Jag uttrycker mina känslor öppet och lätt

Känslor. Så härliga att känna. Så läskiga att känna. Vi alla är olika. En del har lätt att uttrycka sig och gör det ofta och gärna, medan andra tycker att det är jobbigt och har svårt att sätta ord på en känsla och att förmedla det till andra. Behöver vi verkligen prata om vad vi känner? Kan man inte bara vara?

Det finns många orsaker till varför det är jobbigt att prata känslor. När vi är barn, från våra första levnadsår börjar vi öva på att uttrycka oss. Beroende på vad vi får för bemötande av andra, av våra föräldrar och andra vuxna, hur de vuxna runt omkring oss visar sina känslor, lär vi oss. Vi ser, tar in och anammar. Det är inte något vi gör medvetet, det bara sker. Det handlar om anknytningsteorin, som jag för övrigt tycker är otroligt intressant. Att vi präglas mer av vår barndom än vad vi tror. Allt vi ser och lär som barn följer med oss upp i vuxen ålder. Många är inte medvetna om varför man gör och agerar på ett visst sätt, det sker i det undermedvetna. Mycket av vårt agerande sker av känslor. Ibland handlar det inte alls om situationen man befinner sig i just nu, men den påminner om något man varit med om, lärt sig som barn och vi agerar med autopilot. Vissa fortsätter att göra detta genom hela livet. Andra funderar och söker efter ett svar på varför och vill försöka ändra på ett beteende. Det finns inget rätt eller fel. Vi är bara olika. Och det är ok, så länge man mår bra av det.

Jag är den ständiga sökaren. Jag har så länge jag kan minnas varit nyfiken och velat veta varför saker och ting är som de är, varför jag ska lära mig just det läraren säger att jag ska göra, varför, varför, varför. Dels handlar det om min nyfikenhet att vilja förstå sammanhang men även ta reda på hur jag kan förändra till det bättre. Genom åren har det stundtals varit jobbigt att söka svar på varför saker är just som de är, varför jag är som jag är. För några år sedan läste jag en bok, Hemligheten, heter den. Den är skriven av psykologen Egil Linge och journalisten Dan Josefsson. Jag vet inte hur många gånger jag läst den sedan dess, från pärm till pärm, numera har jag den som ett slags uppslagsverk. Jag bara älskar den. Där fann jag svar på många av mina varför, varför jag agerar som jag gör o.s.v. De skriver dels om anknytningsteorin och hur den formar oss. De beskriver även tre olika relationsmodeller av oss människor. Hur vi är, handlar, agerar och varför vi gör just som vi gör.

När jag började snöa in mig på detta var jag till en början arg på mina föräldrar och ansåg att de gjort ett mindre bra jobb när de uppfostrade mig. Det kändes dock inte rätt. Mina föräldrar är ju bara människor och är som de är på grund av deras uppväxt och mina mor- och farföräldrar i sin tur på hur deras föräldrar hade det när de växte upp osv. Jag är inte längre arg. Idag förstår jag att mina föräldrar gjorde deras bästa utifrån deras förutsättningar för mig och mina syskon. Jag har kommit till insikt med mycket genom att jag funderar och söker efter svar på varför jag är som jag är.

Jag har alltid haft svårt för att uttrycka mina känslor, vare sig jag varit arg, ledsen eller kär. När jag växte upp så pratade vi sällan känslor, det vardagliga livet rullade på bra men jag kan inte minnas att jag någonsin berättar för mina föräldrar att jag älskar dem. Jag vet att jag inte är ensam om detta, det är många som inte pratar känslor inom familjen. Jag har dock alltid känt mig älskad och mina föräldrar har alltid gjort sitt yttersta för oss barn. Det handlar inte om det. Jag hade en fin uppväxt med det mesta ett barn behöver. Men detta med att inte prata känslor har format mig och gjort det svårt att uttrycka mig i vuxen ålder. Men. Inget beteende är bestående, alla beteenden går att förändra om man är villig att göra en förändring. Det krävs både vilja och mod. För det är ju otroligt läskigt att bryta mönster.

