Årskrönika 2017

Årets sista dag innebär reflektion för min del. Denna punkt är lite av en favorit hos mig, att blicka tillbaka, reflektera och sätta upp nya mål inför ett nytt spännande år. Det är alltså dags för Årskrönika 2017.

År 2017 var mitt mål att utmana mig själv, att våga kliva ur min trygghetszon, att våga lita på livet och varje gång jag tvekade rabbla mantrat ”jag är modig”. Jag satte upp några mål och tankar om året. När jag nu tittar på dom ser jag att jag levt efter dom rätt bra. Jag hade ingen tydlig plan för hur jag skulle uppnå vissa saker, drömmar men genom att skriva ner dom blir det lättare att förverkliga dom. Det kan bero på att genom att bara fatta penna och skriva, har man startat processen.

Året inleddes på vackra Sri Lanka. Det var min första långresa på egen hand och bland det bästa jag gjort. Det är både spännande och utmanade att resa själv, vill man vara social ligger det i ens egna händer att ta kontakt med vilt främmande människor. Jag hade knappt hunnit komma hem så var jag i full gång med att planera nästa långresa. Tanken var att åka iväg i höstas men planerna ändrandes i somras. Mer om det om en stund.

I början av året bytte jag jobb då längtan efter att få jobba med de yngsta barnen vuxit. Det var en tuff start på grund av 2016 sjukskrivning, läkaren rekommenderade mig att börja jobba på 50% men envis som jag är körde jag på helfart från start. Det blev en stor utmaning och efter någon månad började kroppen ropa att sänka tempot och jag gick ner på 75%. Jag vågade stanna upp och lyssna på min kropp och ge den vad den behöver. Så glad och tacksam för den inre resa jag gjort och gör. Att idag relativt snabbt kunna läsa av kroppen och ge vad den behöver, det har krävts en hel del krascher och tyvärr även sjukskrivningar. Inget ont som inte har något gott med sig, sägs det och jag kan inte annat än hålla med.

I april var det dags för nästa resa, denna gång blev det en vecka i Doha. Jag hälsade på en kompis där som visade mig staden. Det spelar mindre roll vart jag åker men varje gång jag får packa min väska och sätter mig på ett plan händer det något inom mig. Det är när jag kommer iväg, får distans på vardagen jag ser klarhet. På denna resa fattades beslutet att bli sambo med mannen, trots att vi inte varit tillsammans så länge. Det beslutet gick egentligen emot mina principer men vi träffades redan i stort sett varje dag, så varför inte bo tillsammans. Vad är det värsta som kan hända? I juni flyttade vi till en gemensam lägenhet. Det har verkligen inte varit en lätt resa, oj så många diskussioner och gräl vi haft. Jag tror dock att vår styrka är att vi lyssnar och känner in, vill förstå varandra och vi har skapat en ”plan” att agera efter när stridsyxan är uppe. Vi båda är nämligen relativt impulsiva och handlingskraftiga och i dessa stunder är det lätt att fatta felaktiga beslut. Att leva med en annan människa är i sig en utmaning. När två människor kommer från olika länder med olika kulturer och traditioner upplever jag som än mer utmanande, det är lätt att det krockar om man inte pratar med varandra. Det som är en självklarhet för mig behöver inte vara det för honom och tvärtom. Jag är så tacksam för att han fann mig och att jag vågade släppa in honom. Han utmanar mig till att vilja vara en bättre medmänniska. Han bringar både skratt och tårar men skratt och glädjen väger så mycket mer jämfört med tårarna.

2017 kom till stor del att handla om kärleken och att bygga vår relation starkare med allt vad det innebär samtidigt som jag funderat mycket på vad jag egentligen vill jobba med. Jag upplever att jag inte riktigt hittat rätt i ”karriären” än eller att jag är påväg in i ett nytt kapitel eller något liknande. Jag tycker att det är fantastiskt att jobba med barn men det är något annat jag brinner för. Jag har en del utbildningar i väskan sedan tidigare inom hälsa och jag tror att det är i den kategorin jag hör hemma. Hur det kommer se ut i framtiden är ännu oklart. Ett mål jag satte upp i början av året var att utbilda mig till yogalärare under 2017. Sagt och gjort. I augusti åkte jag till Portugal och utbildade mig till yogalärare och oj vilken utmaning.

Innan jag anlände till Portugal stannade jag och mannen i Paris några dagar, vår första resa. Det var en intressant tripp, jag ser dock inte Paris som någon kärleksstad. Tycker mest att det var galet mycket folk, trafik och buller där. Jag mådde inte helt bra dessa dagar, någon slags förkylning drog över mig och jag ville mesta vara på hotellrummet och sova.

