Andas – utmaning meditation

Daglig meditation, 5 minuter om dagen. Det har nu gått två veckor på denna utmaning. För mig har det inte varit svårt att få till det eftersom jag besöker yogamattan varje dag. Mitt tänk gällande yoga har börjat förändras, jag börjar förstå att det inte handlar om att göra yoga utan att vara yoga. Därför ser mina yogastunder lite olika ut men jag börjar alltid med att bara ligga på mattan och andas, något jag tidigare inte gjorde. Detta för att känna in kroppen, behöver den lugn eller kan jag utmana den lite. Ingen dag är den andra lik. Jag hoppar dock inte på solhälsningarna direkt utan börjar som sagt liggandes och scannar av kroppen. Därefter börjar jag mjuka upp den, stretcha höfterna. Ibland blir det några solhälsningar i mitten av min practice, ibland inte. Oavsett så avslutar jag med min nya grej, min stora utmaning just nu – meditation. Jag tar inte tid men tror att jag många gånger sitter stilla i mer än 5 minuter. image

Under dessa veckor har det hänt mycket inom mig. Första veckan kändes det som stress utan att jag egentligen var stressad. Den senaste veckan har jag haft svårt att koppla av, låta tankarna bara vara där dom är. Trots detta fortsätter jag varje dag, övning ger färdighet sägs det. Vissa dagar pausar jag mitt i vardagen för att stänga av en stund och bara andas. Jag tror det var under första veckan tårarna rann okontrollerat, av och till under ett dygn. Super läskigt samtidigt som jag tillät mig vara i tårarna, att de är ok. De där tårarna kommer nu och då, var gång så säger jag till mig själv, det är ok och välkomnar dem istället för att torka bort dem. När jag sätter mig på mattan finns en undran, nyfikenhet men även en liten rädsla, vad kommer komma upp denna gång. Rädslan är det jag vill utmana mest av allt, varav jag fortsätter med denna utmaning. Det hela medför något bra, det känner jag. Hjärnan och hjärtat samarbetar bättre och bättre. Jag upplever mig redan lugnare i tanken, vilket är otroligt skönt. Alla dessa tankar som ständigt springer omkring utan att kunna sortera dom. Det ska bli spännande att se vad som händer framöver i min fortsätta träning i meditation.

Något jag nu kan sakna, som jag spanat efter ett tag är ett mala. Ett indiskt smycke, som inte enbart är snyggt utan dess främsta syfte är att använda det vid bland annat meditation. Det tror jag kan hjälpa mig en hel del, jag har ju lite svårt att sitta stilla och låta tankarna bara vara. Jag är med i #beyoga365 på Facebook och fick se att Yogobe lanserat ett mala, supersnyggt och väldigt prisvärt.image

Längtar tills det dimper ner i brevlådan. Till dess får jag kämpa på med att räkna, ”andas in 1-2-3-4, andas ut 1-2-3-4”. Ibland kommer jag på mig själv att jag räknar ”1-2-3-4, 5-6-7-8, 9-10-11-12 osv och huxflux är jag uppe i 150, oftast känner jag mig då färdig med dagens meditation. Det händer ibland att jag verkligen kommit in i ett härligt lugn, slutar räkna efter ett tag och bara andas. Alla dagar är olika så är det och lägg ingen värdering i det, det är bara så det är och det är ok.

Jag har medlemskap hos Yogobe och därigenom möjligheten att erbjuda dig att testa Yogobe gratis (till dig som inte varit medlem förut) under 14 dagar! Maila mig på info@starhealth.se om du är intresserad!

