När blir det bra?

Detta inlägg kommer att handla om mig, jag kan inte låtsas eller ljuga. Vad är det som händer med mig? Jag förstår inte på mig själv och min kropp. Jag vill och behöver skriva av mig. Det var ju anledningen till att jag en gång för snart fyra år sedan startade denna blogg. Jag ville skapa ett forum för mig själv, där jag kunde samla mina tankar.

dagbog-med-la%cc%8as-108417-1314610

Varför inte skriva dagbok, kanske du tänker? Det har jag gjort i hela mitt liv och jag kom ingenstans med det, det blev mer som bara ett ältande. Jag tänkte om och ville testa något nytt. Min tanke var att om jag skriver så att andra kan läsa det, kommer jag inte älta på samma sätt samt att kanske det kan finnas någon som läser mina ord, känner igen sig. Kanske mina ord kan hjälpa någon eller att någon hör av sig, lämnar en kommentar som ger mig lite kraft och energi samt att får mig att förstå att jag inte är ensam. Sagt och gjort, jag ångrar inte en sekund mitt val. Att få skriva av mig på olika sätt ger mig energi, ibland kan det ta otroligt mycket energi att skriva men när jag väl gjord det, läser igenom mina ord får det mig att se på situationen som är med andra ögon. Det ger mig ibland lite perspektiv på livet.

Som du kanske vet så sa jag upp mig när jag var på min resa. Riktigt så enkelt var det kanske inte, det blev en liten längre process. Men nu är det klart, jag ska byta arbetsplats. Jag ska tillbaka till förskolan. Jag ska börja jobba med barn igen, något som jag för två år sedan sa ”aldrig mer”. Jag börjar om 1,5 vecka. Det känns spännande samtidigt som jag är livrädd. Tänk om jag inte pallar trycket, tänk om det smäller rejält igen, tänk om jag inte kan läsa kroppens signaler. Tänk om chefen tycker att jag jobbar för långsamt eller inte gör ett bra jobb. Tänk om jag måste be om att få gå ner i tid, för att kroppen inte orkar. Vad händer då? Jag är så trött på att känna mig misslyckad, på att göra mig själv och andra besvikna. För det är något jag ofta upplever. Jag lovar och planerar men när det väl kommer till kritan blir jag liggandes i soffan, benen bär mig inte. Jag orkar ibland inte ens svara i telefonen eller på ett sms, orkar inte hitta på någon bortförklaring, ljuga om varför jag måste ställa in planerna.

Jag trodde att jag var bra, tillbaka på banan efter resan men nu inser jag att det inte alls är så. Jag hade hunnit falla längre ner i utmattningen än jag trott eller velat inse. Jag förstår det nu. Jag förstår att jag inte alls är ”frisk” samtidigt som jag inte kan förstå varför jag inte är det. Jag tycker ju att jag ständigt jobbar med mig själv och min väg till bättre mående. Men vips, pang så faller jag pladask. Jag hinner inte med i svängarna.

Något som fått mig att inse allt detta är mannen min. Det är inte så att han säger saker till mig, att han är elak, snarare tvärtom, han tar hand om mig. Jag älskar honom och är så tacksam att han kommit in i mitt liv. Samtidigt så skrämmer det, rent ut sagt, skiten ur mig. Att känna och se att jag gör honom besviken när jag plötsligt tvärvänder i humöret. Från att vara glad, skratta, ha energi och prata framtid till att helt plötsligt börja gråta eller bli arg och det utan egentlig anledning. Mitt beteende gör mig besviken, det gör ont i hjärtat av att se hur jag sårar honom, gör honom besviken. Jag kan be honom att gå, att han ska göra slut med mig. Jag kan säga att han kan leva ett mycket bättre liv utan mig, vilket jag många gånger tänker. Jag äter ju upp hans energi och glädje. Ibland går han, han säger ”vi ses en annan dag”. Det gör ont i mig, det känns som att hela jag ska explodera. Så många gånger jag hört de orden, från andra människor, jag vet ju vad det innebär. De kommer inte tillbaka. De klarade inte av att vara, leva, umgås med mig. Jag kan förstå dem, jag står ju knappt ut med mig själv ibland. Denna man är dock inte som andra jag träffat, han står fast vid sitt ord. Säger han att vi ska ses en annan dag, då gör vi det. Innerst inne vet jag att han inte kommer lämna mig bara så där, utan förklaring men det finns en stor rädsla. Varje gång han går, är jag rädd att aldrig mer få se honom.