Väl i Portugal utmanades jag dagligen. Varje dag tvingade jag mig att hoppa, utmana mig själv och mina rädslor. Det häftigaste med detta är att jag överlevde och överlever varje utmaning jag tar mig an. Jag behöver bara hoppa och njuta av färden. Veckorna i Portugal blev dock inte riktigt som planerat. På denna resa kom hela mitt liv att förändras, eller ett nytt kapitel skrevs. Efter några dagar, en vecka in på utbildningen kom en enorm trötthet över mig, det spelade ingen roll hur mycket jag sov, jag var ständigt trött. Jag tänkte att jag inte klarade tempot på utbildningen på grund av tidigare utmattning men när brösten började ömma och hade mensvärk i dagar utan att mensen kom, började jag ana ugglor i mossen. Jag köpte ett test och det visade sig att jag var gravid.

Det var ungefär då mitt liv vändes upp och ner, så många tankar och känslor som sveper över en. Vi hade planerat att skaffa familj men ingen av oss trodde att vi skulle lyckas vid första försöket. Vips så fick mitt liv en helt annan mening och fokus. 

Hösten har varit mer än utmanande, hormoner som springer huller om buller i kroppen, alla tankar och det undermedvetna som rör om. Det hela gjorde att jag inte klarade att hantera livet. En dag på jobbet la magen av, den välkända smärtan som jag så väl känner till. Jag gick hem från jobbet den dagen och kom inte tillbaka förrän efter två månader. Under dessa två månader brottades jag med många monster och demoner. Mannen var bortrest större delen av denna tid, vilket jag idag ser som nyttig och på något vis är tacksam över att det blev som det blev. Det satte verkligen vår relation på prov och vi var nog väldigt nära att välja den enkla vägen, att gå skilda vägar. Jag är tacksam att vi båda är relativt bra att lyssna inåt, ibland och vi båda är personer som följer hjärtat och inte hjärnan eller lyssnar på andas åsikter. November var en tuff månad, vi bråkade, tjafsade och diskuterade näst intill dagligen men vi båda var fast beslutna på att vi ska få denna relation att fungera och bli bra. Livet med mannen går så snabbt och svänger otroligt ibland. Det känns som en evighet sedan höstens oroligheter, kanske är det för att vi väljer kommunikation före något annat. Genom att prata med varandra lär man sig förstå varandra och bli mer lyhörd och uppmärksam på den andres mående. 

Mitt i ”krisen” valde jag att ta min yogautbildning till en ny nivå, jag vidareutbildade mig till gravidyogalärare. Det kändes rätt i tiden av många anledningar. Jag har haft en minikurs med några deltagare och jag bara älskar det. Att få guida gravida kvinnor i deras egna kroppar, att få komma med tips och små kloka ord, det är där jag hör hemma just nu iallafall. Jag får så mycket energi av att få dela med mig av min kunskap och till några som verkligen är mottagliga för den. Om någon vecka startar jag upp min andra kurs. Jag håller på att skapa en plan för 2018 och min nya titel som yogalärare. Hur den kommer att se ut och när saker och ting kommer att ske, står än i stjärnorna men jag är helt säker på att det kommer bli bra och att jag är påväg att ”hitta hem”.

De senaste tio åren har träning tagit mycket fokus i mitt liv men detta år har det blivit, har jag valt ett annat upplägg, än om lite omedvetet. Jag kom aldrig igång med gym och löpning efter min Asienresa. Jag var på gymmet några gånger men kände inte glädjen i det hela. Träning och motion behöver allas kroppar och jag vet att jag mår som bäst när jag rör på mig regelbundet. Jag anser mig rört på mig i stort sett dagligen, jag har min morgonyoga jag inte kan eller vill vara utan. Den får mig att känna in dagsformen och hitta lugnet och styrkan inom mig.

Jag har även funnit en ny kärlek, SUP. Vilken frihet att ge sig ut en tidig morgon, när vattnet är stilla, solen har just gått upp över horisonten och att ställa sig på brädan och paddla utan egentligen större mål. Den bästa träning är såklart den som blir av men om du njuter av resan får du ut än mer av stunden. I och med bäbis i magen och en kropp som är under stora förändringar har jag valt att fokusera på lugn och mjuk träning i höst, vinter. Den dagliga yoga har kombinerats med promenader. Jag har inte gillat att gå ut och gå men nu när jag kommit in i det, saknar jag det de dagar jag inte tar mig ut. Rörelse och frisk luft, gärna i skogen kan nog inte bli en bättre kombo. Det fantastiska med detta ”träningsår” är att trots att jag inte slaviskt följt en plan eller varit regelbundet på gymmet är att jag är nöjd med min kropp och att jag ändå känner mig stark. Jag har lärt mig att vara tacksam och uppskatta min kropp, både hur den ser ut och hur den känns. Jag behöver inte jämföra mig med någon annan. Min kropp är vacker och unik och jag älskar den, precis som den är.