Annonser

Livet i Santa Teresa

Spanska rytmer, skatt, glada människor i en blandning av fågelsång och syrsor som spelar, det skapar en härlig symbios. Klockan är inte ens 08 på morgonen, jag ligger i hängmattan och ta igen mig lite efter surf i soluppgången. Helt magiskt båda delarna.imageimage

Kroppen mår bra, förutom att den la av totalt i ett dygn men nu är jag åter på banan. Det syns att vi gör mer än bara ligger på stranden eller vid poolen, alla är mer eller mindre blåslagna av vår kämparglöd där ute bland vågorna. Men. Det är värt varenda litet blåmärke. Att surfa är bland den bästa sport jag någonsin utövat. Det är bara jag, brädan och havet. Mitt ledord för 2016 är våga, att utmana mina rädslor. Jag har väldigt stor respekt för vatten och dess kraft, det blir ibland läskigt att tumla runt i vågorna. Men jag har bestämt mig för att inte låta rädslan ta över, när jag ramlar är det bara att ta sig ut igen och fortsätta kriga på. Jag ska bemästra vågorna, jag har ett mål. Jag vill ta en grön våg, obruten våg innan detta äventyr är slut.image

Vi har lata dagar, vi bara är, funderar på målen för 2016 – vad vill jag uppnå, hänger vid poolen, äter god mat, näst intill missbrukar smoothies, surfar och yogar. Igår yogade vi på eftermiddagen, det var ca 30 grader i skuggan, väldigt varmt alltså. Jag svettades som aldrig förr, det var jobbigt och samtidigt alldeles underbart. Ingen session är den andra lik, varje gång jag ställer mig på mattan händelse något i mig. Svårt att förklara, känslor kommer upp till ytan, allt från ilska till glädje. Oavsett så kommer tårarna, att tillåta dom komma och bara vara i känslan är ibland svårt men var gång jag accepterar dom skapas ett härligt lugn efter. Kanske det kallas harmoni. Den känslan går att jämföra med, om du inte upplevt det jag pratar om, när du gjort ett träningspass där du vart 100% fokuserad och stängt av allt runt omkring. Du vet när du ligger på golvet eller i gräset och bara ler, utmattad men alldeles euforisk. Magiskt. Jag älskar den känslan. Både yoga och annan träning ger mig den känlsan, den får mig att se omvärlden och livet med ett lugn som jag behöver. Jag har så länge jag kan minnas oroat mig för vad andra tycker och tänker om mig. För var dag blir jag mer och mer trygg med mig själv och att jag är bra precis som jag är.image

Än har jag inte skrivit ner någon affärsplan men känner ingen stress över det, tänker att det kommer till mig när det är dags. Jag har ett jobb som väntar på mig där hemma så jag kan försörja mig och mitt företagande kommer komma igång, kanske inte imorgon men under året är jag säker på att jag kommer kicka igång det.

På lördag fyller jag 32 år. Det är en bra ålder, det känns bra. All stress jag haft om att skaffa familj och göra som de flesta runt om mig, har släppt. Det blir som det blir och även det kommer till mig sinom tid. Varje dag lär jag mig något nytt om mig själv och vågar jag lita på att jag är bra precis som jag är, lyssnar på magkänslan och ta vara på det som finns runt omkring kan jag inte få ett bättre liv. Det blir ju vad du gör det till.

Stark, sund och hållbar

Vad har du för mål med din träning? Hur tänker du? Hur lägger du upp din träning? Tränar du inte alls? Är du en av många som ska börja ditt nya liv på måndag, varje måndag dessutom men aldrig kommer igång?

Vi är alla olika, för en del är träning ett livsviktigt behov som de inte kan eller vill leva utan medan andra tycker att de mår rätt bra ändå, än om de vet att kroppen behöver röra på sig. Jag är en allt eller inget människa, vilket ofta leder till att jag tränar i stort sett varje dag eller inget alls. När jag tränar mycket dröjer det inte länge förrän jag blir förkyld eller drabbas av kronisk trötthet. Det har hänt många gånger och jag blir lika besviken att inte kroppen orkar med det tempo jag vill.

