Mål och drömmar för förändring

Jag står och trampar, stampar. Jag vill framåt, vill inte stå stilla. Jag vill utvecklas och lära mej nya saker. Det kryper i kroppen. Jag drömmer och längtar.

Jag har varit hemma med mini i över ett år nu, dygnet runt har jag hängande honom. Det har blivit ytterst lite egentid, han är med mej vart jag än går. Ett tag längtade jag att göra allt jag gjorde innan jag blev gravid, den friheten. Visst saknar jag vissa delar men den där lilla minimänniskan lär mej så otroligt mycket varje dag. Det häftigt i det är att han inte ens är medveten om det. Visst skulle jag vilja hänga på gymmet några gånger i veckan men jag klarar mej. Bästa träning är den i vardagen sägs det, att ta hand om ett litet barn på egen hand gör att mina muskler jobbar mer än någonsin.

Efter nyår är planen att skola in mini på förskolan och jag ska börja jobba. Den tanken ger mej panik. Jag vill inte tillbaka och jobba i förskolan. Livrädd att bli sjuk igen, vem ska ta hand om mini om jag kollapsar? Vill inte, vill inte, vill inte. Att jobba i barngrupp ger mej ingen glädje, det känns mest betungande. Det är väl ett tydligt tecken jag ej borde göra det? Det ger fin inkomst men inte mycket mer än så. Jag har drömmar och längtan att få jobba med hälsa och välmående, att hjälpa andra, pusha och stötta andra längs livets väg. Men det är livsfarligt, känns osäkert. Jag behöver ju fast inkomstkälla för täcka räkningarna. Jag vill inte jobba hela dagarna, mestadels vill jag vara med mitt barn. Jag vet inte hur jag ska få ihop det, hur jag ska våga ta klivet, våga hoppa.

Jag känner mej väldigt ensam här i denna stad. Ensam på så sätt att ingen i min närhet har drivet jag har. Jag har ingen som sporrar, pushar och driver mej framåt. Alla känns som nöjda med sina liv, i sina relationer och familjer. Det är troligen en av största skillnaderna mellan att bo i stor och liten stad. Här är alla inrutade i sina liv och troligen även jag bör jag nog tillägga.

Så hur göra med bubblet jag känner inom mej? Hur ska jag göra för att våga göra verklighet av mina drömmar? Oftast brukar jag kunna besvara på sådana frågor men nu, not so much. Fattar att det ”bara är att göra” men låt säga att jag står vid kinesiska muren och den är super hög! Kanske jag behöver göra en lista, ”saker jag är rädd för”. Kanske jag ser tydligare vägen jag ska gå då? Hur gör du när du längtar efter förändring och det känns läskigt? När du behöver den där pushen i ryggen för att komma över?

Annonser

Mina positiva tankar påverkar min kropp positivt

Du blir vad du äter, sägs det. Det blir som du tänker. Om du väljer negativa tankar kommer därför din kropp påverkas negativt av dem, vilket i sin tur leder till ohälsa och ”du blir vad du äter” blir ett faktum.

Dagens inlägg kommer handla om ideal och kroppsfixering. Ja, jag är otroligt kroppsfixerad. Det är inget jag kan förneka eller ljuger om. Ibland kan jag önska att jag inte brydde mig så mycket om ytan, både hos mig själv men även hos andra. Jag älskar kroppar! Människokroppen är underbar, vacker, oavsett hur den ser ut. Kort, lång, smal, tjock, kurvig, rak, platt, gropig, alla är vi unika.

Jag gillar min kropp, för att den är min. Ibland tycker jag att den är otroligt vacker och jag kan känna mig stolt i den, medan andra dagar vill jag bara gömma den i stora kläder. Det är egentligen inget konstigt med det. Det går upp och ner, precis som allt annat här i livet.

Jag kan dock störa mig på hur lättpåverkad jag är. Jag jämför mig ibland med andra, kan tänka att jag också vill ha en välsvarvad kropp med lite fett och tydliga muskler. Jag kan avundas och bli irriterad på samma gång. Jag vill ju också! Eller vill jag verkligen det? För om jag verkligen vill, är det väl bara att lägga i en högre växel, lägga än mer fokus på kosten, träna mer och vips så borde jag vara en av de där vältränade, tighta tjejerna som syns överallt i sociala medier. Jo, jag skulle vilja testa att vara extrem. Fast är jag redo att satsa det som krävs? Svaret blir då nej. Jag fastnar lätt i mönster och blir snabbt självblind, jag förvränger min spegelbild.