Det har fallit många tårar genom året men livet har inte känts hopplöst. Jag har sett och ser att varje tår är ett steg till att hela mig själv, att bli sann mot mig själv och gå min väg. Imorgon går jag in i vecka 27. Bäbis växer så det knakar. Det är helt galet att om några månader har jag en liten krabat som redan nu håller mig vaken om nätterna i min famn och att jag snart får en ny titel – mamma.

Året var 2017, detta har hänt men ständigt pågår en process inom mig, en process som inte går att beskriva med ord. Jag känner massor, hela tiden, det är härligt och ibland läskigt men jag låter känslan få vara som den är.

Jag är tacksam för allt som händer och sker i mitt liv, inom mig och runt omkring mig. Jag ser med spänning fram emot ett nytt år med nya utmaningar. Än vet jag inte vad mitt ledord ska vara. Jag föredrar nämligen att sätta ett ledord istället för nyårslöften, löften skapas så lätt till måste och när man måste något blir det tråkigt och svårt att upprätthålla det. Under januarimånad ska jag klura på vad ledordet för 2018 ska vara.

Mot 2018, nya utmaningar och spännande möten.

Ett stort tack till dig som följer, kommenterar och läser min blogg.

Gott Nytt År önskar jag dig. Ta väl hand om dig, du vet att du är bäst på att vara du och låt aldrig, aldrig någon säga något annat.

Annonser

Bara vara för en stund

Idag tomte anländer,
En tanke till de ensamma vi sänder.
Njut av dagen och stunden,
Tillåt dig till och med att bli bunden.

Julafton är barnens högtid, därför vill jag uppmana alla att ha en vit jul utan alkohol. Alla mår bättre utan den drycken, framför allt barnen. Om du måste dricka alkohol, snälla drick med måtta.

Vi alla firar ju på olika sätt, en del är på en och samma plats hela dagen medan andra åker runt till släkt och vänner. Hur än din tradition är, påminn dig själv om att vara här och nu. Är det så att du ska åka till olika ställen kan det lätt bli stressigt. Stanna då upp och fundera på varför du stressar och för vem? Vad kan konsekvenserna bli när du stressar? Låt denna dag firas i lugn och harmoni. Jag ber dig, stanna upp, fråga dig själv om dagen blir bättre för att du stressar? Hur känns det inombords?

Tillåt dig att ta en paus, den kan göras i badrummet, när du går ut med soporna eller kanske när du går och köper tidningen. Stanna upp, blunda och ta minst fem djupa andetag.

Bakom dagens lucka hittar du en video med Josefine Bengtsson. Låt dig bli guidad ner i ditt hjärtat och få chansen att observera och acceptera dina känslor. Ge dig själv 10 minuter. Så bra, så viktigt. Klicka på bilden nedan för att komma till videon. Lycka till!


Gillade du dagens video och vill köra den fler gånger eller testa andra videos på Yogobe kan du använda dig av denna länk, så får du 14 dagar gratis.

Jag önskar dig en riktigt god jul med kärlek och i harmoni.

 

Snöbollar med polka – vegan

Julgodis när det är som bäst, än bättre om du är ett fan av kokos och polkagris. Receptet hittade jag på ICA.se men kokade egen kondenserad mjölk för att slippa sockret och komjölk. Jag brukar alltdi baka sockerfritt men detta recept innehåller lite socker, det som är i polkagrisarna. Vill du undvika socker helt, välj någon annan godis eller smaksättning att blanda med kokoset. Dessa bollar innehåller endast fyra ingredienser och är farligt goda! Det tar lite tid att koka ihop mjölken, räkna med en timme men det är väl värt det. Länk till det receptet hittar du nedan.

3-4 dl kokosflingor
kondenserad mjölk av 1 burk kokosgrädde
2 msk kokosmjöl (eller annat glutenfritt mjöl)
1/2 tsk vaniljpulver

1/2 dl polkagrisar
1 dl kokosflingor

  1. Blanda kokos med kondenserad mjölk.
  2. Rör i mjöl och vaniljpulver.
  3. Ställ smeten i kylen i ca 10 minuter.
  4. Forma till små bollar.
  5. Krossa polkagrisarna i mortel (hammare funkar också).
  6. Blanda polkakrosset med kokos.
  7. Rullar bollarna i kokos.
  8. Ställ in i kylen i minst 30 minuter.

