Varför yoga?

Ibland gör man saker bara för att, utan att veta syftet eller reflektera över det. En del saker gör man per automatik, det går bara av farten av den enkla anledningen att man alltid gjort på ett visst vis. Livet, dagarna rullar på som de alltid gjort. Känner du igen dig?

Precis så hade jag det tidigare i mitt liv. Det jag dock gjorde när jag stötte på svårigheter, problem var att sopa dom under mattan. Till slut kom dagen när jag snubblade över den där mattan på grund av att det var för mycket ”skit” under den. Jag har förstått att det går inte att fly varken från sig själv eller från saker som ställt till det, saker som sårat eller på annat sätt satt spår. Att flytta till en annan stad eller göra andra fysiska förändringar hjälper inte heller, fortfarande är det att fly. Jag förstår det nu.Idag är jag otroligt glad och tacksam att jag omedvetet blev indragen i yogans värld, som nu funnits i mitt liv mer eller mindre i snart sex år. Jag är en känslomänniska och det mesta jag göra gör jag med hjärtat, vilket ibland kan bli både jobbigt och göra ont. Min ”yogaväg” började med att min hälsocoach bad mig göra tre solhälsningar varje morgon. Hon sa inte till mig ”börja yoga” utan förklarade att det kan vara bra att stretcha kroppen lite efter nattens sömn, att hon gör det och upplevde att hon fick mycket mer energi resten av dagen. Jag gick hem, googlade på solhälsning och började öva. Det blev inte varje dag men några gånger i veckan. Med tiden blev det en morgonrutin och jag upplevde verkligen det hon beskrev. Med det väcktes en nyfikenhet hos mig och jag började söka efter fler stretchövningar, det var då jag sprang på Yogobe där i cyberrymden. Då var det ett nystartat företag, jag tecknade medlemsskap hos dom och började testa olika videos. Mitt ryggbesvär försvann med tiden, vilket varit ett problem i många år. Är du nyfiken på att testa Yogobe? Som tack för att du läser detta inlägg, ger jag dig 14 dagar gratis prova-på, vill du testa yoga, klicka här.

Jag förstod redan då, vid de tre solhälsningarna att det var något bra för mig, att min kropp tackade mig för var gång jag ställde mig på mattan. Kan tillägga att det tog något år innan jag införskaffade mig en yogamatta. Numera när jag rullar ut mattan är det som att pulsen går ner innan jag ens ställt mig på den. Det är som att kroppen vet vad den kommer få och blir glad. Idag yogar jag varje dag, minst en gång ibland blir det två, tre gånger. En vanlig kommentar när jag berättar detta är ”hur hinner du med det?”. Svaret är enkelt, jag prioriterar tiden med mig själv och på mattan. Yogan gör något med mig. Den har fått mig att se på världen och mig själv med nya ögon. Jag upplever att jag numera kan hantera stress bättre och det genom andningen. Jag känner mig mer tacksam och glad till livet över lag.  Jag vet att jag mår bra av yoga. Jag väljer att spendera en stund, ibland 10 minuter, andra gånger upp mot en timme på mattan och tillsammans med någon av de grymma instruktörerna på Yogobe som guidar mig. Jag bara älskar det! Att själv kunna välja när jag vill yoga, stretcha de kroppsdelar som känns stela osv, att slippa passa tider och åka iväg till en yogastudio som dessutom kostar mycket pengar. Tack Yogobe för att ni finns och dök upp i mitt liv!

Jag har funnit verktygen för att kunna stilla mina tankar, som ofta rusar på likt Autobahn. Jag har funnit ett sätt i rörelse som får mig att testa och klara av saker jag aldrig trott min kropp skulle klara av. Att stå på huvudet eller gå ner i split är några fysiska saker yogan bidragit till. Men framför allt det yogan gör med mitt sinne, det är ovärderligt. Imorse vaknade jag upp ur en mardröm, jag kände ett tryck över bröstet och tårar kom, en känsla av panik infann sig. Istället för att ligga och klura på varför, rullade jag ut mattan, satte på en spellista med havsljud (älskar havet och ljudet av vågor har en härlig effekt på mig) och lade mig ner på mattan och andades. Efter en stund gick pulsen ner och jag började göra några solhälsningar för att sedan lägga på några andra övningar. Efter ca 15 minuter var jag åter lugn, en varm känsla spred sig i kroppen och ett leende sprack upp i mitt ansikte. Efteråt började jag reflektera lite och kom fram till att jag inte ens ägnat en tanke till varför jag kände som jag gjort när jag vaknade, jag bara var en stund. Det är anledningen till varför jag fallit för yogan. Den får mig i balans.

