Årets julkalender

Imorgon är det första december och det innebär 24 dagar kvar till jul. Jag älskar alla dessa julförberedelser. Det ska pysslas, bakas, lyssnas på julmusik, gå på julmarknad, julkonsert och för att inte tala om julkalendern i SVT. Det är en av många av mina jultraditioner. 

Än hur mysiga dessa tider kan vara är det även lätt att stressa upp sig, att förminska sig själv eller glömma bort att ge sig själv och sin omgivning kärlek. I år bjuder jag därför på en julkalender med temat hälsa och att stärka dig själv inifrån och ut. Bakom varje lucka kommer det finnas några ”kloka” ord för dagen samt en kort yoga- eller träningsvideo, i samarbete med Yogobe. Du kan göra den på morgonen för att få en bra start på dagen eller avrunda dagen på när du kommer hem på kvällen. Videon kommer dock endast att vara gratis under den aktuella dagen.

Hoppas ni kommer att gilla årets julkalender. Kram och mys!

 

Annonser

NovemberUtmaning

En ny månad är här, för många är det den mest bara grå och trist. Låt oss göra något tillsammans och ge dig själv en knuff i ryggen för att ta dej framåt och utvecklas. En liten förändring kan göra stor skillnad.

Som ni kanske vet gillar jag utmaningar och jag har funderat ett tag på vad nästa grej ska bli. Jag har blivit ett litet fan av YogaGirl och hennes podcast och i ett avsnitt för någon vecka sedan pratade hon med James Aspey. Han är en mycket intressant och inspirerande människa som pratade mycket om hur han från att älska kött och såg det som enda proteinkällan till att idag vara vegan, både för sin egen hälsas skull men även för miljö och djuren. Hur som, min kommande utmaning har inget med honom att göra men något han jobbar mycket för och det är att informera, dela med sig till människor om djurhållning och främst hur enkelt det är att inte äta kött. Det var en intressant berättelse han hade och hans ord inspirerade mig, spana in honom du också om du blir nyfiken!

6900220291e55f06a96dcc7391b55fda--healthy-eats-healthy-foods

Jag har sedan några år uteslutit kött och mejeriprodukter förutom smör och ost. Ägg är något jag fortfarande köper och äter. Jag kan alltså kalla mej vegetarian. En vegan äter inga animalier över huvud taget. Det finns såklart olika ”grader” av vegan, allt från att man utesluter djur i mat till hudvård, kosmetiska, kläder och prylar. Jag är lite här och där när det kommer till allt detta, jag har exempelvis uteslutet animalier i kosmetiska och hud- och hårvård sedan en tid tillbaka men det mest för att jag söker efter så rena produkter som möjligt.

challenge22-logo

Det finns en utmaning som kallas ”Challenge 22” och den är världstäckande. Den innebär att man lever vegan i 22 dagar. Signar du upp dig kommer du få råd och coachning längs vägen. Du blir inbjuden i en Facebookgrupp där det kommer läggas upp recept, råd, tips och pepp. Jag tycker att det lät som en rolig grej och anmälde mig idag. Starten är 10 november så jag har några dagar att förbereda mig på, typ. Nu känner jag mig visserligen ganska förberedd med tanke på mycket av min kost redan är vegansk. Jag kommer till att börja med, under denna utmaning, att koncentrera mig på maten. Hardcore vegan kanske jag blir med tiden, vem vet. Jag gillar ju babysteps. Ett steg i taget. För dig som äter både kött och mejeriprodukter, uteslut lite i taget. Vi alla fungerar såklart olika men att ändra kosten totalt kan ibland bli väldigt stort och resultera i att man släpper allt. Detta gäller de flesta och i det mesta, se bara på träning. Hur många är det inte som går in 110% i en, två kanske tre veckor för att sedan tröttna, bli sjuk eller något och sedan kommer de aldrig in i det nya igen. Därför rekommenderar jag ett steg i taget. Lägg upp en plan som passar dig och ditt liv.

När det kommer till maten är det ost och ägg som blir min största klurighet, vad kan jag komma att ersätta det med? Nu vet jag att det finns veganost, men den är super dyr och vet inte hur den smakar. Om jag anser att ost är något jag måste ha, får jag väl helt enkelt testa den men just nu tänker jag att jag klarar mej nog rätt bra utan osten. Däremot ägg, när jag bakar och pysslar i köket använder jag en hel del ägg, samt att det är en bra och enkel proteinkälla. Det vet jag inte vad jag ska byta ut, inte än iallafall. Internet är dock ett fantastiskt verktyg där man kan finna svar på det mesta och troligtvis kommer jag finnas veganska alternativ till ägg i mina kakor och bakverk.

