God Jul!

Idag tomte anländer,
En tanke till de ensamma vi sänder.
Njut av dagen och stunden,
Tillåt dig till och med att bli bunden.

Julafton är barnens högtid, därför vill jag uppmana alla att ha en vit jul utan alkohol. Alla mår bättre utan den drycken, framför allt barnen. Om du måste dricka alkohol, snälla drick med måtta.

Vi alla firar ju på olika sätt, en del är på en och samma plats hela dagen medan andra åker runt till släkt och vänner. Hur än din tradition är, påminn dig själv om att vara här och nu. Är det så att du ska åka till olika ställen kan det lätt bli stressigt. Stanna då upp och fundera på varför du stressar och för vem? Vad kan konsekvenserna bli när du stressar? Låt denna dag firas i lugn och harmoni. Jag ber dig, stanna upp, fråga dig själv om dagen blir bättre för att du stressar? Hur känns det inombords?

Tillåt dig att ta en paus, den kan göras i badrummet, när du går ut med soporna eller kanske när du går och köper tidningen. Stanna upp, blunda och ta minst fem djupa andetag.

Jag önskar dig en riktigt god jul med kärlek och i harmoni.

Annonser

En övning

Bild

img_3648

Julafton är om fyra dagar,
ta en paus idag och gör något som behagar.
Varför inte rulla ut mattan,
eller väljer du att sitta med plattan?

Bakom dagens lucka hittar du ett tips, en form av avslappning som är än viktigare i dagens hektiska vardag. Att stanna upp och bara andas. Detta är något jag gör i stort sett varje dag, senaste månaden har jag använt mig av Yogobe och Josephine Bengtssons video. Det handlar om yin yoga som är en form av avslappning, man ligger i olika positioner i några minuter. På så sätt hjälper man kroppen att verkligen slappna av i musklerna, vilket även är viktigt om du tränar, jobbar hårt och vill prestera bra.

Yogobe är en fantastisk online tjänst inom träning, yoga och hälsa. Är du student? Nyligen släppte dom bomben att de skapat ett samarbete med Mecenat och erbjuder nu gratis medlemskap för alla studerande. Hur grymt är inte det?! Till dig som inte är student men vill ändå testa gratis, skapa ett konto på Yogobe och använd denna kod, 5cd7pura8 så får du 14 dagar gratis prova-på. Jag fann Yogobe för ca tre år sedan, då var de ganska nystartade och mycket har hänt sedan dess. Idag erbjuder de över 1000 träningspass, i sökmotorn är det bara att fylla i dina behov och önskemål för dagen och vips dyker det upp härliga videos med proffesionella instruktörer.

Denna månad har jag valt att lägga fokus på just yin yoga. Är du nyfiken att testa? Denna video är min favorit hos Yogobe just nu. 30 minuter av härlig avslappning (klicka på bilden för att länkas till videon), precis vad vi alla kan behöva i dessa juletider.

Tredje advent

Det tredje ljuset nu brinner,
hoppas du alla julsysslor hinner.
Ta ett djupt andetag,
det kan faktiskt göra din dag.

Så här i juletider är det lätt att stressa upp sig för allt man ska göra, både hemma och på jobbet eller i skolan. För att inte stressen ska bli långdragen behöver vi stanna upp ibland, helst en stund varje dag och bara andas. Tillåta kroppen att återhämta sig och samla ny energi.

Idag bjuder jag på en meditationsövning/ andningsövning. Bestäm redan innan du börjar hur lång tid du ska meditera. Känns fem minuter länge, testa en minut om du är ovan och öka tiden nästa gång om det känns bra.

Tänd gärna ett ljus. Sätt dig bekvämt antingen på en stol, på golvet med eller utan en meditationskudde. Sitt med rak rygg och nacke, placera händerna på knäna. Slappna av i armarna. Kisa så du ser ljusets låga dansa framför dig. Börja räkna på varje utandning.

Andas ut – ett. Andas in.
Andas ut – två, och så vidare.