2015/02/img_0725.jpg

I december började jag ett boot camp som var fyra dagar i veckan, körde då även pole dance och social dans. Det tog två veckor innan jag däckade och var förkyld i tre veckor. Det är inte värt det! När jag satte upp mål och tankar inför 2015 var ett av dem att finna balans i just träning. Jag bokade in mig på ett annat boot camp (som jag berättat om i ett tidigare inlägg). Två dagar i veckan i fem veckor, igår var sista passet. Jag har nog aldrig känt sådan träningsglädje som nu. Jag älskar upplägget, fantastisk instruktör, härliga deltagare och dessa veckor har gett resultat på många sätt. Kroppen har hunnit återhämta sig ordentligt mellan passen, än om jag varit på gymmet eller varit och dansat någon kväll. Jag mätte mig innan boot campets start och idag var det dags att kolla av vad dessa fem veckor gjort med kroppen. Det har hänt en hel del på dessa veckor, både kroppsligt och mentalt. Jag är inte stor på något vis men jag ansåg att jag lagt på mig mer än vad jag trivdes med. Kosten har jag sedan en tid tillbaka funnit balans i, så den har jag inte gjort något åt. Jag äter tre stora måltider och två till tre mellanmål varje dag. Det enda jag skulle kunna bli bättre på är sömnen, att gå och lägga mig tidigare. Idag känner jag mig mycket mer nöjd med min kroppen och jag känner ett sug att hålla igång träningen utan att bli extrem. Mitt mål är ju att vara stark, sund och framför allt hållbar. Vi alla föds med lika förutsättningar, med en kropp. Det är upp till var och en av oss vad vi gör med den. Vad väljer du att göra med din kropp? Lyssnar du på den? Respekterar du den? Älskar du din kropp?

Vad är yoga?

Yoga, vad är det? Det är något jag länge frågat mig, än har jag inte riktigt förstått det. Men. Jag är tacksam att jag vågar testa och undersöka vad det är för något. Ett litet steg i taget. Än håller jag mig hemma på min matta och med hjälp av Yogobe. Kruxet att utföra yoga hemma, som nybörjare är att jag inte vet om jag gör rätt eller fel. Jag tänker att om jag går på pass med en instruktör (heter säkert något annat med ”yoga-ord”), kan jag få hjälp med att hitta positionerna och få små tips för att komma vidare i min yoga. Funderar i skrivandets stund att kolla upp vad det kan finnas för studios här i närheten. Är det någon som rekommenderar någon bra yogastudio på Södermalm, tar tacksamt emot tips.

Jag använder mig som sagt än så länge av Yogobe. Tycker det är ett fantastiskt bra och lättsamt sätt att testa och leka där på mattan. Jag har som fått en liten förkärlek för Johanna Andersson, hon utstrålar något som ger mig ett lugn och global yoga känns som ”min grej” just nu. Jag vill passa på att lyfta hennes sekvens, Global Yoga Chakra. Gjorde den för första gången i morse. Under passet hände det en massa saker i mig, häftigt. Med blandade känslor vill jag veta mer, ta reda på vad yogan kan göra för mig. För att jag tror att den kan vara verktyget jag saknat. Jag älskar att vara på mattan, hjärtat början slå i en mer harmonisk rytm så fort jag rullar ut den. Vill ha mer, mer och mer! 20140816-121938-44378810.jpg

Susanne + yoga = sant

 

Mitt livs bästa sommar!