Är du lite nyfiken på vad allt detta kan vara? Eller kanske du bara rynkar på ögonbrynet och tycket allt detta är trams, oavsett kicka in och lyssna på podavsnittet med YogaGirl. Titta på cowspiracy, earthlings eller någon annan dokumentär om djurskötsel, hur den industrin påverkar vår jord mm.

Har du redan lite fakta under fötterna eller kanske är lite modig och är sugen att testa denna utmaning, anmäl dig här och gå sedan med i gruppen på Facebook. 

Det skulle vara så roligt om vi är några från Sverige som delar i denna utmaning och kan hjälpa, tipsa och stötta varandra när, om vi blir lite vilsna.

Så, how is with me? 

Mina positiva tankar påverkar min kropp positivt

Du blir vad du äter, sägs det. Det blir som du tänker. Om du väljer negativa tankar kommer därför din kropp påverkas negativt av dem, vilket i sin tur leder till ohälsa och ”du blir vad du äter” blir ett faktum.

Dagens inlägg kommer handla om ideal och kroppsfixering. Ja, jag är otroligt kroppsfixerad. Det är inget jag kan förneka eller ljuger om. Ibland kan jag önska att jag inte brydde mig så mycket om ytan, både hos mig själv men även hos andra. Jag älskar kroppar! Människokroppen är underbar, vacker, oavsett hur den ser ut. Kort, lång, smal, tjock, kurvig, rak, platt, gropig, alla är vi unika.

Jag gillar min kropp, för att den är min. Ibland tycker jag att den är otroligt vacker och jag kan känna mig stolt i den, medan andra dagar vill jag bara gömma den i stora kläder. Det är egentligen inget konstigt med det. Det går upp och ner, precis som allt annat här i livet.

Jag kan dock störa mig på hur lättpåverkad jag är. Jag jämför mig ibland med andra, kan tänka att jag också vill ha en välsvarvad kropp med lite fett och tydliga muskler. Jag kan avundas och bli irriterad på samma gång. Jag vill ju också! Eller vill jag verkligen det? För om jag verkligen vill, är det väl bara att lägga i en högre växel, lägga än mer fokus på kosten, träna mer och vips så borde jag vara en av de där vältränade, tighta tjejerna som syns överallt i sociala medier. Jo, jag skulle vilja testa att vara extrem. Fast är jag redo att satsa det som krävs? Svaret blir då nej. Jag fastnar lätt i mönster och blir snabbt självblind, jag förvränger min spegelbild.

Jag vill vara och se sund ut, det tycker jag egentligen är viktigare än att ha ett sexpack på magen. Jag kommer nog aldrig vara helt nöjd med min kropp. Jag älskar den. Jag är stolt över den. Den är ju min. Men jag har svårt att tro att jag kommer låta den vara som den är. Jag gillar att sätta upp mål, skapa utmaningar för att på så vis hålla i gång kroppen. Jag vill vara frisk och stark, för det krävs det att jag underhåller kroppen. Gör jag samma sak dag efter dag, vecka efter vecka tröttnar jag snabbt och inte utvecklas jag heller. Att sätta upp mål är bra för att inte stanna upp eller tappa motivationen.

Genom att tänka positiva tankar oavsett vad det gäller, kan du även påverka hur du mår. Positiva ord och tankar gör nästan per automatik att även kroppen mår bra. Du blir vad du tänker, helt enkelt. Om du väljer att tänka och säga positiva saker om din kropp, lovar jag dig att du kommer att älska din kropp mer.

 

Portugal – ett steg mot en dröm

Jag skrev i ett inlägg förra veckan att jag snart ska åka till Portugal. Jag ska inte dit för att semestra, jag ska gå en utbildning. Jag fortsätter min väg mot mitt mål, min dröm att jobba med kost, träning och hälsa. Jag ska bli yogalärare. 

