Snusfri

Idag är det 16 månader sedan jag beslutade mig för att sluta snusa. Hur har det gått? Mycket bra, långt över förväntan. Jag är galet stolt över mig själv. Det är en lögn om jag säger att jag aldrig tänker på snus. Det gör jag. Flera gånger i veckan. Men. Jag låter tanken, suget komma för att sedan låta den passera. Fördelarna är så många fler att vara snusfri än att vara fast i snusträsket.

 Det bästa med att inte snusa är att jag hinner tänka på så mycket annat. Jag upplevde att den där dosan bestämde över mig och tog upp stor del av min tankeverksamhet. Än vad jag gjorde vad bland första tankarna Vart har jag dosan? Räcker det denna dag? Åh nej dosan är redan slut! Det blev en hets och stundtals en stress.

Visst, jag är snusfri. Har jag bytt ut en vana mot en annan? Troligtvis, jag tuggar tuggummi som en tokig och har ofta ett sug efter något, att ha något i munnen vilket lett till att jag gärna mumsar på choklad. Min nya mumsfavorit är torkad mango. Så galet gott! Det må innehålla en del fruktsocker varav även kalorier men det är så mycket bättre än godis. Detta är favoritsorten, ca 30 kr på Coop.

ladda ned (1)Jag har ju lovat mig själv att jag får börja snusa när som helst men då får jag aldrig sluta igen. Anledningen till detta är att jag tycker att det var fruktansvärt när giftet gick ur kroppen, den där första veckan. Vill inte göra om det. Och. Jag vill ha barn en dag, och då är snus helt uteslutet. Med denna ekvation blir svaret enkelt, jag kan inte börja snusa igen.

Mitt bästa tips till dig som inte snusar, testa inte! Till dig som funderar på att sluta snusa, bestäm dig och gör det bara. Jag använder mig av forumet slutasnusa.se, där finns massor av fakta, tips och andra nyttigheter. Det går även att ta del av andras resor och tankar mot ett nikotinfritt liv. Jag upplever att jag fick mycket stöd och pushning där igenom. Kolla gärna in inlägget om mitt första steg mot ett friare, fräschare liv. Söker du på sluta snusa i sökrutan här på bloggen, finner du fler inlägg om kampen mot nikotindjävulen. Du får gärna höra av dig om du har funderingar på att sluta snusa, vill ha tips, råd eller stöd. Jag hjälper gärna till med vad jag än kan bidra med. Tro på dig själv, du klarat allt, om viljan finns.

 

Annonser

Mea Vitas sockerfria chokladgodis

För er som missat det så är min stora last här i livet choklad. Jag vill inte leva utan det. Och varför skulle jag? Nu slipper jag dessutom köpa choklad, än om jag brukar köpa mörk choklad så innehåller de oftast raffinerat socker. Igår kom ett stort sug av choklad och ingen choklad hade jag hemma. Däremot hittade jag kakaopasta och kakaosmör i skafferiet. Så lätt att göra. Så få ingredienser. Allt ekologiskt. Jag gillar verkligen Great Earth produkter, rena, ekologiska och till ett helt ok pris.

IMG_7610.PNG

50 g kakaopasta
40 g kakaosmör
1 msk honung
1 msk agavesirap
1 dl mandel
1 dl hasselnötter

  1. Smältkakaopasta och kakaosmöret tillsammans i ett vattenbad.
  2. Hackade mandel och hasselnötter.
  3. Blandade i nötterna när kakaomassan smält.
  4. Tillsätt honung och agavesirap.
  5. Häll i form
  6. Strö på lite kokos
  7. Ställ kallt så chokladen stelnar
  8. Skär till önskade bitar
  9. Förvara i kylen

9 månader och dagens affirmation

Nej, jag är inte gravid. Idag är det nio månader sedan jag slutade snusa. Grattis till mig. Jag firade det med att unna mig en timme hos underbara Leif.

Dagen till ära lyder dagens affirmation så här: Jag gör bra val för mig själv och mina medmänniskor. Att sluta snusa har varit och är gott främst för mig men även för mina medmänniskor. Jag får inte abstinens och raseriutbrott på samma sätt längre, jag anser mig vara en mer balanserad och harmonisk människa jämfört med när jag snusade. Detta inlägg kommer jag ägna till att berätta lite om hur dessa nio månader har varit. Min förhoppning är även att mina tankar och mitt handlade kan inspirera till att hjälpa just dig eller någon i din närhet att bestämma sig för att sluta.