Jag är en känslomänniska och jag känner alltid mycket, än vad det är. Min svårighet har varit att jag sällan kunnat, vågat uttrycka det jag känner. Vilket ofta skapat svårigheter när jag varit i en relation, främst kärleksrelationer. Jag har haft turen att finna underbara människor, oavsett vilken typ av relation, som ständigt utmanat och utmanar mig. Som inte nöjer sig med att jag ”passar upp” dem och visar min kärlek genom handlingar. De har krävt mer men uttryckt det på ett väldigt ödmjukt sätt. De har fått mig att våga utmana mig själv, att prata och berätta hur jag tänker och känner. Jag är så tacksam för alla dessa fantastiska personer, som inte gett upp trots att jag ibland varit kall och hård, gått in i min ”bubbla”, stängt in alla känslor. Jag har övat och övat och jag övar fortfarande. Jag blir bättre och bättre på att uttrycka mina känslor. Det är ju så otroligt läskigt att prata vad man känner, man blir så naken, att blotta sig själv. Det kan ju göra ont. Men det kan även bli något alldeles fantastiskt av det. Jag har lärt mig att våga vara här och nu, att inte vänta till sen. För när är sen? Sen, ja då kanske det är för sent. Idag vågar jag prata mer öppet om mina känslor med de människor jag har en trygg och stark relation till, min familj och mina vänner. När det kommer till kärleksrelationer sätts jag ständigt på ”prov”. Jag är, som så många andra, livrädd att bli sårad, avvisad. Och öppnar jag mig, blottar mina känslor kan det göra ont. Men. Jag är fullt medveten om att det inte går att bygga något om man inte visar och pratar om sina känslor. Jag hoppar, jag faller. Ibland landar jag tokigt och det gör ont, då har jag ett val. Ligga kvar och tycka synd om mig själv eller resa mig och ta lärdom av fallet och traska vidare på livets krokiga väg. För var gång jag utmanar mig, vågar testa går det lättare och lättare. Det sägs att man måste våga för att vinna.

Genom att våga utmana dina rädslor, att ta dig igenom svåra och jobbiga stunder gör att du kommer ut starkare och du blir tryggare i dig själv. Så kör på. Nästa gång du tvekar att berätta något som du känner, fråga dig själv, vad är det värsta som kan hända?

Annonser

Mina positiva tankar påverkar min kropp positivt

Du blir vad du äter, sägs det. Det blir som du tänker. Om du väljer negativa tankar kommer därför din kropp påverkas negativt av dem, vilket i sin tur leder till ohälsa och ”du blir vad du äter” blir ett faktum.

Dagens inlägg kommer handla om ideal och kroppsfixering. Ja, jag är otroligt kroppsfixerad. Det är inget jag kan förneka eller ljuger om. Ibland kan jag önska att jag inte brydde mig så mycket om ytan, både hos mig själv men även hos andra. Jag älskar kroppar! Människokroppen är underbar, vacker, oavsett hur den ser ut. Kort, lång, smal, tjock, kurvig, rak, platt, gropig, alla är vi unika.

Jag gillar min kropp, för att den är min. Ibland tycker jag att den är otroligt vacker och jag kan känna mig stolt i den, medan andra dagar vill jag bara gömma den i stora kläder. Det är egentligen inget konstigt med det. Det går upp och ner, precis som allt annat här i livet.

Jag kan dock störa mig på hur lättpåverkad jag är. Jag jämför mig ibland med andra, kan tänka att jag också vill ha en välsvarvad kropp med lite fett och tydliga muskler. Jag kan avundas och bli irriterad på samma gång. Jag vill ju också! Eller vill jag verkligen det? För om jag verkligen vill, är det väl bara att lägga i en högre växel, lägga än mer fokus på kosten, träna mer och vips så borde jag vara en av de där vältränade, tighta tjejerna som syns överallt i sociala medier. Jo, jag skulle vilja testa att vara extrem. Fast är jag redo att satsa det som krävs? Svaret blir då nej. Jag fastnar lätt i mönster och blir snabbt självblind, jag förvränger min spegelbild.

