Omtanke

När jag hör ordet tänker jag direkt på andra, omtanke till andra människor, till djur och natur. Jag har reflekterat lite kring detta. I grund och botten handlar allt om dig själv. Självklart kan och ska vi vara rädda om varandra och visa både omtanke och respekt, men vad händer om vi glömmer bort oss själva? Om vi visar omtanke till andra men inte till oss själv?

Jag är en känslomänniska ända ut till fingerspetsarna, vilket stundtals kan vara ganska tufft. Det är jobbigt att ständigt känna, att påverkas känslomässigt i de flesta situationer. Jag tränar för fullt med att låta tanken styra mig, att kombinera tanke och känsla. Det är svårt och ibland kraschar jag. Som alltid tillåter jag mig vara där jag är för stunden, men bara för en stund, innan jag sakta reser mig igen.

IMG_0493-0.PNG
Att vara ärlig mot sig själv är inte alltid så lätt, när känslan lurar tanken är det svårt att se realistiskt på saker och ting. Oavsett är det bra att ha en öppen och ärlig kommunikation med sig själv men främst med andra. Jag kommer aldrig kunna påverka en situation om jag inte berättar vad jag tycker, tänker och känner. Det ligger ett stort ansvar på varje människa, att vara ärlig mot sig själv och framför allt ta ansvar för sig själv. Det krävs en hel del och ibland även träning att våga stå för det man tycker, att våga berätta.

Men oj så svårt det är varje gång när man kommer till ett vägskäl. När det inte går att vandra längre på den väg man vandrat på. Jag slits fram och tillbaka. Ska jag stanna? Ska jag gå? Ska jag gå tillbaka? Jag vet vad som är bäst för mig, jag vet vad jag vill och vad jag behöver. Det enda jag kan göra är att förmedla det och lägga fram en önskan, utan någon förväntan. Jag har ju bestämt mig för att jag ska gå framåt, vid en korsning så pratar jag om vilken väg jag ska gå. Men. I slutändan måste jag ta mitt ansvar för mina känslor och för mig själv. Jag måste välja vägen som jag mår bäst av, långsiktigt.

IMG_0494-0.JPG

You can go your own way. Stå upp för dig själv och var ärlig längs hela vägen.

Annonser

Jag är kär!

Livet går upp och ner, så är det och så kommer det alltid vara. Det behöver vara tungt och motigt ibland för att man ska kunna uppskatta när det går lättare och livet leker. 

Just nu befinner jag mig i Stockholm, mitt älskade andra hem. Ibland saknar jag denna stad så att det gör ont i hjärtat, ett år sedan jag flyttade upp till norr. Samtidigt ångrar jag det inte för en sekund, jag mår bra av att vara i Norrland. Jag gillar kontrasterna mellan lugnet i småstaden och pulsen i storstaden. Hur som så får denna stad det alltid att bubbla inom mig, ibland kommer till och med elefanterna och stampar i min mage.

Jag är evigt tacksam att jag en gång för många år sedan valde att släppa trygghet, att jag vågade chansa och flyttade. Ett av de bästa beslut jag någonsin fattat. Så galet mycket jag lärt mig om mig själv under dessa år och så många härliga människor jag lärt känna. Jag liksom bubblar, jag är kär! Kär i livet. I mitt liv. Det blir verkligen vad man gör det till. Det finns inga quickfix här i livet, det gäller att ha tålamod, tillit och tro på att allt löser sig till det bästa. Så tänker jag. Jag har visserligen sökt efter verktyg för att bygga upp mitt tålamod och min tillit både till livet och till mig själv. Jag tror jag börjat finna det nu. 2016 har hittills varit väldigt utmanade men jag har tagit det med ro, tänkt att det kommer ordna sig. Jag har valt att fokusera på att bara vara, här och nu. Meningslös oro som tidigare var mitt mellannamn har jag börjat få kontroll på, en otroligt skön känsla. Mitt recept till balans heter andas. För tre månader sedan hoppade jag på meditationskursen med Ulrica Norberg och Yogobe. Sedan dess har jag kämpat på varje dag med den, än om jag inte gjort kursen varje dag, har jag sett till att sätta mig ner i stillhet en liten stund varje dag. Det gör något med både kropp och själ när man vågar stanna upp och bara vara. Jag upplever att jag numera hanterar både stress och plötsliga händelser bättre, jag kraschar inte längre. Jag har fått ett nytt beroende, men denna gång är det något som inte skadar mig, det är något som är hälsosamt och gör mig gott. Yoga och meditation är världens bästa medicin. Som jag önskar att alla människor som mår dåligt, både psykiskt och fysiskt som går till läkaren för att få hjälp, jag önskar då att läkaren kunde skriva ut recept till en yogastudio eller varför inte erbjuda ett konto hos Yogobe. Jag tror starkt att vårt samhälle skulle må mycket bättre av att regelbundet, någon gång varje dag, stanna upp, lägga sig på golvet och låta kropp och hjärna bara få vara en stund.