Jag kan fortfarande inte tro att det skulle gå så lätt, att jag inte haft mer abstinens än vad jag haft. Nu är vi alla olika och allt här i livet är väldigt individuellt. Det skulle vara en lögn om jag skulle säga att jag inte tagit en enda snus sedan jag slutade. Jag har druckit alkohol vid några tillfällen och då kom suget direkt. Vid en festkväll snusade jag precis som vanligt, det resulterade i att jag mådde verkligen jätte dåligt dagen efter. Ojämn hjärtrytm, frossa och svettningar om vart annat, illamående och så vidare. Sedan den gången är det aldrig mer snus. Jag har fått för mig att jag varit sugen men när jag luktat i en dosa försvann suget. Snussuget och alkohol hänger som ihop, efter den där gången när jag blev så dålig så såg jag till att ha Onico när jag festade till det. Det funkade hur bra som helst.Namnlös

Jag är så stolt, så nöjd över mig själv! Än en gång har jag visat för mig själv att jag klarar allt jag tar till mig, det jag bestämmer mig för. Det får mig att inse att jag kan göra precis vad som helst och klara det, förutsatt att jag verkligen, verkligen vill det.

Till de som har ett beroende, främst snus, eftersom jag kan relatera till det, och vill sluta vill jag ge några tips och tankar. Några punkter jag utgick ifrån när jag bestämde mig. Delar med mig av dem här, om det skulle vara så att någon får för sig att bryta ett invant mönster. 

Till att börja med. Ingen kan sluta snusa åt dig. Det är bara du som kan ta beslutet och genomföra det. Bestäm ett datum då du ska vara snusfri. Sätt upp delmål och belöna dig själv med små saker. Använd forum för att peppas av andra som gått igenom samma sak som du gör. Det är din inställning som avgör om du kommer att lyckas eller inte. Bestäm dig för att du ska klara det, att det dessutom är lätt och att du kommer må fantastiskt bra när du är fri från snusets bojor.

Ett bra tips är att börja träna redan innan du slutar. På så vis har du etablerat en god vana som du kommer ha väldigt mycket nytta av när du väl slutar. Börja några veckor innan och hitta den träningsform som passar dig bäst.

Kom också ihåg att det inte finns en bästa tid att sluta snusa. Det kommer alltid hamna saker i vägen om man tänker så. Bestäm ett datum och håll dig till det oavsett vad som händer runt omkring dig den dagen. Du kommer lyckas utmärkt.

En del väljer att trappa ned, byter ut snusen mot annat nikotin (tuggummi, plåster m.m) medan andra slutar på en gång. Först och främst funderade jag på om jag verkligen ville göra detta, om jag var tillräckligt motiverad. Min största anledning till att sluta var att jag dels anser mig vara en renlevnadsmänniska – snusen passar inte in där. För det andra så hade jag tänkt sluta någon gång, när jag skaffar pojkvän, blir gravid o.s.v. Jag grubblade på det många gånger och kom fram till att om jag ska sluta snusa så ska det vara för att jag vill och att jag gör det för min egen skull.

Jag bestämde mig för ett datum när jag skulle vara snusfri, det rörde sig om ca tre veckor. Jag tog bort alla rutinsnusar, eftersom det är vanan som är det största beroendet för en snusare. Jag bestämde mig att jag fick ta tre stycken varje dag, men inte som en rutin (morgonsnusen, efter måltid, efter träning o.s.v.). Det var tufft i början, men det gick. Jag ville bryta så många gamla mönster som möjligt, just för att det skulle vara lättare när jag väl tog bort snuset helt. Efter sex dagar på min nedtrappning var jag redo. Jag tog sista snusen 6 januari 2014, kl 14 om jag inte missminner mig. Det är ett av de bästa beslutet jag hittills fattat. Det är inte förrän nu efteråt jag förstår vilket järngrepp nikotinet hade om mig. Livet kretsade runt snuset, varannan tanke gick till snus. ”Vart har jag snusdosan?” ”Den börjar ta slut, måste köpa en ny när jag gå till matbutiken.” Tänk så mycket bättre saker jag kan ägna den tiden till nu, det är ju fantastiskt.