Hur gör du när havet stormar? Sitter du i båten och håller i dig och hoppas på att inte den ska välta, vänta på att stormen ska mojna eller tar du över fören och styr mot lugnare vatten? För du vet väl att du är kapten på din båt, du bestämmer hur du vill må och har fulla ansvaret att ta dig och din båt till lugnare vatten. Lyssna på din kropp och ge den det den vill ha och behöver.

Annonser

Valet är ditt

Livet än en gång. Det är rätt häftigt hur allt funkar, hur livet rullar på varje dag och vi har alla möjligheter att göra vad vi vill med dagarna, veckorna, månaderna, åren. Det är upp till dig vad hur du vill leva ditt liv. Det är upp till dig vad du väljer att fylla dina dagar med, det är du som bestämmer. Du är kapten i ditt liv och det är upp till dig hur du vill må. vector-illustration-of-boy-driving-boat_132190202

Det kan låta hårt och ibland tror jag inte riktigt på orden men innerst inne vet jag att det är så. Jag bestämmer hur jag vill leva. Det kan vara lätt att skylla ifrån sig och lägga ansvar på andra att ens liv är som det är. Men det är inte sant. Självklart finns det ständigt yttre faktorer som spelar in men i slutändan handlar det om dina val. Kroppen talar ständigt med oss, det kluriga är att förstå och tolka det den säger. Vi är ju bara människor och vi gör val som kanske visar sig att det inte var det bästa. Då är det ju tur att universum ger oss nya chanser att testa igen och är du uppmärksam kan du välja ett annat alternativ när situationen dyker upp. För att det ens ska kunna vara möjligt krävs reflektion, vissa saker kan behöva läggas ner mer tid och energi på medan andra tokiga val du gjort blir lätt att ändra.

När jag blev utbränd trodde jag att allt berodde på mitt dåvarande jobb och den usla chefen. Idag har jag förstått att jag var en tickande bomb och det var den händelsen som utlöste explosionen men att jag misshandlat kropp och själ mycket längre. Jag tror att vi är olika känsliga på hur mycket vår kropp och själ kan hantera men alla har en gräns där det blir för mycket. På samma sätt hanterar vi saker på olika sätt, vi är olika samtidigt lika. Vi alla är ju däggdjur, människor. Jag tror starkt på reflektion, återhämtning, vila och att lära sig lyssna sig själv. Så många kan inte ha fel, än om vi är olika. Än en gång, mindfullness det är ingen bullshit. Andas det är någon som kroppen gör utan att vi behöver tänka på det, utan syra dör vi men att fokusera på andningen gör någon med kroppen. Andningsövningar tyckte jag till en början lät både flummigt och det var jobbigt och läskigt. Nu har jag börjat förstå varför så många rekommenderar dessa övningar. Att sitta och andas kan många gånger vara svårt men att då koppla ihop det med yoga när du rör dig med hjälp av andningen, gör det hela lite lättare att man gör utan att direkt behöva fokusera på en enda sak. Yoga, precis som allt nytt du testar, kan upplevas som att ”det är inget för mig” men jag önskar att alla som testar ger träningsformen en tid, säg två månader med regelbundenhet.img_2168-1

Valet är ditt. Du har ansvar för ditt liv och ditt välmående. Vill du ha förändring, må bättre är det upp till dig att ta tag i det. Sök efter människor som inspirerar dig, omge dig med de som ger dig energi och våga testa, utmana dig själv. Våga prova nya saker som kanske känns konstiga eller flummiga. Lägg inte så mycket prestation i det du gör, att göra lite är bättre än inget alls. Framför allt, speciellt om du är instabil, tänk baby steps. Allt är ok. Du är bra precis som du är. Lyssna på din kropp och överös den med kärlek och ömhet.

