Lita på livet

Oavsett vad du tror på, tror jag att om du litar på livet så blir det lite ”enklare”. Det är något jag säger till mig själv varje dag ”I trust that life will take me Where I need to be”. Än om jag säger dessa ord dagligen glömmer jag ändå bort dom ibland eller tar inte in deras mening och betydelse.

Idag som ett exempel, vaknat inte alls utvilad, drömt jobbiga drömmar osv. Mini och jag sov en stund på förmiddagen tillsammans men kändes mig ändå inte på topp efter vilan. Känslan var ensamhet. Att mannen är bortrest och insikten att jag inte har likasinnade vänner i närheten gjorde mig ledsen. Jag hade anmält mig till babysång så ”tvingade” mig att gå. Direkt när jag kom utanför porten ser jag en ”vilsen” mamma, frågade om hon också skulle på sången. När vi kommer närmre varandra inser vi samtidigt att vi känner varandra. För 11-12 år sedan träffades vi via universitetet. Vi pladdra på precis som vanligt, som att det inte alls var så länge sedan vi sågs. Hon räddade, gjorde min dag. När jag väl kom hem hörde en annan mamma av sig om spontant parkhäng i solen. Super härligt och roligt att helt plötsligt få hela eftermiddagen uppbokad.

Än vilken känsla som kommer över dig är den ok. Det är något vackert i att känna. Imorse kändes jag mig ensam. Vips så visade livet mig att jag inte alls är ensam. Det är ok att sörja vänner som försvinner, kärlek som är långt borta osv. Som sagt, allt är ok. Ikväll tackar jag mig själv att jag tog mig ut genom dörren för att möta en ny-gammal vän.

I trust that life will take me Where I need to be.

Annonser

2 veckor i Portugal kom och gick, vad fick jag med mig?

Vips så är jag tillbaka i Sverige, dessa två veckor i Portugal gick väldigt fort samtidigt som det kändes som vi var där i flera veckor. Det var verkligen ingen semester, på 14 dagar har vi studerat, både teori och praktik i sammanlagt 100 timmar. Jag visste att det skulle vara intensivt och det har gått bra. Yoga handlar ju just om att lyssna inåt och jag kan stolt berätta att jag lyssnat inåt varje dag. Vi hade två fridagar, dessa tillbringades bland vågorna på surfbrädan.

Jag är nu certifierad yogalärare men än är jag bara i början av min resa. Har jag förändrats för att vi läst och diskuterat yogans filosofi? Det vill jag inte påstå, jag är bara mer upplyst. Global yoga, som jag utbildat mig inom är lagom mycket av allt. Det är viktigt att besitta kunskaper om yogans ursprung, kroppen och dess anatomi. Det är intressant och jag tycker vi dök lagom mycket in på alla olika ämnen.

 

Vi hade ett teoretiskt prov som jag var lite nervös inför men det visade sig att jag kunde mer än jag trodde. Som avslutning på utbildningen hade vi en examen, vi skulle sätta ihop en klass och guida de andra genom den. Även där var jag nervös innan men när jag väl startade försvann nervositeten. Jag har jobbat otroligt mycket med mina inre terrorister och dom bankade rätt hårt på mig under min klass men jag lät dem inte vinna över mig.

Efteråt fick jag feedback av deltagarna som gjorde mig tårögd men stolt. Mina terrorister försökte intala mig att jag inte alls var bra på det jag gjorde och att deltagarna inte gillade min klass överhuvudtaget. Det visade sig att det var helt fel, de gillade den och uppskattade min klass. Att den kom från hjärtat, mitt lugn och min energi samt min spellista som jag plockat ihop. Global yoga ligger mig varmt om hjärtat just för att den bygger på tema, intention och man har oftast passande musik genom hela klassen. I just love it! Det gör att det inte känns så allvarligt och om det blir jobbigt eller tufft under en klass, om tankarna håller på att ta över en kan man alltid lyssna till musiken och få energi, bli lugn eller vad man nu kan behöva.

 

Än om jag är samma person som innan jag åkte har mycket hänt inom mig. Jag har skrivit det förr men jag måste skriva det igen. Jag känner ett inre lugn som jag troligtvis aldrig känt förut. Detta kanske låter konstigt, hur kan man om och om säga att det kommer ett lugn som är helt nytt? Jag tror det är det som kallas livet. Genom att vi utmanar oss själv och vill utvecklas, testa nya saker, kliver utanför vår trygghetszon, det är då the magic happens. Genom att vara här och nu, inte lägga för mycket fokus på det som varit eller på framtiden infinner sig ett lugn. Som Eckhart Tolle säger; Livet är nu, det var inte igår och det är inte imorgon, livet pågår just här och nu”.     