När jag var i Indien och Sri Lanka tändes den idéen, den tanken, att jag vill leda yogaklasser. Jag satte upp ett mål, att under detta år kolla och anmäla mig till en yogautbildning. Första planen, tanken var att göra utbildningen i Indien men så kikade jag runt på nätet och hittade en utbildning som kändes som mig. Jag älskar att yoga, dels för att det är en bra träningsform men även att den får mig att lyssna inåt och lära känna mig själv på ett sätt jag har svårt att tro att man kan göra om men inte stannar upp ibland. Såklart finns det andra tillvägagångssätt för detta men för mig är yogan toppen i just det syftet. Hur som. Det jag sökte efter var en utbildning som hade sitt fokus på yoga som träningsform mer än den filosofiska biten. Självklart kommer även denna utbildning innehålla yogans filosofi, den är en viktig del den också. Jag drömmer om att ha en egen studio och jag tror att denna typ av yoga passar bra här i norr.


Jag kommer gå Global Yoga TT. När jag, för massa år sedan började leka med yogan, var  det just global yoga som jag fastnade för. Den är en blandning av den österländska och västerländska traditionen och skapade för 2000-talets människa, alltså oss här i Sverige idag. Grundaren Johanna Andersson blev jag förälskad i första gången jag yogade med henne. Hennes utstrålning, charm, passion för det hon gör och hennes sätt att lära ut gjorde att jag fortsatt köra hennes pass genom åren. Hon har mängder med klasser på Yogobe som jag använder mig av. Vill du testa, använd denna kod: https://yogobe.com/se/recommend/5cd7pura8 så får du utforska gratis i 14 dagar.

Jag har som sagt en dröm, denna resa till Portugal är ett delmål för att i höst gå fler kurser mot min certifiering. Det som är så spännande och utmanande med yoga är att man aldrig, aldrig blir fullärd och denna utbildning bara är en start, en början på min resa inom yogan. Jag har inget datum på när jag ska hålla min första riktiga klass, jag ser denna resa som en resa för att lära mig mer, få mer kött på benen men framför allt lära känna mig själv, utmana mig och tänja på mina gränser. Det finns bara en väg och det är framåt.

To be continued.

Jag klarar inte det här!!

Varför är det så svårt? Hur kan hjärnan ha så stark och hög röst? Har du hoppat på utmaningen att förändra något i 30 dagar? 

Jag har nu varit nikotinfri i sju dagar, kan inte komma ihåg att det var så här jobbigt sist jag slutade. Jag håller på att svimma, kräkas och explodera om vart annat. De första dagarna kunde jag spåra när abstinensen föll in men de två senaste dagarna sker det när som helst. Jag kan inte fokusera på något, minnet är uruselt och hjärnan arbetar i slow motion.

Min sambo är inte riktigt stöttade i detta, han tycker det är jobbigt med mina aggressionsutbrott och svängande humör. Det tycker jag med. Tidigare har jag haft rätt bra koll på blodsockret, alltså när kroppen meddelar att den behöver energi och jag har hittat en bra flow i det hela men nu. Suck. Det är katastrof och jag i stort sett trycker i mig choklad, vindruvor, vattenmelon, mango i mängder och nästan hela tiden. Det gör att jag tappat hungern, vilket inte alls är konstigt. Det innebär också att min fina harmoni av energiintag är bortblåst. Jag är total kaos och jag har varit påväg att köpa snus flera gånger men har klarat att övertala mig själv. Tills nu… Nu sitter jag med en snus inne, jag orkade helt enkelt inte stå emot mitt ego idag. Jag gick och köpte en dosa. Jag vill inte skälla och bråka med mig själv för min handling. Jag gjorde ett val. För den skull innebär det inte att jag vill sluta med nikotin, det ska jag. Att jag nu köpte en dosa innebär heller inte att jag kommer fortsätta tugga snus regelbundet. Min tanke är att ha den som en back up, jag vet hur det låter och jag vet hur det kan gå. Jag har ändå en plan, om tio dagar åker jag och mannen på semester och utanför Sverige kan man inte köpa snus. Min plan är alltså att denna dosa får räcka till dess och därefter är det finito. Det är en bra plan. Jag kommer vara borta i 2,5 vecka och det är ju den tuffaste tiden.

Jag tror även att jag bör sätta upp tydliga anledningar till varför jag väljer att sluta snusa. Att bara sluta för att är svårt att hålla, iallafall för mig. Jag hade visserligen en plan vad jag skulle göra när abstinensen blev stor men jag har inte riktigt följt planen, jag har bara velat krypa ur mitt eget skinn. Det är ingen ursäkt men att nu gått på semester hjälper inte direkt, nu har jag inget som stör mina tankar på snus.

