Det dåliga samvetet

Jag har haft den här bloggen i fyra år, tror jag det är. Jag har alltid haft som mål eller avsikt att skriva minst ett inlägg varje vecka, helst varje dag men gärna 3-4 inlägg per vecka. Den senaste månaden har det inte blivit så, livet har helt enkelt kommit emellan och jag har totalt tappat skrivlusten men även inte funnit tid och ro för skrivande. Samtidigt som detta så har en ångest, ett dåligt samvete kommit över mig, att jag inte skrivit regelbundet. 


Jag har funderat på detta i dagarna, varför sköljs jag av dåligt samvete av min frånvaro här? Det jag kommer fram till är två saker, dels handlar det om prestation och då leder det direkt in på varför? Jag har ju denna blogg för att skriva mina tankar och dela med mig av mina upplevelser och erfarenheter, jag har denna blogg i första hand för att hjälpa mig själv att få ur mig tankar och känslor, för reflektion. Hur kan det då komma att handla om prestation?! Svaret är enkelt, allt jag gör handlar om prestation men jag vet inte riktigt för vem jag vill prestera? Handlar det om mig att jag vill bli bättre, verka bra, att få många följare? Jag blir ju glad när någon hör av sig, har någon fundering, delar med sig av sin story eller jag får hör att mina ord hjälper någon. Är det på den vägen det har blivit en prestation hos mig? Jag vet helt ärligt inte men jag gillar det inte. Jag vill ju göra saker som får mig att må bra, när jag är sann mot mig själv och jag vill leva i nuet.
Den andra orsaken av dålig samvete är att jag känner att jag inte tagit mig tid för reflektion (vilket jag använder bloggen till). Det har lett till små krascher när tårarna rinner nonstop i timmar, matlusten försvinner, energi och glädje är lika med noll. Jag mår alltså bra av att stanna upp, fundera lite och skriva av mig det jag har inom mig. Det finns flera anledningar till ”tidsbristen”, de flesta av dem har att göra med förändringar i mitt liv. Under senaste månaden har jag bland annat flyttat och blivit sambo, vilket idag känns alldeles fantastiskt men resan hit var tuffare än jag trodde när vi bestämde oss för att flytta ihop. Att göra förändringar, inte veta hur saker och ting kommer bli framkallar rädsla inom mig. Jag vet inte varför men jag är rädd för ganska mycket här i livet. Nya saker skrämmer mig samtidigt är jag för nyfiken för att låta rädslan vinna över mig, vilket krockar en del ibland.

Jag har kommit fram till att det inte finns någon anledning till dålig samvete, oavsett orsak. Det är ok att jag tappat tråden, skrivlusten, inte tagit mig tid att skriva os.v. Allt är ok. Det har fått mig att inse vad jag behöver för att må bra. Nu syftar jag inte direkt på att skriva inlägg på bloggen utan mer på att regelbundet ta en paus, stanna upp, andas och känna in.

Så till dig. Vad gör du när det dåliga samvetet kommer över dig? Vad och hur gör du när du känner att du inte räcker till? Hur gör du när rädslor dyker upp, hur hanterar du dem? Vi blir vad vi tänker, därför tror jag att det är viktigt att vara vaksam över vilka tankar vi väljer att fokusera på. Med detta sagt, du bestämmer hur du vill må, du kan skapa förutsättningar för hur du vill leva ditt liv. Valet kanske är lätt att tänka men svårt att genomföra. Oavsett, du är bra som du är.

Annonser

Yoga i mitt liv

Försöker sammanfatta denna resa men jag vet inte vart jag ska börja. Så mycket som hänt än om vi inte gjort så mycket. Reflekterar över yogan och den delen. Yoga är fantastiskt, jag är glad att jag utmanade mina fördomar och testade. På något vis är jag tacksam för att jag gick in i väggen för två år sedan. Det är visserligen svårt att veta hur livet skulle varit utan den erfarenheten, men den medförde något jag idag inte vill vara utan, yogan. Läkaren ville att jag skulle äta antidepressivt och ångestdämpande men jag tackade nej och bestämde mig för att finna en annan väg att läka. Jag ville inte dämpa symtomen, jag ville ta reda på orsaken osv. Jag ville hitta ett hållbart sätt och jag bestämde att jag skulle klara det.image

Jag gick min egen väg, lyssnade på vad min kropp behövde och började hjälpa den istället för att bryta ner den. Jag googlade en hel del, läste och läste. Jag hittade olika bloggar och sidor om välmående, att resa sig efter en mental krasch osv. Jag hade hört en del om yoga men inget jag direkt tagit till mig tidigare. Yoga var flummigt, tyckte jag. Men jag valde ju bort mediciner och ville finna min väg. Jag har alltid älskat att slå hål på mina fördomar. Jag kikade runt på nätet och upptäckte Yogobe, blev medlem och började testa olika filmer. Jag kunde inte sätta fingret på vad men den där yogan gjorde något med mig. Efter några månader anmälde jag mig till en yogakurs och blev än mer hängiven. Sedan dess har det inte gått många dagar utan att vara på yogamattan. Yogan gör mig smidigare, rörligare och starkare rent fysiskt men den påverkar även mitt inre. Jag kan inte förklara hur men jag tror att yoga kan göra underverk hos de flesta, om man vågar testa och utmana sig själv.

Jag är nu åter i Sverige efter att ha varit på min första yogaretreat i ett magiskt paradis. Älskade Costa Rica, Santa Teresa. Dessa tre veckor har varit bland de bästa i mitt liv. Jag har skrattat, varit rädd, arg och gråtit. Oavsett känsla som dykt upp har jag vågat vara i den. Jag har blivit vän med havet, som jag tidigare varit rädd för. Det har dykt upp ilska som jag inte visste att jag hade inom mig, jag har släppt taget om det som varit. Jag har blivit vän med mig själv. Jag är sann mot mig själv. Jag hoppas och vill hålla kvar vid det väl tillbaka i vardagen, för att kunna upprätthålla det vill jag regelbundet ge mig tid för mig själv. Det spelar mindre roll om det är på yogamattan, i naturen, i bilen, på gymmet eller var som, så länge jag är sann mot mig själv och lyssnar på min kropp och själ.image

Jag tackar mig själv för att jag hoppade på denna resa. Tack Malin Berghagen för att du guidade oss varje dag på yogamattan. Tack Yogobe och Surfakademin för att ni arrangerade detta vinterretreat, fantastiskt bra uppstyrt. Underbara härliga människor som jag lärt känna, så mycket kärlek. Ja, jag är tacksam från djupet av mitt hjärta. Tack livet för allt du ger mig. Jag är kärlek.