Jag känner att jag försummat bloggen lite i sommar samtidigt som det varit ett medvetet val, jag valde att njuta av stunden, att umgås med nära och kära istället för att vara uppkopplad. Det har varit välbehövligt och väldigt skönt men nu kliar det i skrivfingrarna och jag har en tanke att komma igång med skrivandet lite mer regelbundet igen. Det är mycket på gång i höst eller snarare många tankar som behöver landa, fästas och finna sin plats nu i höst. Du kommer såklart få vara med på min resa, vad än som dyker upp.

Livet i Portugal

Tiden går så fort. En vecka har sprungit fram samtidigt som dagarna varit fullspäckade. Detta är en utbildning, inte någon semester. Jag kliver upp vid 07, gör min egen träning som kallas Sarhasa och är viktig för sin egen utveckling. Detta är egentligen inte något nytt eller konstigt för mig, jag yogar ju varje morgon ändå än om här är kroppen mer sliten och öm efter alla pass under dagarna.

Vi bor i ett mysigt hus med utsikten över en dal, det tar ca 40 minuter att gå till havet. Det gör mig inget men hade jag vetat det innan jag kom hit hade jag nog funderat på om jag skulle valt denna utbildning. Jag älskar ju havet, att sista. I solnedgången och se dagen möta natten. Magiskt. Jag känner att jag är på helt rätt plats, just nu. Det finns ingen plats i världen jag skulle byta ut just nu.

Vi är nio tjejer i blandad ålder som går utbildningen, fyra från Sverige och fem från Norge. Det är jätte spännande med språken, än om det mesta går att förstå. Vår lärare, Eva är norsk å utbildningen hålls på norska. De första dagarna var väldigt utmanande, att försöka dels försöka förstå vad hon säger och samtidigt få förståelse för det jag ska lära mig. Nu har jag kommit in i språket så jag inte behöver lägga så mycket energi på det.

Dagarna är långa, eller ja äve här i Portugal har dygnet 24 timmar. Det jag menar är att det är intensiva dagar. Vi startar vid 9.30, oftast har vi en yogaklasser på 1-2 timmar. Därefter går vi igenom passet i detalj, alla ord på sanskrit, rörelserna och så vidare. Därefter lunch och paus fram till klockan 17. Den pausen innebär självstudier, så det vi gör är att läsa och fortsätta öva. Nästa pass går vi igenom ananas, positioner vilket också är fysisk träning. Klockan 21 är det middag och vid 22.30 kryper jag ner i sängen. Så ser i stort sett alla dagar ut. Idag har vi fredag, en hel dag utan lektioner. Välbehövligt. I eftermiddag ska vi åka och surfa. Nu är det ju några månader sedan jag stod på brädan så det ska bli intressant och se hur det går. Havet är kallt, 16-18 grader så man surfar med våtdräkt vilket blir en ny upplevelse. Oavsett hur det går är mitt mål att ha kul på brädan.

Det har som sagt varit utmanade dagar hittills. Redan första dagen började Egot bråka med mig. Min svaghet sitter i handleden, den som jag bröt för 1,5 år sedan. Den är svag och klarar inte lika mycket som jag vill och önskar. Att bara möta det är en stor utmaning. Jag bröt ihop, klarade intet att fortsätta klassen vi höll på med. Törnarna kom och hackkycklingen pickade på mig. "Du klarar inte det där", "vad tänkte du med, du kan ju inte bli yogalärare. Du klarar ju inte ens att göra en solhälsning ordentligt" och så vidare. Det är inte konstigt att jag blev ledsen av dessa tankar. Det fina att vara i en liten grupp är att man kan, vågar vara mer öppen. Jag satt vid matbordet tillsammans med alla de andra, bredvid mig satt Eva. Efter en stund la hon armen om mig och frågade om det var handleden. Där brast det och tårarna kom åter och dessutom inför alla. Det var jobbigt att behöva visa sig svag för en stund men samtidigt så befriande. det leder mig in på hur vi behandlar oss själva. Varför är vi så hårda och stränga med oss själva? Vi skulle garanterat inte behandla våra vänner som vi behandlar os själva. Varför? Är inte du och jag lika mycket värd som alla andra som vi bryr oss om? Vi ställer så höga krav på oss själva och tror att omgivningen förväntar sig saker av oss. Det tokiga är att vi tror att andra förväntar sig saker av oss men de är ju fullt upptagna med sig själva. Varför kan vi inte bara vara snälla och ge oss själva mängder med kärlek? Tänk så mycket bättre vi skulle må och så mycket vi skulle kunna göra med den tiden och den energi det tar att kritisera sig själv.