Jag tar nya tag, detta ser jag inte som ett misslyckande bara ett snedsteg. Jag vill sluta snusa och en dag kommer jag kunna skriva att jag är snusfri och utan abstinens. Den dagen var bara inte idag och det är ok.

Så, håller du på att sluta med något du haft som vana, varit beroende av. Var inte så hård mot dig själv om du faller för en stund. Det är ok. Lyssna på din kropp och gör det du vet att du mår bra av. Sätt upp ett mål, se målet framför dig. Vägen är sällan spikrak och ibland behöver du stanna till och låt det vara ok. Om du skäller och blir besviken på dig själv blir det än jobbigare. Stå för dina val och upptäcker du att det blir tokigt, lär dig av dina misstag.

2 dagar nikotinfritt

Dagarna flyger fram, tänk att det redan är torsdag. Sommaren är här men värmen och solen är som bortblåst. Idag gjorde jag sista dagen så nu har jag fyra spännande och förhoppningsvis härliga veckor av ledighet framför mig.

Så hur går det nu med nedtrappningen av nikotin? Jag måste säga, peppar peppar, att det går över förväntningarna. Sista snusen togs i tisdags och den dagen blev det enbart en snus. Igår och idag har det gått helt ok, mitt humör är kanske inte det bästa. Jag känner mig lite ner och funderar på vad jag behöver förändra i mitt liv. Jag har mindre matlust, hunger (kan visserligen bero på allt småätande). Jag är orolig och har svårt att sova om nätterna, när jag lägger mig slår hjärtat som att jag sprungit en mil. Jag gissar att allt beror på att kroppen inte får sitt dagliga intag av nikotin.

Jag tycker dock att det är trist att inte snus, vad ska jag då sysselsätta mig med? Snuset tar upp oerhört mycket tankeverksamhet och den gör mig ”sysselsatt” än om det inte är någon större ansträngning. Jag har nikotinfritt snus, tar någon om dagen när suget, begäret är som störst. Jag småäter som sagt mer men jag låter det vara så en stund.

Jag hoppas att min svacka i humöret har med nikotinbrist att göra, det känns som en ”lätt” förklaring och jag kan låta det vara som det är en stund. Dock tycker jag synd om min sambo som får ta mycket skit just nu. Borde nog ge honom än mer kärlek, om jag skäller på han en gång så borde jag ge kärlek två gånger. Nu gör jag inte det eftersom jag är mestadel arg och irriterad. Största skillnaden med denna gång och förra gången jag slutade är att jag nu inte lever själv. Det betyder att jag måste anpassa mig och att jag har någon att bli irriterad på. Dumt, jag vet men det bara kommer. Jag hoppas att denna period blir kortvarig och att jag snart känner glädje och lycka, gillar ju den känslan.

Jag vet inte om jag helt 100 har bestämt att jag sluta, jag kanske bara testar nu för att se hur det går. Igår var jag på promenad, hade med mig visakortet och tanken slog mig mer än en gång, att gå förbi ICA och köpa en dosa, just in case… Jag var påväg dit men så plötsligt vände jag och gick hem och knaprade mandel istället. Då var jag otroligt stolt över mig själv, idag har tanken slagit mig igen, kanske jag bör ha en dosa hemma OM suget blir för stort. Än har jag inte köpt någon dosa, jag vet ju att jag klarar det om jag verkligen vill, när jag verkligen bestämt mig. Jag har tänkt att sluta snusa, det är ett löst satt mål, något som jag bestämde förra helgen. Sagt och gjort, nu är jag på g men när abstinensen blir som mest intensiv, det är då jag måste vara starkare än mitt ego. Jag tar en dag i taget, det blir bra.

To be contunied

Gör en förändring

Månaden är juli, sommaren är här och förhoppningsvis kommer även de ljumna sommarnätterna snart. Många är lediga från jobb och skola, varför inte passa på att förändra något du inte är nöjd med.

Jag har funderat på detta ett tag nu. Tanken slog mig när jag lyssnade på Yogagirls podcast och hon startade en utmaning, att ta bort något, förändra något man inte vill ha i sitt liv längre. Hon valde att sluta med socker i 30 dagar. Jag äter socker idag, än om inte i stora mängder men känner att jag inte har något större behov av att ta bort det helt heller. Däremot har jag en vana jag vill sluta med.