Tillbaka till varför jag är kär. Jag är bara så tacksam för allt, för allt som händer i mitt liv. Jag pratade med en nyvunnen vän idag, det blev ett kort samtal men det gav mig otroligt mycket. Efter en kort stund berättar han att blir alldeles varm i hjärtat när han hör min röst, att jag ger honom energi och att jag har en speciell plats i hans hjärta. Därefter säger han, tack för att jag träffat dig. Det gjorde mig väldigt glad, alldeles varm inombords. Det fick mig att inse att man inte behöver höras eller ses jämt och ständigt, än fast man nyligen lärt känna varandra. Vissa människor lämnar helt enkelt avtryck och när det visar sig vara ömsesidigt skapas ett band, ett vänskapsband som är bland det finaste i livet. Jag är alltså inte kär i honom, jag är kär i mitt liv. Jag är så stolt över mig själv, jag klarar allt jag förtar mig och det blir vad man gör det till. Jag har bara bestämt att lita på att livet ger mig de utmaningar jag behöver för att bli starkare i mig själv, jag har på riktigt börjat förstå hur värdefull och bra jag är. Att jag duger precis som jag är. Det är en otroligt skön känsla.

Jag är tacksam för all kärlek som finns i mitt liv, för alla fina människor jag ständigt kommer i kontakt med. Just nu sörjer jag något, jag saknar eller längtar inte efter tvåsamhet. Jag trivs med mitt liv. Jag jagar inte längre, vilket jag gjort i hela mitt liv. Jag tillåter mig att vara precis där jag är och vara i det jag känner just nu, än hur det är. Jag litar på livet och är det meningen att jag ska leva själv, utan barn, ja då är det så och det är ok. Men vad vet vi om framtiden, kanske mannen en vacker dag visar sig och jag faller pladask. Kanske, kanske inte. Det visar sig, till dess tar jag dagen som den kommer och njuter till fullo av hur vackert livet är.

Idag, om någon timme är det dags att sätta mig i bilen tillsammans med dansvänner som jag inte träffat på ett år. Den årliga trippen till Öland och dans står på agendan varje dag i en veckas tid. Det ska bli underbart att träffa alla fina människor, det är kärlek. Och jag är lycklig.

Vad gör du för att ta hand om dig själv? Stannar du upp i denna hektiska vardag som vi lever i? Kommer du ihåg att andas? Lyssnar du på dig själv och din kropp? Hur gör du för att ge dig själv kärlek?

Examensdag

Att sätta mål och sedan uppnå dem, det är en rätt härlig känsla. För mig skapar det en större tro på mig själv, att jag klarar allt jag förtar mig. Jag har uppnått ett sådant mål. I fredags examinerades jag och kan nu stolt kalla mig legitimerad kost- och hälsorådgivare. Det har varit ett lärorik läsår men oj så fort det gått. Tycker nyss jag beslutade att byta bana, men det är över ett år sedan. Jag inser mer och mer det här med att njuta dagen och att leva den fullt ut, varje dag.

När jag sätter mål och jag uppnått dem blir det lite per automatik att jag reflekterar över tiden som varit. Jag har lärt mig mycket, mycket har hänt och för var dag växer jag i mig själv. För varje människa jag möter, för var presentation jag gör, för varje feedback jag får, växer jag som människa och jag börjar nu förstå styrkan jag besitter. Det driv som många påstår att jag har börjar jag så smått tro på, att jag kan ta mig vart jag än vill.

