Kids of Nepal

Om drygt en månad åker jag tillsammans med organisationen Chhahari åker till Katmandu i Nepal. Där driver de ett barnhem och samarbetar med en skola. 

orphange1Jag vill hjälpa till, bidra med det jag kan. Därför har jag startat en insamling i hopp om att få ihop en slant för att kunna köpa saker, filtar, kläder, mat, skolkostnader mm i Nepal.

Vill du lämna ett bidrag, swisha till 123 676 98 55 och skriv i meddelanderaden: Kids of Nepal.
Har du inte swish men vill bidrag ändå, gör en insättning via bankgiro: 250-4751 och i mottagar-rutan skriv: Kids of Nepal

Pengarna går oavkortat till barnen på barnhemmet.

Det finns en facebook-sida ”Kids of Nepal” där jag kommer lägga ut bilder på vad vi införskaffar till barnen, så även ni kan se vad vi gör med pengarna.

Alla bidrag tas tacksamt emot, varje krona är viktig.
Kostnadsexempel: 10 kr – Ger ett barn mat för två dagar.
50kr – Bekostar en månads skola för ett av barnen på Chhahari.

nepalÄr du intresserad av att läsa mer om organisationen och vad vi gör i Nepal, kika in på hemsidan.

Annonser

Vi lever på samma planet

Igår var jag på centralen. Det är svårt att ta in, det går inte att förstå. Så många människor som är här utan trygghet, ingen vetskap om vad som kommer att ske, hända med dom, vart dom ska ta vägen. Det är dock fantastisk att se hur många som vill hjälpa till på olika sätt. Överallt är det volontärer som hjälper till med allt från att vara tolk till att laga mat och hjälpa dom som behöver läkarvård och mediciner. Trots allt bor vi på samma planet. Vi alla är människor. Kött, blod, celler, känslor. Det enda som skiljer oss åt är talspråket.  

 

Facebook och i tidningar, på nyheterna fylls med denna flyktingkatastrof som är ett faktum. Man vet inte vad man ska tro på. Jag tycker att alla som har möjlighet hjälpa till på något sätt ska göra det. Funderar du på varför? Vänd på steken, hur skulle du vilja bli bemött om du var tvungen att fly från ditt hemland?

Visst, det finns 35000 hemlösa i vårt land idag. Kanske det borde läggas resurser där. Det säger jag inget om. Men lika självklart är det att sträcka ut en hand till folk som flyr sitt land, fördas hit under mindre trevliga förhållanden. Vad vet man om framtiden. Men just nu. Just i denna stund behöver vi samla oss och sträcka ut en hand, ge ett leende. Det kan ge så mycket till alla de som är långt långt borta från sitt hemland. Deras hem, deras land där de vuxit upp som de varit tvungna att lämna för att överleva. Det finns inte så mycket mer att säga om det.

Vi människor är goda i grund och botten. Om du inte vill göra något för någon annan, så gör det för dig själv. Är du i Stockholm, åk till centralen, dels för att få en förståelse för vad som händer just nu. Ställ dig där, titta på människorna och le mot dem. Det räcker med fem ynka minuter. Testa, än om du tycker att det känns tramsigt. Med ett leende kommer man långt, framför allt kan ett leende får dig att må bra.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. 

lånad bild