Valet är ditt

Livet än en gång. Det är rätt häftigt hur allt funkar, hur livet rullar på varje dag och vi har alla möjligheter att göra vad vi vill med dagarna, veckorna, månaderna, åren. Det är upp till dig vad hur du vill leva ditt liv. Det är upp till dig vad du väljer att fylla dina dagar med, det är du som bestämmer. Du är kapten i ditt liv och det är upp till dig hur du vill må. vector-illustration-of-boy-driving-boat_132190202

Det kan låta hårt och ibland tror jag inte riktigt på orden men innerst inne vet jag att det är så. Jag bestämmer hur jag vill leva. Det kan vara lätt att skylla ifrån sig och lägga ansvar på andra att ens liv är som det är. Men det är inte sant. Självklart finns det ständigt yttre faktorer som spelar in men i slutändan handlar det om dina val. Kroppen talar ständigt med oss, det kluriga är att förstå och tolka det den säger. Vi är ju bara människor och vi gör val som kanske visar sig att det inte var det bästa. Då är det ju tur att universum ger oss nya chanser att testa igen och är du uppmärksam kan du välja ett annat alternativ när situationen dyker upp. För att det ens ska kunna vara möjligt krävs reflektion, vissa saker kan behöva läggas ner mer tid och energi på medan andra tokiga val du gjort blir lätt att ändra.

När jag blev utbränd trodde jag att allt berodde på mitt dåvarande jobb och den usla chefen. Idag har jag förstått att jag var en tickande bomb och det var den händelsen som utlöste explosionen men att jag misshandlat kropp och själ mycket längre. Jag tror att vi är olika känsliga på hur mycket vår kropp och själ kan hantera men alla har en gräns där det blir för mycket. På samma sätt hanterar vi saker på olika sätt, vi är olika samtidigt lika. Vi alla är ju däggdjur, människor. Jag tror starkt på reflektion, återhämtning, vila och att lära sig lyssna sig själv. Så många kan inte ha fel, än om vi är olika. Än en gång, mindfullness det är ingen bullshit. Andas det är någon som kroppen gör utan att vi behöver tänka på det, utan syra dör vi men att fokusera på andningen gör någon med kroppen. Andningsövningar tyckte jag till en början lät både flummigt och det var jobbigt och läskigt. Nu har jag börjat förstå varför så många rekommenderar dessa övningar. Att sitta och andas kan många gånger vara svårt men att då koppla ihop det med yoga när du rör dig med hjälp av andningen, gör det hela lite lättare att man gör utan att direkt behöva fokusera på en enda sak. Yoga, precis som allt nytt du testar, kan upplevas som att ”det är inget för mig” men jag önskar att alla som testar ger träningsformen en tid, säg två månader med regelbundenhet.img_2168-1

Valet är ditt. Du har ansvar för ditt liv och ditt välmående. Vill du ha förändring, må bättre är det upp till dig att ta tag i det. Sök efter människor som inspirerar dig, omge dig med de som ger dig energi och våga testa, utmana dig själv. Våga prova nya saker som kanske känns konstiga eller flummiga. Lägg inte så mycket prestation i det du gör, att göra lite är bättre än inget alls. Framför allt, speciellt om du är instabil, tänk baby steps. Allt är ok. Du är bra precis som du är. Lyssna på din kropp och överös den med kärlek och ömhet.

Annonser

Läkning tar tid

För några dagar skrev jag om pms och hur den ibland tar över kontroll. Jag trodde, skyllde på pms. Nu är den över och jag är åter ”normal” men ändå känns det inte bra. Ändå är jag i kaos. Tårarna kommer titt som tätt, för att inte tala om tröttheten. feather_png12958

Människor i min närhet har många gånger påpekat att jag ofta är trött, att jag ser trött ut. Jag har skyllt på att jag sovit för lite. När jag inte jobbat har jag mer och mer isolerat mig själv, jag har inte haft energin att umgås med vänner. För tre veckor sedan gick jag ner i tid på jobbet (jobbar 75%) och började plugga på heltid. Det innebar skola på dagarna och jobb om kvällar och nätter flera gånger i veckan. Första veckan gick det bra, än om jag var väldigt trött men tänkte att det berodde på den nya vardagen och sådant får man ge någon vecka innan kroppen anpassar sig. Jag funderade på om jag skulle gå ner än mer i tid för att kunna fokusera mer på skolan, samtidigt som jag älskar mitt jobb och vill vara där så mycket det är möjligt. Under andra veckan på skolan kom jag på mig själv att jag enbart klagade, sällan skrattade och tyckte att klasskompisarna mest var dryga, jobbet kändes heller inte roligt att gå till. Jag ville bara vara hem, jag orkade inte. Förra veckan (tredje veckan vid skolbänken) blev kort, jag gick hem redan efter första lektionen på tisdagen. Sedan dess har jag varit hemma. Jag vill inte gå dit, hjärtat slår snabbare så snart jag tänker på skolan. Samtidigt vill jag ju gå utbildningen, jag vill nå mitt mål men jag orkar inte. Tårarna har runnit ofta, flera gånger om dagen senaste veckorna. Jag förstår inte varför. Jag är inte olycklig, jag har ju ett bra liv. Varför gråter jag?