Går utmärkt att förvara de i kylen i minst en vecka.

Vegansk fudge

Till alla jordnötssmörsälskare, julen är räddad! Hittade just ett recept på ica.se som jag föll pladask för. Det bästa är såklart att de blev galet goda men även att de är vegansk, glutenfria och utan raffinerat socker. Det går snabbt att slänga ihop och enkla att göra. Det bästa av alla världar alltså. 

2dl kokos
1 dl jordnötssmör (välj en utan tillsatt socker)
1/2 dl kokosolja
1/2 dl agavesirap
1 tsk vaniljpulver
1 krm salt

  1. Rosta kokos i en torr stekpanna.
  2. Blanda ihop alla ingredienser till en jämn smet.
  3. Klä en liten form med bakplåtspapper (20×15 cm)
  4. Häll krämen i formen och strö lite kokos ovanpå.
  5. Låt stå i kylen i ca 60 minuter, tills krämen stelnat.
  6. Ta ut fudgen och skär bitar i önskad storlek.

Förvaras i kylen.

Dan före doppardan

I juletid med stök och jäkt,
Är det väldigt lätt att bli knäckt.
Lägg dig ner för att vila,
Medan du på julrimmen fila.

Känner du att du har mycket på dina axlar just nu. Skriv ner allt, sätt sedan en siffra i prioriteringsordning, 1 för det som är viktigast och 10 (om du har 10 saker som stressar dig). Därefter tittar du på det du skrivit, vad kan vänta till efter jul och vad är jätte viktigt och bör göras idag? Julen ska ju vara en fin och härlig högtid. Tillåt dig att stanna upp och njuta. Det är du värd.

Bakom dagens lucka hittar du en video med Milla Floryd som ger dig möjlighet att stärka upp ryggen och med fokus ländryggen. Ge dig själv 10 minuter. Så bra, så viktigt. Klicka på bilden nedan för att komma till videon. Lycka till!


Gillade du dagens video och vill köra den fler gånger eller testa andra videos på Yogobe kan du använda dig av denna länk, så får du 14 dagar gratis.

Sötad kondenserad mjölk – vegan

Att välja vegan alternativ är egentligen ganska lätt. Så här i juletider är det ganska många godisrecept som innehåller kondenserad mjölk. Den som går att köpa i matbutiken innehåller komjölk (såklart) och ca 40% socker. Den går alltså inte alls hem i mitt kök. Jag har därför testat att göra egen och det är busenkelt! Det enda du behöver är ca 1 timme som behövs för att koka bort vätskan och att den ska bli så där härligt kolafärgad och tjock i konsistensen. Dessutom innehåller den inget socker och enbart två(!!!) ingredienser.  

Om du väljer kokosmjölk och inte kokosgrädde, är det det tjocka vita som du ska använda. Det går såklart att använda allt i burken men om du tar med kokosvattnet, kommer det ta evigheter att reducera bort. Du gör som du vill, detta är bara ett tips från mig till dig.

1 burk kokosgrädde alt 2 burkar kokosmjölk
2 msk agavesirap

  1. Rör ihop kokosmjölk och sirap i en kastrull
  2. Låt koka upp, sänk värmen och låt puttra. Rör med jämna mellanrum
  3. Beroende hur ”blöt” kokosmjölken är, tar det olika lång tid för vätskan att reducera. När vätskan kokats bort får du en tjock, gyllene kräm.
  4. Ta bort kastrullen från värmen.

Servera direkt, använd den direkt i bakning eller förvara i kylen.

Holy Hamstring!

En stjärna fall ner,
Säg vad är det jag ser.
Låt oss alla ta varandra i hand,
På så sätt kan vi bygga starka band.

Det finns bara en av dig och det är du. Det finns bara en av mig och det är jag. Så enkelt är det. Försök inte att vara någon annan, det finns så många av alla andra. Du är unik! Världen skulle vara otroligt tråkig och enformig om vi alla var lika. Jag gillar olika. Annorlunda är ett bra ord. Våga tro på dig själv, stå för det du tycker och respektera andra för att de är som de är. Du är unik, tillåt dig att vara ärlig mot dig själv.

 

Bakom dagens lucka hittar du en video med Sara Ström, tillsammans jobbar ni med rörlighet, styrka och rörelsekontroll i alla vinklar. Ge dig själv 45 minuter. Så bra, så viktigt. Klicka på bilden nedan för att komma till videon. Lycka till!


Gillade du dagens video och vill köra den fler gånger eller testa andra videos på Yogobe kan du använda dig av denna länk, så får du 14 dagar gratis.