit jag är idag och trots det glömmer jag bort att lyssna ibland.

Att vara sann. Det känns tryggt att både veta, säga och stå för att jag är mitt sanna jag. Genom att jag är mitt sanna jag mot mig själv, kan jag mycket lättare vara mitt sanna jag mot mina vänner. Det går som hand i hand. Du vet väl, allt börjar hos dig. Du måste vara trygg i dig själv innan du kan få andra att känna sig trygga med dig. Mår inte du bra, kan du inte få andra att må bra. Det handlar om dig, det är ditt liv och det är du som är kapten i din båt. Så. Öva dig på att våga stå för din sanning, så kommer andra också att tro på dig, se dig för den underbara, fantastiska människa du är.

Jag är en omtänksam och god vän

Hur vill du att andra ska vara mot dig? Jag älskar verkligen att använda mig av ”Behandla andra så som du vill bli behandlad”. Jag vill att mina vänner ska bry sig om mig och visa mig uppskattning och ömhet. För att det ska kunna bli så, krävs det att jag ger detta till dem. Give and take. Matematiken är väldigt enkel, det jag ger, det får jag tillbaka.

IMG_7139.JPG

Att vara en omtänksam och god vän, vad innebär det för dig? Handlar det om att alltid finns till, stötta och hjälpa vänner när de behöver dig, oavsett hur du själv mår? Jag tror att det är viktigt att berätta för ens vänner, om man inte mår så bra, om du inte är mottaglig, inte kan pusha och stötta vännen just nu på grund av att du själv har mycket runt omkring dig. Jag tror det är viktigt att våga säga ifrån till sina vänner, just när det gäller detta. Du kan inte lasta på någon annans problem om du redan har flaket fullt med dina egna, kontentan kan bli att du sjunker med er bådas bekymmer. Jag anser att en omtänksam och god vän berättar för mig om de inte är mottagliga att avlasta mig. Det ligger en hel del i ”Du kan inte hjälpa någon annan, om du inte hjälper dig själv först”. Livet handlar om att ge och få. Jag är en omtänksam och god vän, jag visar det ofta till mina vänner med olika gester, ord och handlingar. Det är en ömsesidig respekt och omtanke vi har. Det tror jag är viktigt.

För att inte glömma. Snälla, va dina egen bästa vän. Behandla dig själv så som du behandlar dina vänner. Ordet är kärlek.

Summering och reflektion av September

September 2015 är nu förbi, även den månaden flög fram. Fokuset har legat på relationer, hur har det känts för dig, hur har ett gått?

Att visa kärlek och uppskattning till de människor som vi har runt om oss, som vi inte vill vara utan, är det bästa vi kan göra. Att visa omtanke och berätta för personerna hur värdefulla de är och att du är tacksam att de finns i ditt liv. Det är något vi inte får glömma bort, ta ingen eller inget för givet! 

 

Har du lärt dig något nytt om dig själv den senaste månaden?
Det kan vara vad som helst, smått som stort. Jag lär mig ständigt nya saker, upptäcker nya saker hos mig själv och i min omgivning. Att vara här och nu är något jag ständigt strävar efter, det är svårt, ibland näst intill omöjligt. Men när jag väl stannar upp uppskattar jag livet så mycket bättre och jag mår så mycket bättre av det.

Vad är det bästa som hänt i september?
Det händer ju ständigt en massa bra saker om du väljer att se det så. Jag har flyttat hem till Norrland, det är med blandad förtjusning samtidigt som så vet jag att det kommer bli bra. Hur bra som helst. Omställning och förändring tar tid, sker inte över en natt. I september har jag även varit på skolan och träffat många likasinnade. Att lära sig nya saker är helt fantastiskt, det är inte klokt vad mycket jag kommer att lära mig under den närmsta tiden. Och till sommaren kan jag titulera mig som kost- och hälsocoach.

Oktober, vad har du för förväntningar på denna månad? Höstens finaste månad när naturen färgas i alla möjliga färger. Det är verkligen en fröjd att gå ut i naturen så här års. Jag hoppas att komma in i rytmen här uppe, komma till ro i mitt nya hem. Jag vill vara ute i naturen, njuta av friska luften och känna vinden i mitt hår. Oktober innebär även att graderna sjunker och det är snart dags att plocka fram mössan, älskar det! Det är som att allt blir lite mysigare då. Den närmsta tiden vill jag helt enkelt bara vara, precis där jag är.