Vad som händer framöver börjar som smått att klarna. Jag har de senaste veckorna fattat beslut, stora för mig. Som du kanske vet har jag bott i Stockholm i några år och i höstas flyttade tillbaka hem till Norrland. Sedan dess har jag gått i tankar om jag ska stanna i norr eller flytta till Stockholm igen. Jag trivs otroligt bra både i norr och i söder. Det jag saknar när jag är i Stockholm har jag i Norrland och det jag saknar när jag är i norr finns i Stockholm. Det är svårt och tar en hel del energi att ständigt vilja vara på en annan plats än den man är på just nu. Därför var det dags att fatta ett beslut. Jag har nu skrivit kontrakt på en lägenhet här i norr, kommit in på en utbildning i stan samt förlängt min anställning på boendet jag jobbar på. Det känns super läskigt, har lite ont i magen över dessa beslut samtidigt som jag vet att det är bra för mig. Jag behöver vara i norr ett tag till. Så nu vet du vad jag gör och håller hus ett år framöver. Jag tror att det är just det som är mest skrämmande, att bara vara på en och samma plats. Jag tror att jag är rädd för att fastna, att bli kvar för alltid. Samtidigt försöker jag tänka att detta beslut handlar om ett år och tiden går fort. Vips så är det 2017 och dörrarna för världen står åter öppna. Jag försöker även intala mig att Stockholm kommer alltid finnas kvar, jag har mina vänner där och att universum kommer visa mig vägen när ett nytt beslut ska fattas. 

En av anledningarna till varför jag väljer att bosätta mig i norr och i hemstaden Örnsköldsvik är för att det känns som att jag behövs där. Jag brinner, som du kanske förstått, för hälsa och jag ser och hör många i den staden som inte mår bra. Jag vill vara där och påverka till en bättre hälsa, till en friskare stad. Än är hur:et oklart men jag är helt säker på att det kommer visa sig. Jag kommer finna min väg hur jag kan vara med och stötta och hjälpa människorna där. Det ska bli ett spännande år, vad det än kan innebära.

Tror du inte på dig själv, ja vem ska du kunna tro på dig. Jag tror att det är en av nycklarna till framgång, oavsett vad det handlar om. Så. Gör det enkelt. Börja tro på dig själv. Jag vet att du är grym!

Reflektion av månadens tema Tillit

Så var februari till ända, årets kortaste månad. Att ibland stanna upp och reflektera över en tid som varit är väldigt nyttigt och givande. Om vi inte gör detta är det lätt att hamna i samma spår om och om igen. Det är då vi upplever att inget händer och att allt ser likadant ut, dag in och dag ut. Därför är det dags att reflektera lite om hur månaden varit. Hur kändes det att fokusera på temat Tillit? Har du lärt dig något om dig själv?

frost-film-bio-orsa-februari-2014

Jag kan inte sluta förundras hur häftigt det är att jobba med mig själv och den personliga utvecklingen. Kan som inte få nog. Största insikten jag fått och ständigt blir påmind om är min magkänsla, min intuition. Att våga lita på mig själv, att jag är bra precis som jag är, att jag är bra på det jag gör. Jag tror att vi är precis så bra som vi bestämmer oss för att vara. Säger du till dig själv att du inte kan, vad tror du att du kommer få för resultat? Troligtvis visar det sig att du inte kan. Om du istället bestämmer dig för att du ska klara det, händer något i hjärnan och vips så kommer du kunna det. Du vet väl att du blir vad du tänker. 

Vad var det bästa som hände i februari?
Det är svårt att välja en sak som var bästa. Jag har en så härlig känsla i hela kroppen. Jag känner mig fri. Jag är lycklig. Det liksom bubblar inom mig. Jag vill nog påstå att jag är kär. Det är det bästa som hänt denna månad. Jag är i kär i livet, i mitt liv. För var dag som går blir ljuset klarare och klarare, jag är kapten på mitt skepp. Allt som händer och sker i mitt liv har jag hundra procent chans att påverka så att utfallet blir bra för mig. Än om det inte alltid är lätt och det kan ibland ta lång tid, så kommer jag ur tunneln och blir lika glad att se ljuset. Det är genom att sätta mig i obehagliga, svåra, jobbiga situationer jag utvecklas. Att våga kliva ur trygghetszonen är bland det bästa vi människor kan göra, om vi vill ha en förändring i våra liv. Jag tar numera ofta klivet ur boxen och det är då det där härliga pirret i kroppen kommer. När jag upptäcker att jag klarar så mycket mer än jag tror, när jag vågar ha tillit till mig själv.large

Vilka förväntningar har du på mars?
Jag ser fram emot ett nytt spännande tema med Leva livet 2015. Jag ska åka till Åre nästa helg tillsammans med fina vänner, vilket ska bli alldeles fantastiskt. En dansmara är att vänta i mars, denna gång bär det av till Gävle. Det är alltid lika roligt att få träffa och umgås med alla fantastiska människor i dansvärlden en hel helg.