Räkna till tio och börja sen om från ett igen. Låt tankarna komma och gå. Notera ljud utifrån och låt dem bara vara utan att fokusera på dem.

Njut av stillheten för en stund.

 

Andas

img_3637

När minusgraderna är många,
kryp in under en filt och mys timmarna långa.
Ta ett djupt andetag,
det kan faktiskt göra din dag.

Hur vi andas påverkar vårt mående, hjärnan kapacitet och mycket mycket mer. När vi är stressade aktiveras det sympatiska nervsystemet och kroppen ökar sin prestationsförmåga. Binjurarna ökar sin utsöndring av stresshormoner. Adrenalin pumpas ut i systemet, blodsockerhalten höjs, blodtrycket höjs m.m. Vid långdragen stress utsöndras även kortisol, ett hormon som låser fast kroppen i högsta beredskap under en längre tid. Så här i juletider är det lätt att stressa upp sig för allt man ska göra, både hemma och på jobbet eller i skolan. För att inte stressen ska bli långdragen måste vi stanna upp ibland, helst en stund varje dag och bar andas. Tillåta kroppen att återhämta sig och samla ny energi. Därför vill jag idag dela med mig en andningsövning.

Denna övning kan tillämpas när som på dygnet, inför ett möte, när du är påväg hem från jobbet för att hämta ny energi, innan du somnar. Den är enkel och går att utföra vart än du är, oavsett om du sitter, står eller ligger ner. Så här gör du:

Andas in och räkna till 4. Andas ut medan du räknar till 4. Gör detta så länge du har tid och lust, 1 minut, 5 minuter, 60 eller 120 minuter. Det avgör du. Gör det som passar dig bäst ju där och då.

Andas och bara var en liten stund. Både din kropp och själ kommer att tacka dig.

Att möta motstånd

Hur gör du när du möter på motstånd? När du blir rädd och vilsen och inte vet vilken väg du ska gå?


Jag befinner mig i ett vägskäl. I april valde jag att lyssna på kroppen som skrek efter mer vila och mindre tid på jobbet. Jag gick ner i tid och har sedan dess jobbat 75%. Jag har både min chef och läkare på min sida som tycker och bedömer (läkaren) att jag bör gå ner i tid. När jag började jobbet på förskolan i februari valde jag att avbryta den pågående sjukskrivning helt för jag kände mig stark och längtade att få jobba igen. Det höll dock inte så länge, redan efter en månad kom tröttheten, oro, ångest mm. Jag pratade med min chef som lyssnade och satte in stödåtgärder direkt. Vi skapade ett schema som kom att passa mig och dessa månader har jag sakta men säkert bli mindre trött och energi tar inte slut av att bara kliva upp. Att jobba 30 timmar i veckan är alldeles lagom för mig just nu.

Det räcker dock inte att enbart prata med läkare och chef för att kunna vara sjukskriven. Den där försäkringskassan har tyvärr ett veto i det hela, i alla fall för mig och många andra. Att jobba 25% mindre innebär stor skillnad ekonomiskt. Det har gått drygt två månader sedan läkaren sjukskrev mig. Det dröjde nästan 30 dagar innan jag hörde något från försäkringskassan. När de väl hörde av sig tyckte de inte att min och läkarens motivering var tillräckliga för att godkänna min sjukskrivning. Vi har vid två tillfällen lämnat synpunkter, även chefen har lämnat in sin ”syn” på situationen. Idag fick jag det slutgiltiga beskedet, det blev den röda stämpeln. De nekar till sjukpenning. Det gör mig otroligt arg och ledsen men mest rädd. Kommer min kropp klara att jobba heltid? Tänk om jag kraschar rejält nästa gång och vägen tillbaka kan komma att bli än längre. Det sista jag vill är att bli ett ”paket” igen, det var fruktansvärt och jag vill verkligen inte dit igen.

Så vad kan jag gör åt det? Det finns såklart flera alternativ, gå tillbaka på heltid, be chefen om hjälp att ge mig arbetsuppgifter som kan funka eller ta tjänstledigt 25% och fortsätta jobba som jag gör just nu. Pengar är bara pengar men att inte ha många kronor över efter räkningar är mindre roligt. Det skapar stress inom mig, vilket inte heller blir bra. Är det någon som varit i liknande sits, hör gärna av dig, kom med dina råd. Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska tänka och hantera denna situation.

