Zucchiniburgare med sötpotatis

Wow! Galet god burgare utan kött. Bättre än så kan det ju knappast bli. Jag skippade brödet och svepte in burgaren i stora blad av romansallad. Glutenfritt, vegetariskt, snabbt att tillaga. Till dig som vill undvika kolhydrater i form av bröd, pasta och potatis är detta en perfekt måltid. Inspiration fick jag från coop.se

Till burgaren gjorde jag egen dressing, sötpotatisstrips. På burgaren hade jag mango och tomat. Mums!

4 burgare

Zucchiniburgare

1 zucchini
1 tsk salt
400 g Kokta kikärtor, avsköljda på burk, bruttovikt
1 ägg
1 dl parmesan eller annan lagrad ost, grovriven
0.5 tsk svartpeppar, nymalen

  1. Riv zucchinin grovt och lägg i en skål. Blanda med salt och låt stå ca 5 min.
  2. Mixa kikärtor, ägg, ost och peppar till en grov smet.
  3. Krama vätskan ur zucchinin och rör ner i smeten.
  4. Forma till 4 biffar.
  5. Hetta upp olja i en stekpanna och stek biffarna på medelvärme till fin färg, 6-7 min. Vänd först då det har blivit en stekyta.

Dressing

1 burk Havrefraiche
2-3 msk tacosås
1/2 tsk salt
1/2 tsk cayennepeppar

  1. Blanda samman och smaka av

Sötpotatisstrips

500 g sötpotatis
olja
havssalt

  1. Sätt ugnen på 225 grader
  2. Skala sötpotatisen
  3. Skär den i smala strimlor
  4. Lägg på en plåt med bakplåtspapper
  5. Häll på olja och strö över salt
  6. Rosta mitt i ugnen i ca 30 minuter, till dess att de får yta och blir lite krispiga.

Skär mango i mindre bitar och skiva tomater. Ta ett stort blad av romansalladen, lägg i burgaren, klicka på dressing, lägg på mango och tomat. Servera med sötpotatisstrip.

Bon apitit!

 

 

Annonser

You are enough

Krav, förväntningar, press och stress. Känner du igen orden? Har du någon gång ställt krav på dig själv eller på andra? Kanske till och med höga krav, så höga att det blir en press och stress?

Jag tycker att det är viktigt att vi tar tag i detta nu, att vi pratar om krav och förväntningar. I dagens samhälle ställs det höga krav på oss och av någon anledning är det många av oss som känner press och stress för att klara att leva upp till dem. Jag tror att än fler ställer höga krav på sig själv, högre krav än någonsin. Jag är en av dem. Jag är ambitiös, har drömmar och mål, visioner och förväntningar på framför allt mig själv. Att ha mål och drömmar är bra, det får oss att vilja utvecklas och vara nyfiken på livet men dessa förväntningar, de skadar mer än de gör nytta.


Imorse när jag var på yogamattan och ”scannade” av kroppen, som jag gör varje morgon, kom orden över mig – ”You are enough”. Det var massor av tankar och känslor som rusade likt auto bahn inom mig innan, men så när dessa ord kom upp sveptes ett lugn över mig. Jag tänkte och repeterade orden ”You are enough” om och om igen. Tårar rullade ned för mina kinder. Jag kom till insikt. Jag ställer för höga krav på mig själv. Jag vill så mycket i livet, dels med mig själv, dessa drömmar och mål. Jag vill vara en bra och kärleksfull flickvän, en stöttande och förstående vän, en god och lyhörd kollega, en glad, nyfiken och engagerad pedagog. Jag vill ha en stark och hälsosam kropp, en glad mage, starkt och friskt hår, fin hy. Ett välstädat hem, fina och sköna kläder, en snygg och snabb bil, en stabil ekonomi. Jag vill vidareutbilda mig, driva ett framgångsrikt företag. Jag kan nog fortsätta i evigheter. Allt detta är krav och förväntningar på mig själv. Hur jag vill vara och hur jag vill vara mot andra, kanske framför allt finnas där för andra. Jag vill vara den starka, trygga personen som alla som känner mig, och inte känner mig kan komma till så lyssnar och jag hjälper dem. Jag börjar förstå. Jag kan inte hjälpa alla, vara tillgänglig för alla och absolut inte i ur och skur.

