Jag klarar inte det här!!

Varför är det så svårt? Hur kan hjärnan ha så stark och hög röst? Har du hoppat på utmaningen att förändra något i 30 dagar? 

Jag har nu varit nikotinfri i sju dagar, kan inte komma ihåg att det var så här jobbigt sist jag slutade. Jag håller på att svimma, kräkas och explodera om vart annat. De första dagarna kunde jag spåra när abstinensen föll in men de två senaste dagarna sker det när som helst. Jag kan inte fokusera på något, minnet är uruselt och hjärnan arbetar i slow motion.

Min sambo är inte riktigt stöttade i detta, han tycker det är jobbigt med mina aggressionsutbrott och svängande humör. Det tycker jag med. Tidigare har jag haft rätt bra koll på blodsockret, alltså när kroppen meddelar att den behöver energi och jag har hittat en bra flow i det hela men nu. Suck. Det är katastrof och jag i stort sett trycker i mig choklad, vindruvor, vattenmelon, mango i mängder och nästan hela tiden. Det gör att jag tappat hungern, vilket inte alls är konstigt. Det innebär också att min fina harmoni av energiintag är bortblåst. Jag är total kaos och jag har varit påväg att köpa snus flera gånger men har klarat att övertala mig själv. Tills nu… Nu sitter jag med en snus inne, jag orkade helt enkelt inte stå emot mitt ego idag. Jag gick och köpte en dosa. Jag vill inte skälla och bråka med mig själv för min handling. Jag gjorde ett val. För den skull innebär det inte att jag vill sluta med nikotin, det ska jag. Att jag nu köpte en dosa innebär heller inte att jag kommer fortsätta tugga snus regelbundet. Min tanke är att ha den som en back up, jag vet hur det låter och jag vet hur det kan gå. Jag har ändå en plan, om tio dagar åker jag och mannen på semester och utanför Sverige kan man inte köpa snus. Min plan är alltså att denna dosa får räcka till dess och därefter är det finito. Det är en bra plan. Jag kommer vara borta i 2,5 vecka och det är ju den tuffaste tiden.

Jag tror även att jag bör sätta upp tydliga anledningar till varför jag väljer att sluta snusa. Att bara sluta för att är svårt att hålla, iallafall för mig. Jag hade visserligen en plan vad jag skulle göra när abstinensen blev stor men jag har inte riktigt följt planen, jag har bara velat krypa ur mitt eget skinn. Det är ingen ursäkt men att nu gått på semester hjälper inte direkt, nu har jag inget som stör mina tankar på snus.

Jag tar nya tag, detta ser jag inte som ett misslyckande bara ett snedsteg. Jag vill sluta snusa och en dag kommer jag kunna skriva att jag är snusfri och utan abstinens. Den dagen var bara inte idag och det är ok.

Så, håller du på att sluta med något du haft som vana, varit beroende av. Var inte så hård mot dig själv om du faller för en stund. Det är ok. Lyssna på din kropp och gör det du vet att du mår bra av. Sätt upp ett mål, se målet framför dig. Vägen är sällan spikrak och ibland behöver du stanna till och låt det vara ok. Om du skäller och blir besviken på dig själv blir det än jobbigare. Stå för dina val och upptäcker du att det blir tokigt, lär dig av dina misstag.

Annonser

Att möta motstånd

Hur gör du när du möter på motstånd? När du blir rädd och vilsen och inte vet vilken väg du ska gå?


Jag befinner mig i ett vägskäl. I april valde jag att lyssna på kroppen som skrek efter mer vila och mindre tid på jobbet. Jag gick ner i tid och har sedan dess jobbat 75%. Jag har både min chef och läkare på min sida som tycker och bedömer (läkaren) att jag bör gå ner i tid. När jag började jobbet på förskolan i februari valde jag att avbryta den pågående sjukskrivning helt för jag kände mig stark och längtade att få jobba igen. Det höll dock inte så länge, redan efter en månad kom tröttheten, oro, ångest mm. Jag pratade med min chef som lyssnade och satte in stödåtgärder direkt. Vi skapade ett schema som kom att passa mig och dessa månader har jag sakta men säkert bli mindre trött och energi tar inte slut av att bara kliva upp. Att jobba 30 timmar i veckan är alldeles lagom för mig just nu.