Förändringarnas tid och ett nytt kapitel

Det är med blandad känslor jag sätter mig i bilen som kommer ta mig och mitt bohag till norr. Jag lämnar nu mitt liv i Stockholm, min lägenhet som inte längre är min och allt annat som finns här. Ett nytt kapitel börjar. Med blandade känslor. Det sägs att när man minst anar det så händer det. När jag kom ner hit för en vecka sedan ville jag bara packa ihop och åka upp. Nu vill jag gärna dra ut på det ett tag. Är jag redo? Är det rätt beslut? Kommer jag ångra mig? Vill jag verkligen lämna livet jag byggt upp här?Hur kommer mitt liv bli i norr? Är det bättre där? Svaren på dessa frågor behövs inte, jag gjorde ett val. Jag tog ställning, behövde en förändring. Nu kommer förändringen. På gott och ont. 

 

Albert Einstein var en rätt klok gubbe. ”Endast de som försöker sig på det absurda kan uppnå det omöjliga”. Det är stora ord och jag är säker på att det ligger en hel del sanning i den. Allt går om viljan finns men det krävs mod för att våga göra förändring. Det fina med förändring är att det betyder att saker och ting håller på att bli bättre. Även om du idag inte vet hur.

Hur ser du på förändring? Är det bara något skrämmande som rubbar dina cirklar eller är det något bra? Något som kommer ge dig nya erfarenheter, ge dig möjlighet att tänka annorlunda, lära dig nya saker och kanske uppleva nya känslor som du inte känt förut.

Om du är i en förändring våga sitta lugnt i båten, än om det stormar runt omkring dig. Se virvelvindarna av förändring som skenar omkring dig som något bra. Ett tecken på att allt omkring dig håller på att bli (ännu) bättre och att du just nu inte behöver veta hur. Slappna av och försök att bara vara i stunden.

Jag känner mig trygg i mina relationer

Jag känner mig trygg i mina relationer – dagens affirmation

Relationer. Hur gick det med förra veckans ”relationscirkel”? När jag satt och gjorde den blev allt så tydligt, det satte igång något inom mig. Jag har verkligen börjat fundera på mina relationer, vilka människor jag har och varför just dessa finns i mitt liv. Jag tror att vi alla behöver ”städa” bland våra relationer. De personer du satt i din ”relationscirkeln”, är troligtvis människor som ger dig något, som du har något slags utbyte av. Jag tänker på de människor som du placerade i den yttersta cirkeln, hur kommer det sig att ni inte ses så ofta? Jag brukar ibland ”städa” bland i mina relationer. Jag vill få energi av mina vänner, så att jag kan ge energi. Det finns många energitjuvar här i världen. Fundera på om och vilka som är energitjuvar i ditt liv. Är det värt att låta dem ta din energi? Det kan låta grymt men jag vill mena att det ibland kan vara nödvändigt.hämta (24)

Genom att städa bland mina relationer skapar det ett lugn, en trygghet inom mig och i de relationer jag väljer att ha kvar. Jag kan på så vis lättare visa min kärlek till de som verkligen betyder något för mig. Veckans uppgift handlar lite om det här, välj ut tre personer och berätta för dem hur mycket de betyder för dig. Fundera och skriv därefter ner hur det kändes att berätta det för dem. Vad fick du för reaktion? Hur kändes det inom dig?

Ny vecka innebär att jag funderar på de tre stående tankarna inför varje vecka.  Veckans utmaning för denna vecka, att någon gång under veckan ska jag….och bestäm dig att det måste utföras innan veckans slut. Det kan vara en liten som stor utmaning, det är upp till dig. Har du något du ser fram emot, veckans goda stunder? Skriv ner dem också. Fundera även på något som du vill/ hoppas/ önskar ska hända i veckan. Det kan vara allt från väder, till händelser, möten eller mål som du hoppas nå. The sky is the limit!