Sista äventyret i Nepal och ett varmt farväl

Vips så har 10 dagar gått, det känns som att jag nyss kom. Så mycket jag hunnit med, så mycket jag sett och så många härliga människor jag fått lära känna. Igår var jag ute på äventyr. Vi åkte till ett berg som är 2500 meter över havet. Där kan man med hjälp av cable car ta sig till ett tempel och utsikten är magnifik. Denna plats gjorde något med mig. Moder natur är bedårande vacker, så vacker att det gör ont. Bilderna gör inte verkligheten rättvis. 

Det var speciellt en top av Himalaya som fångade min uppmärksamhet, jag vet inte varför kanske för att den kändes så nära än fast den är långt bort. Den heter Ganesh Himal Range och är 7422 meter över havet. Vädret var bra enligt Dawa, så jag skymtade även Mount Evers. All dessa berg är galet höga, det är svårt att få perspektiv på det. Det var fantastiskt att vara där upp, har inte känt frisk, fräsch luft sedan jag kom hit. Även härligt med tystnaden som var där, inne i Katmandu är det aldrig tyst.

Jag är tacksam att jag vågade åka iväg på denna resa, att jag reser själv. Det ger mig tid att bara vara och reflektera. Idag fortsätter min resa, nästa stopp är Indien och Kerala. Det blir intressant och spännande att se och uppleva det landet. Imorse gjorde jag ett sista besök hos Chhahari för denna gång. Underbara ungar! Alltid när någon ska åka hem sätter de upp ett program men sång och dans samt att någon av barnen håller ett litet tal. Det var så fint. Det hela slutade med kramar, jag kommer sakna dessa härliga ungar. De har på något vis fått en plats i mitt hjärta, trots att det inte var länge sedan jag träffade dom. Kom på att jag glömt bort att fota när jag varit där, men det är nog mer ett tecken att jag varit i närvarande i stunden. Detta foto lånade jag av Chhahari.eu.

Att säga tack och hej till Dawa med familj känns också, de ha varit alldeles fantastiska och de bryr sig verkligen om en. Inte många som har så stora hjärtan och står där med öppen famn när man kommer. Direkt blir man en del av familjen. Deras barn Dundup, Mary och Galmo är också alldeles underbara. Dundup är 19 år och går på collage, det var han som hämtade mig på flygplatsen och fick mig genast att känna mig välkommen. Mary är 9 år och Galmo är 4 år. Galmo hittade Dawa i en by för snart ett år sedan. Hon låg i en korg med tunga stenar på locket så hon inte skulle kunna komma ut. Inget barn ska behöva uppleva den grymheten. De tog med henne hem och idag är hon en glad och väldigt rolig unge. Hon kanske är lite sen i utvecklingen just på grund av starten hon fick i livet men så lär hon sig både nepalesiska och engelska. Underbar unge! 

Jag kan inte påstå att jag är redo att resa vidare, skulle vilja stanna här i någon vecka till samtidigt ska det bli härligt med värmen. Jag är rätt trött på att ständigt vara kall och frysa. Men kärleken som finns här gör att jag vill stanna längre. Jag kommer troligtvis komma tillbaka snart igen, så snart det passar i livet.

Bye Nepal, see you again.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s