Låt äventyret börja

Så har jag anlänt till Portugal och till huset jag kommer spendera de två kommande veckor. Det är med skräckblandad förtjusning. Negativa tankar kommer över mig nu och då, tänk om jag inte klarar utbildningen, tänk om jag inte kan leda en grupp, tänk om jag upptäcker att jag inte alls vill bli yogalärare. När dessa kommer, stannar jag upp och frågar mig själv, vad är det värsta som kan hända? Jag älskar den frågan för svaret gör att mina "tänk om"- tankar försvinner. Vad som än kommer hända dessa veckor så kommer jag med säkerhet lära mig något, vad det än kan vara.

Det blir ju aldrig som man tänkt sig. I början av veckan åkte jag på en förkylning, genom mycket sömn, vila och vatten var den spårlöst försvunnen i onsdags. Dessvärre kom den tillbaka under fredagen. Låt mig berätta lite Parisresan. Redan på Arlanda satte universum oss på prov. Planet från Norrland blev försenat, visserligen bara 15 minuter men vi hade inte jätte mycket tid på Arlanda. När vi väl landat, tog det nästan 30 minuter innan vi fick väskorna. Det bidrog till att de hann stänga incheckningen och vi kom inte med planet. I en sådan situation kan man nog lätt bli osams men vi båda var lugna och lösningsorienterade. Vi hittade en ny avgång, gick och åt lunch i väntan på att checka in.

Väl i Paris flöt kvällen på bra, vi gick till en liten mysig restaurang, därefter gick vi till Eiffeltornet och spanade in den magnifika byggnad. När vi skulle gå hem gick vi vilse och än en gång sattes vårt samarbete och tålamod på prov. Även denna gång behöll vi lugnet och en timme senare var vi åter på hotellet. På fredagen hoppade vi på en båt som var en typ jump on – jump off, vi åkte/gick och tittade på fina byggnader och till lunch fick vi crepes som dessutom var glutenfria! Jag var i mathimlen. När vi väl kom tillbaka till hotellet var min energi slut och jag började känna mig sjuk igen. Igår, lördag, vaknade jag med ömma luftrör igen. Detta var inte vad jag hoppats på med tanke på kommande veckor i Portugal.

Nu är första kvällen, natten och morgonen gjord här i Portugal. Denna plats är fantastisk, vyerna, lugnet och tystnad långt bort från brus och buller. Vi är en grupp med nio deltagare, första intrycket av tjejerna är mycket bra. Jag ser fram emot att lära känna dem mer. Eva, vår yogalärare är norsk och många av deltagarna är norsk så hjärnan måste anstränga sig för att hänga med men med tiden lär det bli lättare.

Det känns fantastiskt att vara här, än om jag är lite nervös för vad som komma skall. Det känns som att jag har mycket inom mig som ligger där under ytan och bubblar och vill komma ut. Jag är på en bra plats och jag är redo att öppna upp mig.

To be continued

Annonser

Portugal – ett steg mot en dröm

Jag skrev i ett inlägg förra veckan att jag snart ska åka till Portugal. Jag ska inte dit för att semestra, jag ska gå en utbildning. Jag fortsätter min väg mot mitt mål, min dröm att jobba med kost, träning och hälsa. Jag ska bli yogalärare. 

När jag var i Indien och Sri Lanka tändes den idéen, den tanken, att jag vill leda yogaklasser. Jag satte upp ett mål, att under detta år kolla och anmäla mig till en yogautbildning. Första planen, tanken var att göra utbildningen i Indien men så kikade jag runt på nätet och hittade en utbildning som kändes som mig. Jag älskar att yoga, dels för att det är en bra träningsform men även att den får mig att lyssna inåt och lära känna mig själv på ett sätt jag har svårt att tro att man kan göra om men inte stannar upp ibland. Såklart finns det andra tillvägagångssätt för detta men för mig är yogan toppen i just det syftet. Hur som. Det jag sökte efter var en utbildning som hade sitt fokus på yoga som träningsform mer än den filosofiska biten. Självklart kommer även denna utbildning innehålla yogans filosofi, den är en viktig del den också. Jag drömmer om att ha en egen studio och jag tror att denna typ av yoga passar bra här i norr.


Jag kommer gå Global Yoga TT. När jag, för massa år sedan började leka med yogan, var  det just global yoga som jag fastnade för. Den är en blandning av den österländska och västerländska traditionen och skapade för 2000-talets människa, alltså oss här i Sverige idag. Grundaren Johanna Andersson blev jag förälskad i första gången jag yogade med henne. Hennes utstrålning, charm, passion för det hon gör och hennes sätt att lära ut gjorde att jag fortsatt köra hennes pass genom åren. Hon har mängder med klasser på Yogobe som jag använder mig av. Vill du testa, använd denna kod: https://yogobe.com/se/recommend/5cd7pura8 så får du utforska gratis i 14 dagar.