Jag vill vara och se sund ut, det tycker jag egentligen är viktigare än att ha ett sexpack på magen. Jag kommer nog aldrig vara helt nöjd med min kropp. Jag älskar den. Jag är stolt över den. Den är ju min. Men jag har svårt att tro att jag kommer låta den vara som den är. Jag gillar att sätta upp mål, skapa utmaningar för att på så vis hålla i gång kroppen. Jag vill vara frisk och stark, för det krävs det att jag underhåller kroppen. Gör jag samma sak dag efter dag, vecka efter vecka tröttnar jag snabbt och inte utvecklas jag heller. Att sätta upp mål är bra för att inte stanna upp eller tappa motivationen.

Genom att tänka positiva tankar oavsett vad det gäller, kan du även påverka hur du mår. Positiva ord och tankar gör nästan per automatik att även kroppen mår bra. Du blir vad du tänker, helt enkelt. Om du väljer att tänka och säga positiva saker om din kropp, lovar jag dig att du kommer att älska din kropp mer.

 

Jag är omgiven av kärlek

Kärlek. Varför ska man slåss, prata bakom ryggen, smutskasta, onda, elaka blickar och slänga hatord på varandra? Varför har vi inte mer kärlek här på jorden? I min drömvärld är världen fylld av kärlek istället för avundsjuka och hat. I den världen är alla lika mycket värda och vi lever på denna planet på samma villkor. Vi tar hand om den och vårdar den för att vi är tacksamma över allt det vackra som finns runt omkring oss. Vi visar kärlek till vår natur och till de som bor där, till både människor och djur.

Jag har ett ord, ett mantra som jag kallar det. Inget krångligt eller svårt att komma ihåg. Ordet är kärlek. Jag är kärlek. Inom mig, i allt jag gör, i mitt liv finns det så mycket kärlek. Det blir ibland så överväldigande att det gör ont, tårarna kommer men jag gråter inte för att jag är ledsen. Tårar när lugnet sköljs över mig, när jag blir varm i hela kroppen för jag inser hur fint jag har det. Alla fantastiska människor. Det är svårt att inte omges av kärlek, om du väljer kärlek. Det finns kärlek i allt och alla, ibland är det bara svårare att se och känna det.

IMG_0490.JPG
Jag har så länge jag vill minnas haft någon slags inre stress, en oro av att bli ensam, att bli lämnad. Det har hänt så otroligt mycket inom mig de senaste åren, speciellt under detta år. Vissa stunder har jag trott att jag skulle gå sönder, att tampas med skelett i garderoben kan gör otroligt ont. Men. Inget ont som inte har något gott med sig. Det stämmer om du väljer att se det så. Jag tror dock att vi alla behöver jobba med oss själva, att bli vän med oss själva och vårt förflutna. Att förlåta och gå vidare, oavsett vad man varit med om. Den resan ser troligtvis olika ut för oss alla och är mer eller mindre jobbig. Ibland klarar man det på egen hand, ibland kan det vara skönt att för hjälp och vägledning av någon professionell.

Jag tror att medicinen till harmoni i livet är att bli vän med det förflutna, åtminstone inte ovän med det. Genom att acceptera det som varit, kan du lättare leva här och nu och njuta av det som finns hos dig just nu. Jag har äntligen blivit vän med mitt förflutna, det har som sagt tagit flera år men nu står jag upp, ler och njuter av varje minut, av varje andetag.

Ja, jag är omgiven av kärlek. Det är vackert och jag är tacksam.

Jag är tacksam för alla som stöttar mig

Människor, bekanta, vänner. Vi lever alla, oavsett om vi känner varandra eller ej, på samma planet. Det går inte att vara vän med alla. Men. Du väljer vilka du vill ha i ditt liv. Känner du dig tacksam för att du har de människor du har i ditt liv? Hur gör du för att visa dem tacksamhet? Tar du dem för givet eller är du och visar du att du uppriktigt att tacksam för att du har dem?

IMG_1477.JPG

Det är de små saker som uppskattas mest. Ett hej, en blick, ett leende, en kram, en klapp på ryggen, ett ord, en gest. Jag är galet tacksam, överväldigad över alla fina människor som finns i mitt liv, som pushar och stöttar mig i vad jag än tar mig an här i livet. Tacksam, jag älskar det ordet. Jag är otroligt tacksam över så mycket. Över livet. Att jag har det så bra som jag har det. För alla fina människor som omfamnar mig med kärlek. Livet. Kärlek. Det är något vackert. Det är något som inte får tas för givet. Glöm därför inte bort att visa din kärlek, din uppskattning till alla du har runt omkring dig och gör det ofta.

