Ett steg i taget

Livet går upp och ner, det har vi nog alla hört sedan vi var liten. Det ligger mycket sanning i det. För en del är dessa upp och nedgångar väldigt regelbundna och mer eller mindre behagliga. För andra svänger det som bara den, de kommer och går, flänger hit och dit och det hoppar och far. Oavsett hur det är för dig, hur beter du dig i både upp och nedgångarna? I med- och motgång?

Jag vill förstå och kunna kontrollera allt som händer och sker inom mig men har insett att det är omöjligt. Det går inte och kanske det är så att det inte är nödvändigt. Det som är nödvändigt är att våga känna det du känner och att du accepterar det som är, än hur det är. När vi mår bra och livet är toppen tänker vi troligtvis inte så mycket på det utan vi bara njuter av livet just där och då. Kruxet är när det dalar, när tankarna kommer ikapp känslan. Hur hanterar vi det? Jag tror att det bästa och det viktigaste du kan göra är att vara ärlig mot dig själv, lyssna på din kropp, vad behöver den just nu? Är det att vara själv en stund, träffa en kompis för att prata och reflektera, träna, ta en promenad eller kanske möta dig själv på yogamattan?

När jag hamnar i bottenläget vet jag vad jag behöver men är jag inte bäst på att ge mig själv det jag egentligen behöver. När jag är nere i ”källaren” reagerar kroppen genom att göra mig väldigt trött, jag sover 9-10 timmar varje natt och jag har aldrig varit någon som sover mycket. Jag brukar känna mig pigg och utvilad efter 6-7 timmars sömn. Förutom att jag sover mycket blir jag gråtmild och känslig. Jag reagerar på mindre och upplever det som att jag inte har något filter, att jag tar det mesta personligt än om jag egentligen vet att det inte är riktat mot mig. Matlusten blir minimal, jag känner sällan hunger och är inte sugen på mat. Detta är ett konstant krig inom mig, att behöva tvinga i mig mat eftersom utan mat kommer hissen aldrig orka ta sig uppåt. Kroppen behöver ju energi för att orka jobba med det som är. I källaren har tankarna tagit kontrollen över mig, miljoner tankar springer omkring i huvudet på mig, de åker omkring så snabbt att jag inte hinner uppfatta dem eller uppmärksamma dem. Bara det är rätt utmattande, att det aldrig är tyst i huvudet.

Detta är några av signalerna kroppen ger mig av att något är på gång, det ropar att stanna upp, att bara vara. Förut lyssnade jag inte, jag ville inte känna och sökte därför efter saker och ting som gav mig kickar. Jag struntade i att jag var trött, jag sov lite och såg till att hålla mig aktiv så mycket som möjligt. Jag tillät mig inte att vara själv utan hitta på saker med vänner eller träffade nya människor för att slippa känna. Dessvärre resulterade det i att jag blev än tröttare, och till slut kunde jag sova bort flera dagar. Jag vet ju vad min kropp mår bra av men ibland kan det vara svårt att veta om det är rörelse eller vila kroppen behöver. Att träning och motion är bra medicin är vetenskapligt bevisat men man behöver även en balans där. För några år sedan när jag sprang på som mest tog jag det rådet lite väl ”allvarligt”. Jag tränade 1-2 gånger om dagen 6-7 gånger i veckan, det ser ju egentligen vem som helst att det inte är hållbart eller hälsosamt. Jag kan fortfarande ha svårt att tyda min trötthet ibland, vill kroppen ha vila eller skulle den må bra av lite rörelse och i sådant fall, vilken typ av rörelse? Därför har jag satt upp lite förhållningsregler för mig själv. Att träna 3-4 gånger i veckan är helt ok OM jag känner att jag har energi när jag tränar och att jag tycker att det är roligt samt att jag går från gymmet med lätta, glada steg. Märker jag att energin är låg eller lusten, engagemanget inte finns där väljer jag istället att ta en promenad. Frisk luft är aldrig fel, det spelar ingen roll om den blir tio eller sextio minuter lång, att bara få byta lite luft är uppfriskande. Vissa dagar nöjer jag mig med att gå ut med soporna och kanske gå till mataffären. Jag försöker ha tänket ”less is more”. Det tror jag vi alla skulle må bra av att ta till lite oftare.

Till dig, än om du är i en upp- eller nedgång, tillåt dig att vara där du är. Ta en promenad, testa mindfullness och bara andas. Känner du ett behov att prata, ring någon du tycker om och som ger dig energi. Säg till dig själv att du är bra precis som du är och att det inte behöver vara något fel, kanske det bara är en mindre bra dag. Pyssla om dig själv och ge dig själv massor av kärlek. 

 

Annonser

Jag frigör och tar farväl av all frustration och ilska

Att känna. Vi känner saker hela tiden. Glädje, lycka, sorg, ilska, frustration, nervositet är bara några ord som beskriver en känsla. Att känna glada, positiva känslor är så mycket lättare än tunga, negativa känslor. Det är av någon anledning svårare att göra sig av med de negativa känslorna. Hur gör du när du känner frustation och ilska? Väntar du på att det ska gå över eller har du någon metod för att låta dessa känslor skölja över dig så du kan känna glädje och harmoni?
 
