Mål och drömmar för förändring

Jag står och trampar, stampar. Jag vill framåt, vill inte stå stilla. Jag vill utvecklas och lära mej nya saker. Det kryper i kroppen. Jag drömmer och längtar.

Jag har varit hemma med mini i över ett år nu, dygnet runt har jag hängande honom. Det har blivit ytterst lite egentid, han är med mej vart jag än går. Ett tag längtade jag att göra allt jag gjorde innan jag blev gravid, den friheten. Visst saknar jag vissa delar men den där lilla minimänniskan lär mej så otroligt mycket varje dag. Det häftigt i det är att han inte ens är medveten om det. Visst skulle jag vilja hänga på gymmet några gånger i veckan men jag klarar mej. Bästa träning är den i vardagen sägs det, att ta hand om ett litet barn på egen hand gör att mina muskler jobbar mer än någonsin.

Efter nyår är planen att skola in mini på förskolan och jag ska börja jobba. Den tanken ger mej panik. Jag vill inte tillbaka och jobba i förskolan. Livrädd att bli sjuk igen, vem ska ta hand om mini om jag kollapsar? Vill inte, vill inte, vill inte. Att jobba i barngrupp ger mej ingen glädje, det känns mest betungande. Det är väl ett tydligt tecken jag ej borde göra det? Det ger fin inkomst men inte mycket mer än så. Jag har drömmar och längtan att få jobba med hälsa och välmående, att hjälpa andra, pusha och stötta andra längs livets väg. Men det är livsfarligt, känns osäkert. Jag behöver ju fast inkomstkälla för täcka räkningarna. Jag vill inte jobba hela dagarna, mestadels vill jag vara med mitt barn. Jag vet inte hur jag ska få ihop det, hur jag ska våga ta klivet, våga hoppa.

Jag känner mej väldigt ensam här i denna stad. Ensam på så sätt att ingen i min närhet har drivet jag har. Jag har ingen som sporrar, pushar och driver mej framåt. Alla känns som nöjda med sina liv, i sina relationer och familjer. Det är troligen en av största skillnaderna mellan att bo i stor och liten stad. Här är alla inrutade i sina liv och troligen även jag bör jag nog tillägga.

Så hur göra med bubblet jag känner inom mej? Hur ska jag göra för att våga göra verklighet av mina drömmar? Oftast brukar jag kunna besvara på sådana frågor men nu, not so much. Fattar att det ”bara är att göra” men låt säga att jag står vid kinesiska muren och den är super hög! Kanske jag behöver göra en lista, ”saker jag är rädd för”. Kanske jag ser tydligare vägen jag ska gå då? Hur gör du när du längtar efter förändring och det känns läskigt? När du behöver den där pushen i ryggen för att komma över?

Annonser

Att tappa bort sig själv

Hur vet du att du är just den du är och vill vara? Vad händer när du hamnar på en avstickare, på fel väg? Vad gör du, vad händer i dej? Hur kan du göra för att hamna på den väg du vill gå? 

Hjartformat-trad

Dessa frågor ställer jag till mej själv just nu. Jag vet vem jag är samtidigt som jag kämpar med att finna plats för mamma Susanne. Det är svårt, hon tar så mycket plats att allt det andra jag är, vill och behöver näst intill försvinner. Det känns som att jag håller andan, att jag gjort det ett bra tag. Kanske i snart 11 månader, när mitt liv kom att förändras över några timmar, dagen då jag födde min son. Kärleken till honom är obeskrivlig samtidigt som näst intill en frustration smyger sej på. Jag har börjat drömma om hur ”enkelt” livet var innan han blev till. Jag drömmer om att resa, att göra spontana saker, att åka på dans, komma hem sent på natten, att vakna någon gång på förmiddagen med ett leende på läpparna efter en fin och rolig danskväll och med ömmande fötter som bevis på det. Jag drömmer om att skriva så när jag får lust, att dela mina tankar och funderingar här på bloggen. Jag drömmer om att träna, att ha hög peppande musik i öronen och enbart fokusera på en rörelse, en muskelgrupp, peppa mej själv att göra en till repetition. Att bara vara där på gymmet, inte bry sej om tid utan enbart vara här och nu. Min kropp och själ längtar enormt efter guidade stunder på mattan, framför allt min själ. Att bli guidad i rörelse och samtidigt lyssna och känna inåt, det är då magi kan uppstå. Jag längtar och drömmer så mycket om att göra saker min kropp och själ mår bra av.