You are enough. Om jag lyssnar till min inre röst, följer min magkänsla, stannar upp för att reflektera ibland, behöver jag inte stressa omkring och tro att jag ska behöva vara mer än jag klarar. Det blir till slut för mycket och kroppen signalerar att den behöver en liten paus.

Om jag reflekterar över händelser, utan att döma andra, tar ansvar för mina handlingar och samtidigt. Vad gjorde jag? Vad sa jag? Hur togs det emot? Var jag närvarande eller var mina tankar någon annanstans? Vad kan jag göra annorlunda? Detta var något jag gjorde imorse, igår hade jag en mindre bra dag vilket bidrog med missförstånd och besvikelser och dessa löpte på under hela dagen och kvällen. Det är utmattande och jag blir ledsen och besviken när det händer och många gånger räcker det inte med enbart sömn, att tänka att imorgon är en ny dag och då tar jag nya tag. Sömn är bra och viktigt, det ger ny energi och tiden ger en lite distans. När jag vakande längtade jag till mattan, jag klev upp, rullade ut den och satte mig på den men jag hade så mycket i mitt huvud. Jag gick och hämtade papper och penna och började skriva, reflektera över gårdagen. Jag gör ofta så, ”skriver av mig”. Det som händer när jag börjar skriva är att jag ”klagar” på andra och alla fel de gjort. Därefter tittar jag på vad jag gjorde, kände, tänkte, sa och hur jag kan ha uppfattats av andra – vad bidrog jag med. Efter detta kommer frågorna, vad kan jag göra åt situationen och vad är viktigt för mig och för relationen med de inblandade? Frågorna svarar jag sällan på, jag bara ställer dem. Allt detta sker lite av automatik, jag behöver klaga på andra för att inse vad jag själv bidragit med. Många gånger för det mig att inse att det är brist på kommunikation från min sida eller mina förväntningar på mig själv och andra som ställt till det. Det handlar alltså om mig mer än om andra. Jag tror detta är viktigt, att inse och framför allt förstå att det sällan är någon annans fel än ditt när något händer. Du har alltid ett ansvar för dina handlingar, att presentera dem och få andra att förstå vad du tänker och känner.

Så vad vill jag säga med allt detta? Jo, sänk dina krav på dig själv. You are enough. Du behöver inte vara perfekt, för vad är perfekt? Alla är vi olika och därför finns inget perfekt. Du är bra precis som du är. Men du bär även ansvar för dina handlingar, det är ok att göra fel – vi är bara människor. Våga säga förlåt både till andra men även till dig själv. Stanna upp, andas och reflektera. You are enough.

Du behöver någon

Denna text är så otroligt fin att jag postar den igen.

Hittade en otroligt fin text som är tagen ur boken Strimmor av ljus. Ibland behöver vi bli påminda om att vi är skimrande, vackra, unika och alldeles fantastiska. Buren och älskad, omhändertagen och älskvärd. Läs och begrunda. hjärta

Du behöver någon (ur Strimmor av ljus av Sofia Sivertsdotter)

Du behöver någon som talar om hur vacker du är. Som ser varenda liten skiftning i dina ögon. Som står trygg och talar om att allt blir bra när det känns precis tvärtom. Någon som ser i dig vad du inte kan se själv. Som ser erfarenheten du fått pulsera i ditt blod, utan att du behöver säga eller göra någonting. Som påminner dig om att göra rätt när det är frestande att göra fel. Som får dig att känna tillit till att livet bär dig.

Du behöver någon som ser varje millimeter av din perfekta kropp, ditt fina hår, dina händer och din söta näsa. Någon som säger om och om igen att du är älskad, sagolik, magnifik, enastående, unik. Någon som klappar dig på kinden när du somnar. Någon som när du vaknar påminner dig om att i dag blir en bra dag, hur den än blir.

Du behöver någon som står stark när du faller. Någon som håller om dig när du känner dig liten och som förstår vilken gåva det finns i dig. Du behöver höra orden för att våga tro på det du redan innerst inne vet, men inte vågar lita på fullt ut.

Du kan bli denna någon för någon. Och du kan bli det för dig själv. Berätta ofta att du vågar tro på det självklara, att du är född att göra stort, leva stort, göra det hjärtat leder dig att göra. Inte ur oansvarighet, utan ansvar. Både för dig själv, dina nära och mänskligheten. Vi vill se dig lycklig, med glittrande ögon, lätta steg och tydligt syfte. Då kan du uträtta mest.

