9 månader och dagens affirmation

Nej, jag är inte gravid. Idag är det nio månader sedan jag slutade snusa. Grattis till mig. Jag firade det med att unna mig en timme hos underbara Leif.

Dagen till ära lyder dagens affirmation så här: Jag gör bra val för mig själv och mina medmänniskor. Att sluta snusa har varit och är gott främst för mig men även för mina medmänniskor. Jag får inte abstinens och raseriutbrott på samma sätt längre, jag anser mig vara en mer balanserad och harmonisk människa jämfört med när jag snusade. Detta inlägg kommer jag ägna till att berätta lite om hur dessa nio månader har varit. Min förhoppning är även att mina tankar och mitt handlade kan inspirera till att hjälpa just dig eller någon i din närhet att bestämma sig för att sluta.

Jag kan fortfarande inte tro att det skulle gå så lätt, att jag inte haft mer abstinens än vad jag haft. Nu är vi alla olika och allt här i livet är väldigt individuellt. Det skulle vara en lögn om jag skulle säga att jag inte tagit en enda snus sedan jag slutade. Jag har druckit alkohol vid några tillfällen och då kom suget direkt. Vid en festkväll snusade jag precis som vanligt, det resulterade i att jag mådde verkligen jätte dåligt dagen efter. Ojämn hjärtrytm, frossa och svettningar om vart annat, illamående och så vidare. Sedan den gången är det aldrig mer snus. Jag har fått för mig att jag varit sugen men när jag luktat i en dosa försvann suget. Snussuget och alkohol hänger som ihop, efter den där gången när jag blev så dålig så såg jag till att ha Onico när jag festade till det. Det funkade hur bra som helst.Namnlös

Jag är så stolt, så nöjd över mig själv! Än en gång har jag visat för mig själv att jag klarar allt jag tar till mig, det jag bestämmer mig för. Det får mig att inse att jag kan göra precis vad som helst och klara det, förutsatt att jag verkligen, verkligen vill det.

Till de som har ett beroende, främst snus, eftersom jag kan relatera till det, och vill sluta vill jag ge några tips och tankar. Några punkter jag utgick ifrån när jag bestämde mig. Delar med mig av dem här, om det skulle vara så att någon får för sig att bryta ett invant mönster. 

Till att börja med. Ingen kan sluta snusa åt dig. Det är bara du som kan ta beslutet och genomföra det. Bestäm ett datum då du ska vara snusfri. Sätt upp delmål och belöna dig själv med små saker. Använd forum för att peppas av andra som gått igenom samma sak som du gör. Det är din inställning som avgör om du kommer att lyckas eller inte. Bestäm dig för att du ska klara det, att det dessutom är lätt och att du kommer må fantastiskt bra när du är fri från snusets bojor.

Ett bra tips är att börja träna redan innan du slutar. På så vis har du etablerat en god vana som du kommer ha väldigt mycket nytta av när du väl slutar. Börja några veckor innan och hitta den träningsform som passar dig bäst.

Kom också ihåg att det inte finns en bästa tid att sluta snusa. Det kommer alltid hamna saker i vägen om man tänker så. Bestäm ett datum och håll dig till det oavsett vad som händer runt omkring dig den dagen. Du kommer lyckas utmärkt.

En del väljer att trappa ned, byter ut snusen mot annat nikotin (tuggummi, plåster m.m) medan andra slutar på en gång. Först och främst funderade jag på om jag verkligen ville göra detta, om jag var tillräckligt motiverad. Min största anledning till att sluta var att jag dels anser mig vara en renlevnadsmänniska – snusen passar inte in där. För det andra så hade jag tänkt sluta någon gång, när jag skaffar pojkvän, blir gravid o.s.v. Jag grubblade på det många gånger och kom fram till att om jag ska sluta snusa så ska det vara för att jag vill och att jag gör det för min egen skull.

Jag bestämde mig för ett datum när jag skulle vara snusfri, det rörde sig om ca tre veckor. Jag tog bort alla rutinsnusar, eftersom det är vanan som är det största beroendet för en snusare. Jag bestämde mig att jag fick ta tre stycken varje dag, men inte som en rutin (morgonsnusen, efter måltid, efter träning o.s.v.). Det var tufft i början, men det gick. Jag ville bryta så många gamla mönster som möjligt, just för att det skulle vara lättare när jag väl tog bort snuset helt. Efter sex dagar på min nedtrappning var jag redo. Jag tog sista snusen 6 januari 2014, kl 14 om jag inte missminner mig. Det är ett av de bästa beslutet jag hittills fattat. Det är inte förrän nu efteråt jag förstår vilket järngrepp nikotinet hade om mig. Livet kretsade runt snuset, varannan tanke gick till snus. ”Vart har jag snusdosan?” ”Den börjar ta slut, måste köpa en ny när jag gå till matbutiken.” Tänk så mycket bättre saker jag kan ägna den tiden till nu, det är ju fantastiskt.

