Om Meavita

Jag är en tjej som har ett stort intresse för träning, kost och hälsa. Min tanke med bloggen är att berätta om min resa här i livet, gällande just kost, träning, inre och yttre hälsa. På så vis förhoppningsvis kunna inspirera andra till ett sunt liv utan att det ska vara allt för krångligt!

Glutenfri, vegan pannkaka

Ibland blir jag galet sugen på pannkaka. Sedan jag uteslutit ägg ur min kost har jag hållit på att experimentera fram den perfekta pannkakan, äntligen är jag nöjd! Perfekt smet, håller ihop hur bra som helst och blir så där härligt krispiga i kanterna.

50 gram mjölkfritt smör
4 dl växtmjölk (ex. havre-, mandel- eller sojamjölk)
1 dl havregryn
1 dl potatismjöl
1/2 dl maizenamjöl
1 1/2 dl bovetemjöl
1/2 tsk bakpulver
1/2 tsk vaniljpulver
Salt

  1. Smält smör. Häll i mjölken så den blir ljummen av smöret.
  2. Blanda de torra ingredienserna i en bunke.
  3. Rör i smör-mjölken, Vispa till jämn smet.
  4. Låt stå och svälla i ca 10 minuter.
  5. Smält smör eller kokosolja i en stekpanna och häll ner i smeten. Grädda tunna pannkakor.

Ät och njut! 🙂

Annonser

Kanelbullar – glutenfria, utan socker, vegansk

Idag är det kanelbullens dag och självklart är det helt ok att äta både en, två och kanske till och med tre kanelbullar denna dag. Jag gjorde dessa, receptet ska jag inte ta på mig äran. Jag har dock gjort dessa både sockerfria eller de innehåller inget raffinerat socker samt att de är vegansk. Mums så goda de blev!

Grundreceptet hittar du här. Det står att det ska bli ca 30 stycken men för mig blev det närmare 50 stycken. Eftersom jag inte har någon plats i frysen på grund av all äppelmos jag gjort, får det bli till att bjuda in nära och kära på fika de närmsta dagarna.

100 g mjölkfritt smör
5 dl växtmjölk (jag använde havremjölk)
50 g jäst
1 dl kokossocker
1/2 tsk salt
2 tsk mald kardemumma
12 dl Lailas mjölmix

mjölk till pensling
1/2 dl hackad mandel

Fyllning:
200 g smält mjölkfritt smör
1 dl kokossocker
1 msk kanel

  1. Sätt en deg av smör, mjölk, jäst, socker, salt, kardemumma och 12 dl mjölmix. Degen är först ganska lös, men sväller till lagom fasthet under jäsningen. Låt degen jäsa i bunken i 30 minuter.
  2. Blanda under tiden smör, socker och kanel till fyllningen. Smaksättningen blir jämnare om de tre ingredienserna blandas samman innan de breds på.
  3. Arbeta samman degen efter jäsningen och pudra bordet med litet mjölmix innan du tar ut degen och knådar den lätt. Dela degen i två delar och kavla ut dem till rektangulära plattor, ca 20×40 cm stora.
  4. Bred på fyllning och rulla samman till rullar med skarven ned. Skär i ca 2 1/2 cm tjocka skivor (beroende på hur stora bullar du vill ha) och lägg dem på en plåt för att jäsa i ytterligare 30 minuter.
  5. Pensla bullarna med växtmjölk och strö över hackad mandel.
  6. Grädda på mittfalsen i ca 12 minuter.

Bullarna kan frysas.

Lycka

Jag har troligtvis i hela mitt liv funderat och stävat mot att vara lycklig. Men vad är lycka? Hur känns det? Hur vet du att du är lycklig?

Lycklig har jag säkerligen känt mig emellanåt, men när jag blickar tillbaka på de senaste tio åren inser jag att jag jagat lycka. Det går inte att jaga den, den går inte att få tag i. Jag har insett det nu.

Jag vet inte varför jag inte tillåtit mig att känna lycka. Jag tror nämligen att lycka är ett tillstånd som går att välja. Det beror på vilket mindset du väljer. Vilka tankar du väljer att fokusera på. Vilka människor du väljer att lägga din energi på. Vilket jobb du väljer, om jobbet tar eller ger energi. Vad är det första du tänker på när du vaknar? Jag tror att vi kan påverka dagen genom att välja vad vi tänker på så snart vi slår upp ögonen på morgonen. Jag har varit fast i ett negativt hjul länge. Troligtvis därför jag inte känt sann lycka, jag har fokuserat på ”fel” saker.