Jag har som sagt en dröm, denna resa till Portugal är ett delmål för att i höst gå fler kurser mot min certifiering. Det som är så spännande och utmanande med yoga är att man aldrig, aldrig blir fullärd och denna utbildning bara är en start, en början på min resa inom yogan. Jag har inget datum på när jag ska hålla min första riktiga klass, jag ser denna resa som en resa för att lära mig mer, få mer kött på benen men framför allt lära känna mig själv, utmana mig och tänja på mina gränser. Det finns bara en väg och det är framåt.

To be continued.

Vad är du tacksam över?

Det är mitt i semestertider och många har planer, åker iväg på någon tripp eller bara är hemma och njuter av ledighet utan några större måsten. Ta en stund för dig själv och fundera och skriv ner vad du är tacksam över just nu. Det kan vara en eller två saker eller kanske du kommer på många saker. Det är upp till dig.

eivor_20_20leende_20kattunge_1165648345_1205440720_5172106

Jag tror att det är viktigt att vi ibland ägnar en tanke till vad vi egentligen har runt omkring oss, sådant som vi annars så lätt tar för givet. Vem vet hur morgondagen ser ut.

Som ni vet är känner jag tacksamhet över så otroligt mycket. Jag upplever även att ju mer tacksamhet jag känner och visar, desto mer får jag tillbaka. Det är som en boomerang effekt på det.

Jag är tacksam över
*……………………………….
*………………………………
*……………………………….
*……………………………….
*……………………………….
*……………………………….
*……………………………….

Har du inte testat, tycker jag att det är hög tid att göra det. Gör det nu vett jag!

 

Jag klarar inte det här!!

Varför är det så svårt? Hur kan hjärnan ha så stark och hög röst? Har du hoppat på utmaningen att förändra något i 30 dagar? 

Jag har nu varit nikotinfri i sju dagar, kan inte komma ihåg att det var så här jobbigt sist jag slutade. Jag håller på att svimma, kräkas och explodera om vart annat. De första dagarna kunde jag spåra när abstinensen föll in men de två senaste dagarna sker det när som helst. Jag kan inte fokusera på något, minnet är uruselt och hjärnan arbetar i slow motion.

Min sambo är inte riktigt stöttade i detta, han tycker det är jobbigt med mina aggressionsutbrott och svängande humör. Det tycker jag med. Tidigare har jag haft rätt bra koll på blodsockret, alltså när kroppen meddelar att den behöver energi och jag har hittat en bra flow i det hela men nu. Suck. Det är katastrof och jag i stort sett trycker i mig choklad, vindruvor, vattenmelon, mango i mängder och nästan hela tiden. Det gör att jag tappat hungern, vilket inte alls är konstigt. Det innebär också att min fina harmoni av energiintag är bortblåst. Jag är total kaos och jag har varit påväg att köpa snus flera gånger men har klarat att övertala mig själv. Tills nu… Nu sitter jag med en snus inne, jag orkade helt enkelt inte stå emot mitt ego idag. Jag gick och köpte en dosa. Jag vill inte skälla och bråka med mig själv för min handling. Jag gjorde ett val. För den skull innebär det inte att jag vill sluta med nikotin, det ska jag. Att jag nu köpte en dosa innebär heller inte att jag kommer fortsätta tugga snus regelbundet. Min tanke är att ha den som en back up, jag vet hur det låter och jag vet hur det kan gå. Jag har ändå en plan, om tio dagar åker jag och mannen på semester och utanför Sverige kan man inte köpa snus. Min plan är alltså att denna dosa får räcka till dess och därefter är det finito. Det är en bra plan. Jag kommer vara borta i 2,5 vecka och det är ju den tuffaste tiden.

Jag tror även att jag bör sätta upp tydliga anledningar till varför jag väljer att sluta snusa. Att bara sluta för att är svårt att hålla, iallafall för mig. Jag hade visserligen en plan vad jag skulle göra när abstinensen blev stor men jag har inte riktigt följt planen, jag har bara velat krypa ur mitt eget skinn. Det är ingen ursäkt men att nu gått på semester hjälper inte direkt, nu har jag inget som stör mina tankar på snus.

Jag tar nya tag, detta ser jag inte som ett misslyckande bara ett snedsteg. Jag vill sluta snusa och en dag kommer jag kunna skriva att jag är snusfri och utan abstinens. Den dagen var bara inte idag och det är ok.