Det räcker dock inte att enbart prata med läkare och chef för att kunna vara sjukskriven. Den där försäkringskassan har tyvärr ett veto i det hela, i alla fall för mig och många andra. Att jobba 25% mindre innebär stor skillnad ekonomiskt. Det har gått drygt två månader sedan läkaren sjukskrev mig. Det dröjde nästan 30 dagar innan jag hörde något från försäkringskassan. När de väl hörde av sig tyckte de inte att min och läkarens motivering var tillräckliga för att godkänna min sjukskrivning. Vi har vid två tillfällen lämnat synpunkter, även chefen har lämnat in sin ”syn” på situationen. Idag fick jag det slutgiltiga beskedet, det blev den röda stämpeln. De nekar till sjukpenning. Det gör mig otroligt arg och ledsen men mest rädd. Kommer min kropp klara att jobba heltid? Tänk om jag kraschar rejält nästa gång och vägen tillbaka kan komma att bli än längre. Det sista jag vill är att bli ett ”paket” igen, det var fruktansvärt och jag vill verkligen inte dit igen.

Så vad kan jag gör åt det? Det finns såklart flera alternativ, gå tillbaka på heltid, be chefen om hjälp att ge mig arbetsuppgifter som kan funka eller ta tjänstledigt 25% och fortsätta jobba som jag gör just nu. Pengar är bara pengar men att inte ha många kronor över efter räkningar är mindre roligt. Det skapar stress inom mig, vilket inte heller blir bra. Är det någon som varit i liknande sits, hör gärna av dig, kom med dina råd. Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska tänka och hantera denna situation.

Jag förstår inte vad universum försöker lära mig men jag är säker på att svaret kommer till mig så småningom. Kanske det är så att det är dags att börja följa mina drömmar och uppfylla dem. Ångra bara det du aldrig gjorde.

Livet kan kännas tungt i motvind, ha lite tålamod. Våga  vara i stunden, än hur den är. Du behöver inte agera, fatta beslut under denna tid. Koncentrera dig på att andas, var arg om det är känslan du känner, gråt om du känner dig ledsen. Oavsett känsla du har inom dig är den ok. Livet går upp och ner, det är så vare sig man vill eller inte. Utmaningen ligger i att våga vara i det som är. Det är svårt, jätte svårt. Jag ska nu, med detta negativa besked inte fatta några beslut just nu. Jag har fått ett svar jag väntat på, var på sätt och vis beredd på negativt utfall. Hur som helst kommer det att lösa sig, det gör det alltid på ett eller annat sätt. Det är i motvind, i motgångar du har möjlighet att växa och utvecklas. Jag gillar ju utveckling, därför tillåter jag mig att bara vara i några dagar. Vinden vänder tillslut.

Trevlig fredag och njut av stunden!

 

Det finns alltid något nytt att lära

I varje möte, i varje situation kan du lära dig något nytt. Hemligheten är att vara öppen och nyfiken på vad som händer och hur du reagerar för att därefter hur du väljer att reflektera över händelsen. 

Varje kväll innan jag går och lägger mig gör jag en reflektion av dagen. Om jag stött på en svårighet, ett problem söker jag svar på vad jag lärt mig om situationen, något positivt jag kan ta med mig eller hur jag kan göra annorlunda nästa gång jag hamnar i den situationen för att få ett annat resultat. Jag formar ju mitt liv och det är upp till mig vad och hur jag vill ha det. Väljer jag negativa tankar, ja då skapas något negativt.

På tisdag åker mitt gips av, det är nu fyra veckor sedan jag bröt handleden. Tiden går otroligt fort, visp så är det dags att säga farväl till det. Så, vad tar jag med mig av denna tid? Jag har lärt mig otroligt mycket under dessa veckor. Allt från att hantera och möta motgångar, plötsliga förändringar som att inte kunna laga mat lika lätt, inte köra bil och ta mig vart jag vill, det här med att duscha har ju varit en spännande historia. Men det svåraste har varit att inte klara sig själv, att be om hjälp. De två första veckorna tyckte jag att det var väldigt jobbigt, jag ville ju inte vara till besvär och ta upp någon annans tid. Men ack så fel jag hade. När jag väl bad om hjälp fick jag alltid svaret ”självklart”. Det har varit den bästa lärdomen. Ensam är inte alltid stark. En annan sak jag blivit än mer medveten om är att lyssna på kroppen, inte forcera. Det är så himla bra!

Nu återstår månader (som jag förstått det) av rehab och att träna upp handleden för att så småningom återfå styrkan igen. Jag längtar efter att träna över lag, den senaste månaden har det inte blivit mycket av den varan. Yoga har det blivit dagligen, vilket både kropp och själ tackar mig för. Det är bästa stunden på hela dagen, oftast så blir det en stund på morgonen och en på kvällen, har upptäckt att sömnen blir mycket bättre när kroppen får varva ner en stund innan sängen. En favorit jag använder mig av är Viktor Frihs avslappningspass. Love it! Skärmavbild 2016-03-27 kl. 21.56.55

Hur hanterar du motgångar? Vad använder du för verktyg vid reflektion?