Jag pluggar ju nu och tycker att kursen att otroligt intressant, den handlar om entreprenörskap. Jag har så många tankar och idéer att jag stundtals nästan kokar över och vill förverkliga allt på en gång. Men. En sak i taget. Mars kommer hjälpa mig att göra mina mål än tydligare, jag har som det på känn.

Juli månad är över

Swish så har det gått än en månad av detta år. Varför går tiden så ruskigt fort? Jag har varit ganska passiv gällande skrivandet om affirmationerna denna månad, har inte varit så sugen på att sitta inne vid datorn när sommaren visat sig från sin finaste sida dag efter dag. Vilket fall kan det vara värt att nu sätta sig ner och reflektera lite över månaden, vilt och brett.

20140803-193051-70251141.jpg

Jag använder mig av frågeställningarna:

  • Har du lärt dig något nytt om dig själv?
  • Vad var det bästa som hände i juli?
  • Vilka förväntningar har du på augusti?

Jag har skrivit det många gånger förr, jag kan ändå inte sluta förundras över hur jag ständigt lär mig nya saker om mig själv. Mentala saker, situationer som jag kan ha tyckt varit jobbiga, svåra att hantera, går lättare och lättare. Jag ser mina mönster tidigare än förr, vilket gör att jag lättare kan bryta dem om det är något jag inte gillar, något jag vill förändra hos mig.

Juli, sommar, sommar, sommar. Vad mer behövs sägas? Jag har haft och har fortfarande semester och är fortfarande i Norrland. Varje dag njuter jag av allt som finns runt omkring mig. Jag är så glad och tacksam att jag haft möjlighet att vara här i norr hela sommaren. Än fast jag inte gjort så mycket, det har inte hänt något storslaget så vill jag påstå att det är den bästa sommaren på väldigt länge! Jag tror att det handlar om att jag har öppnat ögonen och ser allt som finns runt omkring mig, här och nu.

Augusti ser jag med spänning fram emot. Jag ska äntligen börja mitt nya jobb! Jag är taggad till tårna efter den slitsamma våren som jag nu lämnat bakom mig. Jag ska även åka till Grekland en vecka med några vänner, härligt att kunna avsluta sommaren på det sättet. Jag gissar att nya planer inför hösten kommer börja smidas på alla möjliga plan.

Tacksamhet. Innan du somnar ikväll tycker jag att du ska fundera, skriv gärna ner vad du är tacksam över i ditt liv, just nu. Det tycker jag kan få avsluta tacksamhetsmånaden. För den delen tror jag att det är viktigt att fortsätta se och värdesätta det som finns runt om oss, varje dag. Att visa tacksamhet för att du är du och vara tacksam för att du har de människor som du har i ditt liv.

 

Jag är tacksam för alla människor som kommit och gått i mitt liv

Jag är tacksam för alla människor som kommit och gått i mitt liv – dagens affirmation

Det är inte klokt vad jag gillar månadens tema, än om jag inte skriver om dem varje dag så gillar jag tacksamheten som hägrar över hela juli. Jag uppskattar det som finns i mitt liv så mycket mer genom att jag väljer att vara tacksam för det som händer och sker.

Oavsett situation finns det alltid något att lära. Än vem du träffar du lämnar personen något slags spår efter sig. Ibland reflekterar du inte så mycket över det medan andra gånger så fastnar personen i dina tankar. Det är rätt häftigt om man tänker så, jag är uppriktigt tacksam för alla människor som kommit och gått i mitt liv. Om jag aldrig träffat på dem, skulle jag inte besitta den erfarenhet de gav mig på grund av att något hände mellan oss. Det är troligtvis därför personen inte längre finns i ens liv.

tjuv3

Just där, just då funkade relationen (oavsett vilken ”typ”) utmärkt, för att vi var just där, just då på samma ställe. Sen hände något, kanske bara intresset slocknade från bådas håll, kanske den ena sårade den andre och inte hörs längre på grund av det eller kanske det finns någon annan anledning. Det är ok. Var sak har sin tid.