Jag vill vara och se sund ut, det tycker jag egentligen är viktigare än att ha ett sexpack på magen. Jag kommer nog aldrig vara helt nöjd med min kropp. Jag älskar den. Jag är stolt över den. Den är ju min. Men jag har svårt att tro att jag kommer låta den vara som den är. Jag gillar att sätta upp mål, skapa utmaningar för att på så vis hålla i gång kroppen. Jag vill vara frisk och stark, för det krävs det att jag underhåller kroppen. Gör jag samma sak dag efter dag, vecka efter vecka tröttnar jag snabbt och inte utvecklas jag heller. Att sätta upp mål är bra för att inte stanna upp eller tappa motivationen.

Genom att tänka positiva tankar oavsett vad det gäller, kan du även påverka hur du mår. Positiva ord och tankar gör nästan per automatik att även kroppen mår bra. Du blir vad du tänker, helt enkelt. Om du väljer att tänka och säga positiva saker om din kropp, lovar jag dig att du kommer att älska din kropp mer.

 

Portugal – ett steg mot en dröm

Jag skrev i ett inlägg förra veckan att jag snart ska åka till Portugal. Jag ska inte dit för att semestra, jag ska gå en utbildning. Jag fortsätter min väg mot mitt mål, min dröm att jobba med kost, träning och hälsa. Jag ska bli yogalärare. 

När jag var i Indien och Sri Lanka tändes den idéen, den tanken, att jag vill leda yogaklasser. Jag satte upp ett mål, att under detta år kolla och anmäla mig till en yogautbildning. Första planen, tanken var att göra utbildningen i Indien men så kikade jag runt på nätet och hittade en utbildning som kändes som mig. Jag älskar att yoga, dels för att det är en bra träningsform men även att den får mig att lyssna inåt och lära känna mig själv på ett sätt jag har svårt att tro att man kan göra om men inte stannar upp ibland. Såklart finns det andra tillvägagångssätt för detta men för mig är yogan toppen i just det syftet. Hur som. Det jag sökte efter var en utbildning som hade sitt fokus på yoga som träningsform mer än den filosofiska biten. Självklart kommer även denna utbildning innehålla yogans filosofi, den är en viktig del den också. Jag drömmer om att ha en egen studio och jag tror att denna typ av yoga passar bra här i norr.


Jag kommer gå Global Yoga TT. När jag, för massa år sedan började leka med yogan, var  det just global yoga som jag fastnade för. Den är en blandning av den österländska och västerländska traditionen och skapade för 2000-talets människa, alltså oss här i Sverige idag. Grundaren Johanna Andersson blev jag förälskad i första gången jag yogade med henne. Hennes utstrålning, charm, passion för det hon gör och hennes sätt att lära ut gjorde att jag fortsatt köra hennes pass genom åren. Hon har mängder med klasser på Yogobe som jag använder mig av. Vill du testa, använd denna kod: https://yogobe.com/se/recommend/5cd7pura8 så får du utforska gratis i 14 dagar.

Jag har som sagt en dröm, denna resa till Portugal är ett delmål för att i höst gå fler kurser mot min certifiering. Det som är så spännande och utmanande med yoga är att man aldrig, aldrig blir fullärd och denna utbildning bara är en start, en början på min resa inom yogan. Jag har inget datum på när jag ska hålla min första riktiga klass, jag ser denna resa som en resa för att lära mig mer, få mer kött på benen men framför allt lära känna mig själv, utmana mig och tänja på mina gränser. Det finns bara en väg och det är framåt.

To be continued.

Kärlek och livsglädje

Detta är från ett inlägg som jag skrev för ett år sedan:

Vad är livsglädje? Jag funderar mycket på det här med kärlek. Kärlek, det är ett stort ord som innefattar mycket. I mitt liv finns det kärlek, otroligt mycket kärlek. Jag ser till att omge mig med människor som jag vill ge kärlek men även som jag får kärlek av. Vänskap det är sann kärlek för mig. Kärleken som finns i en familj, de starka familjebanden. Syskonkärlek. Jag har nästan all kärlek jag kan tänka mig. Ibland tänker jag att jag inte behöver mer kärlek, att mitt liv är proppfullt av kärlek. Men. Det är inte hela sanningen. Det finns kärlek kvar att ge till någon, som än inte visat sig. Det finns stunder när jag näst intill bestämmer mig för att sluta hoppas, sluta längtar efter en livskamrat. Att jag är nöjd med det jag har. Men. Så kommer det stunder när jag känner någon slags tomhet, att det är något som saknas. Min livs kärlek.imagesIdag lutar jag mig mot mina vänner när det blåser. Utan vännerna vet jag inte hur jag skulle klara mig. Åren går och med åren så hittar även vännerna sina livskamrater, än om vår vänskap kvarstår så förändras den. Det är inget konstigt med det, jag blir verkligen glad att höra och se mina vänner lyckliga, kära. Jag är inte bitter. Det gör mig nog bara lite ledsen att jag inte kan dela med mig av den känslan, att vara kär. Det är så länge sedan att jag idag inte kan beskriva, känna känslan. Jag längtar efter den känslan, varje dag. Jag ljuger när jag säger annat. Men. Det skulle inte vara hållbart att deppa ihop och tycka synd om mig själv för att jag varit singel i många år. Jag försöker se glädje och kärlek i det jag har i mitt liv. När jag väljer att se på allt det vackra, på de underbara människor som jag har omkring mig fylls kroppen med värme och ja, jag vet att jag är älskad.

Nu har det som sagt gått ett år och jisses så mycket som hänt i mitt liv. För var dag som går kommer jag till mer och mer insikt om vem jag är och vad jag behöver för att må bra och att vara i balans. Jag utmanas och utmanar ständigt mig själv. Det finns många, många rädslor inom mig men steg för steg tar jag mig igenom dem och varje gång överlever jag, än om det stundtals inte känns som det. Det som framför allt hänt i mitt liv sedan det där inlägget är att jag bjudit in, tagit emot kärleken. Jag har fått och får numera känna den där känslan som jag längtade efter – att vara kär. Jag har funnit min livskamrat, mannen som jag vill ha och behöver vid min sida. Han är mitt ankare. Han ser så mycket i mig som jag själv aldrig sett i mig. Han får mig att inse att jag är bra precis som jag är och han hjälper mig på vägen att bli sann mot mig själv. Jag är tacksam att han fann mig.

Jag ställer nu frågan till dig, Vad är livsgläjde för dig? Hur gör du för att kunna känna glädje och kärlek i ditt liv med det du har?

Jag är unik

Det finns bara en av dig och det är du. Det finns bara en av mig och det är jag. Så enkelt är det. Försök inte att vara någon annan, det finns så många av alla andra. Du är unik! Världen skulle vara otroligt tråkig och enformig om vi var lika allihopa. Jag gillar olika. Annorlunda är ett bra ord. Våga tro på dig själv, stå för det du tycker och respektera andra för att de är som de är. Du är unik, tillåt dig att vara ärlig mot dig själv. 

Bild

Jag brukar säga att jag är inte som alla andra. När jag får frågan ”vem är du?” svarar jag oftast, ”jag är jag”. För vad annat kan jag svara? Jo visst kan jag börja rabbla en massa egenskaper, berätta vad jag jobbar med och så vidare men det är ju inte svaret på just den frågan. Jag är jag, jag kan inte vara någon annan för då är jag inte sann mot mig själv, eller mot någon annan för den delen. Är det någon som inte gillar mig, väljer jag att inte lägga min energi på någon som inte kan acceptera att jag är jag. Det kan låta hårt, krasst men sådana människor får inte vara i mitt liv. Jag vill ju umgås med dem som tycker om mig precis som jag är. Jag är unik. Jag vet det och jag är stolt över att känna mig unik.

Imorgon är det valborgsmässoafton och sommaren kommer allt närmare, än om det än är svårt att tro det. Oavsett temperatur, ta hand om dig själv, vårda dig själv. Du är guld värd. Du är unik. Du är fantastiskt precis som du är. Och. Du förtjänar bara det bästa.

Jag är min egen bästa vän

Vem är din bästa vän? Har du flera goda vänner? Är du bästa vän med dig själv? Hur gör du för att visa dig själv uppskattning, omtänksamhet och kärlek? 