Sedan mini kom och rent ut sagt vänt upp och ner på min värld, har något hänt i mig. Aldrig någonsin hade jag kunnat föreställa mej den känslovurpa, omställning i vardagen och vilka otroliga prövningar en ständigt ställs inför med ett litet barn. Jag har förändrats. Så många gånger jag sagt att jag lever mycket i nuet och att det är något jag ständigt strävar efter, att vara här och nu. En svårighet med detta är att jag tänker väldigt mycket, analyserar och reflekterar. Reflektera är något bra men att ständigt analysera allt och alla, det är inte särskilt hälsosamt. Sedan mini föddes har uttrycket ”att leva i nuet” fått en helt ny innebörd. Numera finns inte tid att tänka och skapa oro inför vad eventuellt ska kunna hända i framtiden. Jag har lärt mig det nu. Sedan dag ett har han så många gånger tagit mig tillbaka till verkligheten, till här och nu. Jag älskar det! Nu förstår jag vad som menas med det där uttrycket. Världen må vara stor men du behöver inte anamma dig hela på en gång, utforska ett land, en stad i taget och passa på att njuts under tiden. Det där kanske blev flummigt?

Det jag menar är, genom att se det som är framför dig just nu, njuta och uppskatta det, minskar stressen. Självklart behöver vi ibland planera och drömma är nödvändigt för att inte känna att du står och stampar på ett och samma ställe. Var tacksam för det du har idag, stort som smått. Jag tror även att om du känner och visar tacksamhet för det liv du har just idag, kommer du närmre den där känslan som kallas lycka.

Mitt liv är långt ifrån vad jag trott och föreställt mig. Min föreställning att skapa familj och leva i den är helt annorlunda mot för hur den ser ut idag. Jag trodde jag skulle ha det där ”Svenssonlivet” med villa och Volvo (hund har jag aldrig velat ha), en karl som kommer hem vid 17-18 om vardagarna och helgerna som man gör saker tillsammans. Mitt liv ser inte ut så, inte ens i närheten. I början, när mini var nyfödd, försökte jag nog skapa det där ”Svenssonlivet” men fick det aldrig att funka. Det enda som hände var att jag och mannen ständigt bråkade och var osams. Då anklagade jag honom för att inte vi inte var en riktig familj. Nu, snart fem månader senare inser jag att grälen ofta berodde på mig. För det första kan man inte förändra någon annan än sej själv och för det andra blir inget som en tänkt sej.

Att ha i stort sett alla odds emot sej kräver både tålamod och list. Ålder, kultur, språket, uppväxt med mera är några acceptera aspekterna vi behöver förstå. Än om det är stor åldersskillnad mellan oss har vi liknande grundvärderingar och det var nog delvis det jag föll för m och anledningen att jag valde att skapa familj med honom. Det är inte lätt, långt ifrån. Att inte ha samma modersmål kan missförstånd lätt uppstå. Vi har lärt oss att vara övertydliga och gärna fråga en gång extra är ett vinnande koncept. Han må vara från Mellanöstern men han tycker inte alls det är konstigt att vi bör hjälpa varandra både i hemmet och med barnet. Jag är otroligt stolt över oss, att vi kämpar på tillsammans och var för sig trots alla motgångar. En av våra gemensamma värderingar är att inte ge upp. Vi båda anser att när man väl valt en partner och skaffar barn med den, då kämpar man för att få det att funka. Det är en fin inställning tycker jag och framför allt gör det att vi har ett gemensamt mål att sträva mot.

Nej, mitt liv är inte ”Svenssons” men jag gråter inte över det. Det jag och mannen håller på att skapa är något unikt och vackert. Det sägs att barn löser inga problem, det tror inte jag heller. Däremot har vårt barn fått oss att vilja kämpa och göra vårt bästa för att skapa en fin relation.

När jag nu tänker på allt detta, på mannen, på vårt barn bubblar känslorna över. För första gången i hela mitt liv är jag ”stabilt” lycklig. Känslan liknar nykär. Tacksam att mini kom in i mitt liv och upplyste mig om vad som egentligen är viktigt här i livet.

Hur gör du för att känna lycka? Vad innebär lycka för dej?

Falsk äppelpaj – glutenfri, utan socker, inga animalier

I år är det verkligen äpplets år, jisses så mycket äpplen det finns! Här om dagen plockade jag in massor av det röd/gröna guldet. Det blev äppelmos av de flesta men sparade några för att göra denna goda och snabblagade paj. Egentligen är det ingen paj men innehåller lika ingredienser som smulpaj. Det finurliga är att den inte innehåller socker, vilket vanlig paj ofta gör. Jag valde mjölkfritt smör och glutenfria havregryn så den även blev vegansk och glutenfri. Det bästa av allt är att den är färdig för att avnjutas efter 5-10 minuter.

1 portion

1 äpple

25 gram smör

1/2 dl kokos

1 dl havregryn

Kanel (efter smak)

  1. Skala och skiva äpplet
  2. Smält smör i kastrull
  3. Stek äpplet
  4. Tillsätt resten av ingredienserna
  5. Rör om och låt ”koka” i någon minut (kortare tid om du vill ha lite tuggmotstånd, längre tid om du vill ha mjuka äpplen)

Servera med glass, vaniljsås eller ät den som den är.