Hur svårt ska det vara, kanske du tänker? Inte alls, önskar jag att jag kunde svara. Dessvärre gör livet som ensamstående egentiden väldigt begränsad. Jag försöker intala mej att det är just nu, tillfälligt, att tiden går fort, att jag ska njuta av det som är just nu. Jag försöker verkligen men jag upplever att det blivit svårare senaste tiden. Det är som att jag drömmer för mycket, det får mej svårt att vara där mini är. Jag vill bara pausa en stund, andas och bara vara själv.

Just nu har jag offerkoftan på mej. Jag tycker synd om mej själv, det innebär dock inte att någon annan ska tycka synd om mej. Egentligen har jag ett fantastiskt liv. Det är bara att jag är lite avundsjuk på de som lever i tvåsamhet och ger varandra tid att vårda sej själva, sitt, sina barn och relationen. Jag vågar knappt föreställa mej hur livet skulle vara om jag delade vardagen med någon. Just nu känns det rätt meningslöst att drömma om det. Jag tycker ju om att vara själv, jag trivs samtidigt som jag längtar galet mycket att småsurra med någon om kvällarna. Att ha en avbytare ibland som ger mej möjlighet att duscha utan sällskap eller gå ner med soporna när det behövs och inte passa på när lillen sover.

Det är egentligen inget fel på mitt liv just nu. Det är bara annorlunda och jag skulle troligen må bra en stund för mej själv. Den stunden kommer så småningom, det är jag helt säker på. Till dess ska jag göra det bästa jag kan av varje stund som ges. Det innebär inte att jag kan eller kommer vara 100% närvarande hela tiden. Det är ok att det är som det är just nu. Det är ok att jag drömmer och ibland längtar bort för en stund. Det är ok att vara vilsen, att inte få till vardagen och livet som en önskar. Det är ok. Jag tror att om vi accepterar det som är, våga vara i det som är, än hur det är, kommer vägen visa sej. Kanske den är krokig, kanske du står vid ett vägskäl, vid ett stoppljus. Oavsett, det är ok. Var sak har sin tid. Det är meningen jag tar med mej ikväll. Och. Det är ok.

images

Kärlek och livsglädje

Detta är från ett inlägg som jag skrev för ett år sedan:

Vad är livsglädje? Jag funderar mycket på det här med kärlek. Kärlek, det är ett stort ord som innefattar mycket. I mitt liv finns det kärlek, otroligt mycket kärlek. Jag ser till att omge mig med människor som jag vill ge kärlek men även som jag får kärlek av. Vänskap det är sann kärlek för mig. Kärleken som finns i en familj, de starka familjebanden. Syskonkärlek. Jag har nästan all kärlek jag kan tänka mig. Ibland tänker jag att jag inte behöver mer kärlek, att mitt liv är proppfullt av kärlek. Men. Det är inte hela sanningen. Det finns kärlek kvar att ge till någon, som än inte visat sig. Det finns stunder när jag näst intill bestämmer mig för att sluta hoppas, sluta längtar efter en livskamrat. Att jag är nöjd med det jag har. Men. Så kommer det stunder när jag känner någon slags tomhet, att det är något som saknas. Min livs kärlek.imagesIdag lutar jag mig mot mina vänner när det blåser. Utan vännerna vet jag inte hur jag skulle klara mig. Åren går och med åren så hittar även vännerna sina livskamrater, än om vår vänskap kvarstår så förändras den. Det är inget konstigt med det, jag blir verkligen glad att höra och se mina vänner lyckliga, kära. Jag är inte bitter. Det gör mig nog bara lite ledsen att jag inte kan dela med mig av den känslan, att vara kär. Det är så länge sedan att jag idag inte kan beskriva, känna känslan. Jag längtar efter den känslan, varje dag. Jag ljuger när jag säger annat. Men. Det skulle inte vara hållbart att deppa ihop och tycka synd om mig själv för att jag varit singel i många år. Jag försöker se glädje och kärlek i det jag har i mitt liv. När jag väljer att se på allt det vackra, på de underbara människor som jag har omkring mig fylls kroppen med värme och ja, jag vet att jag är älskad.

Nu har det som sagt gått ett år och jisses så mycket som hänt i mitt liv. För var dag som går kommer jag till mer och mer insikt om vem jag är och vad jag behöver för att må bra och att vara i balans. Jag utmanas och utmanar ständigt mig själv. Det finns många, många rädslor inom mig men steg för steg tar jag mig igenom dem och varje gång överlever jag, än om det stundtals inte känns som det. Det som framför allt hänt i mitt liv sedan det där inlägget är att jag bjudit in, tagit emot kärleken. Jag har fått och får numera känna den där känslan som jag längtade efter – att vara kär. Jag har funnit min livskamrat, mannen som jag vill ha och behöver vid min sida. Han är mitt ankare. Han ser så mycket i mig som jag själv aldrig sett i mig. Han får mig att inse att jag är bra precis som jag är och han hjälper mig på vägen att bli sann mot mig själv. Jag är tacksam att han fann mig.