Med- och motgångar

Det sägs att livet ger oss utmaningar för att utvecklas och växa som människor. Ibland kommer utmaningarna till oss medan andra gånger söker vi upp dem. Härom dagen åkte jag skridskor, ramlade och olyckligtvis landade jag på ena handen. Det visade sig att det var två frakturer i handleden. Jag har aldrig brutit eller skadat mig tidigare, så är nu en erfarenhet rikare. De första dagarna kände jag mig positiv och glad, att det är som det är och jag får helt enkelt gilla läget. Så är det fortfarande men jag hamnar i svackor när jag tycker synd om mig själv och blir frustrerad över att jag inte klarar saker som innan olyckan.IMG_1750

Jag har varit sjukskriven förut men då på grund av andra orsaker, ej fysiska skador. Denna gång är det annorlunda, jag älskar mitt jobb och vill verkligen inte vara hemma. Tidigare har jag känt mig ensam. Nu ler jag mot mig igenom smärta och motgångarna. På något vis välkomnar jag denna motgång än om det är kämpigt emellanåt. Jag har så mycket kärlek i mitt liv. Jag är tacksam. Jag lyssnar på mig själv och min kropp och tillåter mig känna, oavsett känsla. Jag är modig. Den stora utmaningen med denna situation är att be om hjälp. Det är något som verkligen tar emot, jag vill inte vara till besvär och har alltid klarat mig själv. Med bara en brukbar hand går det inte, jag behöver hjälp i vardagen. Marsmånads utmaning blir att be om hjälp. To be continued.    

Jag är självsäker

Jag är självsäker – dagens affirmation

Temats sista affirmation, vad passar bättre än att sammanställa, se över hur det har gått att jobba med just självförtroendet? Om någon frågar sig, är du självsäker? Vad blir svaret? Är du självsäker?

Bild

Dagarna, veckorna, månaderna springer fram. Tänk att det redan gått en hel månad och vi har dagligen fått affirmationer att jobba med vårt självförtroende. För att sammanfatta månadens tema utgår jag från några frågeställningar.

  • Hur har det känts att fokusera på självförtroende, och har du lärt dig något om dig själv denna månad?
  • Vad är det bästa som hände i april?
  • Vilka förväntningar har du på maj?

 Jag lär mig ständigt något nytt om mig själv. Jag kommer ofta till korsningar och står och funderar på vilket håll jag ska välja. Det ena hållet är det jag tidigare alltid valt, tidigare rusade jag bara på. Stannade inte upp för att ta reda på vilket håll jag egentligen ville åt. Men. Jag börjar lära mig. Jag börjar lära mig att stanna upp och reflektera. På så vis gör jag fler medvetna val och som alltid leder till något bra. Det är något jag uppmärksammat hos mig själv denna månad. Vet inte om det har med självförtroendet att göra, men det är en utveckling i rätt riktning vilket fall. Jag tror mer och mer på mig själv, jag litar mer och mer på min känsla och på att jag vet vad jag behöver för att må bra och så vidare.

Det bästa som hände i april är att våren kom. Det spritter i kroppen av att känna solen som värmer, träden knoppar och det börjar bli grönt överallt i naturen. Jag blir glad av det. Jag har även haft möjlighet att åka hem till familjen i norr, vilket är balsam för själen.

Maj kommer innehålla mycket dans för min del. Det kommer även fattas stora beslut rent yrkesmässigt, vilket jag tycker både ska bli intressant och spännande. Självklart ser jag fram emot nästa tema Livsglädje och allt vad det kan innebära.

Jag har tillit till mig själv och min egen förmåga


Jag har tillit till mig själv och min egen förmåga – dagens affirmation

Jag kan, jag vill och jag ska! Det tycker jag är några ord som passar väl in med dagens affirmation. Våga tro på dig själv och lita på din känsla. Du klarar allt du vill, det gäller att du bestämmer dig för vilken väg du ska gå och därefter tror på att du fixar det.images (24)

Så, vad väljer du?

Jag är lycklig och framgångsrik

Jag är lycklig och framgångsrik – dagens affirmation

Det går att vara framgångsrik på olika sätt. Du kan bland annat vara det i dig själv och du kan vara det rent yrkesmässigt. Jag väljer att tolka affirmationen utifrån det privat, att vara framgångsrik i mig själv. Rom byggdes inte över en natt, det gäller även oss själv och jakten på lycka och framgång. Jag tänker att om vi försöker finna lycka i det som finns här och nu, runt omkring oss, kommer det hjälpa oss att ta oss dit vi vill, att nå våra mål.

BildJag skrev för någon vecka sedan om att vara lycklig, kolla gärna in det. Jag tänker att om jag är lycklig över det jag har, kommer jag lättare kunna arbeta med att uppnå mina mål, som kanske gör mig framgångsrik både i mig själv men även karriärmässigt. Jag har sagt det förr men tåls att sägas igen. Du bär ansvar över ditt liv. Det blir vad du gör det till. Och. Du förtjänar bara det bästa!