Jag älskar livet

Jag älskar livet – dagens affirmation

Sommaren visar sig från sin bästa sida och jag tar tillvara på var stund, varje dag som solen lyser. Har tidigare i sommar inte riktigt fått ihop tiden till att skriva och jobba med affirmationerna så mycket som jag skulle ha velat. Denna vecka har jag däremot tillbringat dagarna på stranden och vad passar bättre då än att ägna mig åt att skriva lite. Jag älskar denna lilla stund. Den har som blivit helig. Min alldeles egna tid. All tid i mitt liv är visserligen min egen men just denna stund delar jag inte med någon, inte under skrivandets stund i alla fall.

20140711-175603-64563921.jpg

Livet. Är inte livet härligt så säg. Det bästa med livet är att det blir vad du gör det till. Det kan låta tjatigt och krystat, men det finns bara en som bestämmer om ditt liv och det är du som bär ansvar för att nå dina mål och skapa det liv som du vill ha. Rom byggdes inte över en natt, att skapa det liv du vill leva kräver både tid och tålamod. Livet har så mycket att ge om du är villig att ta emot. Livet är inte en dans på rosa moln, inte en enda lång raksträcka. Det kommer ständigt att dyka upp hinder och motstånd. Utmaningen är hur du väljer att hantera dessa, hur du väljer att jobba med dem och med dig själv. Alla är vi olika. Vissa människor förändras aldrig, hör jag ibland någon säga här om dagen. Jag har funderat lite på det, är det verkligen så? Är inte vi människor ständigt i förändring? Allt som händer och sker i vårt liv påverkar oss och det borde innebära att vi försöker anpassa oss till situationen? Hur vi gör det är väldigt individuellt, tror jag. Livet handlar om inställning, vad har du för inställning till livet? Jag säger som Gunde Svan, ingenting är omöjligt. Jag tror att med vilja och en dos envishet kan du nå alla mål och drömmar du vill.

Livet. Jag älskar livet! Det är utmanade och fyllt av spänning och tokigheter. Jag har ett bra liv, jag har skapat det liv jag lever. Jag formas av det som händer och sker runt omkring mig. Men. Jag låter det ske med en medvetenhet. Ett beteende går alltid att förändra, en tanke går alltid att ändra. Saker jag tycker jobbiga och är rädd för ser jag till att utsätta mig för. Jag gör det inte varje dag men lite nu och då. För att ta ett exempel, igår var det dans här uppe i Norrland, ca 8 mils resväg. Jag hade aldrig varit där och känner inga dansare här uppe, ingen trygghet i det alltså. För ett år sedan hade jag struntat i att åka. Jag har ju jobbat jätte mycket med mig själv senaste året, vilket gjorde valet enkelt igår. Eftersom jag tyckte det kändes jobbigt, en rädsla över att inte ha någon som helst koll, satte jag mig i bilen och körde upp själv. Jag har ansvar för mig och mitt liv. Jag åkte på dansen och bestämde mig för att ta för mig och se till få en bra danskväll. Jag bestämde mig för några personer som jag skulle ha dansar med innan kvällen var slut. När jag satte mig i bilen och började rulla hemåt, klappade jag mig själv på axeln och sa till mig själv ”Susanne, du är så otroligt bra, modig. Du får saker att hända!” Jag hade en jätte trevlig kväll och än en gång bröt jag ett mönster, slog sönder mina egna fördomar genom att ändra min tanke. Det går ju inte annat än att älska livet!

Jag älskar att utmana mig själv. Hur känner för inför att utmana dina rädslor, undviker du dem eller utmanar du dem? Den tanke du har när du går in för något, så kommer det även att bli. Bestämmer du dig för att det kommer bli en tråkig kväll, ja då blir det det. Om du inte ändrar din inställning. Svårare än så är det inte. Du bestämmer över ditt liv. Jag tycker att du ska se till att du kan, varje dag, känna att du älskar ditt liv. Det är du värd!

Annonser

Jag stannar upp och uppskattar nuet

Jag stannar upp och uppskattar nuet – dagens affirmation

Har du någon gång kommit på dig själv att vara så koncentrerad, så fokuserad på vad som komma skall att du missat något som sker idag? Att i efterhand komma på att du missat det viktigaste, det finaste, att vara närvarande i just denna stund. Ser du dig som en spontan person eller planerar du och har kontroll över det mesta?

Jag har skrivit om det förut, tycker dock att det tåls att tas upp än en gång. Processer, bryr mönster och medvetna handlingar, det är vad jag ofta sysselsätter hjärna med. När jag levde i ett samboförhållande försökte jag skapa ett liv för oss som jag trodde var bra när man levde tillsammans. Jag förstod inte då varför vi bråkade ofta och varför jag ofta bröt ihop mentalt. Han bad mig ofta att försöka vara lite mer spontan och att världen inte går under om det inte blir som planerat. Jag tyckte han var en idiot när han sa så, det var det fräckaste att komma och trampa på mig och min planering! Det var ju tack vare mig vi fick vardagen att gå ihop, tyckte jag då. Relationen svajade rejält stundtals och den var alldeles fantastiskt bra där emellan. Det var såklart inte hållbart, vi bröt till slut upp. Vi var rörande överens om att vi funkar bäst som vänner, och så blev det. Det var tufft första tiden, det är inget jag sticker under stolen med. Alla separationer är smärtsamma på något vis, mer eller mindre. Det jag vill komma till med denna lilla story är att idag, tre år senare, förstår jag vad han menade med att vara mer spontan. Han ville att vi skulle leva här och nu, i stunden utan tidbestämmelser på när vi skulle kliva upp, äta mat, kramas, älska, gå och sova osv. Han har lärt mig så mycket om mig själv, han försökte när vi levde tillsammans men det är inte förrän nu jag kan tacka och uppskatta allt han gjorde för mig.