I fredags släpade jag mig till jobbet än fast kroppen skrek nej. Jag gick dit, sedan blev jag sittandes på en stol hela förmiddagen. Kom på mig själv att jag suttit där och bara stirrat in i väggen utan att fått något gjort. Tårarna kom. Paniken i kroppen blev än påtagligare. Vad är det som pågår inom mig? Jag gick hem vid lunch. Igår skulle jag ha jobbat men jag klarade inte att gå dit, så jag sjukanmälde mig. Miljoner tankar springer omkring i mitt huvud. Jag kan inte ha det så här! Vad vill jag? Vad ska jag göra? Hur ska jag göra?

Nyligen läste jag ett inlägg av Åsa Nyvall, rubriken var ”10 saker du önskar att andra förstod när du drabbats av utmattningssyndrom”. Inte förrän då kom jag till insikt, jag är påväg in i den där hemska väggen igen, jag kommer i hög fart och jag är väldigt nära nu. Känslan var rädsla, jag vill inte bli ett paket igen.


Denna dag har jag ägnat mig åt att reflektera över senaste månaderna, över mitt mående, mitt liv och vad jag kan göra åt det. Jag har idag fattat beslut som tog emot, jag har ju ett mål men kommer nu inte nå det, inte enligt planerna i alla fall. Jag har beslutat att hoppa av skolan, jag klarar inte att plugga på heltid och samtidigt jobba så pass mycket. Jag håller även på att planera en resa, vilket innebär att jag behöver spara pengar så att jobba mindre är inget alternativ. Alltså var det skolan som rök. Jag kommer återgår till att jobba heltid och lägga allt vad studier är på hyllan för en stund. Det är med blandade känslor. Jag slår hårt på mig själv, ”vad dåligt du är som inte klarade att plugga och jobba, det handlade om ett år”. Det känns lite skamligt att behöva erkänna att det blev för mycket, att jag inte klarade av det. Jag vill ju visa alla att jag visst kan, trots mångas råd att inte ta på mig för mycket saker samtidigt.

Det är 2,5 år sedan min utmattning, ständigt glömmer jag bort att läkning tar tid. Jag hade visserligen aldrig i min vildaste fantasi trott att det skulle ta så här lång tid! Vad vet jag, kanske jag aldrig kommer ha samma energi som tidigare. Kanske jag bara måste inse att jag har mina begränsningar och att Susanne för några år sedan inte är den samma som Susanne idag. Jag är betydligt klokare och mer medveten om mycket men så är jag även mycket mer känslig för stresspåslag. Jag börjar förstå det, det svåra är att acceptera det. Jag tror att det är där ”problemet” sitter. Acceptans, det är svårt. Jag vill ju så mycket men när kroppen säger, skriker nej. Jag förstår att det jag bör jobba med framöver är acceptans och att vara mer inlyssnande.

Mitt första steg har jag redan tagit, jag har insett att jag är på djupt vatten och börjat skala av delen som tar för mycket energi. När det kommer stunder i livet när känslan är att man är otillräcklig, att man inte hinner med, då tror jag att det bästa är att våga dra i handbromsen. Att stanna upp för att se hur livet springer på, är du påväg i den riktning du vill? Om inte, försök finna vad som tar för mycket energi, finns det något du kan plocka bort just nu. Det behöver inte innebära att du väljer bort något för all framtid, bara just nu. Fyll dina dagar med sådant som ger dig energi, inte tar energi. Jag tror även att det är viktigt att våga erkänna för sig själv att man är mänsklig, att det är ok att vara svag ibland. Att våga prata med någon, det kan vara någon du känner eller någon professionell, om sitt mående. Vill du inte prata med någon, gör som jag ofta gör, använd papper om penna. När det är som mest kaos i huvudet blir det i punktform, vad är det som inte känns bra just nu. Många gånger skriver jag även upp olika alternativ på lösningar, jag kräver aldrig att lösa situationen direkt men att bara få ner tankarna på papper ger en mer tydlighet, överblick av vad som tar energi.

Lyssna till ditt hjärta. När du söker svar, ställ frågan till dig själv, vänta och lyssna. Är du uppmärksam kommer du finna svaret inom dig. Det är nämligen så att du sitter på alla svar inom dig. Klurigheten är att våga stanna upp och lyssna. Glöm inte, du är bra precis som du är och att det är ok att falla ibland. Du är bara en människa. Det är ok att känna.