För 3,5 år sedan valde jag att sluta snusa efter massor av år i nikotinets händer. Det höll i ca 1,5 år sedan kom snuset in i mitt liv igen. När jag var på Indien/Sri Lanka resan i vintras blev det en paus från snusandet men nu är jag åter i ”träsket”. Jag är dock inte bekväm med det, gillar inte att en liten ask ska ha så stor kontroll över mig. Jag hade tänkt vänta till hösten men så ställde jag mig frågan, varför göra det sen när jag kan göra det nu. Så med det sagt, min plan är att bli av med nikotinberoendet. Om 19 dagar åker jag och mannen på en tripp till Paris och sedan åker jag vidare till Portugal i två veckor (ska berätta mer om vad jag ska göra där i ett senare inlägg). Jag tänker därför att jag har 19 dagar på mig att ta bort vanan att ständigt öppna den där snusdosan. Det sägs att det tar 21 dagar att få in en vana, 19 är ju nästa 21 så jag tänker att det blir nog bra. Skulle vara så skönt att åka på resan utan att behöva planera hur mycket snus jag kan komma att behöva ta med mig.

Jag vet vad det innebär att sluta med ett beroende, det är inte lätt men det går om det finns en plan. Jag har börjat smida en. Några frågar jag ställer mig är:

  • När är det begäret som störst?
  • Vad gör jag när suget kommer?
  • Hur gör jag när humöret tryter?
  • Hur gör jag när kroppen får panik och trycker på alla knappar för att ge den det den tror att den vill ha?

Dessa frågor tror jag kan vara användbara oavsett vilket beroende, vana man vill bli av med.

Jag brukar sällan ta en snus innan frukost, vilket innebär att dagens första snus är den bästa/godaste. Det behöver jag alltså ändra på. Till en början ska jag helt enkelt skjuta på den, att ta den efter lunch. Jag har nämligen svårt att bara sluta 100% på en gång, jag behöver trappa ner först. Jag har nu en snusdosa kvar, planen är att inte köpa någon ny eller jag kommer köpa nikotinfritt till att börja med. För en snusare är vanan jobbigare att bli av med än själva nikotinberoende. Det nikotinfria snuset kommer alltså få följa med mig på jobbet nästa vecka (sen går jag på semester).

När suget kommer har jag fickor, väskor och skålar hemma med nötter (älskar mandel), jag kommer även bunkra upp med morötter att kunna knapra på. Även tuggummi kommer finnas till hands, kan vara en ”trygghet” att kunna stoppa upp under läppen ibland.

När humöret tryter och kroppen skickar ut signalen ”ta en snus så blir du lugn”, kommer jag försöka distrahera den med något så den glömmer bort vad den tror att den vill ha. På så sätt är kroppen rätt lättlurad. När paniken kommer, när hjärtat får konstig rytm, huvudvärk smyger sig på behöver jag byta miljö och aktivitet. Min plan är att slänga på mig träningskläderna och bege mig ut på en promenad, en löptur eller gå till sjön och paddla en sväng. Detta kommer även vara redskapet jag tar till när jag och mannen hamnar i gräl, blir osams, när jag blir upprörd. Jag behöver då få en endorfinkick och det kan man framkalla vid träning och fysisk ansträngning.

Detta är min plan, den börjar på måndag. Jag kommer smygstarta redan imorgon genom att varje gång jag öppnar dosan ställa mig frågan ”Behöver jag verkligen ta en snus nu?”.

Jag har gjort detta förr och jag är säker på att jag kan klara det även denna gång. Jag vill inte snusa, jag är rätt trött på det och det är inte särskilt fräscht eller sexigt.

Är det någon som vill hänga med på detta, antingen om det är att sluta med nikotin eller något annat? Låt oss göra det tillsammans, jag kommer kontinuerligt uppdatera om hur det går för mig. Dela gärna med dig av vad du gör och hur det går för dig, lämna i sådant fall en kommentar i inlägget. Det finns även en hashtag att använda, den som Yogagirl skapat. Den heter #30daystoletgo på Instagram. Den kan även vara ett bra verktyg dels för att dela med sig av sina framsteg och motgångar men den kan även funka som inspiration.

Nu kör vi! Hejja oss, we can do this!