Jag klarar inte det här!!

Varför är det så svårt? Hur kan hjärnan ha så stark och hög röst? Har du hoppat på utmaningen att förändra något i 30 dagar? 

Jag har nu varit nikotinfri i sju dagar, kan inte komma ihåg att det var så här jobbigt sist jag slutade. Jag håller på att svimma, kräkas och explodera om vart annat. De första dagarna kunde jag spåra när abstinensen föll in men de två senaste dagarna sker det när som helst. Jag kan inte fokusera på något, minnet är uruselt och hjärnan arbetar i slow motion.

Min sambo är inte riktigt stöttade i detta, han tycker det är jobbigt med mina aggressionsutbrott och svängande humör. Det tycker jag med. Tidigare har jag haft rätt bra koll på blodsockret, alltså när kroppen meddelar att den behöver energi och jag har hittat en bra flow i det hela men nu. Suck. Det är katastrof och jag i stort sett trycker i mig choklad, vindruvor, vattenmelon, mango i mängder och nästan hela tiden. Det gör att jag tappat hungern, vilket inte alls är konstigt. Det innebär också att min fina harmoni av energiintag är bortblåst. Jag är total kaos och jag har varit påväg att köpa snus flera gånger men har klarat att övertala mig själv. Tills nu… Nu sitter jag med en snus inne, jag orkade helt enkelt inte stå emot mitt ego idag. Jag gick och köpte en dosa. Jag vill inte skälla och bråka med mig själv för min handling. Jag gjorde ett val. För den skull innebär det inte att jag vill sluta med nikotin, det ska jag. Att jag nu köpte en dosa innebär heller inte att jag kommer fortsätta tugga snus regelbundet. Min tanke är att ha den som en back up, jag vet hur det låter och jag vet hur det kan gå. Jag har ändå en plan, om tio dagar åker jag och mannen på semester och utanför Sverige kan man inte köpa snus. Min plan är alltså att denna dosa får räcka till dess och därefter är det finito. Det är en bra plan. Jag kommer vara borta i 2,5 vecka och det är ju den tuffaste tiden.

Jag tror även att jag bör sätta upp tydliga anledningar till varför jag väljer att sluta snusa. Att bara sluta för att är svårt att hålla, iallafall för mig. Jag hade visserligen en plan vad jag skulle göra när abstinensen blev stor men jag har inte riktigt följt planen, jag har bara velat krypa ur mitt eget skinn. Det är ingen ursäkt men att nu gått på semester hjälper inte direkt, nu har jag inget som stör mina tankar på snus.

Jag tar nya tag, detta ser jag inte som ett misslyckande bara ett snedsteg. Jag vill sluta snusa och en dag kommer jag kunna skriva att jag är snusfri och utan abstinens. Den dagen var bara inte idag och det är ok.

Så, håller du på att sluta med något du haft som vana, varit beroende av. Var inte så hård mot dig själv om du faller för en stund. Det är ok. Lyssna på din kropp och gör det du vet att du mår bra av. Sätt upp ett mål, se målet framför dig. Vägen är sällan spikrak och ibland behöver du stanna till och låt det vara ok. Om du skäller och blir besviken på dig själv blir det än jobbigare. Stå för dina val och upptäcker du att det blir tokigt, lär dig av dina misstag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s