Tidigare har jag inte förstått hur befriande det är att ha någon nära, jag har ju aldrig tillåtit någon att komma mig så nära. Jag kan vara elak och dum, såra honom och göra honom besviken men han stannar trots allt vid min sida. Han säger ofta ”Susanne, det är ok. En dag kommer du bli bra, må bra och vara glad. Jag vet det. Det tar bara lite tid. Tålamod. Jag finns här varje dag, jag väntar och tänker alltid på dig. Universum har lett mig till dig. Det fanns en mening att jag kom till Sverige. Jag fann dig.” Jag blir tårögd av bara tanken på hur han ser på mig och livet. Han har ett stort hjärta, han är lite för bra för att vara sann.

Jag vet inte hur mycket han vet om utmattning och depression. Jag vet inte om han fattar vad han gett sig in på. Jag kan vara glad och har energi några dagar, därefter kommer det dagar och stunder när allt bara är grått. Jag har inte lust till något varken att kliva upp, äta, göra saker eller prata. För att någon stund senare var uppåt och glad igen. Det är påfrestande för honom, jag fattar det och jag ser det på honom. Jag vet inte hur jag ska få honom att förstå att mitt tillstånd, mitt mående som går upp och ner och att det kommer ta tid att läka. Kanske han förstår, kanske det bara är jag som tänker att han inte fattar. Att leva med mig eller med någon som är utmattad är som en dans på rosor, precis som livet i det stora hela, skillnaden är bara att dansen på mina rosor har fler taggar.

Det kommer dagar när jag tänker att det bästa är nog att göra slut, så han kan få ett bra, stabilt och hållbart liv. Den tanken gör ont, jag vill inte vara utan honom, därför säger jag inte de orden längre. Han har fått mig att förstå att han inte ser det som en lösning. Det är jag tacksam för än om det kommer ta tid att våga acceptera det. På samma sätt som att det tar tid att acceptera att kroppen inte orkar och kan vara som förut. Det handlar om acceptans och att våga vara i det som är.

14315252-bee-searching-with-magnifying-glass-stock-vector-bee-cartoon-detective

Jag googlar och läser mycket om utmattning och depression, allt från faktatexter till bloggar. Det som får mig att grubbla lite, något jag söker efter är att ingen skriver om lusten. Vart tar lusten vägen? Lusten till att vilja hitta på saker, busa, umgås med människor finns att läsa men lusten till sex. Jag hittar inget om det. Jag har funderat en stund om jag ska skriva om detta och ja, jag tycker att det är viktigt, utan att för den delen bli allt för privat. Jag hoppas det kan hjälpa någon, att någon känner igen sig eller kan förklara på varför det blir så. Det är inte jätte länge sedan jag träffade mannen, det handlar om några månader, borde jag inte då vilja ha sex typ hela tiden? Jag älskar ju sex och att vara intim med någon man älskar är alldeles fantastiskt. Men lusten är borta, det är som att min hud, min kropp är avdomnad. Jag önskar och vill men den är inte där, jag känner inget. Jag förstår inte. Jag är ju attraherad av honom men det är som att energin inte räcker till, att lust kräver mycket energi. Är det så? Eller är det något fel på mig? När man är nykär borde man väl vilja ha sex mest hela tiden eller är det bara något jag fått för mig? Jag vet ju inte, senast jag var nykär i ett förhållande var för 13 år sedan. Kanske jag har för höga förväntningar på hur livet ska vara när man är tillsammans med någon? Kan det ha något att göra med min utmattning, depression? Jag vet verkligen inte och jag blir galen att jag inte hittar någon förklaring till detta. Jag undrar när blir det bra?