När en trygghet försvinner kan det bli tomt, ofta söker man efter trygghet någons annanstans, kanske hos någon annan. När vi bröt upp bestämde jag mig för att jag ville skapa min alldeles egna trygghet. Det har varit en lång och stundtals hårt process. Många tårar på vägen har det blivit. Idag ser jag tårar som något positivt, något som renar och som sedan helar. Jag tror att det är viktigt att låta sig känna och acceptera en känsla, oavsett känsla, vara i den, en stund för att sedan be den gå. Tårar är bra, tycker jag. Genom att jag funnit trygghet i mig själv, vågar jag leva i nuet, utan scheman och 100% kontroll. Det är som det är och det blir som det blir.

dröm och lev kopiera

För att ta mig hit där jag står idag, gjorde jag precis tvärtom efter separationen. Jag släppte allt, hade inte koll på något över huvud taget. Jag hade för första gången i mitt liv inga mål att stäva mot, inga förväntningar på något eller någon och jag gjorde vad som föll mig in. Det var då jag fick för mig att flytta till Stockholm. Jag är otroligt tacksam över att jag fattade det beslutet. Hade det varit Fröken kontroll som fick bestämma skulle jag troligtvis fortfarande bo kvar i Ö-vik. Men. Hon hade ingen som helst talan i det beslutet och hon får sällan bestämma något nu för tiden heller.

Från att ha total kontroll, till att inte ha någon koll, står jag här idag och har funnit en rätt harmonisk balans mellan dem båda sidorna. Jag kan idag leva så mycket mer i nuet och samtidigt längta till något som komma skall. Jag ser var dag som en egen resa, som kommer ta mig på nya äventyr. Vi vet ju inget om den nya dagen när vi vaknar, den är ju oskriven. Det är rätt häftigt när jag tänker på det. Varje dag har vi möjlighet att skapa något vi tidigare inte haft, inte gjort. Varje dag är unik och det blir vad du gör den till. Det handlar om din inställning, hur du väljer att bemöta med- och motgångar. Det är du som är kapten på ditt skepp, vart vill du åka idag? Det är du som bestämmer.

 

Titta upp!

Titta på detta klipp. Jag får rysningar samtidigt som det upprör mig till det grövsta av att världen har blivit som den blivit.

Dags för förändring i vardagen. Jag är, som så många andra, beroende att telefonen. Jag vill inte vara det. Jag är dock inte tillgänglig dygnet runt då jag fortfarande stänger av telefonen om natten. Finns det någon som gör så längre?!! Jag kan inte slappna av om jag vet att den är på och när som helst kan det plinga till eller ringa.

Jag har, som så många andra Facebook i telefonen. Jag blir tokig på mig själv! Under en dag räknade jag hur många gånger jag gick in där bara för att. Skämmande många gånger var det! Usch, jag vill inte vara så, vill inte ha det som en vana. Så fort jag få en sekund över är telefonen och Facebook framme. Jag stör mig på de som sitter på Facebook när man har sällskap. Det är något jag näst intill tycker är respektlöst och något jag inte gör, oftast. Men. När en vän plockar fram sin telefon, är jag inte den som är den. Jag gör då som alla andra.

Vad hände med ”fånga dagen” och lev i nuet, här och nu?! Att vara sociala och att umgås?! Om vi ständigt är uppkopplade och har ögonen oftare på den där skärmen istället för lägga full fokus på de vi umgås med, är vi ju inte här och nu. Hjärnan klarar inte av att hålla hårt fokus på flera saker. Jag blir galen när någon jag pratar med plockar upp sin telefon, utan att ens ursäkta sig. Respektlös är vad det är!

Jag gillar ju människor, att prata och att vara social. Ett möte med en annan människa är alltid spännande, om vi tar oss tid till det. Allt har gått över styr och det skapar en enorm stress, åtminstone hos mig. Att alltid vara tillgänglig, att ständigt bli avbruten för att någon i sällskapet ”bara” ska svara på smset, ta det där ”viktiga” samtalet eller kolla flödet på Facebook en snabbis och sedan välja att kommentera det den ser och läser. Jag blir galen på det!

Eftersom jag stör mig så mycket på det beteendet, och den enda jag kan ändra på är mig själv, så är det så det får bli. Jag plockar bort Facebook och Messenger från telefonen och från Ipaden. Det ska bli spännande att se vad jag sysselsätter mig med när jag åker kommunalt eller står och väntar på något, någon. Jag kommer inte avsluta mitt Facebook-konto då jag anser att Facebook även har sina fördelar. Jag vill bara begränsa användandet.

Jag hoppas på att bli än mer närvarande och kanske kan komma igång med att läsa en bok eller så. Böcker är ju fantastiska, jag älskar ju att läsa. En bok i väskan får det bli! Det är en rätt härlig känsla att hålla i en bunt papper med massor av bokstäver på, som bara slukar ens uppmärksamhet. En bunt papper som låter fantasin jobba, alla sinnen kommer till användning. Det kan jag kalla egentid.

Det är dags att titta upp. Se och uppskatta det som finns runt omkring oss. Världen är ju underbar. Vi människor är underbara. Låt oss ta del av det vi har idag. Imorgon kan det vara för sent.