Jag ställer nu frågan till dig, Vad är livsgläjde för dig? Hur gör du för att kunna känna glädje och kärlek i ditt liv med det du har?

Fullt upp

Det är lite frustrerande att dygnet bara har 24h. Jag längtar efter att få sätta mig och skiva här på bloggen men dagarna, kvällarna och nätterna springer fram. På lördag gifter sig lillasyster, vi har planerat i nästa ett år och snart, snart är det upp till bevis. Lokalen har pyntats, festprogrammen ihopknåpade, allt pyssel med bordsplacering, schema för kvällen, talet slipas på och så vidare. Jag är toastmadame, jag älskar sådant. Att planera, styra och genomföra stora fester. Just denna fest är såklart något alldeles extra men känner mig lugn. Vi har koll på läget, hoppas jag. 

Min semester är slut så jobbar även för fullt, vilket gjort att jag inte prioriterat tid vid datorn när jag väl kommer hem. Då tycker jag det är viktigare att varav ner, tillbringa tid på mattan, reflektera och bara vara i andetaget. Jag tror det är det som gör att jag håller ihop, inte kraschar. Jag tänkte på det idag, knasigt att jag känner mig så glad och lycklig. Det kanske låter lite tokigt men jag är van att alltid har något som tynger mig, drar ner lyckokänslorna. Tror jag hittat knepet samt att jag lärt känna mig och kroppens signaler bättre. 2016 har hittills varit en bra, än om omtöcknade år. Jag har lärt mig så mycket om andra men än mer om mig själv. Livet är bra nog härligt! Och det bästa samtidigt som kanske det svåraste, det blir vad du gör det till. 

Jag skriver nu mest för att visa att jag fortfarande är vid liv, att jag längtar att låta fingrarna sväva över tangenterna. Det kommer, jag lovar. Jag har förresten flyttat till eget boende och lovar även att det kommer kommer mer recept framöver. Matlagning är inte något som stått högt upp på min do-things-that-i-love-lista detta år men nu börjar det klia lite i experimentera-i-köket-nerven. 

Njut natten. Njut dagen. Njut livet. Kärlek.

Lycka och glädje är mitt naturliga tillstånd

Tack livet för att du ständigt överraskar och utmanar mig. Det gör mig starkare i mig själv, i tron på mig själv och att jag duger precis som jag är.

Idag är det mycket känslor inom mig. Jag känner visserligen hela tiden, jag vill påstå att jag är en känslomänniska som känner före jag tänker. Det är härligt att kunna känna så mycket, att våga känna.

När det dyker upp människor som försvunnit ur ens liv, händer det något inom mig. Det är som att tiden stått stilla och inget har förändrats. Det gjorde ont då. Men nu. Efter att ha bearbetat historien som inte slutade som jag hoppats på. Ser jag det vackra som var. Jag kan idag välja att känna glädje och lycka att jag fick möjlighet att träffa dessa underbara varelser som jag gjorde att jag lärde mig än mer om mig själv. Idag är jag tacksam över dessa människor. Vissa passerar direkt medan andra fortsätter att dyka upp ibland. Så är det bara. Jag väljer att inte lägga mer energi på att fundera på varför, jag förlitar mig på att livet kommer att visa vilken väg jag ska välja. Idag känner jag mig mer i balans i mig själv. Jag är lugn och trygg än om det stundtals stormar. Det kallas livet. När stormen väl lagt sig och jag än en gång visat för mig själv att jag klarar allt bara jag vill, kommer det naturligt att lycka och glädje är mitt naturliga tillstånd.

20140517-002822.jpg

Dagens tips är att tänka litet. Titta efter de små sakerna i ditt liv som gör att ditt liv ser ut just som det gör. Ofta räcker det är ändra på någon liten sak för att något ska bli annorlunda. Titta även efter små saker som gör dig glad, saker som redan finns i ditt liv. Sådant som du uppskattar och är tacksam över att du har just det i ditt liv. Så försöker jag att tänka, plötsligt blir livet inte så eländigt trots att det ibland kan storma på rätt hårt. Jag tror att en av hemligheterna till ett lyckligt liv är att se och uppskatta det lilla.