Varje dag tar jag några extra djupa andetag och syresätter min kropp

Än en gång vill jag hylla yogan. Det är verkligen häftigt vad den gör med en. Det är som en drog, fast en hälsosam och nyttig drog. Jag är beroende och vill bara ha mer och mer.

Jag tänker dock inte skriva så mycket om yoga idag. De allra flesta människor har en åsikt om yoga, det är ok. Vissa älskar den medan andra säger att det inte är något för dom. Så kanske det är, vad vet jag. Jag tyckte att yoga lät flummigt och kan erkänna att jag fortfarande kan tycka att det är lite flummigt. Det var inte så att jag blev förälskad i yoga på direkten men effekten av rörelserna inom yogan gjorde att nyfikenheten bara växte och det är jag otroligt tacksam för idag. Tack underbara Ingela som lurade på mig de där solhälsningarna för många år sedan.

Andas in. Andas ut. Låt oss nu prata om återhämtning, det är bland det bästa vi kan ge vår kropp. Den kraschar ganska snabbt om vi inte tillåter oss att vila mellan all påfrestning vi utsätter kroppen för varje dag. Jag anser mig ha koll på både kost och träning men återhämtning. Det är det jag tycker är svårast, att tillåta sig själv att stanna upp och antas lite extra. Jag har oftast svårt att bara släppa allt men med hjälp av andningsövningar, kommer jag relativt snabbt ner i varv. Jag delar idag med mig av två olika, testa och se vem som passar dig bäst.

hämta (21)

Övning 1 – Andas in och räkna till 4. Håll andan medan du räknar till 4. Andas ut och räkna till 8. Gör detta så länge du har tid och lust, 1 minut, 5 minuter, 60 eller 120 minuter. Det avgör du. Gör det som passar dig bäst ju där och då.

Övning 2 – Andas in och räkna till 4. Andas ut medan du räknar till 4. Gör detta så länge du har tid och lust, 1 minut, 5 minuter, 60 eller 120 minuter. Det avgör du. Gör det som passar dig bäst ju där och då.

Båda övningarna går att göra ståendes, sittandes eller liggandes. Välj det som passar dig bäst. Tänk på att inte korsa armarna (det blockerar hjärtat).

Har du inte gjort det förut, är det dags att ta några extra djupa andetag som syresätter din kropp.

In my head

Denna månad är det tema hälsa här på bloggen. Jag skriver en hel del om vikten av att lyssna på sin kropp och ta hand om den. Det är min strävan men ibland blir det för mycket, ibland är det svårare att leva som man lär. 

Idag blir det ett något mer personligt inlägg. Jag har så mycket i mitt huvud, har försökt med papper och penna men inga ord kommer på pappret. Jag älskar ju att skriva, oavsett hur men av någon anledning så känns det mindre ansträngde att skriva på datorn just nu. Så nu låter jag bara fingrarna sväva över tangentbordet och det får bli som det blir.

När tankarna snurrar, de snurrar så snabbt att det är svårt att fånga någon. Allt blir ett virrvarr som skapar förvirring. Det skapar obalans inom mig. Varför? Som jag tidigare skrev, jag lever nog inte riktigt som jag lär just nu. Största anledningen är mitt jobb, jag tar med mig det hem. Jag kan inte stänga av, har glömt bort vart knappen sitter. Det har varit ganska intensivt på jobbet eller rättare sagt, jag lägger ner för mycket hjärta i arbetet. Det är det som är det svåra att jobba med människor, att inte bli för personligt involverad. Jag har visserligen två jobb, dels som kost- och hälsorådgivare men därifrån har jag lite semester eller rättare sagt, klienterna har tagit semester från mig. Mitt andra jobb, det jag gör på heltid, där jag har anställning är inom offentliga sektorn. Jag har förmånen att jobba med ungdomar som kommer hit ensamma från andra länder. Jag jobbar där de bor, alltså ett boende för ensamkommande flyktingungdomar. Och jag bara älskar det! Varje dag lär jag mig något nytt, smått som stort. Det hela går ut på att hjälpa dem in i det svenska samhället, jobba med språket och allt annat som ingår i en ungdoms vardag. Det som ger mig mest är när man knutit band och ungdomen känner att den kan lita på mig. När någon slags vänskap börjar skapas och ungdomen börjar öppna upp sig för mig. Samtidigt är det det som är det svåra, att då inte bli för involverad. Jag är en människa med ett stort hjärta och har otroligt svårt att inte ta med mitt hjärta i det jag gör. Det är rent ut sagt en omöjlighet. Faran med det är som sagt att det är svårt att stänga av när arbetsdagen är slut.