Jag dokumenterade såklart min väg till ett snusfritt liv. Kolla gärna in inlägget om mina tankar när jag fattade beslutet här. Kanske det kan hjälpa dig med. Det finns även ett forum på nätet som hjälpte mig en hel del, slutasnusa.se

Jag är mig evigt tacksam att jag valde att kriga mot nikotindjävulen och att jag bestämde att inte ge mig förrän jag vunnit. Jag har lovat mig själv att om jag en dag börjar snusa igen, ska jag aldrig mer sluta. Det innebär att jag inte kommer börja, för att vill och hoppas att få barn i framtiden och den ska få växa i en nikotinfri miljö där inne i magen.

Titta upp!

Titta på detta klipp. Jag får rysningar samtidigt som det upprör mig till det grövsta av att världen har blivit som den blivit.

Dags för förändring i vardagen. Jag är, som så många andra, beroende att telefonen. Jag vill inte vara det. Jag är dock inte tillgänglig dygnet runt då jag fortfarande stänger av telefonen om natten. Finns det någon som gör så längre?!! Jag kan inte slappna av om jag vet att den är på och när som helst kan det plinga till eller ringa.

Jag har, som så många andra Facebook i telefonen. Jag blir tokig på mig själv! Under en dag räknade jag hur många gånger jag gick in där bara för att. Skämmande många gånger var det! Usch, jag vill inte vara så, vill inte ha det som en vana. Så fort jag få en sekund över är telefonen och Facebook framme. Jag stör mig på de som sitter på Facebook när man har sällskap. Det är något jag näst intill tycker är respektlöst och något jag inte gör, oftast. Men. När en vän plockar fram sin telefon, är jag inte den som är den. Jag gör då som alla andra.

Vad hände med ”fånga dagen” och lev i nuet, här och nu?! Att vara sociala och att umgås?! Om vi ständigt är uppkopplade och har ögonen oftare på den där skärmen istället för lägga full fokus på de vi umgås med, är vi ju inte här och nu. Hjärnan klarar inte av att hålla hårt fokus på flera saker. Jag blir galen när någon jag pratar med plockar upp sin telefon, utan att ens ursäkta sig. Respektlös är vad det är!

Jag gillar ju människor, att prata och att vara social. Ett möte med en annan människa är alltid spännande, om vi tar oss tid till det. Allt har gått över styr och det skapar en enorm stress, åtminstone hos mig. Att alltid vara tillgänglig, att ständigt bli avbruten för att någon i sällskapet ”bara” ska svara på smset, ta det där ”viktiga” samtalet eller kolla flödet på Facebook en snabbis och sedan välja att kommentera det den ser och läser. Jag blir galen på det!

Eftersom jag stör mig så mycket på det beteendet, och den enda jag kan ändra på är mig själv, så är det så det får bli. Jag plockar bort Facebook och Messenger från telefonen och från Ipaden. Det ska bli spännande att se vad jag sysselsätter mig med när jag åker kommunalt eller står och väntar på något, någon. Jag kommer inte avsluta mitt Facebook-konto då jag anser att Facebook även har sina fördelar. Jag vill bara begränsa användandet.

Jag hoppas på att bli än mer närvarande och kanske kan komma igång med att läsa en bok eller så. Böcker är ju fantastiska, jag älskar ju att läsa. En bok i väskan får det bli! Det är en rätt härlig känsla att hålla i en bunt papper med massor av bokstäver på, som bara slukar ens uppmärksamhet. En bunt papper som låter fantasin jobba, alla sinnen kommer till användning. Det kan jag kalla egentid.

Det är dags att titta upp. Se och uppskatta det som finns runt omkring oss. Världen är ju underbar. Vi människor är underbara. Låt oss ta del av det vi har idag. Imorgon kan det vara för sent.

Vad gör dig glad?