Det är lite läskigt att skriva om sådana här saker, om det mest privata i ens liv. Det är så utlämnade på något vis samtidigt som jag tänker att jag inte borde vara ensam om att känna så här, varav det blir än viktigare att skriva om det.

Detta kanske är ett rop på hjälp. Du som läser, känner igen dig eller vad som, lämna gärna en kommentar eller skicka ett mail till mig med dina tankar om detta. Kanske du har varit där jag befinner mig just nu och hittat en väg tillbaka till lusten, jag tar tacksamt emot tips och berättelser kring detta, som för mig är ett litet problem.

hämta (9)

Detta blev ett långt inlägg och inte så som jag brukar skriva. Idag kommer det inga kloka ord,”positivt tänk” eller utmaningar. Idag blev det bara ord inifrån mig, mina tankar och mina känslor. Så blir det ibland och det tycker jag är helt ok.

Än hur det är har jag ju lärt mig att försöka vara i det som är, att det är ok att känna än vilken känsla som infinner sig. Idag har jag inte mycket energi. Idag hade jag tänkt att gå till gymmet, men kroppen orkade inte, jag stannade hemma och skrev istället ihop mina tankar. Det är ok det med.

Annonser

Läkning tar tid

För några dagar skrev jag om pms och hur den ibland tar över kontroll. Jag trodde, skyllde på pms. Nu är den över och jag är åter ”normal” men ändå känns det inte bra. Ändå är jag i kaos. Tårarna kommer titt som tätt, för att inte tala om tröttheten. feather_png12958

Människor i min närhet har många gånger påpekat att jag ofta är trött, att jag ser trött ut. Jag har skyllt på att jag sovit för lite. När jag inte jobbat har jag mer och mer isolerat mig själv, jag har inte haft energin att umgås med vänner. För tre veckor sedan gick jag ner i tid på jobbet (jobbar 75%) och började plugga på heltid. Det innebar skola på dagarna och jobb om kvällar och nätter flera gånger i veckan. Första veckan gick det bra, än om jag var väldigt trött men tänkte att det berodde på den nya vardagen och sådant får man ge någon vecka innan kroppen anpassar sig. Jag funderade på om jag skulle gå ner än mer i tid för att kunna fokusera mer på skolan, samtidigt som jag älskar mitt jobb och vill vara där så mycket det är möjligt. Under andra veckan på skolan kom jag på mig själv att jag enbart klagade, sällan skrattade och tyckte att klasskompisarna mest var dryga, jobbet kändes heller inte roligt att gå till. Jag ville bara vara hem, jag orkade inte. Förra veckan (tredje veckan vid skolbänken) blev kort, jag gick hem redan efter första lektionen på tisdagen. Sedan dess har jag varit hemma. Jag vill inte gå dit, hjärtat slår snabbare så snart jag tänker på skolan. Samtidigt vill jag ju gå utbildningen, jag vill nå mitt mål men jag orkar inte. Tårarna har runnit ofta, flera gånger om dagen senaste veckorna. Jag förstår inte varför. Jag är inte olycklig, jag har ju ett bra liv. Varför gråter jag?

I fredags släpade jag mig till jobbet än fast kroppen skrek nej. Jag gick dit, sedan blev jag sittandes på en stol hela förmiddagen. Kom på mig själv att jag suttit där och bara stirrat in i väggen utan att fått något gjort. Tårarna kom. Paniken i kroppen blev än påtagligare. Vad är det som pågår inom mig? Jag gick hem vid lunch. Igår skulle jag ha jobbat men jag klarade inte att gå dit, så jag sjukanmälde mig. Miljoner tankar springer omkring i mitt huvud. Jag kan inte ha det så här! Vad vill jag? Vad ska jag göra? Hur ska jag göra?