Så, håller du på att sluta med något du haft som vana, varit beroende av. Var inte så hård mot dig själv om du faller för en stund. Det är ok. Lyssna på din kropp och gör det du vet att du mår bra av. Sätt upp ett mål, se målet framför dig. Vägen är sällan spikrak och ibland behöver du stanna till och låt det vara ok. Om du skäller och blir besviken på dig själv blir det än jobbigare. Stå för dina val och upptäcker du att det blir tokigt, lär dig av dina misstag.

Sötpotatissoppa med mynta

Jag älskar soppa, snabbt att tillaga, variation i oändlighet, mättande och kostar inte många kronor. Idag blev det sötpotatissoppa. I mitt hem finns det alltid fröknäcke, det tar lite tid att torka dem därför gör jag alltid mycket när jag väl gör dem. 


3 portioner

2 sötpotatis
2-3 st morötter
1 gul lök
6 dl vatten
Några blad mynta
1 1/2 tsk lantbuljong
Ev salt

  1. Skala och hacka löken. Bryn den i lite olivolja i en kastrull
  2. Skala och dela sötpotatis och morötter i mindre bitar, häll dem i grytan
  3. Tillsätt vatten och buljong
  4. Låt koka tills sötpotatis och morötterna är mjuka
  5. Tillsätt myntan
  6. Mixa med stavmixer till en grov puré. Tillsätt ev mer vatten om det blir för tjock.

Servera med fröknäcke.

2 dagar nikotinfritt

Dagarna flyger fram, tänk att det redan är torsdag. Sommaren är här men värmen och solen är som bortblåst. Idag gjorde jag sista dagen så nu har jag fyra spännande och förhoppningsvis härliga veckor av ledighet framför mig.

Så hur går det nu med nedtrappningen av nikotin? Jag måste säga, peppar peppar, att det går över förväntningarna. Sista snusen togs i tisdags och den dagen blev det enbart en snus. Igår och idag har det gått helt ok, mitt humör är kanske inte det bästa. Jag känner mig lite ner och funderar på vad jag behöver förändra i mitt liv. Jag har mindre matlust, hunger (kan visserligen bero på allt småätande). Jag är orolig och har svårt att sova om nätterna, när jag lägger mig slår hjärtat som att jag sprungit en mil. Jag gissar att allt beror på att kroppen inte får sitt dagliga intag av nikotin.

Jag tycker dock att det är trist att inte snus, vad ska jag då sysselsätta mig med? Snuset tar upp oerhört mycket tankeverksamhet och den gör mig ”sysselsatt” än om det inte är någon större ansträngning. Jag har nikotinfritt snus, tar någon om dagen när suget, begäret är som störst. Jag småäter som sagt mer men jag låter det vara så en stund.

Jag hoppas att min svacka i humöret har med nikotinbrist att göra, det känns som en ”lätt” förklaring och jag kan låta det vara som det är en stund. Dock tycker jag synd om min sambo som får ta mycket skit just nu. Borde nog ge honom än mer kärlek, om jag skäller på han en gång så borde jag ge kärlek två gånger. Nu gör jag inte det eftersom jag är mestadel arg och irriterad. Största skillnaden med denna gång och förra gången jag slutade är att jag nu inte lever själv. Det betyder att jag måste anpassa mig och att jag har någon att bli irriterad på. Dumt, jag vet men det bara kommer. Jag hoppas att denna period blir kortvarig och att jag snart känner glädje och lycka, gillar ju den känslan.

Jag vet inte om jag helt 100 har bestämt att jag sluta, jag kanske bara testar nu för att se hur det går. Igår var jag på promenad, hade med mig visakortet och tanken slog mig mer än en gång, att gå förbi ICA och köpa en dosa, just in case… Jag var påväg dit men så plötsligt vände jag och gick hem och knaprade mandel istället. Då var jag otroligt stolt över mig själv, idag har tanken slagit mig igen, kanske jag bör ha en dosa hemma OM suget blir för stort. Än har jag inte köpt någon dosa, jag vet ju att jag klarar det om jag verkligen vill, när jag verkligen bestämt mig. Jag har tänkt att sluta snusa, det är ett löst satt mål, något som jag bestämde förra helgen. Sagt och gjort, nu är jag på g men när abstinensen blir som mest intensiv, det är då jag måste vara starkare än mitt ego. Jag tar en dag i taget, det blir bra.

To be contunied

Gör en förändring

Månaden är juli, sommaren är här och förhoppningsvis kommer även de ljumna sommarnätterna snart. Många är lediga från jobb och skola, varför inte passa på att förändra något du inte är nöjd med.