Dagen efter mitt "meltdown" mådde jag bra, energin var tillbaka och jag kände åter igen mig själv. Det är det som är så spännande att vara här, det egentligen inte händer så mycket, vi hänger här i huset. Tredje dagen var den "glada" Susanne som bortblåst igen. Tårarna kom, jag pressade mig för hårt och fick ont i handleden. Detta svängande upp och ner sätter igång något inom mig. Varför svänger jag så? Jag började fundera på orsaker och kom på några anledningar, när jag berättade dem för Eva sa hon till mig. "Susanne, se det som verktyg istället för ett nederlag". Det är så sant.

När livet är jobbigt, när vi stöter på motgångar, istället för att tycka synd om oss själva, komma med bortförklaringar och ursäkter om att livet inte är bättre än så här, vänd på det som se det som redskap och använd de för att ta dig vidare, lära känna dig själv mer. Framför allt, våga vara i det du känner, oavsett om det är smärta, sorg, ilska, frustration eller glädje. Var i det. That´s the power of now.

Vad är du tacksam över?

Det är mitt i semestertider och många har planer, åker iväg på någon tripp eller bara är hemma och njuter av ledighet utan några större måsten. Ta en stund för dig själv och fundera och skriv ner vad du är tacksam över just nu. Det kan vara en eller två saker eller kanske du kommer på många saker. Det är upp till dig.

eivor_20_20leende_20kattunge_1165648345_1205440720_5172106

Jag tror att det är viktigt att vi ibland ägnar en tanke till vad vi egentligen har runt omkring oss, sådant som vi annars så lätt tar för givet. Vem vet hur morgondagen ser ut.

Som ni vet är känner jag tacksamhet över så otroligt mycket. Jag upplever även att ju mer tacksamhet jag känner och visar, desto mer får jag tillbaka. Det är som en boomerang effekt på det.

Jag är tacksam över
*……………………………….
*………………………………
*……………………………….
*……………………………….
*……………………………….
*……………………………….
*……………………………….

Har du inte testat, tycker jag att det är hög tid att göra det. Gör det nu vett jag!

 

Jag tänker goda tankar

Repost detta inlägg från förra sommaren. Detta är vad jag behöver just nu, en påminnelse. Kanske det är fler som behöver dessa ord.

Visst vet du att du kan påverka dina tankar och att dina tankar i sin tur blir vad du känner. Det blir vad du tänker. Låt oss säga att du ska klippa gräset. Väljer du att tänka att det är jobbigt, tråkigt och tar lång tid – ja då blir det så. Väljer du däremot att söka efter det positiva i aktiviteten, så som att det ger lite motion, nyklippt gräs luktar gott, härligt att göra fint i trädgården, skönt att vara ute en stund o.s.v. Ja då kommer gräsklippningen definitivt gå både lättare och snabbare.   

Tankar har stark påverkan på oss, så enkelt är det. Det kan vara svårt till en början att vända en negativ tanke men det går. Träning ger färdighet. Genom att tänka goda tankar blir livet lite lättare att leva, lite roligare. Jag har stunder när jag varken har lust eller ork att tänka goda tankar. Ibland låter jag det vara så, en stund. Jag tror att det är viktigt att tillåta sig att bara vara emellanåt. Men att sedan söka efter ljuspunkterna i händelsen, stunden, livet. Genom att öva på att tänka goda tankar kommer det mer och mer av sig själv. Testa, vad är det värsta som kan hända?

Bestäm dig. Idag tänker jag goda tankar, så snart en negativ tanke kommer in. Försök att se det positiva i det, än om du bara kommer på en sak. Det är ok. Nästa gång kanske du kommer på två saker. Ha tålamod och glöm inte bort att andas. Jag tänker goda tankar.