Nyligen läste jag ett inlägg av Åsa Nyvall, rubriken var ”10 saker du önskar att andra förstod när du drabbats av utmattningssyndrom”. Inte förrän då kom jag till insikt, jag är påväg in i den där hemska väggen igen, jag kommer i hög fart och jag är väldigt nära nu. Känslan var rädsla, jag vill inte bli ett paket igen.


Denna dag har jag ägnat mig åt att reflektera över senaste månaderna, över mitt mående, mitt liv och vad jag kan göra åt det. Jag har idag fattat beslut som tog emot, jag har ju ett mål men kommer nu inte nå det, inte enligt planerna i alla fall. Jag har beslutat att hoppa av skolan, jag klarar inte att plugga på heltid och samtidigt jobba så pass mycket. Jag håller även på att planera en resa, vilket innebär att jag behöver spara pengar så att jobba mindre är inget alternativ. Alltså var det skolan som rök. Jag kommer återgår till att jobba heltid och lägga allt vad studier är på hyllan för en stund. Det är med blandade känslor. Jag slår hårt på mig själv, ”vad dåligt du är som inte klarade att plugga och jobba, det handlade om ett år”. Det känns lite skamligt att behöva erkänna att det blev för mycket, att jag inte klarade av det. Jag vill ju visa alla att jag visst kan, trots mångas råd att inte ta på mig för mycket saker samtidigt.

Det är 2,5 år sedan min utmattning, ständigt glömmer jag bort att läkning tar tid. Jag hade visserligen aldrig i min vildaste fantasi trott att det skulle ta så här lång tid! Vad vet jag, kanske jag aldrig kommer ha samma energi som tidigare. Kanske jag bara måste inse att jag har mina begränsningar och att Susanne för några år sedan inte är den samma som Susanne idag. Jag är betydligt klokare och mer medveten om mycket men så är jag även mycket mer känslig för stresspåslag. Jag börjar förstå det, det svåra är att acceptera det. Jag tror att det är där ”problemet” sitter. Acceptans, det är svårt. Jag vill ju så mycket men när kroppen säger, skriker nej. Jag förstår att det jag bör jobba med framöver är acceptans och att vara mer inlyssnande.

Mitt första steg har jag redan tagit, jag har insett att jag är på djupt vatten och börjat skala av delen som tar för mycket energi. När det kommer stunder i livet när känslan är att man är otillräcklig, att man inte hinner med, då tror jag att det bästa är att våga dra i handbromsen. Att stanna upp för att se hur livet springer på, är du påväg i den riktning du vill? Om inte, försök finna vad som tar för mycket energi, finns det något du kan plocka bort just nu. Det behöver inte innebära att du väljer bort något för all framtid, bara just nu. Fyll dina dagar med sådant som ger dig energi, inte tar energi. Jag tror även att det är viktigt att våga erkänna för sig själv att man är mänsklig, att det är ok att vara svag ibland. Att våga prata med någon, det kan vara någon du känner eller någon professionell, om sitt mående. Vill du inte prata med någon, gör som jag ofta gör, använd papper om penna. När det är som mest kaos i huvudet blir det i punktform, vad är det som inte känns bra just nu. Många gånger skriver jag även upp olika alternativ på lösningar, jag kräver aldrig att lösa situationen direkt men att bara få ner tankarna på papper ger en mer tydlighet, överblick av vad som tar energi.

Lyssna till ditt hjärta. När du söker svar, ställ frågan till dig själv, vänta och lyssna. Är du uppmärksam kommer du finna svaret inom dig. Det är nämligen så att du sitter på alla svar inom dig. Klurigheten är att våga stanna upp och lyssna. Glöm inte, du är bra precis som du är och att det är ok att falla ibland. Du är bara en människa. Det är ok att känna. 