Vad behöver du för att må bra, skratta och fyllas av lycka och glädje? Det finns mycket forskning och många studier som visar  att vid bland annat fysisk aktivitet utsöndras endorfiner, som är ett glädjehöjande hormon. Det kallas ibland även för ”kroppens egna morfin”, jag förstår det. När jag dansar fylls jag av ett obeskrivligt lyckorus, det är alltså endorfinerna som pumpar runt i kroppen och gör att jag orkar dansa i timmar med ett ständigt leende. Jag somnar med det där leendet och det är fastklistrat i dagar efter. Underbar känsla och vill bara ha mer! I dansvärlden kallar vi det att man blir ”danshög”. I helgen ska jag fylla på endorfinförrådet (funkar inte riktigt så, jag vet men det låter ju bra) genom dans både ikväll och imorgon. Mer dans till folket helt enkelt!

20140307-132505.jpg

Susanne vs nikotindjävulen

Passerat tre veckor nu. Tre veckor utan nikotin. Jag är så stolt över mig själv och imponerad över mitt driv och viljan att lyckas.

I fredags hade jag 30-års fest med mina vänner i Stockholm. Alkohol var inblandad under kvällen, första gången sedan jag dumpade nikotindjävulen. Känslan kom på tok för snabbt, bara efter ett glas vin började djävulen bråka med mig. Efter någon timme var det storbråk inom mig. Jag tappade humöret (lättirriterad) och ett skratt kändes långt bort. Jag försökte med de olika metoderna jag tidigare använt när känslan kommit. Allt bara exploderade inom mig. Snus, snus, snus! Det kändes som att jag skulle gå sönder inombords. Jag diskuterade med vännerna om att ikväll kan det väl va ok att snus – firar ju min födelsedag. Jag är otroligt tacksam över att de förstod att det inte skulle vara någon bra idé. Men jag var som besatt av tanken. Ska jag klara av denna kväll måste jag göra något, tänkte jag.

Efter min veckas nedtrappning, slutade jag helt utan att ersätta snuset med nikotintuggummi eller onico. I fredags blev jag svag, köpte en sådan. Jag tog tre-fyra stycken under kvällen. Igår fick jag för mig att lägga in en. Den åkte ut nästan lika fort. Känslan var inte alls lika behaglig som den brukade vara.

Nu sitter jag på planet påväg mot sydligare breddgrader. Ska boosta mig med sol, värme och ledighet! Dosan är med i väskan, ifall jag skulle hamna i ett sådant anfall igen. Om inte. Kommer den få följa med hem om en vecka, orörd.

Det går bra, anser att jag än en gång besegrade nikotindjävulen. Om någon timme landar vi i Spanien – min belöning för att jag har tagit klivet ut mot ett än hälsosammare liv. En friskare och fräschare Susanne blir resultatet!

Vart tog matlusten vägen?

Oavsett förändring man gör i livet är det mycket som händer i kroppen. Att sluta snusa innebär väldigt stora förändringar, eller det handlar kanske mer om omställning. Vilket fall, det hela har gjort att jag kommit ur rutin på många sätt. Framför allt kommer sötsuget, har nu slängt bort chokladaskar som var kvar sedan jul, då jag till och med börjat tugga i mig det. Sådan choklad gillar jag ju egentligen inte.

Det som hänt i kroppen är att jag inte har något större matlust på morgonen. Jag älskar frukost i vanliga fall. Dock behöver kroppen energi ändå, jag löser detta genom att ta en Gr2 (måltidsersättning).

20140126-062336.jpg Som jag berättat förut, GNLDs måltidsersättning är bland de bästa på marknaden. Den är min räddning. Då får jag i mig vad kroppen behöver för att klara förmiddagens utmaningar.

Nu håller GNLD på att förändra denna magiska dryck. De kommer även att byta namn på den till NeoLife Shake. Den sägs va än bättre, innehålla än bättre sötning (enbart sötad med stevia), sammansättningen ska vara än bättre än Gr2. Dessutom har de kommit med en ny smak – hallon/ jordgubb. Personligen är jag inte så förtjust i bärsmak på sådant som inte är av ”riktiga” bär. Men. Jag är förvånad, den var god. Favoriten är dock choklad, smakar som chokladpudding! Vanilj kommer på andra plats men det är jämt mellan första och andra platsen. Tillsätt bär, kanel, kokos eller vad du gillar för smak, så får du än mer variation på den. Och. Du står dig på den lika länge som vid ”vanlig” mat.

Ett liv utan GNLD finns inte i min värld! De hjälper mig och min kropp att må bra.