Så här vi de där energitjuvarna, har du någon gång känt att en person bara suger all energi ur dig? Du ger och ger men får inget tillbaka. Sådana människor finns överallt. Har du en sådan i ditt liv, tycker jag att du ska ta dig en rejäl funderare på varför du låter den personen få vara kvar i ditt liv. Vad tillför han/hon dig? Jag har de senaste året ”städat” i mitt energiskåp. Det brukar vara rätt jobbigt just då men efter ”sorgetiden” blir allt så mycket lättare. Jag upptäcker ofta nya saker hos mig själv efter att jag har ”städat” ur mina relationer. Det är såklart inte lätt och det kan ibland göra ont, men väl över på andra sidan står du med ett leende på läpparna och kan klappa dig på axeln att du tog tag i en sak som du inte fick så mycket energi av. Det blir helt enkelt en win-win.

Jag glad och tacksam för de erfarenheter varje relation gett mig, oavsett hur den har slutat. Jag lär mig så mycket om mig själv men även om andra när jag hamnar i ett läge där jag måste bryta mönster, tänka utanför boxen, kliva ur trygghetszonen.

Vi närmar oss slutet på juli, galet så fort dagarna går! Snart kommer vi alla gå tillbaka till arbete, skola och till vardagen. Innan du gör det, se över dina relationer och fundera på varför du har valt just de människor som finns i ditt liv just nu. Är det någon som du inte vill ha i ditt liv, avsluta relationen. Det låter kanske både tufft och hårt men jag lovar att det är värt det. Du kommer kunna lägga energi på något som ger glädje och det ger i sin tur dig mer energi.  Glöm inte, du har ansvar över ditt liv. Det är du som bestämmer.

 

Jag är tacksam över att jag har tak över huvudet och får äta mig mätt varje dag

Jag är tacksam över att jag har tak över huvudet och får äta mig mätt varje dag – dagens affirmation

Det finns inte så mycket att säga om denna affirmation. Var tacksam för att du bor i Sverige, här har de allra flesta någonstans att bo och får mat varje dag. Jag har inte varit i länder där det är svält, jag har svårt att föreställa mig hur de kan ha det. För mig är det ju en självklarhet att kunna äta mig mätt varje dag, flera gånger om dagen till och med. Jag är tacksam för att jag dels får äta god och varierad kost men även att jag har en liten lägenhet med en säng i som jag få somna gott i varje natt. Ja, nu på semestern så har jag det än bättre. Nu får jag somna till systerdotterns andetag varje natt. 

474165a9784c45ab60eaf6e3dc1c2922Ja, jag är otroligt tacksam att jag har det så bra som jag har det. Nu har det varit varmt rätt länge (för att vara Sverige), läser och hör att folk börjar klaga på värmen och att det gärna får komma lite regn snart. Vi i detta land är rätt bortskämda, må jag säga. Aldrig är vi nöjda. Vi ska bara ha och ha, mer och mer. Vad har hänt med att stanna upp och njut av allt som finns runt om oss just nu? Vad har hänt med carpe diem? Tänk om vi istället för att ständigt sträva efter att bli bättre, ha det bättre, bara är tacksam för det vi har just nu. Jag tror att vi alla skulle må bra av det.

Jag tror att vi alla behöver öppna ögonen och förstå att vi har det galet bra i detta land. Jag tror inte på en värld där alla har det lika, det vore ju fantastiskt men jag har svårt att tro att det skulle bli en bra värld. Men. Jag tycker samtidigt att alla människor, oavsett vart i världen man bo, ska få ha tak över huvudet och får äta sig mätt varje dag. Det är fruktansvärt att människor dör dagligen i svält. Jag som individ kan inte göra så mycket åt det. Men. Jag kan vara tacksam över att jag har det så bra som jag har det. Att jag fått växa upp i detta trygga land, i mitt Norrland. Nej, jag har inget att klaga på, jag är tacksam för mitt liv på alla sätt och vis. Visst svajar jag ibland, men det hör inte riktigt in i detta inlägg. Jag har allt jag behöver för att överleva, kärlek, mat, värme, rent vatten, tak över huvudet. Jag är tacksam.