Varje dag tar jag några extra djupa andetag och syresätter min kropp

Än en gång vill jag hylla yogan. Det är verkligen häftigt vad den gör med en. Det är som en drog, fast en hälsosam och nyttig drog. Jag är beroende och vill bara ha mer och mer.

Jag tänker dock inte skriva så mycket om yoga idag. De allra flesta människor har en åsikt om yoga, det är ok. Vissa älskar den medan andra säger att det inte är något för dom. Så kanske det är, vad vet jag. Jag tyckte att yoga lät flummigt och kan erkänna att jag fortfarande kan tycka att det är lite flummigt. Det var inte så att jag blev förälskad i yoga på direkten men effekten av rörelserna inom yogan gjorde att nyfikenheten bara växte och det är jag otroligt tacksam för idag. Tack underbara Ingela som lurade på mig de där solhälsningarna för många år sedan.

Andas in. Andas ut. Låt oss nu prata om återhämtning, det är bland det bästa vi kan ge vår kropp. Den kraschar ganska snabbt om vi inte tillåter oss att vila mellan all påfrestning vi utsätter kroppen för varje dag. Jag anser mig ha koll på både kost och träning men återhämtning. Det är det jag tycker är svårast, att tillåta sig själv att stanna upp och antas lite extra. Jag har oftast svårt att bara släppa allt men med hjälp av andningsövningar, kommer jag relativt snabbt ner i varv. Jag delar idag med mig av två olika, testa och se vem som passar dig bäst.

hämta (21)

Övning 1 – Andas in och räkna till 4. Håll andan medan du räknar till 4. Andas ut och räkna till 8. Gör detta så länge du har tid och lust, 1 minut, 5 minuter, 60 eller 120 minuter. Det avgör du. Gör det som passar dig bäst ju där och då.

Övning 2 – Andas in och räkna till 4. Andas ut medan du räknar till 4. Gör detta så länge du har tid och lust, 1 minut, 5 minuter, 60 eller 120 minuter. Det avgör du. Gör det som passar dig bäst ju där och då.

Båda övningarna går att göra ståendes, sittandes eller liggandes. Välj det som passar dig bäst. Tänk på att inte korsa armarna (det blockerar hjärtat).

Har du inte gjort det förut, är det dags att ta några extra djupa andetag som syresätter din kropp.

Jag är vacker inifrån och ut

Jag är vacker inifrån och ut 

Testa att säga de orden högt till dig själv. Hur känns det? Tror du på orden? Tycker du att du är vacker inifrån och ut? Alla har vi våra brister och skavanker. Ingen är perfekt. Men. Jag tror att det bästa vi kan göra att vara snälla mot oss själva. Ge oss själva kärlek, uppskattning och fina ord – varje dag.

429727_3206824930075_1249720986_3344072_102291722_n_large

Jag är vacker. Ibland smärtar det att säga de orden till mig själv. Jag vet ju att jag är det, jag är unik och alldeles fantastisk precis som jag är. Jag duger precis som jag är. Varför kan jag inte bara stanna i de tankarna och sluta oroa mig, trycka ner, nedvärdera mig själv? Känner ni igen er i de tankarna? Jag kommer dit hela tiden, om och om igen. Många gånger måste jag dra i handbromsen, stanna upp för att reflektera vad som händer och sker. Det är så lätt att bara köra på i gamla mönster. Att se sig själv som vacker, både in- och utsidan, handlar om ens självkänsla. Jag försöker ständigt jobba med min självkänsla. Det är tufft, svårt och gör stundtals ont. Det är en never endning story, vilket ibland känns hopplöst. Jag vill ju bara vara. Jag har lovat mig själv att aldrig, aldrig sluta jobba med mig själv, aldrig sluta lyssna på mig själv. Tid, vissa saker går snabbt, andra saker tar längre tid att bearbeta. Det är viktigt att komma ihåg att var sak har sin tid. Jag tror det handlar om att finna verktyg som hjälper en att finna harmoni och balans.

