Här och nu

Livet. Det sägs att tiden går fort och jag kan inte annat än hålla med. Sedan jag fick barn har tiden verkligen sprungit fram. Jag hänger inte riktigt med.

Jag förespråkar närvaro, att vara här och nu och inte för mycket i framtid eller dåtid. Att uppskatta och njuta av det som är just nu, det som finns runt dej just i denna stund och idag. Att få barn, att ha barn gör i alla fall att jag stannar upp och försöker njuta av varje stund. Det är såklart svårt att njuta av en hysteriskt skrikande bäbis men även i de stunderna försöker jag tänka kärlek. Att mini skriker för att vill och behöver mej. När jag lyckats hitta felet och han blir lugn, njuter jag lite extra. Samtidigt så får han mej att inte sväva iväg och oroa mej om framtiden (vilket jag ofta gjorde tidigare), jag bara älskar att vara här och nu, i det lilla.

För första gången i hela mitt liv känner jag mej behövd på riktigt. Kanske någon ser det som egoistiskt men i mina ögon behöver mini mej. Det är med mej han är mest trygg, jag ser det och inser att mitt liv fått ny betydelse. Jag lär mej oerhört mycket av denna lilla krabat. Han påminner mej om att vara här och nu. Han bryr sej inte om sen, det är här och nu han vill något. Han hjälper mej att utforska och förstå hur en liten människa funkar och vad den behöver. Han får mej även att inse att ett perfekt rent och städar hem inte är så viktigt. Han lär mej att prioritera och släppa många onödiga ”måsten”. Trots ynka tre månad på jorden har den där lilla människan förändrat mig. Jag är såklart fortfarande jag men känner mej mer ödmjuk, bryr mej inte om sådant som jag kunde bli galen på tidigare (ex. mannens strumpor han gärna sprider omkring sej eller att kuddarna inte ligger perfekt i soffan om kvällen). Saker som spelade stor roll förut, har helt plötsligt blivit mindre viktiga. Det är häftigt hur livet kan vända så, det gör mej inget för jag älskar det jag har idag.

Vad gör du för att vara här och nu? Hur gör du när meningslös oro kommer över dej? Trissar du upp oron eller har du något knep för att ta dej tillbaka till det som är just nu? Meningslös oro är så onödigt, varför oroa sej för något som ännu inte hänt? Stanna upp, andas, titta runt omkring dej. Njut av det som är just här och just nu.

Annonser

En resa på egna hand

Om 16 dagar kliver jag på planet med destinationen Nepal. Det ser jag framemot, än om resfebern börjar komma över mig. Jag kommer vara där i 10 dagar, jag ska bo hos en familj som äger barnhemmet. Tillsammans med dom och organisationen Chhahari ska jag vara och umgås med barnen på barnhemmet och på skolan. Jag är otroligt nyfiken på vad dessa veckor kommer ge mig. Det känns lite läskigt men mest spännande.photo-nepal-1

Därefter åker jag till Indien, Kerala. I Nepal kommer det vara många svenskar runt omkring mig men när jag kliver på planet som ska ta mig till Indien blir jag helt själv. Jag har aldrig rest utan sällskap, varav jag bestämde mig för några månader sedan att det är dags att bredda vingarna. Vill visa mig själv att jag är modigare än jag tror och att det inte är farligt att upptäcka världen på egen hand.

I Kerala är tanken att jag ska utöva yoga och hänga på ayurvediska center. Det är där jag kommer fira min jul. Även det är med blandade känslor. Jag älskar ju julen samtidigt som jag avskyr den. Jag känner mig som femte hjulet i min familj på grund av att jag varken har man eller barn, vilket mina syskon har. Tänker även att om det är någon gång jag ska åka iväg över julen är det nu när jag bara har mig själv att ta ansvar för.hikkaduwa-original-10321

Dagen innan nyårsafton är det åter dags att byta land, nästa anhalt blir Sri Lanka. Jag kommer åka runt lite på den ön men huvudsyftet är surfing. Dock återstår det att se om jag ens kan komma att surfa på grund av handleden som fortfarande inte är smärtfri. Jag hoppas, om inte får jag än fler timmar att undersöka ön, som jag tror kommer vara alldeles magisk.

Det är mycket som ska ordnas, flygen bokas, boenden ska kollas upp, vaccinationer, visum, försäkringar och allt annat man bör ha koll på. Visst har jag gjort sådant förut men då har jag ändå haft resesällskap vilket innebär att man har någon som ”kollar upp” en. Nu ligger verkligen allting på mig, men jag är säker på att jag har koll, hoppas att inget blir allt för tokigt under resans gång.

Precis som förra året när jag åkte till Costa Rica, kommer jag använda bloggen som en form av resedagbok. Som alltid när jag skriver, så gör jag det i första hand för min egen skull men självklart hoppas jag att det finns dom som vill följa med på min resa. Kanske jag kan motivera någon att göra något som den länge velat göra men inte tagit steget, kanske någon blir sugen att besöka någon av de platser jag ska till. Ja, vad vet jag. Hur som, hoppas jag att ni som följer mig eller som hittar till min sida uppskattar att jag delar med mig av mitt liv.

orphange1PS. Vill du skänka ett bidrag till barnen på barnhemmet i Nepal, swisha till nummer 123 676 98 55 och skriv i meddelandet: Kids of Nepal. Går även att använda bankgiro:250-4751 och som mottagare skriv: Kids of Nepal. Tack på förhand! Varje krona är viktig. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Blir du nyfiken och vill veta mer om organisationen Chhahari, klicka här.