En sista gång för denna sommar sitter jag på altanen hos min syster, blickar ut över det öppna landskapet och den spegelblanka sjön. Det börjar bli mörkt ute, den enda ljuskällan jag har är från massor av ljus på bordet (och från skärmen på datorn). Imorgon är det dags att rulla söderut, hem till min lägenhet där mitt i storstan. Jag blir alltid lite sentimental dygnet innan jag ska åka tillbaka, lämna mitt Norrland för en stund. Per automatik börjar jag reflektera över semestern i norr. Det räcker med fyra små ord som beskriver just denna semester. Mitt livs bästa sommar! För första gången, i hela mitt liv tror jag, har jag varit bekymmerslös. Jag har uppskattat varje dag, varje stund jag haft med familj och vännerna. Det är så mycket kärlek att det nästan gör ont! Jag skulle kunna börja fundera och analysera på varför just denna sommar är mitt liv bästa. Men. Det är ju onödigt. Jag känner att för första gången, har jag tillåtit mig vara där jag är, oavsett känsla inom mig. Det har infunnit sig ett lugn inom mig som jag tidigare aldrig känt. Kanske det handlar om att jag blir mer och mer trygg i mig själv, vad vet jag. Jag stortrivs med detta lugn vilket fall. Hormonerna flyger som vanligt hit och dit i kroppen, det är ok. Att jag haft mitt livs bästa sommar handlar inte om att jag har skrattat och haft fullt ös och gjort en massa roliga saker hela tiden. Det är snarare tvärtom, visst har jag skrattat väldigt mycket men jag har även låtit tårarna fått ta plats ibland. Framför allt har jag tillåtit mig att bara vara, att det har varit ok att inte har något inplanerat på helgen, att inte hänga på krogen varje onsdag och lördag. Jag har som inte varit intresserad av det. Istället har jag umgåtts med mina närmsta vänner och med min familj. Vill man ha kvalité eller kvantitet? När någon frågar mig vad jag har gjort i Norrland i sommar, blir mitt svar kort – bara varit.

hämta (20)

Igår var jag på dans i Umeå, egentligen var jag för trött men danssuget övertalade mig. Efter någon timme höll jag på att somna, jag satt därför sista 1.5 timmen och bara tittade på när alla dansade och bandet som spelade och busade på scen. Det är en ganska lång tid när man är trött. Igår var det inte det. Jag njöt varje minut. Jag satt där på bänken med ett ständigt leende på läpparna. Jag är lycklig. Jag mår bra. Jag trivs så otroligt bra med mig själv och mitt liv. Jag älskar mitt liv. Det bästa av allt, jag har bara mig själv att tacka. Genom att jag tar ansvar för mitt liv och mig själv – skapar jag det liv jag vill leva. Det tar tid, inte att glömma, det är en never ending story.

Jag tror att jag har börjat finna mitt sätt för att känna det där lugnet inom mig. I sommar har jag börjat yoga. Jag har sedan över ett år tillbaka gjort solhälsningar varje morgon men nu under semestern har jag yogat med varje dag, ibland flera gånger om dagen. Jag har länge varit skeptisk till yoga och sagt att det där är inget för mig. Men tänk så fel jag kan ha. Jag älskar det! Det är både utmanande och avslappnande. Det kan ju inte bli bättre, jag lär mig en massa nya saker om mig kropp, fysiken förbättras, jag blir smidigare och det bästa av allt är att det finns så galet många olika typer av yoga. Det finns alltså något för de flesta smaker. I like it! Favoritplatsen i sommar har varit nere vid sjön, tillbringa en stund på mattan i solnedgången, det är verkligen balsam för själen.

20140807-234316-85396099.jpg

Idag känner jag harmoni och balans inom mig och i mitt liv. Jag vet att allt i livet svänger upp och ner. Jag ser med spänning fram emot hur jag kommer att reagera väl hemma i min lilla lya, helt själv utan varken min syster, hennes karl eller min älskade systerdotter som jag bott hos hela sommaren. Jag vet hur det brukar bli, hur jag brukar reagera. Jag tänker att denna gång ska det bli annorlunda, denna gång kommer jag inte att falla så djupt som jag brukar. Såklart kommer det att bli tomt och sakna dem kommer jag garanterat att göra. Men. Då kan jag blicka tillbaka till denna sommar och känna all kärlek som finns i mitt liv, känna tacksamhet över kärleken.