Vacker. Vet inte om det har med åldern att göra. Men. Jag ser på människor på ett annat sätt nu för tiden. Idag ser jag något vackert i alla människor. Vi är alla vackra på vårt eget vis. Så snälla, försök inte att vara någon annan. Jämför dig bara med dig själv och ingen annan. Du är unik. Du är vacker. Du är bästa på att vara du. Det finns ingen som är som dig, se det som något stort och häftigt. Bjud dig själv och världen på det bästa du kan – va dig själv. Va stolt och tacksam att du är som du är. Berätta för dig själv flera gånger om dagen att du är vacker. Jag vet, trots att jag inte känner dig, att du har en vacker utsida och en alldeles magisk vacker insida. Vet du inte om det? Titta dig i spegeln, i dina ögonen, säg orden ”Jag är vacker”, gör det ofta. Du förtjänar all kärlek i världen. Allt börjar hos dig själv. Jag är vacker.

Min högsta prioritet är att ta hand om min hälsa

Hur prioriterar du i ditt liv? Vad är viktigt för dig? Vad är mindre viktigt? Har du någon gång gjort en lista över vad du prioriterar över andra saker? Det kan vara svårt att sätta sig ner och bara skriva en. Vad behöver du för att må bra, känna glädje, lycka, välmående? För mig handlar det helt klart om hälsa.

Hälsa för mig är så mycket mer än träning och mat. Det är en helhet, det är mitt liv. Om jag är i ohälsa, mår jag inte bra. Det kan vara både fysisk och psykisk ohälsa. Mår inte jag bra, kan jag inte heller hjälpa andra att må bra. Alltså, allt börjar hos mig själv. Min hälsa går alltid i första hand. Jag vill förespråka god hälsa, goda matvanor, träning osv. Det innebär att jag även vill leva efter det. Jag försöker leva som jag lär.

Att ta hand om min hälsa handlar, för mig, om att lyssna på min kropp, ge den näring, energi, rörelse och vila för att den ska kunna fungera optimalt. Skratt, glädje och kärlek är också en del av hälsa. Skratt är den bästa och mest effektiva medicinen för en god hälsa. Vi människor blir dessutom så galet vackra när vi ler. Och. Ett leende smittar. Le och världen kommer att le med dig – brukar jag tänka. images (53)Kärlek, att ge och ta emot kärlek är något som också är livsviktigt. Att visa uppskattning och kärlek till dem du älskar, att vårda dina relationer. Jag är så otroligt tacksam för de människor jag har i mitt liv, jag har på senare tid blivit mer och mer mån om att visa min kärlek. Tidigare tog jag nog alla i mitt liv för givet. Det är dumt. Vårda varje relation, ge kärlek, visa hur mycket de betyder för dig och gör det ofta. Vem vet när vägarna skiljs åt. Lev idag. Njut idag. Va här och nu.  

Raw blåbärsbollar

Idag är den internationella Faitrade dagen. Det tycker jag är värt att fira med just fairtrade fika. Så kanske du sitter och undrar vad fairtrade är? På fairtrade.se kan du läsa mer om det. Kortfattat kan man säga att fairtrade är en oberoende produktmärkning som skapar förutsättningar för odlare och anställda att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor.

Jag blev blixtförälskad. Kan inte få nog. Länge sedan jag lekte i köket men idag hände det. Oj, så bra det blev. Dessa blåbärsbollar är bland det godaste jag mixat ihop. Som alltid när jag gör något, få ingredienser, snabbt och lätt att göra, utan socker, mejeri och glutenfria. Dessa är även raw, vilket är fantastiskt. Det är färska blåbär i, så än vet jag inte hur länge de klarar sig i kylen men gissar 4-5 dagar borde inte vara några problem.