Jag känner mig frustrerad, emellan åt riktigt förbannad och stundtals skäms jag. Jag skäms för hur vi människor i detta land är och över vårt beteende. Vi är så många som tar saker för givna. Att få jobba med dessa ungdomar får mig att förstå att vi är äckligt bortskämda och otacksamma. Alla miljontals människor som är tvungna att fly sina hem, från sitt hemland, säga hejdå till sin familj för att försöka rädda sitt eget liv. Det är ingen dans på rosor, långt ifrån. En del kan ha förlorat hela sin familj, några har sett någon de älskar bli dödad, mitt framför dem. Jag kommer aldrig kunna förstå dels det hat som finns här i världen men inte heller känslan av att behöva fly för sitt liv.

hand in hand

Det är inte så konstigt att jag blir personligt engagerad, berörd av mitt jobb. Jag fattar det. Jag vet dock att det är än viktigare att jag tar hand om mig själv. Att jag använder de verktyg jag har för att ibland stänga av, stilla alla tankar och känslor inom mig. Jag vet att yoga och meditation kan hjälpa mig mycket med detta. Jag ställer mig på mattan varje morgon, det är något som jag har svårt att se att jag kommer sluta med. Men sedan, under dagen när världen kommer inpå mig, jag klarar inte att balansera alla inputs, inte en hel dag. Jag vet att jag borde ta pauser under dagen, att sätta mig ner en stund och bara vara i andetaget. Jag vet att jag skulle må bra av det. Det svåra är att åter få in det som en rutin i vardagen. Jag har lyckats få till det förut så jag vet att det går. Jag behöver det för harmoni i både kropp och sinne.

Hur gör du för att vara i balans? Har du verktyg för att inte ta med dig jobbet hem? Kan du skilja på jobb och fritid? Ger du dig själv tid för reflektion och mental återhämtning?

Fullt upp

Det är lite frustrerande att dygnet bara har 24h. Jag längtar efter att få sätta mig och skiva här på bloggen men dagarna, kvällarna och nätterna springer fram. På lördag gifter sig lillasyster, vi har planerat i nästa ett år och snart, snart är det upp till bevis. Lokalen har pyntats, festprogrammen ihopknåpade, allt pyssel med bordsplacering, schema för kvällen, talet slipas på och så vidare. Jag är toastmadame, jag älskar sådant. Att planera, styra och genomföra stora fester. Just denna fest är såklart något alldeles extra men känner mig lugn. Vi har koll på läget, hoppas jag. 

Min semester är slut så jobbar även för fullt, vilket gjort att jag inte prioriterat tid vid datorn när jag väl kommer hem. Då tycker jag det är viktigare att varav ner, tillbringa tid på mattan, reflektera och bara vara i andetaget. Jag tror det är det som gör att jag håller ihop, inte kraschar. Jag tänkte på det idag, knasigt att jag känner mig så glad och lycklig. Det kanske låter lite tokigt men jag är van att alltid har något som tynger mig, drar ner lyckokänslorna. Tror jag hittat knepet samt att jag lärt känna mig och kroppens signaler bättre. 2016 har hittills varit en bra, än om omtöcknade år. Jag har lärt mig så mycket om andra men än mer om mig själv. Livet är bra nog härligt! Och det bästa samtidigt som kanske det svåraste, det blir vad du gör det till. 

