Den där pms:en

När jag sätter mig för att skriva ett inlägg vet jag sällan vad eller hur texten kommer att bli. Jag har bara en känsla av att jag måste, vill skriva av mig. Därför blir inläggen mer eller mindre personliga. Detta inlägg kommer var av ett mer personligt.

Idag är en sådan där dag när jag känner en massa. När tankarna springer omkring snabbare än vad jag kan hantera. Jag hinner inte riktigt fånga eller släppa någon tanke, allt är bara kaos. Jag känner en massa utan att kunna sätta ord på vad det är jag känner. Jag blir matt, vill inte göra någonting, helst bara dra täcket över huvudet och vänta på att stormen ska lägga sig. Oftast hinner jag i land innan det blåser upp till orkan men ibland går det så fort att jag inte hinner att reagera. Nu är det orkan.

När livet känns rätt meningslöst, när jag tappar riktning och en sinnesförvirring uppstår. Det gör mig energilös och galet trött. Jag vet varför inget känns meningsfullt just nu. Det kallas hormoner. Det kallas PMS. Det är nästan så att jag tycker lite synd om mig själv samtidigt blir jag upprörd och arg. Det är inte varje månad jag hamnar i super PMS, det var länge sen sist. Oavsett är det jobbigt var gång det sker. Nu längtar jag efter mensen så att hormonruset lugnar sig. Det som händer inom mig är att jag får panik. Jag ifrågasätter allt jag gör, varför är jag där jag är, varför känner jag som jag gör osv. Jag är en problemlösare och söker vägar för att göra livet lättare. Ofta, i detta ”tillstånd” hamnar jag i att jag vill åka iväg, bort från det som är. Släppa att krav, måste och förpliktelser. Just nu drömmer jag om att åka till ett varmt land, så som Indien eller Bali och ägnar dagarna till att hela mig själv. Jag tror att jag kommer uppfylla denna dröm, jag behöver något att längta till, att se fram emot.IMG_1206

Än en gång ifrågasätter jag varför jag lever själv, så dålig och ful är jag väl ändå inte?! Jag ser ju mig som en person med fötterna på jorden, kärleksfull, rolig och omtänksam. Men ändå lever jag själv. När jag väl blir intresserad av någon så är den inte intresserad av att lära känna mig på djupet. Jag är bara intressant till en början. Jag tycker att kärlek är super läskigt, jag är livrädd. När någon väl vågar visa sitt intresse för mig, springer jag. Efter sex år som singel är jag väl rotad i att vara själv, jag vet vad jag mår bra av, jag har mina rutiner och mitt hem precis på så sätt som jag vill ha det. Behöver aldrig kompromissa eller visa hänsyn till någon. Jag lever mitt liv. Det är svårt, otroligt svårt att släppa in någon, att dela med mig av mitt innersta, att våga visa hela Susanne. Jag kan inte. Jag vet inte hur man gör. Jag intalar mig att jag är stark ensam. Men det är inte sant, ensam är inte stark. Det kommer stunder när jag mer än allt önskar att jag hade någon jag kunde luta mig mot, någon som håller om mig, som berättar att det inte är någon fara, att allt kommer bli bra. Att det är ok att jag är svag ibland, att jag vacklar och faller ibland, att det inte spelar någon roll vad jag gör. Att personen älskar mig oavsett och står vid min sida, håller mig i handen, pussar mig ömt på pannan. Stundtals längtar jag att få känna den känslan. Den typen av trygghet. Men just nu tror jag inte på att jag kommer få uppleva den. Jag tror att jag kommer att vara själv, leva själv. Kanske jag träffar någon en stund men avslutar relationen innan det blir för ”allvarligt” eller så springer han iväg innan jag hinner agera. Det är så det varit senaste åren och det är det enda jag vet. Många säger till mig ”kärleken dyker upp när du minst anar det”. För mig är det bullshit. Jag ser mig som för trasig, att det inte kan finnas någon som står ut med mina krascher och humörssvängningar. Jag står ju knappt ut med dom själv, så hur kan någon annan göra det?

Älskade hormoner, ni gör det väl utmanade för mig ibland men jag klarar det. Jag är ju kapten i min båt. Everything is going to be alright. Kärlek.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s