SAMSUNG CSC

150 g mandel
100 g hasselnöt
9 stycken dadlar
1 1/2 msk kokosolja
1/2 tsk vaniljpulver
2 dl blåbär (färska eller tinade)
1 dl kokos

  1. Mixa nötterna till mjöl i en matberedare
  2. Tillsätt dadlarna, kokosoljan, vaniljpulver och blåbär
  3. Mixa till en jämn smet
  4. Ta bort kniven från matberedaren och rör i kokos för hand.
  5. Forma bollar och rulla dem i kokos
  6. Förvaras i kylen

September och nytt tema

Det är dags att lämnat augusti och vi bege oss in i årets första höstmånad. Troligtvis har de allra flesta börjat jobba efter semester och ledigheter, skolorna har börjat. Kanske du satt upp nya mål som du kommer sträva mot  under hösten. Det är dags att kicka igång ett nytt tema och ett kommer handla om något vi människor är beroende av, något vi alla behöver. Vi är ett flockdjur. Månadens tema kommer handla om relationer.

Relationer är bland det bästa och viktigaste i livet – relationen med en älskad partner, vän, familjemedlem eller en bekant. Det är människorna omkring oss som på något sätt gör livet. När relationen är som bäst blomstrar de som av sig själva. De behöver dock vårdas och tas om hand om likväl som en vacker växt behöver få omsorg med vatten, solljus och kanske lite gödning ibland. Även en lättskött växt behöver vattnas och tillägnas omsorg samtidigt som en sprakande exotisk växt kan behöva lite mer extra handpåläggning för att frodas. Alla våra olika relationer skiljer ju sig åt och den enda gemensamma nämnaren är du själv. Vilka människor är viktiga för dig och hur tar du hand om relationerna med dem? Det fokuserar vi på i september. 

images (55)

Att sträcka ut en hand och ge är ett första steg till att få. Ju mer du ger av dig själv och din tid desto mer får du igen. Så, om du inte redan gör det, börja med att ge utan en tanke på att få tillbaka. Vad kan du göra för en medmänniska?

Att ha en inre cirkel av människor som står dig nära är bland det värdefullaste du kan ha. Det är människor som gläds och gråter med dig genom livets berg- och dalbana. Du behöver aldrig känna dig ensam. Men när livet rullar på tar man mycket för givet och relationer behöver vårdas. Så ta dig gärna tid att stanna upp ibland och tala om för dem du älskar och uppskattar hur mycket de faktiskt betyder för dig.

Vi ska som sagt lägga vårt fokus på relationer den närmsta tiden. Veckans uppgift blir att fundera och titta på alla fina människor du har, eller skulle vilja ha, i ditt liv och vad de betyder för dig. Det kan även vara förebilder som betyder mycket för dig. Skriv ned dem. Rita tre cirklar, en stor, en mittemellan stor och en mindre (se bilden). Placera sedan in människorna i cirkeln.IMG_7077

Den innerst cirkeln – vem eller vilka står dig allra närmast?
Näst innersta cirkeln – Bra vänner som accepterar dig precis som du är.
Yttersta cirkeln – Bra vänner men som du inte umgås regelbundet med.

Som vanligt kan du även fundera på att sätt upp en utmaning för denna vecka, att någon gång under veckan ska jag…. och bestäm dig att det måste utföras innan veckans slut. Det kan vara en liten som stor utmaning, det är upp till dig. Har du något du ser fram emot, veckans goda stunder? Skriv ner dem också. Fundera även på något som du vill/ hoppas/ önskar ska hända i veckan. Det kan vara allt från väder, till händelser, möten eller mål som du hoppas nå. The sky is the limit! Dessa tre ”punkter” skriver jag ner inför varje ny vecka. Det är både intressant och roligt att kolla tillbaka och se hur det har blivit, vad som gjorde att det blev som det blev och så vidare.