Att ha varit singel i många år har jag verkligen lärt mig att bli min egen bästa vän. Genom dessa år med me, myself and I har jag bråkat, gråtit och skrattat med mig själv. Idag känner jag mig själv bättre än någonsin och ja, jag är min egen bästa vän. Såklart kommer det dagar när jag tycker mindre om mig själv. Jag kanske är besviken på mig själv att jag inte presterade bättre eller någon tanke hoppar på mig och säger att jag inte ska tro att jag är någon. Tänk om jag sticker ut eller än värre inte syns alls.

20140430-113858.jpg

Jag börjar mer och mer lära mig att acceptera oavsett vilken känsla som kommer till mig, dem går ju inte att styra över. Däremot tankar, dem kan vi styra om vi tränar på det. När något nedlåtande, negativ tanke kommer till mig försöker jag så snart som möjligt acceptera den, för att sen släppa taget om den. Att inte lägga så mycket utrymme, tid eller energi på den. Det låter kanske flummigt och det kan jag till viss del hålla med om. Livet är ganska flummigt tycker jag. Det är dock häftigt att det går att kontrollera tankarna, det är dessvärre en färskvara som kräver ständig träning och underhåll.

Jag fick en gång berättat för mig att man ska ”prata” med sina tankar. Alltså när en tanke dyker upp som du inte alls har lust att lägga energi på, säger du ”Hej tanken. Jag hör dig, jag accepterar dig så nu kan du fortsätta förbi mig”. Jag är absolut ingen expert på detta, det är svårt och ibland går det helt enkelt inte att bara släppa tanken bara så där. Då är det så, försök då att skriva ner tanken på ett papper, så att du slipper ha den i huvudet. På så vis kan du komma att släppa tanken för en stund. ladda nedAtt skriva, ja jag älskar att skriva. Jag undrar hur många kollegieblock och anteckningsböcker jag skrivit ut genom åren. Många är det i vilket fall. Jag mår bra av att forma mina tankar till ord på papper. Att tänka en massa skapar en rastlöshet inom mig, men om jag skriver så försvinner både rastlösheten och jag slipper lägga så mycket energi på att älta tankar.

Hur gör du för att släppa tankar som du inte vill tänka? Är du inte din bästa vän, börjar idag att lära känna dig själv och tillåt dig att bli just din alldeles egna bästa vän. Gör roliga saker som du tycker om, unna dig något som du länge velat ha, beröm dig själv, säg fina och snälla saker till dig själv. Ge dig själv beröm och uppmuntran. Du är bra precis som du är, våga erkänna det för dig själv. Är du vän med dig själv kommer du mycket lättare kunna vara vän med andra.

Jag står upp för mig själv

Att vara stolt, att vara glad och tacksam att just du är du. Är du det? När du stöter på motstånd, hur gör du då? Om du gör någon besviken eller ledsen, vågar du då be om förlåtelse? Om någon försöker trycka ner dig eller få dig att göra något du egentligen inte vill, vad gör du då?

Det kan ofta bli konstig om du viker dig och gör som någon annan säger trots att du inte vill. Det kan bli konstigt just för att det kommer att skina igenom en dag, att du inte stått upp för dig själv och berättat hur du tycker och känner. Jag vill påstå att det är bland det viktigaste du kan göra, att våga stå upp för dig själv, för dina rättigheter, för din vilja och ditt liv. Att vara andra till lags har du inget för. Ingen kommer att tacka dig och du kommer bara att fråga dig själv varför du inte stod upp för dig själv och följde ditt hjärta.

  

Allt i livet är processer på ett eller annat sätt, så även detta med att stå upp för sig själv. Jag har länge tyckt att det är ganska obehagligt, läskigt att stå upp för vad jag tycker, tänker och känner. Men med väl beprövande erfarenheter vill jag hänvisa alla till att göra det så ofta som möjligt. Till en början trodde jag att jag skulle bli utskälld, avvisad, mindre omtyckt o.s.v. Men det har visat sig bli precis tvärtom. Mina vänner, kollegor, familj uppskattar när jag berättar och visar vart jag står och vad jag tycker ok. 

Jag hoppas och önskar att du, från och med idag börjar ta än mer ansvar för dig själv. Lyssna och lita på din magkänsla, den vet precis när du bör stå upp för dig själv och när du kan ge med dig något. Jag ber dig, låt aldrig, aldrig någon trampar och spotta på dig. Du är värd så mycket bättre! Du är underbar och fantastisk precis som du är. Glöm för allt i världen inte bort ett! Ut och rocka världen idag, våga ta plats, göra något som du varit, är rädd för. Utmana dig själv och våga stå upp för dig själv.