Vad gör dig glad och lycklig? Fyll dina dagar med sådant som får dig att må bra. Att få möjlighet att vara hos syster med familj i en vecka ger mig så otroligt mycket energi. Det är såklart trist att behöva säga hejdå men stunden jag fick tillsammans med dem denna gång, gör att jag åker därifrån glad och lycklig.

Allt är bra

Allt är bra – dagens affirmation

Den är svår, det finns ju alltid något negativt, tråkigt i livet. Men. Att väga det som är bra mot det dåliga så vinner det positiva med hästlängder. Och det är det jag tror vi ska fokusera på. Vad är bra i ditt liv?

IMG_0922

Livet blir vad du gör det till. Det låter tramsigt och när man är låg, deprimerad är det svårt att se. Men jag vet, för jag är där nu och då, att det är sant. Oavsett vad som tynger dig, försök se, sök efter ljuspunkter, än om små i ditt liv. Bestäm dig, sätt upp mål om hur du vill leva ditt liv. Har du mål är det så mycket lättare att finna vägen.

Jag har ett rikt liv. Jag får så mycket kärlek av familj och vänner att jag knappt tror det är sant. Jag har hittat en hobby som blivit en passion – dansen. Jag tränar för att jag tycker att det är roligt och utmanande. Jag testar och mixtrar med mat och nya recept för att jag älskar att upptäcka nya kombinationer och smakupplevelser. Jag står på egna ben och utmanar mig själv ständigt på olika vis. Stundtals blåser det rejält i seglen men jag klarar det och vet att jag klarar det mesta här i livet. Det ska krävas mycket för att kunna knäcka mig. Ja, allt är bra i mitt liv. Om det är något jag inte anser vara bra i mitt liv, är det alltid upp till mig att skapa en förändring. Ordspråket ”ska man få någonting gjort, ska man göra det själv” kom just till mig. Det är ju så, du kan inte förvänta dig att någon annan ska göra något till dig, för dig. Då vet du aldrig när det blir gjort, om det ens blir gjort. Ta istället tagit i saker och ting själv så att du får det som du vill ha det i ditt liv. Du förtjänar enbart det bästa!

Mitt liv är fyllt av glädje och kärlek

Livet, förväntningar, kärlek, besvikelser, lycka, glädje. Visst är det fantastiskt att vi kan känna så mycket för livet. Jag älskar livet än hur det är, jag är tacksam för mitt liv. Du väljer vad du vill ha i ditt liv, mitt tips till dig idag är; fyll det med glädje och kärlek.

svan

Jag funderar mycket på det här med kärlek. Kärlek, det är ett stort ord som innefattar mycket. I mitt liv finns det kärlek, otroligt mycket kärlek. Jag ser till att omge mig med människor som jag vill ge kärlek men även som jag får kärlek av. Vänskap det är sann kärlek för mig. Kärleken som finns i en familj, de starka familjebanden. Syskonkärlek. Jag har nästan all kärlek jag kan tänka mig. Ibland tänker jag att jag inte behöver mer kärlek, att mitt liv är proppfullt av kärlek. Men. Det är inte hela sanningen. Det finns kärlek kvar att ge till någon, som än inte visat sig. Det finns stunder när jag näst intill bestämmer mig för att sluta hoppas, sluta längtar efter en livskamrat. Att jag är nöjd med det jag har. Men. Så kommer det stunder när jag känner någon slags tomhet, att det är något som saknas. Min livs kärlek.imagesIdag lutar jag mig mot mina vänner när det blåser. Utan vännerna vet jag inte hur jag skulle klara mig. Åren går och med åren så hittar även vännerna sina livskamrater, än om vår vänskap kvarstår så förändras den. Det är inget konstigt med det, jag blir verkligen glad att höra och se mina vänner lyckliga, kära. Jag är inte bitter. Det gör mig nog bara lite ledsen att jag inte kan dela med mig av den känslan, att vara kär. Det är så länge sedan att jag idag inte kan beskriva, känna känslan. Jag längtar efter den känslan, varje dag. Jag ljuger när jag säger annat. Men. Det skulle inte vara hållbart att deppa ihop och tycka synd om mig själv för att jag varit singel i många år. Jag försöker se glädje och kärlek i det jag har i mitt liv. När jag väljer att se på allt det vackra, på de underbara människor som jag har omkring mig fylls kroppen med värme och ja, jag vet att jag är älskad.

Vad är livsgläjde för dig? Hur gör du för att kunna känna glädje och kärlek i ditt liv med det du har?