 

Jag är mitt sanna jag med mina vänner

Sanning. Att vara sann mot andra. Att vara sann mot sig själv. Hur är man när man är sann mot sig själv och mot andra? Vad är ditt sanna jag? Stora och svåra frågor. Men ack så viktiga att fundera på om du inte har det klart för dig. Jag tror nämligen att det är ett av det viktigaste ”ställningstagande” man gör. Att ta reda på vem man är, vad man står för och hur jag gör, är när jag förmedlar det.

Som tonåringar söker vi väger för att ta reda på, undersöka vem man är – identitetssökandet. Vänta, där vill jag rätta mig själv, jag tror nämligen att vi alla går igenom sådana perioder flera gånger i livet. Men att finna sitt sanna jag, för en del kan det gå snabbt och redan i tidig ålder veta vem de är och vågar stå upp för sig själv. Medan för andra tar det längre tid. Det finns inget rätt eller fel, bra eller dåligt. Det tar bara olika lång tid. Vi är olika, det är alltså väldigt individuellt.

För mig har det tagit lång tid, om jag ens funnit hela mig själv än. Men jag är mer säker och vågar stå upp för mig själv mer idag än någonsin. Livets väg är krokig och många gångar måste jag stanna upp och vänta för att se hur vägen ser ut. Så hur gör man för att finna sitt sanna jag? Jag tror tyvärr inte att det finns ett svar på den frågan. Jag skulle vilja säga att jag använder mig av magkänslan och min träning ligger i att lyssna till den och våga följa den, än om det ibland är både läskigt och skrämmande. Jag har skrivit om just magkänslan många gånger förr, men skadar inte att påminna om den igen. Även där uppfattar vi den på olika sätt.

Magkänslan styrs inte av hjärnan utan det är kroppen, själen, det undermedvetna. När du kommer till ett val, första känslan som dyker upp, det är magkänslan. Allt det där efter har hjärnan varit med och styrt. Magkänslan, som det hörs på namnet, sitter i magen. När jag väljer att inte följa magkänsla, ja det händer lite nu och då, är det som att magen vrider sig. Som att att jag får lätt kramp i magen, en känsla av stress kan komma över mig. Väljer jag då att försöka ignorera den, övergår det till att enbart tar små andetag, tankarna rusar likt en bil på Autobahn. Då måste jag stanna upp och tänka till, varför reagerar jag, kroppen så här. Ganska snart förstår jag att jag inte följt magkänslan. Gör om, gör rätt. För mig har det tagit många år att komma dit jag är idag och trots det glömmer jag bort att lyssna ibland.

Att vara sann. Det känns tryggt att både veta, säga och stå för att jag är mitt sanna jag. Genom att jag är mitt sanna jag mot mig själv, kan jag mycket lättare vara mitt sanna jag mot mina vänner. Det går som hand i hand. Du vet väl, allt börjar hos dig. Du måste vara trygg i dig själv innan du kan få andra att känna sig trygga med dig. Mår inte du bra, kan du inte få andra att må bra. Det handlar om dig, det är ditt liv och det är du som är kapten i din båt. Så. Öva dig på att våga stå för din sanning, så kommer andra också att tro på dig, se dig för den underbara, fantastiska människa du är.

Varje dag tar jag några extra djupa andetag och syresätter min kropp

Än en gång vill jag hylla yogan. Det är verkligen häftigt vad den gör med en. Det är som en drog, fast en hälsosam och nyttig drog. Jag är beroende och vill bara ha mer och mer.

Jag tänker dock inte skriva så mycket om yoga idag. De allra flesta människor har en åsikt om yoga, det är ok. Vissa älskar den medan andra säger att det inte är något för dom. Så kanske det är, vad vet jag. Jag tyckte att yoga lät flummigt och kan erkänna att jag fortfarande kan tycka att det är lite flummigt. Det var inte så att jag blev förälskad i yoga på direkten men effekten av rörelserna inom yogan gjorde att nyfikenheten bara växte och det är jag otroligt tacksam för idag. Tack underbara Ingela som lurade på mig de där solhälsningarna för många år sedan.