Jag förstår inte vad universum försöker lära mig men jag är säker på att svaret kommer till mig så småningom. Kanske det är så att det är dags att börja följa mina drömmar och uppfylla dem. Ångra bara det du aldrig gjorde.

Livet kan kännas tungt i motvind, ha lite tålamod. Våga  vara i stunden, än hur den är. Du behöver inte agera, fatta beslut under denna tid. Koncentrera dig på att andas, var arg om det är känslan du känner, gråt om du känner dig ledsen. Oavsett känsla du har inom dig är den ok. Livet går upp och ner, det är så vare sig man vill eller inte. Utmaningen ligger i att våga vara i det som är. Det är svårt, jätte svårt. Jag ska nu, med detta negativa besked inte fatta några beslut just nu. Jag har fått ett svar jag väntat på, var på sätt och vis beredd på negativt utfall. Hur som helst kommer det att lösa sig, det gör det alltid på ett eller annat sätt. Det är i motvind, i motgångar du har möjlighet att växa och utvecklas. Jag gillar ju utveckling, därför tillåter jag mig att bara vara i några dagar. Vinden vänder tillslut.

Trevlig fredag och njut av stunden!

 

Jag tänker goda tankar

Repost detta inlägg från förra sommaren. Detta är vad jag behöver just nu, en påminnelse. Kanske det är fler som behöver dessa ord.

Visst vet du att du kan påverka dina tankar och att dina tankar i sin tur blir vad du känner. Det blir vad du tänker. Låt oss säga att du ska klippa gräset. Väljer du att tänka att det är jobbigt, tråkigt och tar lång tid – ja då blir det så. Väljer du däremot att söka efter det positiva i aktiviteten, så som att det ger lite motion, nyklippt gräs luktar gott, härligt att göra fint i trädgården, skönt att vara ute en stund o.s.v. Ja då kommer gräsklippningen definitivt gå både lättare och snabbare.   

Tankar har stark påverkan på oss, så enkelt är det. Det kan vara svårt till en början att vända en negativ tanke men det går. Träning ger färdighet. Genom att tänka goda tankar blir livet lite lättare att leva, lite roligare. Jag har stunder när jag varken har lust eller ork att tänka goda tankar. Ibland låter jag det vara så, en stund. Jag tror att det är viktigt att tillåta sig att bara vara emellanåt. Men att sedan söka efter ljuspunkterna i händelsen, stunden, livet. Genom att öva på att tänka goda tankar kommer det mer och mer av sig själv. Testa, vad är det värsta som kan hända?

Bestäm dig. Idag tänker jag goda tankar, så snart en negativ tanke kommer in. Försök att se det positiva i det, än om du bara kommer på en sak. Det är ok. Nästa gång kanske du kommer på två saker. Ha tålamod och glöm inte bort att andas. Jag tänker goda tankar.

Förändringar i vardagen kostar

Så är jag åter på resa, denna gång bär det av till Doha och i enbart en vecka. Detta år har varit väldigt intensivt och påverkat mig mer än jag trott. Tiden har inte räckt till om dagarna, jag har inte hittat tid så ofta som jag skulle vela för reflektion och att bara vara. Jag har sprungit på, utmaning efter utmaning har kommit och jag har tagit mig igenom dem med nöd och näppe. Jag behöver trycka på pausknappen några dagar för att återhämta mig och för att reflektera över månaderna sedan jag kom hem från förra resan.