Börja nu. Sträck på ryggen. Gör det du skjutit upp. Bygg självrespekt genom att göra rätt. Ge dig tillåtelse att lysa. Gå dit hjärtat leder dig och säg nej när du behöver det. Ta tag i det som grämer, begränsar, tynger och gör dig lite mindre. Kom ihåg att du är en människa som kan förändra mänskligheten och kom ihåg att du är ”någon”.

Nutella – utan socker, inga tillsatser

Oj oj oj. In nutella heaven. Som många vet innehåller nutella mest socker och palmolja och näst intill inga hasselnötter. Jag har inte ätit nutella på många år just för att den innehåller för mycket socker för min smak. Nu, av någon anledning har jag fått cravings, drömmer om nutella. What to do? Jo, jag rör ihop min egen hemmagjorda Nutella såklart. Resultatet blev galet bra!! Smakar som Nutella fast än bättre.

Jag blandade hasselnötter och cashewnötter mest för att jag inte hade tillräckligt mycket hasselnötter i skafferiet. Jag använde honung som sötning, vilket inte gör den vegansk eller raw. För detta använd agavesirap.


1 dl hasselnötter
2 dl cachewnötter
3 msk kokosolja
2 msk honung (agavesirap men testa med 1 msk och smaka av)
3 msk kakao
1 tsk vaniljpulver
1/2 tsk salt

  1. Mixa nötterna i matberedare till en oljig massa. Detta tar flera minuter (10-15) och du måste skrapa ner från kanterna om och om och om igen. Först blir nötterna till pulver, sedan börjar de klumpa sig, sedan börjar klumparna hänga ihop, sedan börjar oljan sippra ut. Fortsätt tills klumpen blir oljig och är lite varm.
  2. Tillsätt resten av ingredienserna och mixa allt till en slät massa.

Vill du ha den mer rinnig kan du tillsätta nöt- eller linfröolja.

Håller sig i veckor i en burk med tättslutande lock och är perfekt till allt möjligt!

Kladdiga chokladmuffins med smak av lakrits

Så har jag just tagit chokladmuffins till nya höjder. Choklad och lakrits gifter sig fint tycker jag. Ursprungsreceptet är från paleo kladdkaka men ändrat lite i receptet och istället för en stor form klickar jag smeten i muffinsformar. Det tog mig ca 15 minuter från tanke till att de var klara. Så enkelt och farligt gott! Dessa är såklart glutenfria, utan mejeriprodukter, inget tillsatt socker. Är du inget större fan av lakrits går det utmärkt att utesluta det. 

10 stycken

3 ägg
7 dadlar
2 dl mandelmjöl
1 dl kokosflingor
5 msk kakao
0,5 dl kokosolja
1 msk honung
1 tsk vaniljpulver
1 tsk bakpulver
1/2 msk lakritspulver (går att utesluta)
30 g mörk choklad (valfri sort, jag använder oftast kakao wafers)
nypa havssalt

  1. Sätt ugnen på 175°.
  2. Mixa dadlar och ägg i matberedaren.
  3. Häll i mandelmjöl, kokosflingor, kakao, vaniljpulver, bakpulver, lakritspulver, salt och mixa lite till.
  4. Smält kokosoljan tillsammmans med chokladen i ett vattenbad.
  5. Häll ner kokos-chokladen i smeten tillsammans med honung och äggen. Mixa allt till en jämn smet.
  6. Lägg 10 muffinsformar på en plåt.
  7. Klicka i smeten och grädda i ugnen ca 8 min, den ska vara kletig när du tar ut den.
  8. Ställ in dem i kylskåpet minst 1 timma innan servering. (Jag brukar dock inte kunna hålla mig, men den är absolut godast om den får stå en stund i kylen).

Servera med frukt och bär eller ät dem precis som de är.