Vi alla är olika, det vet vi ju redan. Det innebär bland annat att vi upplever och hanterar känslor på olika sätt. När jag hamnar i en negativ spiral, när det bubblar inom mig av frustration och som i sin tur kan övergå till ilska, behöver jag lägga fokus på något helt annat. Oftast väljer jag att träna, går till gymmet, tar en promenad eller en löptur. Efter ett träningspass känns kroppen lugnare, tankarna klarare och oftast har spänningarna släppt. På senaste tid rullar jag ofta ut mattan och gör yoga, det funkar inte alltid men oftast. Jag tror i vilket fall på att vi mår bra av att röra på oss på något sätt, kroppen frigör då en massa endorfiner och pumpar ut lyckohormoner. Har du inte testat detta så rekommenderar jag dig att röra på dig, att lägga fokus på något annat en stund. Den stunden kan vara väldigt individuell och behöver absolut inte vara likadan eller lika lång varje gång. Ta det som det kommer. Ta farväl av all frustration och ilska. Många gånger gör vi höna av en fjäder och många gånger så handlar det om missförstånd på ett eller annat sätt. Ta det lugnt, andas och agera inte förrän du har lugnat ned dig. Att handla i frustration brukar ofta leda till mindre kloka beslut.

Jag har tidigare skrivit om hissen. Känn efter vilken våning du befinner dig på. Är du påväg nedåt – fatta inga beslut. När du känner mycket, agera inte, ta inga diskussioner just då, du tänker inte realistiskt och då blir det lätt tokigt och kan skada helt i onödan. Detta är något jag ständigt jobbar med och det blir skillnad. Livet blir lättare att leva när man inte handlar på impuls. Allt är ok, oavsett känsla. Det är ok att känna. Känn vad du vill och när du vill. Men. Agera inte när du känner som mest och absolut inte när du är i källaren.

Genom att vara här och nu, inte i det som varit och inte i det som kommer ske imorgon blir lättare att frigöra och ta farväl till frustration och ilska. Jag säger inte att det är lätt men det går. Hemligheten kallas träning, att träna på att vara i nuet. Och du. Glöm för allt inte att andas! Ta några djupa andetag när du känner dig frustrerad eller arg, ofta glömmer vi nästan bort att andas när vi känner mycket. Testa vet jag! Det kan ju faktiskt göra skillnad.

Hissen

Livet är fyllt av överraskningar och dem går inte att förutse. Det kan stundtals vara spännande och roligt medan ibland kommer de väldigt olämpligt och för stunden kan de vara svåra att hantera.

Jag har tidigare skrivit lite om hissen och att vara nere i källaren eller uppe på takvåningen. Här kommer en närmare förklaring på hur det mentala verktyget funkar. Jag brukar se mig själv i en hiss, att jag är hissen. Den åker ständigt upp och ner, precis som mina känslor, mitt humör och min sinnesstämning. När jag är högst upp, i takvåningen, mår jag jätte bra och jag klarar än vilka utmaningar jag ställs inför. Jag fattar många bra beslut och får saker gjorda när jag är här uppe. Så börjar hissen gå nedåt, jag blir känsligare och har lite svårare att se livet från den allra ljusaste sidan. Nästa stund har jag åkt ner i källaren. Det är inget farligt, ibland är det bra att vara där. Det kan i sig vara en utmaning. När jag är i källaren är jag känsligare än vid andra våningsplan, mitt filter är mindre vilket gör det svårare att sortera intryck och påfrestningar.

 

Det som är så bra med hissen, är att det är ok att vara vid alla våningsplan. Det är ok. Det viktiga är att uppmärksamma det som händer. Bland det viktigaste att tänka på i källaren är att inte fatta några beslut. Du kan vara i källaren så länge som det behövs, men gör ingenting av det du känner och upplever. Våga bara vara. Med tiden, efter ett tag kommer hissen röra sig uppåt igen och du kommer åter bli starkare och beslut kan då få fattas. De bästa besluten fattas såklart när du är i takvåning, högst upp.

 

 Yogan hjälper mig varje dag. När jag gör min morgonyoga, scannar jag av både kropp och själ vart jag befinner mig just den dagen. Jag stannar upp någon gång under dagen och bara andas, det gör också att jag reflekterar över känslan i kroppen. Att jag nu även tagit in meditation varje dag underlättar än mer ”självscanningen”. Allt detta gör att jag numera inte behöver stanna i källaren lika länge som förut. Rom byggdes inte över en natt, allt är träning och tar sin tid. Stressa inte, var där du är. Oavsett så är det ok. Glöm inte att det alltid är ok att känna, oavsett känsla. Känn den, lyssna på den men döm inte. Låt den bara finnas där.

Njut dagen, glöm för allt inte att du är värdefull och underbar precis som du är, alltid.