Våga be om hjälp

Är du en person som tänker att ensam är stark? Att du klarar allt, det är bara att bita ihop? Funderar du på varför du reagerar på vissa saker på det vis du gör? Känner du dig ibland eller alltid vilsen i ditt eget liv? Är du en person som öppet och ärligt pratar om hur du mår?

Jag vill inte kalla det att komma tillbaka till vardagen, jag har inget att komma tillbaka till eftersom det som har varit tillhör det förflutna. Det enda vi kan påverka är idag och framtiden. Därför kommer jag inte tillbaka. Något har hänt inom mig, jag är på en inre resa. Det är otroligt tufft, hårt och jobbigt. Många tårar faller, ångesten kommer titt som tätt, hopplösheten och framför allt tröttheten.

Det är tyvärr fortfarande lite tabu att säga att man regelbundet går till psykolog eller kurator. Jag förstår inte varför. De människor som väljer att be om hjälp tycker jag är modiga. De har antagligen kämpat en hel del på egen hand men känner att man inte klarar det själv. Jag är tacksam att det finns de som väljer att studera beteenden och om vårt psyke, att det finns de som älskar att sitta och lyssna på andra människor dagarna långa. Jag beundrar er, ni är fantastiska!

Det var cirka fem år sedan jag träffade en psykolog för första gången, tyvärr klickade inte vi. Så är det ju, möten med andra människor handlar om personkemi. Jag slutade där efter några träffar. Därefter har jag träffat både psykologer och kuratorer i omgångar. Sedan i höstas har jag regelbundna träffar med en kurator. Jag gillar henne, hon lyssnar, analyserar, tänker med mig och förstår mig. Jag tror vi börjar hitta kärnan i min eviga berg- och dalbana.

Jag strävar efter ett liv i balans, jag vill kunna förstå varför jag ibland reagerar och agerar som jag gör. Livet är en berg- och dalbana men jag gillar när det inte går fort, jag vill hinna njuta av utsikten uppe på berget och se mig omkring i dalarna. Jag vill kunna hanterar både topparna och dalarna. Jag vet att jag kommer göra det en dag, jag har bara bestämt att jag ska och då kommer det bli så. Du vet ju att du kan påverka väldigt mycket i ditt liv och i ditt mående. Viktigt att påpeka är dock att allt är ok, oavsett om du är i på ett berg eller i en dal. Allt är ok. När livet känns tungt, mörkt, håll ut, det blir snart ljusare. Efter regn kommer solen och våga be om hjälp.

Annonser

Reflektion Meditationskurs, del 2

Det klokaste valet jag gjort var att ta in yoga och meditation i mitt liv. Det är en utmaning, men det är när vi utmanar oss vi lär oss, utvecklas och växer.

Läste precis ett inlägg om olika faser inom yoga och meditationen, det handlar om first month paining, second month tired och third month flying. Det låter bra och jag tror verkligen att det kan vara så, oavsett vad det gäller, nya träningsformer, relationer, matvanor. Är du intresserad av att läsa med om de tre stadierna, klicka här.

Jag har som du kanske vet, valt att ge meditation en ärlig chans, 12 veckor nämligen bestämt. Varje dag sätter jag mig på mattan, startar upp online-kursen via Yogobe. Nu är jag inne på femte veckan på kursen. Vissa dagar är inte alls en wow-känsla, det kan vara riktigt svårt att fokusera på andningen och låta tankarna vara. Till en början när jag inte kände mig närvarande på mattan var jag många gånger på väg att ge upp men det kan jag ju inte göra. Jag är ingen som ger upp vid lite motstånd, jag är för nyfiken för det. Det hela har vilket fall resulterat i att jag känner mig mer medveten om det som är både i mig men även runt om mig, utan att behöva bli för påverkad av det. Jag kan känna och tänka en massa och även bli påverkad men jag kan oftare bara vara i det som är. Det är som att jag accepterar att det är som det är och att det är ok, oavsett. Största skillnaden är att jag blivit av med den ständiga paniken i kroppen. Förr ville jag så mycket, att jag aldrig var nöjd, att jag ständigt sprang mot något nytt, förändring och då stora sådana. Fyra veckor är inte lång tid och jag förstår att jag fortfarande har mycket att lära och att det kommer komma bakslag men jag har bestämt mig. Jag vill lära känna mitt inre, komma i kontakt med mig själv för att på så sätt må bättre, vara i balans, känna harmoni och verkligen älska dagen än hur den är.

Hur gör du för att grunda dig själv? Vad är viktigt i ditt liv? Vad vill du lära dig i livet, om dig själv? Det skulle vara roligt att höra om det är någon fler än jag som går meditationskursen med Yogobe och fina Ulrica Norberg. Dela gärna med dig av dina tankar.