Jag kom ju hem i mitten av januari, sedan dess har jag både börjat nytt jobb och i stort sett blivit sambo. Allt har gått så fort att jag inte riktigt hängt med. Jag har en fantastisk chef som är lyhört och förstående. Innan jag tackade ja till detta jobb berättade jag för henne att jag varit sjukskriven för utmattning. Hennes förslag var då att jag skulle börja litet, att jobba ca 50% till att börja med men jag ville testa att jobba heltid. Vi startade upp en ny förskola och jag ville verkligen vara med på den resan. Nu är inskolningarna i stort sett klara och oj så intensivt det varit. Inte nog med att det var några år sedan jag jobbade med barn, så skulle vi skapa, lära känna de nya kollegorna, finna varandra i en grupp, vad allt det innebär. Vi skulle alltså bli trygga med varandra, lära känna varandra samtidigt som vi bygger upp en pedagogisk miljö och lär känna alla barn samt få de trygga i den miljön. Det har tagit på oss alla och jag tror att vi alla är tacksamma att det närmar sig påsk och några dagars ledighet. 

Under resan till Indien och Sri Lanka blommade min kärlek för mannen upp riktigt rejält, det var härligt att komma hem och träffa honom och känna att det inte bara var i mina tankar jag kände så. Jag har funnit min riddare på den där vita hästen, han har klättrat uppför det höga tornet och räddat mig. Visst låter det fantastiskt? Men oj vilken utmaning det är att bjuda in någon i ens vardag efter att levt själv i många år. Tidigare har jag varit rädd att öppna upp mig just för att jag varit rädd att bli lämnad, så är det inte denna gång. Han har fått mig att förstå hur mycket jag betyder för honom och att han inte kommer lämna mig så länge jag inte ber honom. Förut har jag ju blivit lämnad när jag börjar öppna upp mig, när alla mina sidor blir synliga. Denna man stannar kvar, håller om mig och säger bara att en dag kommer allt bli jätte bra, vi behöver bara ha tålamod. Med honom har jag fått uppleva trygghet på en helt ny nivå. Jag vet att jag klarar mig bra själv och att jag stundtals tycker att det är skönt att vara själv men över det stora hela, jag vill inte leva själv. Att få vakna upp och somna med någon som får ens hjärta att slå dubbelslag gör livet än vackrare. Jag ska vara ärlig, det är inte lätt än hur mycket vi känner för varandra. Jag tror att detta gäller alla, de allra flesta iallafall, när man träffar någon som man kan se en framtid med. Än om känslorna finns där och vi är säkra på kärleken så är det allt annat som ska ”fixas”, det blir sådana krockar ibland. 

Jag och mannen kommer från olika kulturer men jag tror inte att det spelar någon större roll vart man är född och uppvuxen. Vi alla har olika grundvärdering och kommer från olika uppfostran, med olika bagage och vi alla är rädda för något. På något sätt vill vi ändå försöka få ihop det, att bo tillsammans under samma tak. Det innebär att man måste riva upp sin vardag med rutiner och strukturer för att få plats för någon annan. Jag tror ingen blir lycklig om någon dansar efter ens pipa och anpassar sig efter hur den andra vill ha det. Jag tror att det är viktigt att vi vet vad vi vill och vad vi behöver för att må bra, att hålla kvar i saker som vänner, hobbys mm även om man lever med en partner. Det kanske går bra till en början men efter ett tag kommer det börja knaka i fogarna och troligtvis kommer den som ”gett upp” sitt liv börja känna sig halv, att den saknar något. För mig är detta super viktigt, att jag får vara den jag är och göra det jag gillar, på samma sätt som att han gör och är så som han är. Självklart kommer man prioriterar lite annorlunda eftersom man vill umgås men det är viktigt att ge varandra tid ifrån varandra. För mig är detta egentligen inga större problem men det svåra är att öppna upp dörren till mitt hem och vara avslappnad i det. Jag är onödigt pedantisk, näst intill perfektionist när det gäller mitt hem. Jag gillar inte diskberg, kläder överallt, damm och annan oreda. Var sak har sin plats, det ska diskas undan innan man går och lägger sig osv. Med ordning och reda blir livet lite lättare tänker jag men förutsättningen är ju att det är på mitt sätt. Detta är såklart inte hållbart när man är två i ett hem. Mannen har som sagt, i stort sett flyttat in hos mig, jag älskar att få somna och vakna med honom. Jag vill ju låta honom känna sig som hemma men hur ska han kunna det när jag ständigt är på honom om än det ena än det andra. Ibland blir han irriterad och det blir en diskussion. Andra gånger, oftast, tittar han på mig och undrar om jag är hungrig eller trött. Just i stunden kan det reta mig än mer, samtidigt som han får mig att stanna upp och känna efter. Många gånger har han rätt, att jag är trött och då stör jag mig på saker som inte är relevanta. Dessa gånger låter han det passera, ber mig att gå och lägga mig just för att han ser att jag är trött. Det är intressant att se hur mycket jag gör av bara farten, alla rutiner och fixidéer jag har utan att jag tänker eller reagerar över det.