 

Kärlek och livsglädje

Detta är från ett inlägg som jag skrev för ett år sedan:

Vad är livsglädje? Jag funderar mycket på det här med kärlek. Kärlek, det är ett stort ord som innefattar mycket. I mitt liv finns det kärlek, otroligt mycket kärlek. Jag ser till att omge mig med människor som jag vill ge kärlek men även som jag får kärlek av. Vänskap det är sann kärlek för mig. Kärleken som finns i en familj, de starka familjebanden. Syskonkärlek. Jag har nästan all kärlek jag kan tänka mig. Ibland tänker jag att jag inte behöver mer kärlek, att mitt liv är proppfullt av kärlek. Men. Det är inte hela sanningen. Det finns kärlek kvar att ge till någon, som än inte visat sig. Det finns stunder när jag näst intill bestämmer mig för att sluta hoppas, sluta längtar efter en livskamrat. Att jag är nöjd med det jag har. Men. Så kommer det stunder när jag känner någon slags tomhet, att det är något som saknas. Min livs kärlek.imagesIdag lutar jag mig mot mina vänner när det blåser. Utan vännerna vet jag inte hur jag skulle klara mig. Åren går och med åren så hittar även vännerna sina livskamrater, än om vår vänskap kvarstår så förändras den. Det är inget konstigt med det, jag blir verkligen glad att höra och se mina vänner lyckliga, kära. Jag är inte bitter. Det gör mig nog bara lite ledsen att jag inte kan dela med mig av den känslan, att vara kär. Det är så länge sedan att jag idag inte kan beskriva, känna känslan. Jag längtar efter den känslan, varje dag. Jag ljuger när jag säger annat. Men. Det skulle inte vara hållbart att deppa ihop och tycka synd om mig själv för att jag varit singel i många år. Jag försöker se glädje och kärlek i det jag har i mitt liv. När jag väljer att se på allt det vackra, på de underbara människor som jag har omkring mig fylls kroppen med värme och ja, jag vet att jag är älskad.

Nu har det som sagt gått ett år och jisses så mycket som hänt i mitt liv. För var dag som går kommer jag till mer och mer insikt om vem jag är och vad jag behöver för att må bra och att vara i balans. Jag utmanas och utmanar ständigt mig själv. Det finns många, många rädslor inom mig men steg för steg tar jag mig igenom dem och varje gång överlever jag, än om det stundtals inte känns som det. Det som framför allt hänt i mitt liv sedan det där inlägget är att jag bjudit in, tagit emot kärleken. Jag har fått och får numera känna den där känslan som jag längtade efter – att vara kär. Jag har funnit min livskamrat, mannen som jag vill ha och behöver vid min sida. Han är mitt ankare. Han ser så mycket i mig som jag själv aldrig sett i mig. Han får mig att inse att jag är bra precis som jag är och han hjälper mig på vägen att bli sann mot mig själv. Jag är tacksam att han fann mig.

Jag ställer nu frågan till dig, Vad är livsgläjde för dig? Hur gör du för att kunna känna glädje och kärlek i ditt liv med det du har?

Girl power

Det är så lätt att vara hårt och kritisk mot sig själv, det är så lätt att ta åt sig av vad andra tycker och tänker. Det är så lätt att tänka att om jag bara gör så eller om jag bara ser ut på det sättet, då kommer jag bli lycklig, då kommer jag vara nöjd med mig själv. Men hördu. Du är bra precis som du är.

Idag lyssnade jag på en podcast av Yoga Girl där hon gästades av Jennifer Pastiloff. Jag blev inspirerad, samtidigt som jag blev ledsen. Jag är väl medveten om att jag många gånger är väl hård mot mig själv och att jag många gånger tänker att om jag bara…då kommer jag må bra, då kommer jag vara stolt och nöjd med mig själv osv. Men, det är ju lite tokigt att tänka så för jag är ju bra precis som jag är. Gillar det här manifestationen. Till alla tjejer där ute i landet, världen, You are enough.

I promise to not to be an asshole to myself.
I promise to love myself.
I will remember that my self-worth how much I weigh, how many followers i have or any other stupit crap. That has nothing to do with who I am.
I will empower other girls and woman.
I will be kind, fiercely kind.
I will have a sense of humor.
I will do my best not to gossip, create drama or judge others (or myself).
I will remember that just because I have had a bad day, doesn´t mean I have a bad life.
And even om the crapiest days, I will remember this:
I AM ENOUGH.

Du är bra precis som du är! Påminn dig ofta, det är viktigt. Du är viktig. Jag är viktig.