Kärlek och livsglädje

Detta är från ett inlägg som jag skrev för ett år sedan:

Vad är livsglädje? Jag funderar mycket på det här med kärlek. Kärlek, det är ett stort ord som innefattar mycket. I mitt liv finns det kärlek, otroligt mycket kärlek. Jag ser till att omge mig med människor som jag vill ge kärlek men även som jag får kärlek av. Vänskap det är sann kärlek för mig. Kärleken som finns i en familj, de starka familjebanden. Syskonkärlek. Jag har nästan all kärlek jag kan tänka mig. Ibland tänker jag att jag inte behöver mer kärlek, att mitt liv är proppfullt av kärlek. Men. Det är inte hela sanningen. Det finns kärlek kvar att ge till någon, som än inte visat sig. Det finns stunder när jag näst intill bestämmer mig för att sluta hoppas, sluta längtar efter en livskamrat. Att jag är nöjd med det jag har. Men. Så kommer det stunder när jag känner någon slags tomhet, att det är något som saknas. Min livs kärlek.imagesIdag lutar jag mig mot mina vänner när det blåser. Utan vännerna vet jag inte hur jag skulle klara mig. Åren går och med åren så hittar även vännerna sina livskamrater, än om vår vänskap kvarstår så förändras den. Det är inget konstigt med det, jag blir verkligen glad att höra och se mina vänner lyckliga, kära. Jag är inte bitter. Det gör mig nog bara lite ledsen att jag inte kan dela med mig av den känslan, att vara kär. Det är så länge sedan att jag idag inte kan beskriva, känna känslan. Jag längtar efter den känslan, varje dag. Jag ljuger när jag säger annat. Men. Det skulle inte vara hållbart att deppa ihop och tycka synd om mig själv för att jag varit singel i många år. Jag försöker se glädje och kärlek i det jag har i mitt liv. När jag väljer att se på allt det vackra, på de underbara människor som jag har omkring mig fylls kroppen med värme och ja, jag vet att jag är älskad.

Nu har det som sagt gått ett år och jisses så mycket som hänt i mitt liv. För var dag som går kommer jag till mer och mer insikt om vem jag är och vad jag behöver för att må bra och att vara i balans. Jag utmanas och utmanar ständigt mig själv. Det finns många, många rädslor inom mig men steg för steg tar jag mig igenom dem och varje gång överlever jag, än om det stundtals inte känns som det. Det som framför allt hänt i mitt liv sedan det där inlägget är att jag bjudit in, tagit emot kärleken. Jag har fått och får numera känna den där känslan som jag längtade efter – att vara kär. Jag har funnit min livskamrat, mannen som jag vill ha och behöver vid min sida. Han är mitt ankare. Han ser så mycket i mig som jag själv aldrig sett i mig. Han får mig att inse att jag är bra precis som jag är och han hjälper mig på vägen att bli sann mot mig själv. Jag är tacksam att han fann mig.

Jag ställer nu frågan till dig, Vad är livsgläjde för dig? Hur gör du för att kunna känna glädje och kärlek i ditt liv med det du har?

Jag är unik

Det finns bara en av dig och det är du. Det finns bara en av mig och det är jag. Så enkelt är det. Försök inte att vara någon annan, det finns så många av alla andra. Du är unik! Världen skulle vara otroligt tråkig och enformig om vi var lika allihopa. Jag gillar olika. Annorlunda är ett bra ord. Våga tro på dig själv, stå för det du tycker och respektera andra för att de är som de är. Du är unik, tillåt dig att vara ärlig mot dig själv. 

Bild

Jag brukar säga att jag är inte som alla andra. När jag får frågan ”vem är du?” svarar jag oftast, ”jag är jag”. För vad annat kan jag svara? Jo visst kan jag börja rabbla en massa egenskaper, berätta vad jag jobbar med och så vidare men det är ju inte svaret på just den frågan. Jag är jag, jag kan inte vara någon annan för då är jag inte sann mot mig själv, eller mot någon annan för den delen. Är det någon som inte gillar mig, väljer jag att inte lägga min energi på någon som inte kan acceptera att jag är jag. Det kan låta hårt, krasst men sådana människor får inte vara i mitt liv. Jag vill ju umgås med dem som tycker om mig precis som jag är. Jag är unik. Jag vet det och jag är stolt över att känna mig unik.

Imorgon är det valborgsmässoafton och sommaren kommer allt närmare, än om det än är svårt att tro det. Oavsett temperatur, ta hand om dig själv, vårda dig själv. Du är guld värd. Du är unik. Du är fantastiskt precis som du är. Och. Du förtjänar bara det bästa.