Han får mig att öppna ögonen, att uppmärksamma mina beteenden och på så vis blir jag medveten om dem och kan fråga mig själv varför jag gör dem på just det sätter och om det är viktigt att jag kvarhåller dem eller om jag kan släppa på dem, förändra dem så de passar oss båda. Detta är en inre strid men genom att jobba medvetet med dem, gör jag ständigt små små förändringar. Det kanske inte syns, han kanske inte alltid märker dem men jag känner skillnad. Den inre stressen minskar, vilket är viktigt om jag vill att denna relation ska hålla men framför allt om jag som person ska hålla. 

Vissa stunder frågar jag mig om det är värt alla diskussioner och att vara osams. I stridens hetta kommer en stark känsla av att vilja fly över mig, så som jag gjort i hela mitt liv när jag mött på stora motstånd men så har jag även lärt mig att det är svårt att komma vidare genom att fly. Verkligheten kommer oftast i kapp en. När flyktbeteendet kommer över mig, tillåter jag mig att vara där men jag agerar inte. Än om jag vill springa iväg, göra slut, flytta utomlands eller vad det än kan vara, så gör jag inget. Jag bara är i det som är. Det bästa i dessa situationer är att mannen låter mig vara i det, än om han inte riktigt vet vad som händer inom mig. Ibland går han ut, för att ge mig lite tid att tänka och reflektera, andra gånger kan vi prata oss igenom det som är på direkten. Han har en fingertoppskänsla som jag beundrar, han är grym på att läsa av mig och lösa konflikter genom kommunikation. Jag har lärt och lär mig mycket av honom. Att kommunicera mina känslor och tankar har inte varit min starkaste sida. Hur som. Allt detta tar otroligt mycket energi av mig, det gör mig väldigt trött och i kombination med nya jobbet är jag påväg nedför. Jag är ständigt trött, har inte ork och energi att träna än fast jag vet att det skulle göra mig gott. Genom att jag inte tränar, äter jag sämre vilken inte direkt bidrar till mer energi. Jag vet inte vart skon klämmer, är det jobbet eller den nya vardagen som tar mest energi. Vad kan jag göra åt mitt mående har jag frågat mig själv. Vardagssituationen kan eller vill jag inte göra så mycket åt, detta är bara något jag, vi måste ta oss igenom och det kommer kosta mycket energi. Däremot jobbet, det är bara ett jobb, än om viktigt för inkomst osv, men jag behöver inte jobba 40h per vecka. Jag pratade med min chef förra veckan, berättade om mitt mående och att jag behöver göra något. Jag kommer gå ner i tid på jobbet, ge mig själv en extra dag att vila upp mig, återhämta energi. Jag tror att det blir bra, mest stolt är jag att jag vågar erkänna detta. Att jag lyssnar på kroppens signaler nu och inte när det gått så långt att jag knappt orkar stiga upp ur sängen. 


Just nu är jag som sagt i Doha, här är det varmt och soligt. Jag njuter maximalt av denna stad och energidepåerna är under påfyllnad. Till er där hemma önskar jag er en fin påsk och mys i vårvädret tillsammans med nära och kära. Ät god mat och tillåt dig att äta godis utan att slå på dig själv för hårt. Det är ok att äta godis men ät med måtta. Här i bloggen finns det massor av recept på lite nyttigare godis, kika gärna på dem och låt dig inspireras. 

GLAD PÅSK!