Lighthouse fundation

Vilket land detta är! Vyerna, alla berg som är runt om oss. Från hustaket ser man en liten liten del av Himalaya. Nepal är ett av världens fattigaste länder, kanske om man tänker pengar men oj vilken kärlek och glädje de har. Tänk om Sverige, som är ett väldigt välställt land, kunde visa varandra mer kärlek men framför allt till de vi inte känner men som behöver det. Lite mer medmänsklighet helt enkelt önskar jag mig. 

För att ta sig hit från flygplatsen till huset jag bor i, åkte vi igenom stora delar av Katmandu. Det var intressant, så många människor, mycket och galen trafik. De tutar som galningar hela tiden. Tydligen funkar det så att om man inte tutar och man krockar är det den som inte tutat som fr skulden. Husen är av tegel, de flesta har platta tak där de har vattentankar men man kan även njuta av utsikt och solen därifrån. Överallt ser man dock skadorna av jordbävningarna från förra året, ungefär var tionde hus är i ruiner och kommer troligtvis förbi så. Det finns fortfarande läger där många av de som miste sina hem bor. Det ser ut som en flyktingförläggning. 

Lite kort fakta om jordbävningarna här i Nepal. Det skedde två stora jordbävningar 2015, ett i slutet av april som mättes över 7,8 på richterskalan och det andra var i slutet av maj och uppmätte 7,2. Därefter skedde ca 300 efterskalv som uppmätte över 5 på richterskalan. Det hela resulterade i att huvudstaden Katmandu flyttade sig ca 3 meter, många många hus rasade samman. Nepaleserna vågade inte sova i sina hus, det var säkrare utomhus. Ca 9000 människor dog. Vi bor på ett ställe som heter Family Homestay Kapan Faiha. Dawa som äger och även bor på stället är en alldeles fantastik man. Rolig, snäll, väldigt hjälpsam och har levt ett liv som väldigt få skulle klarat av. Han är full av historier, både roliga men även fruktansvärda som han har upplevt. Kanske jag berättar någon vid ett annat tillfälle. Hans fru, Hiumaya, är en mästare i köket och de båda gör allt för att man ska trivas. Här serveras enbart vegetarisk mat vilket är tacksamt, att för en gång skull slippa behöva känna sig ”krånglig”. Visserligen blir det ofta pannkaka till frukost och bröd till maten men underbara Hiumaya lagar något som även passar min mage. 

I lördags besökte vi barnhemmet och träffade alla barnen för första gången. De hade en liten välkomstkonsert för oss, sedan dansade vi tillsammans, lekte och spelade spel. Igårmorse hade jag och en kille som också är med i vårt ”team” yoga tillsammans med barnen innan de går till skolan. Tydligen så älskar de yoga, det ska bli intressant. Jag har ju börjat komma i tanken på att jag kanske ska bli yogalärare, så varför inte smygträna lite.

Vi åkte även till ett ställe som heter Light House Fundation och är ett hem för flickor som utsatts för sexslaveri. Organisationen startade för ca 7 år sedan och har idag ett tjogotal hem runtom i Nepal med sammanlagt ca 700 flickor. Det var fantastiskt men även hjärtskärande att höra deras berättelser. Det är svårt att ta in och förstå deras liv innan Light House fann dom. Jag kan inte förstå hur föräldrar säljer sina flickor till sexslaveri för att familjen ska ha råd och köpa mat. En del flickor blir slavar i mycket tidig ålder, redan i 10-11 års ålder. Med otur lyckas de inte ta sig ur det utan dör i tidig ålder. Blir de gravida måste de genomgå graviditeten, när barnet är fött tas det ifrån dom. En del flickor lämnar sitt barn i skogen.

En av flickorna på Lighthouse Foundation


När vi kom till The Light House blev vi väl mottagna och även där hade de arrangerat ett uppträdande. Grundaren berättade om organisationen och sedan fick vi en rundvandring. Min guide (som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på) går i skolan, om två månader börjar hon collage. Alla flickorna går i skolan, har drömmar och mål och de äldsta flickorna har redan börjat collage. De drömmer om att bli läkare, advokater, journalister mm. Det som var fantastiskt med dessa flickor var att de visade sådan glädje och vänlighet. Vi dansade alla tillsammans, tydligen så dansar man mycket i detta land, vilket är underbart. Dans gör människor glada och glädjen som lös i flickornas ögon gick inte att missta. 

Det är många intryck att ta in och smälta. Jag är helt slut redan vid kl 20 men så kliver jag upp i gryningen för att ta del av soluppgången. För någon morgon sedan gick vi till ett tempel dit människor vallfärdar för att sedan gå 108 varv runt. Det var väldigt mycket folk, en del lunkade på i lugn takt medan andra gick snabbt. Vi kikade även in i ett bönetempel, så vackert! Unga som gamla satt där inne i sina röda munk- och nunnedräkter och bad. Än om jag inte förstod så är det något fin över det hela och jag respekterar verkligen deras tro 

To be continued.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s