Jag skriver nu mest för att visa att jag fortfarande är vid liv, att jag längtar att låta fingrarna sväva över tangenterna. Det kommer, jag lovar. Jag har förresten flyttat till eget boende och lovar även att det kommer kommer mer recept framöver. Matlagning är inte något som stått högt upp på min do-things-that-i-love-lista detta år men nu börjar det klia lite i experimentera-i-köket-nerven. 

Njut natten. Njut dagen. Njut livet. Kärlek.

Namaste

Jag är så tacksam att jag valt att ta in yoga i mitt liv. När jag för cirka ett år sedan gick in i väggen och blev sjukskriven, började jag även att träffa en kurator/psykolog. Hon tillsammans med yoga blev min räddning. Läkaren ville att jag skulle äta antidepressivt men jag bestämde mig för att jag skulle komma upp ur gropen utan piller. Jag tänkte att det måste finnas andra vägar att gå än medicin. Nu har det som sagt gått ett år och jag har klarat mig bra utan piller. Till en början var det otroligt jobbigt, tungt och stundtals väldigt mörkt men sakta men säkert reste jag mig. Idag känner jag och förstår mig på min kropp på ett sätt som jag aldrig tidigare varit medveten om. Tack vare min kurator har jag lärt mig att sätta ord på tankar och känslor. Tack vare yogan lär jag mig att det inte är farligt att känna, att det är ok att känna vad som än kommer upp.



För några veckor sedan började jag med en ny vana. Jag har på senaste tiden kommit på mig själv att jag ibland nästan glömmer bort att andas när det är stressigt på jobbet (vilket det oftast är). Det resulterar i att när jag kommer hem är jag väldigt trött och energilös. Därför har jag infört avslappning, återhämtning 1-2 gånger om dagen. Istället för att sätta mig i personalrummet och uggla, går jag undan, sätter mig på min yogamatta och andas. Min tanke är att göra det i fem minuter men när jag väl kollar på klockan så är rasten slut, då har jag alltså suttit och mediterat i cirka 30 minuter. Jag gör samma sak när jag kommer hem, även då minst fem minuter vilket oftast blir längre. Jag märker stor skillnad både energimässigt men även att mitt tålamod på jobbet har förbättrats. Idag var en lång och påtaglig dag, jag ville helst bara falla ihop och gråta av utmattning när jag kom hem. Istället tände jag några ljus, rullade ut mattan. Startade ”Good night sweetheart” med Mille Floryd på Yogobe, därefter blev jag sittandes och bara andades i ett bra tag. Nu känner jag att jag åter kan andas, gå och lägga mig utan att miljoner tankar springer omkring i huvudet. 

Jag är så tacksam att jag vågar möta det som känns konstigt och obehagligt, jag tror att det kallas rädsla. Jag tackar mig själv att jag vågar känna och vara precis som jag är, här och nu. Namaste.

Nyttig mudcake

Idag på boot camp var det full fokus rumpa i 60 minuter. Med stumma ben gick jag hem och funderade på vad jag skulle ge kroppen för påfyllning av energi. Jag har länge tänkt att testa att göra någon nyttigare variant av mudcake. Ikväll hände det alltså. Som vanligt när jag bakar eller lagar något ska det gå snabbt och vara lätt att göra. 15 minuter tog det från början till dess att den var klar för att äta. Mycket god blev den med såklart. Jag är nöjd! 2015/01/img_0699.png

2 äggvita
1/2 msk sötning (jag använde honung)
1 msk kokosolja
1 msk kakao
1 msk kokosmjöl
1/2 tsk bakpulver

  1. Vispa äggvitan hård
  2. Smält kokosolja och honung
  3. Rör i de torra ingredienserna i den smälta oljan
  4. Vänd försiktigt ner chokladsmeten i äggvitan
  5. Häll ut i portionsformar. (Formarna jag använde räckte smeten till tre stycken)
  6. Grädda i ugnen, 200 grader i 6-8 minuter beroende på hur kladdig du vill att den ska vara
  7. Servera med jordnötssmör, bär, frukt eller vad än du gillar