Lita på livet

Oavsett vad du tror på, tror jag att om du litar på livet så blir det lite ”enklare”. Det är något jag säger till mig själv varje dag ”I trust that life will take me Where I need to be”. Än om jag säger dessa ord dagligen glömmer jag ändå bort dom ibland eller tar inte in deras mening och betydelse.

Idag som ett exempel, vaknat inte alls utvilad, drömt jobbiga drömmar osv. Mini och jag sov en stund på förmiddagen tillsammans men kändes mig ändå inte på topp efter vilan. Känslan var ensamhet. Att mannen är bortrest och insikten att jag inte har likasinnade vänner i närheten gjorde mig ledsen. Jag hade anmält mig till babysång så ”tvingade” mig att gå. Direkt när jag kom utanför porten ser jag en ”vilsen” mamma, frågade om hon också skulle på sången. När vi kommer närmre varandra inser vi samtidigt att vi känner varandra. För 11-12 år sedan träffades vi via universitetet. Vi pladdra på precis som vanligt, som att det inte alls var så länge sedan vi sågs. Hon räddade, gjorde min dag. När jag väl kom hem hörde en annan mamma av sig om spontant parkhäng i solen. Super härligt och roligt att helt plötsligt få hela eftermiddagen uppbokad.

Än vilken känsla som kommer över dig är den ok. Det är något vackert i att känna. Imorse kändes jag mig ensam. Vips så visade livet mig att jag inte alls är ensam. Det är ok att sörja vänner som försvinner, kärlek som är långt borta osv. Som sagt, allt är ok. Ikväll tackar jag mig själv att jag tog mig ut genom dörren för att möta en ny-gammal vän.

I trust that life will take me Where I need to be.

Chokladbollar med chia och lakrits

Jag är en beroendemänniska och en av mina ”laster” är småätande och gärna söta gobitar. Något jag ofta slänger ihop är chokladbollar men har tröttnat på de klassiska.

Dessa godingar är veganska, utan socker och glutenfria, dessutom innehåller de lite extra protein och omega3 tack vare chiafrön. En extra tusch fick dom med lakritspulver, för en lakritsälskare som jag.

3,5 dl glutenfria havregryn

100 g mjölkfritt smör

1 1/2 dl agavesirap

1/2 dl kakao

1/2 dl kokt, kallt kaffe

1 tsk vaniljpulver

1 tsk lakritspulver

Chiafrön

  1. Blanda samman alla ingredienser till en jämn smet
  2. Rullar till små bollar
  3. Avsluta med att rulla bollarna i chiafrön

Förvara i kylen, ät och njut!

Här och nu

Livet. Det sägs att tiden går fort och jag kan inte annat än hålla med. Sedan jag fick barn har tiden verkligen sprungit fram. Jag hänger inte riktigt med.

Jag förespråkar närvaro, att vara här och nu och inte för mycket i framtid eller dåtid. Att uppskatta och njuta av det som är just nu, det som finns runt dej just i denna stund och idag. Att få barn, att ha barn gör i alla fall att jag stannar upp och försöker njuta av varje stund. Det är såklart svårt att njuta av en hysteriskt skrikande bäbis men även i de stunderna försöker jag tänka kärlek. Att mini skriker för att vill och behöver mej. När jag lyckats hitta felet och han blir lugn, njuter jag lite extra. Samtidigt så får han mej att inte sväva iväg och oroa mej om framtiden (vilket jag ofta gjorde tidigare), jag bara älskar att vara här och nu, i det lilla.

För första gången i hela mitt liv känner jag mej behövd på riktigt. Kanske någon ser det som egoistiskt men i mina ögon behöver mini mej. Det är med mej han är mest trygg, jag ser det och inser att mitt liv fått ny betydelse. Jag lär mej oerhört mycket av denna lilla krabat. Han påminner mej om att vara här och nu. Han bryr sej inte om sen, det är här och nu han vill något. Han hjälper mej att utforska och förstå hur en liten människa funkar och vad den behöver. Han får mej även att inse att ett perfekt rent och städar hem inte är så viktigt. Han lär mej att prioritera och släppa många onödiga ”måsten”. Trots ynka tre månad på jorden har den där lilla människan förändrat mig. Jag är såklart fortfarande jag men känner mej mer ödmjuk, bryr mej inte om sådant som jag kunde bli galen på tidigare (ex. mannens strumpor han gärna sprider omkring sej eller att kuddarna inte ligger perfekt i soffan om kvällen). Saker som spelade stor roll förut, har helt plötsligt blivit mindre viktiga. Det är häftigt hur livet kan vända så, det gör mej inget för jag älskar det jag har idag.

Vad gör du för att vara här och nu? Hur gör du när meningslös oro kommer över dej? Trissar du upp oron eller har du något knep för att ta dej tillbaka till det som är just nu? Meningslös oro är så onödigt, varför oroa sej för något som ännu inte hänt? Stanna upp, andas, titta runt omkring dej. Njut av det som är just här och just nu.