Jag har funderat på detta ett tag nu. Tanken slog mig när jag lyssnade på Yogagirls podcast och hon startade en utmaning, att ta bort något, förändra något man inte vill ha i sitt liv längre. Hon valde att sluta med socker i 30 dagar. Jag äter socker idag, än om inte i stora mängder men känner att jag inte har något större behov av att ta bort det helt heller. Däremot har jag en vana jag vill sluta med.

För 3,5 år sedan valde jag att sluta snusa efter massor av år i nikotinets händer. Det höll i ca 1,5 år sedan kom snuset in i mitt liv igen. När jag var på Indien/Sri Lanka resan i vintras blev det en paus från snusandet men nu är jag åter i ”träsket”. Jag är dock inte bekväm med det, gillar inte att en liten ask ska ha så stor kontroll över mig. Jag hade tänkt vänta till hösten men så ställde jag mig frågan, varför göra det sen när jag kan göra det nu. Så med det sagt, min plan är att bli av med nikotinberoendet. Om 19 dagar åker jag och mannen på en tripp till Paris och sedan åker jag vidare till Portugal i två veckor (ska berätta mer om vad jag ska göra där i ett senare inlägg). Jag tänker därför att jag har 19 dagar på mig att ta bort vanan att ständigt öppna den där snusdosan. Det sägs att det tar 21 dagar att få in en vana, 19 är ju nästa 21 så jag tänker att det blir nog bra. Skulle vara så skönt att åka på resan utan att behöva planera hur mycket snus jag kan komma att behöva ta med mig.

Jag vet vad det innebär att sluta med ett beroende, det är inte lätt men det går om det finns en plan. Jag har börjat smida en. Några frågar jag ställer mig är:

  • När är det begäret som störst?
  • Vad gör jag när suget kommer?
  • Hur gör jag när humöret tryter?
  • Hur gör jag när kroppen får panik och trycker på alla knappar för att ge den det den tror att den vill ha?

Dessa frågor tror jag kan vara användbara oavsett vilket beroende, vana man vill bli av med.

Jag brukar sällan ta en snus innan frukost, vilket innebär att dagens första snus är den bästa/godaste. Det behöver jag alltså ändra på. Till en början ska jag helt enkelt skjuta på den, att ta den efter lunch. Jag har nämligen svårt att bara sluta 100% på en gång, jag behöver trappa ner först. Jag har nu en snusdosa kvar, planen är att inte köpa någon ny eller jag kommer köpa nikotinfritt till att börja med. För en snusare är vanan jobbigare att bli av med än själva nikotinberoende. Det nikotinfria snuset kommer alltså få följa med mig på jobbet nästa vecka (sen går jag på semester).

När suget kommer har jag fickor, väskor och skålar hemma med nötter (älskar mandel), jag kommer även bunkra upp med morötter att kunna knapra på. Även tuggummi kommer finnas till hands, kan vara en ”trygghet” att kunna stoppa upp under läppen ibland.

När humöret tryter och kroppen skickar ut signalen ”ta en snus så blir du lugn”, kommer jag försöka distrahera den med något så den glömmer bort vad den tror att den vill ha. På så sätt är kroppen rätt lättlurad. När paniken kommer, när hjärtat får konstig rytm, huvudvärk smyger sig på behöver jag byta miljö och aktivitet. Min plan är att slänga på mig träningskläderna och bege mig ut på en promenad, en löptur eller gå till sjön och paddla en sväng. Detta kommer även vara redskapet jag tar till när jag och mannen hamnar i gräl, blir osams, när jag blir upprörd. Jag behöver då få en endorfinkick och det kan man framkalla vid träning och fysisk ansträngning.

Detta är min plan, den börjar på måndag. Jag kommer smygstarta redan imorgon genom att varje gång jag öppnar dosan ställa mig frågan ”Behöver jag verkligen ta en snus nu?”.

Jag har gjort detta förr och jag är säker på att jag kan klara det även denna gång. Jag vill inte snusa, jag är rätt trött på det och det är inte särskilt fräscht eller sexigt.

Är det någon som vill hänga med på detta, antingen om det är att sluta med nikotin eller något annat? Låt oss göra det tillsammans, jag kommer kontinuerligt uppdatera om hur det går för mig. Dela gärna med dig av vad du gör och hur det går för dig, lämna i sådant fall en kommentar i inlägget. Det finns även en hashtag att använda, den som Yogagirl skapat. Den heter #30daystoletgo på Instagram. Den kan även vara ett bra verktyg dels för att dela med sig av sina framsteg och motgångar men den kan även funka som inspiration.

Nu kör vi! Hejja oss, we can do this!