Jag dokumenterade såklart min väg till ett snusfritt liv. Kolla gärna in inlägget om mina tankar när jag fattade beslutet här. Kanske det kan hjälpa dig med. Det finns även ett forum på nätet som hjälpte mig en hel del, slutasnusa.se

Jag är mig evigt tacksam att jag valde att kriga mot nikotindjävulen och att jag bestämde att inte ge mig förrän jag vunnit. Jag har lovat mig själv att om jag en dag börjar snusa igen, ska jag aldrig mer sluta. Det innebär att jag inte kommer börja, för att vill och hoppas att få barn i framtiden och den ska få växa i en nikotinfri miljö där inne i magen.

Annonser

Susanne vs nikotindjävulen

Passerat tre veckor nu. Tre veckor utan nikotin. Jag är så stolt över mig själv och imponerad över mitt driv och viljan att lyckas.

I fredags hade jag 30-års fest med mina vänner i Stockholm. Alkohol var inblandad under kvällen, första gången sedan jag dumpade nikotindjävulen. Känslan kom på tok för snabbt, bara efter ett glas vin började djävulen bråka med mig. Efter någon timme var det storbråk inom mig. Jag tappade humöret (lättirriterad) och ett skratt kändes långt bort. Jag försökte med de olika metoderna jag tidigare använt när känslan kommit. Allt bara exploderade inom mig. Snus, snus, snus! Det kändes som att jag skulle gå sönder inombords. Jag diskuterade med vännerna om att ikväll kan det väl va ok att snus – firar ju min födelsedag. Jag är otroligt tacksam över att de förstod att det inte skulle vara någon bra idé. Men jag var som besatt av tanken. Ska jag klara av denna kväll måste jag göra något, tänkte jag.

Efter min veckas nedtrappning, slutade jag helt utan att ersätta snuset med nikotintuggummi eller onico. I fredags blev jag svag, köpte en sådan. Jag tog tre-fyra stycken under kvällen. Igår fick jag för mig att lägga in en. Den åkte ut nästan lika fort. Känslan var inte alls lika behaglig som den brukade vara.

Nu sitter jag på planet påväg mot sydligare breddgrader. Ska boosta mig med sol, värme och ledighet! Dosan är med i väskan, ifall jag skulle hamna i ett sådant anfall igen. Om inte. Kommer den få följa med hem om en vecka, orörd.

Det går bra, anser att jag än en gång besegrade nikotindjävulen. Om någon timme landar vi i Spanien – min belöning för att jag har tagit klivet ut mot ett än hälsosammare liv. En friskare och fräschare Susanne blir resultatet!

Dag för dag, ljusare och ljusare

14 fria dagar! 2 veckor. Det går inte en dag utan att jag tänker på snus. Men. Jag känner inget måste, inget behov.

Det kanske är för tidigt att säga men jag gör det ändå. Jag har besegrat nikotindjävulen!

Nikotinet är ur kroppen. De sömnlösa nätterna är utbytta mot skön sömn med trevliga drömmar. Vaknar utvilad och flyger i stort sett upp ur sängen när väckaren ringer. De kolossala kallsvettningarna är borta, så även huvudvärken, illamåendet och yrseln.

Om en vecka befinner jag mig i ett varmt land långt bort. Det ska bli fantastiskt skönt, en fin belöning till mig själv. Har i tanken att då komma igång med både löpning och styrketräningen, det är daga nu.

Sammanfattar dessa 14 fria dagar med: Jag är nöjd, jag mår bra, jag är lycklig!

En dag före SSD

Jag mår bra. De sex första nikotinfria dagarna var fruktansvärda men jag bet ihop och kämpade mig igenom attackerna. Nu, så här en dag före mitt SSD sluta-snusa-datum, mår jag betydligt bättre. Bättre än på mycket länge till och med. Trots att det är väldigt mörkt ute och jag har tidigare år varit väldigt trött så här års, bubblar det inom mig. Jag är lycklig! Jag mår bra! Jag har energi, en energi som länge varit gömd. Och. Det är mig själv jag ska tacka för denna utveckling – fantastiskt!

Trivs som sagt oförskämt bra med mitt liv och ordspråket ”det blir vad du gör det till” förstår jag nu mer än någonsin innebörden av.

Imorgon kliver jag över strecket med en 3a och en 0a. Även det känns underbart. Men mer den dagen skriver jag om imorgon 🙂

Efter regn kommer solsken

Abstinensen var påtaglig igår. Vaknade med illamående som höll i sig i flera timmar, följt av yrsel, huvudvärk och hjärtklappning. Ett enormt sug. Men. Jag stod emot. Bara tittade i snuskylen på Ica, se men inte röra!