Andas in. Andas ut. Låt oss nu prata om återhämtning, det är bland det bästa vi kan ge vår kropp. Den kraschar ganska snabbt om vi inte tillåter oss att vila mellan all påfrestning vi utsätter kroppen för varje dag. Jag anser mig ha koll på både kost och träning men återhämtning. Det är det jag tycker är svårast, att tillåta sig själv att stanna upp och antas lite extra. Jag har oftast svårt att bara släppa allt men med hjälp av andningsövningar, kommer jag relativt snabbt ner i varv. Jag delar idag med mig av två olika, testa och se vem som passar dig bäst.

hämta (21)

Övning 1 – Andas in och räkna till 4. Håll andan medan du räknar till 4. Andas ut och räkna till 8. Gör detta så länge du har tid och lust, 1 minut, 5 minuter, 60 eller 120 minuter. Det avgör du. Gör det som passar dig bäst ju där och då.

Övning 2 – Andas in och räkna till 4. Andas ut medan du räknar till 4. Gör detta så länge du har tid och lust, 1 minut, 5 minuter, 60 eller 120 minuter. Det avgör du. Gör det som passar dig bäst ju där och då.

Båda övningarna går att göra ståendes, sittandes eller liggandes. Välj det som passar dig bäst. Tänk på att inte korsa armarna (det blockerar hjärtat).

Har du inte gjort det förut, är det dags att ta några extra djupa andetag som syresätter din kropp.

Jag är vacker inifrån och ut

Jag är vacker inifrån och ut 

Testa att säga de orden högt till dig själv. Hur känns det? Tror du på orden? Tycker du att du är vacker inifrån och ut? Alla har vi våra brister och skavanker. Ingen är perfekt. Men. Jag tror att det bästa vi kan göra att vara snälla mot oss själva. Ge oss själva kärlek, uppskattning och fina ord – varje dag.

429727_3206824930075_1249720986_3344072_102291722_n_large

Jag är vacker. Ibland smärtar det att säga de orden till mig själv. Jag vet ju att jag är det, jag är unik och alldeles fantastisk precis som jag är. Jag duger precis som jag är. Varför kan jag inte bara stanna i de tankarna och sluta oroa mig, trycka ner, nedvärdera mig själv? Känner ni igen er i de tankarna? Jag kommer dit hela tiden, om och om igen. Många gånger måste jag dra i handbromsen, stanna upp för att reflektera vad som händer och sker. Det är så lätt att bara köra på i gamla mönster. Att se sig själv som vacker, både in- och utsidan, handlar om ens självkänsla. Jag försöker ständigt jobba med min självkänsla. Det är tufft, svårt och gör stundtals ont. Det är en never endning story, vilket ibland känns hopplöst. Jag vill ju bara vara. Jag har lovat mig själv att aldrig, aldrig sluta jobba med mig själv, aldrig sluta lyssna på mig själv. Tid, vissa saker går snabbt, andra saker tar längre tid att bearbeta. Det är viktigt att komma ihåg att var sak har sin tid. Jag tror det handlar om att finna verktyg som hjälper en att finna harmoni och balans.

Vacker. Vet inte om det har med åldern att göra. Men. Jag ser på människor på ett annat sätt nu för tiden. Idag ser jag något vackert i alla människor. Vi är alla vackra på vårt eget vis. Så snälla, försök inte att vara någon annan. Jämför dig bara med dig själv och ingen annan. Du är unik. Du är vacker. Du är bästa på att vara du. Det finns ingen som är som dig, se det som något stort och häftigt. Bjud dig själv och världen på det bästa du kan – va dig själv. Va stolt och tacksam att du är som du är. Berätta för dig själv flera gånger om dagen att du är vacker. Jag vet, trots att jag inte känner dig, att du har en vacker utsida och en alldeles magisk vacker insida. Vet du inte om det? Titta dig i spegeln, i dina ögonen, säg orden ”Jag är vacker”, gör det ofta. Du förtjänar all kärlek i världen. Allt börjar hos dig själv. Jag är vacker.