Våga be om hjälp

Är du en person som tänker att ensam är stark? Att du klarar allt, det är bara att bita ihop? Funderar du på varför du reagerar på vissa saker på det vis du gör? Känner du dig ibland eller alltid vilsen i ditt eget liv? Är du en person som öppet och ärligt pratar om hur du mår?

Jag vill inte kalla det att komma tillbaka till vardagen, jag har inget att komma tillbaka till eftersom det som har varit tillhör det förflutna. Det enda vi kan påverka är idag och framtiden. Därför kommer jag inte tillbaka. Något har hänt inom mig, jag är på en inre resa. Det är otroligt tufft, hårt och jobbigt. Många tårar faller, ångesten kommer titt som tätt, hopplösheten och framför allt tröttheten.

Det är tyvärr fortfarande lite tabu att säga att man regelbundet går till psykolog eller kurator. Jag förstår inte varför. De människor som väljer att be om hjälp tycker jag är modiga. De har antagligen kämpat en hel del på egen hand men känner att man inte klarar det själv. Jag är tacksam att det finns de som väljer att studera beteenden och om vårt psyke, att det finns de som älskar att sitta och lyssna på andra människor dagarna långa. Jag beundrar er, ni är fantastiska!

Det var cirka fem år sedan jag träffade en psykolog för första gången, tyvärr klickade inte vi. Så är det ju, möten med andra människor handlar om personkemi. Jag slutade där efter några träffar. Därefter har jag träffat både psykologer och kuratorer i omgångar. Sedan i höstas har jag regelbundna träffar med en kurator. Jag gillar henne, hon lyssnar, analyserar, tänker med mig och förstår mig. Jag tror vi börjar hitta kärnan i min eviga berg- och dalbana.

Jag strävar efter ett liv i balans, jag vill kunna förstå varför jag ibland reagerar och agerar som jag gör. Livet är en berg- och dalbana men jag gillar när det inte går fort, jag vill hinna njuta av utsikten uppe på berget och se mig omkring i dalarna. Jag vill kunna hanterar både topparna och dalarna. Jag vet att jag kommer göra det en dag, jag har bara bestämt att jag ska och då kommer det bli så. Du vet ju att du kan påverka väldigt mycket i ditt liv och i ditt mående. Viktigt att påpeka är dock att allt är ok, oavsett om du är i på ett berg eller i en dal. Allt är ok. När livet känns tungt, mörkt, håll ut, det blir snart ljusare. Efter regn kommer solen och våga be om hjälp.

Annonser

Kärlek och tårar

Vem har rätt att döma? Vem har rätt att säga att du ska vara si eller så? Vem har rätt att bestämma över dig? Vem styr i ditt liv?image

Jag har många gånger funderat och reflekterat över hur lättpåverkad vi människor kan vara om vi inte är trygga i oss själva, om vi inte är sann mot oss själva. Det har tagit mig hela mitt liv att komma underfund med detta. Vem är jag? Så många gånger jag sagt att nu har jag landat, nu vet jag vem jag är. Men gång på gång kommer verkligheten i kapp och berättar att det inte alls är så. I hela mitt liv har jag tittat på andra och tänkt att så vill jag också vara. Om jag försöker imitera någon annan, vem är jag då?

Jag vågar inte säga att jag nu blivit sann mot mig själv men jag känner mig starkare och tryggare än någonsin och att jag är på god väg. Jag vet att jag klarar allt jag förtar mig. Min krokiga väg i livet, alla motstånd och utmaningar formar mig ständigt. Många gånger har jag tänkt att nu klarar jag inte mer, samtidigt som den tanken kommer dyker en röst upp inom mig. – Susanne, du är unik och du är starkare än du tror. Du vet ditt värde. Ta ingen skit. Varje gång rösten dykt upp har jag lyssnat, det har varit tufft och många, många tårar har rullat nedför mina kinder. För var gång inser jag att rösten inom mig har rätt. Jag är bra precis som jag är. Var gång jag möts av en rädsla och vågar konfrontera den, sköljs ett lugn över mig.

imageFörr var jag rädd för tårar, för mina tårar, för andras tårar. Jag har vågat möta den rädslan och nu ser jag tårar som något vackert. Tårar renar och tårar är ok, tårar är bra för både kropp och själ. Jag skämdes för mina tårar, stängde in mig för jag inte ville visa mig sårbar. Det var så jag tänkte. Jag har tänkt om, idag är jag tacksam för mina tårar. Det är ok att gråta, vi mår inte bra av att hålla dom inom oss. Låt tårarna rinna, skäms inte över det. Tårar är vackert. Det är i tårarna jag möter mig själv, jag tar farväl av mina förflutna rädslor och ärr som många gånger skapat tårarna.

Ge dig kärlek, tillåt dig att vara precis som du är, precis som du känner. Våga visa din känslor, gör det med ödmjukhet mot både dig och de du håller av. Våga vara sann mot dig själv, lyssna på dig själv och följ ditt hjärta. Du är bra precis som du är. De människor som inte ser det, förstår det, är inte dina vänner. Det är sanningen.