Trotsade viruset på luftrören. Jag var tvungen att sysselsätta hjärnan på annat i några timmar. Jag hade inte dansat på nästan en månad! Innebar alltså stor dansabstinens. Dock är dansabstinens så mycket bättre, hälsosammare och det går att göra något åt det. Det är ofarligt och alldeles alldeles underbart. Jag tog därför och hoppade in i en bil med nya dans-människor. Ja, det är så det funkar i ”dansvärlden”. Det skrivs på ett forum om lediga platser i bilar från olika ställen i landet. Vill man med, ”bokar” man en plats, möts upp och spenderar någon, några timmar i bilen tillsammans. Och vips har man lärt känna nya fantastiska människor!

Gårdagens tripp gick till Örebro och en kväll fylld med dans och glada härliga människor!

Väskan var givetvis laddad med både tuggummipåsar och mandel. Gr2 (måltidsersättning) och nutrishake (proteinshake) från GNLD var också med, åker ingenstans utan en Gr2a eller nutrishake i väskan. Man vet ju aldrig när man kan få tag på mat nästa gång. Att dansa i nästan 4 timmar kräver bra påfyllning av energi, för att orka hela kvällen och inte vara helt slut dagen efter. Inskaffade även fishermans friend med mintsmak. Tror det kan bli succé i kampen mot nikotindjävulen. Och vet ni. Det blev hur bra som helst! Fishermans friend mint är numera min nya last tror jag!

Idag har jag mått mycket bättre. Fylld av endorfiner och en lycklig känsla som kommit över mig. Dans, vad vore livet utan dansen?! Visst har det tuggats tuggummi frenetiskt och knaprats fishermans men det har varit en bra dag. Tror jag vågar säga att denna söndag har varit lättaste dagen på hela veckan.

Ett snusfritt liv fyllt med goa vänner, nya bekantskaper och många timmar med dans. Jag älskar mitt liv!!

Dagarna (och humöret) går upp och ner

Tre nikotinfria dygn. Den positiva Susanne är som bortblåst. Jag är knäckt! Trodde det skulle bli en rätt enkel match men sömnbristen får hela kroppen att värka. Sover nästan inget om nätterna, kallsvettas dygnet runt, under dagarna tuggar jag tuggummi så jag har träningsvärk i käkarna, dricker litervis med grönt te och äter lite väl mycket mörk choklad. Trodde att jag ständigt skulle ha en hungerkänsla men det är snarare tvärtom.

När jag kommer hem från jobbet orkar jag inte göra någonting. Sova går ju inte heller. Sömnbristen har dessutom gjort att jag lyckats dragit på mig något virus på luftrören. Skulle vilja träna men benen bär mig inte den korta vägen till gymmet.

Jag har inget sug efter snus men tanken på att kroppen skulle gå tillbaka till ”normal” rytm, får en att fundera på att det kanske är värt att avbryta slutandet. Men. Det kan jag ju inte, jag är starkare än det där giftet. Jag ska klara mig igenom det! En dag i taget. Och. Igår bokade jag en resa till solen, så jag får alltså inte sluta kämpa.

Jag hoppas att livet ljusnar snart, att giftet går ur kroppen och att den fattar att den inte kommer få mer nikotin av mig. Jag förstår nu vad folk menar med en dag i taget. Numera tar jag en dag, en timme i taget i denna kamp.

En tuff och bitter dag men förhoppningsvis känns det lite bättre imorgon.

Jag kan, jag vill, jag ska!

 

Dygn 2 och fortfarande jag som leder!

Är nu inne på mitt andra nikotinfria dygn. Det går bra, den största svårigheten är att jag inte kan sova om nätterna. Jag ligger och vrider och vänder, slumrar till, vaknar alldeles kallsvettig. Så håller nätterna på. Jag vet inte om det beror på att kroppsnära i uppror, ren panik när den inte fått sitt gift den är så van vid. Men det var tufft att jobba idag, än om det gick bra.

Efter jobbet passerade jag stället där jag brukar köpa min snus (köpte alltid stock), men denna gång tittade jag enbart in genom fönstret för att sedan fortsätta längs gatan. Det går däremot åt nästan en hel påse tuggummi om dagen! Men. Så mycket bättre jämfört med snuset.

Jag ska klara det här! Just nu känner jag mig varken särskilt fräsch eller pigg men förhoppningsvis blir det lite fler sovtimmar i natt och bara det kanske gör livet lite lättare.

Jag har googlat och läst lite om vad som händer i kroppen när man slutar med snuset. Man får brist på dopamin, vilket är ett hormon som kopplas till hjärnans belöningssystem. För att tillfredsställa denna brist bör du äta mer protein, men det räcker med ”lätta” proteiner, så som mandel, keso, böner, linser, avokado och bananer. Läs mer om dopaminets påverkan här.

Mindre socker, mer mandel, avokado och bananer ska jag testa! Jag håller på att titta efter en resa till varmare och soligare breddgrader. Det skulle vara underbart, en veckas semester med sol och värme! Det tycker jag att jag är värd🙂