Fullt upp

Det är lite frustrerande att dygnet bara har 24h. Jag längtar efter att få sätta mig och skiva här på bloggen men dagarna, kvällarna och nätterna springer fram. På lördag gifter sig lillasyster, vi har planerat i nästa ett år och snart, snart är det upp till bevis. Lokalen har pyntats, festprogrammen ihopknåpade, allt pyssel med bordsplacering, schema för kvällen, talet slipas på och så vidare. Jag är toastmadame, jag älskar sådant. Att planera, styra och genomföra stora fester. Just denna fest är såklart något alldeles extra men känner mig lugn. Vi har koll på läget, hoppas jag. 

Min semester är slut så jobbar även för fullt, vilket gjort att jag inte prioriterat tid vid datorn när jag väl kommer hem. Då tycker jag det är viktigare att varav ner, tillbringa tid på mattan, reflektera och bara vara i andetaget. Jag tror det är det som gör att jag håller ihop, inte kraschar. Jag tänkte på det idag, knasigt att jag känner mig så glad och lycklig. Det kanske låter lite tokigt men jag är van att alltid har något som tynger mig, drar ner lyckokänslorna. Tror jag hittat knepet samt att jag lärt känna mig och kroppens signaler bättre. 2016 har hittills varit en bra, än om omtöcknade år. Jag har lärt mig så mycket om andra men än mer om mig själv. Livet är bra nog härligt! Och det bästa samtidigt som kanske det svåraste, det blir vad du gör det till. 

Jag skriver nu mest för att visa att jag fortfarande är vid liv, att jag längtar att låta fingrarna sväva över tangenterna. Det kommer, jag lovar. Jag har förresten flyttat till eget boende och lovar även att det kommer kommer mer recept framöver. Matlagning är inte något som stått högt upp på min do-things-that-i-love-lista detta år men nu börjar det klia lite i experimentera-i-köket-nerven. 

Njut natten. Njut dagen. Njut livet. Kärlek.

Annonser

Pulled jackfruit

Den veganska varianten av pulled pork. Jag bara älskar den! Vill man göra den från grunden med egengjord bbq-sås är det ju super men det går även bra att köpa färdig bbq-sås. Så gjorde jag denna gång. Jackfruit kan vara lite svårt att få tag på (i alla fall i mindre städer), jag hittade dom på Good store i Stockholm.

Vad är jackfruit? Jackfruit är en frukt som växer på träd i sydostasiatiska länder. Den ingår i familjen Mullbärssväxter.  Den färska frukten är en stor och rund skenfrukt som kan väga upp till 50 kilo, som växer på ett träd som kan bli upp till 20 meter högt. Fruktens kött består av långa trådiga fiber, mycket likt det resultat en får i den ursprungliga köttversionen. Det finns två versioner av frukten att köpa i de flesta asiatiska butiker, dels en söt version med mogen jackfruit och dels en version med omogen jackfruit. Det är den sistnämnda som används för att göra denna veganiserad version av ”Pulled Pork”.

Receptet är inget jag mixat ihop utan jag har fått det av en vän.


2 burkar omogen Jackfruit i saltlake á 565g
1 flaska god öl á 33 cl (gärna ale)
1 tsk grillkrydda
1-2 tsk rökt paprikapulver
1 dl vatten
½ tärning grönsaksbuljong
4 dl bbq sås
Salt och svartpeppar
Olja till stekning

  1. Häll av och skölj bort lagen från jackfruiten.
  2. Stek den på medelhög värme i en gryta eller stekpanna med höga kanter tillsammans med kryddorna, salt och peppar och oljan i några minuter så vätskan avdunstar och den får lite färg.
  3. Slå därefter över ölen, vattnet och buljongen och koka i ca 45 minuter under lock på medelvärme.
  4. Sätt på ugnen på 200 grader på grillfunktion.
  5. När jackfruiten har kokat klart så häll av buljongen och lägg jackfruiten i en ungsfast form.
  6. Täck med rikligt med bbqsås och rör om (spara ca 1/3).
  7. Grilla i ca 20 minuter.
  8. Ta därefter ut formen och mosa/dra isär jackfruiten med en gaffel så att den trådar sig och får rätt look.
  9. Smaka av med salt och peppar och blanda med mer bbq sås.
  10. Grilla därefter i 5-10 minuter till så den får lite mer färg och konsistens.

Servera med grönsaker, picklad rödlök, guacamole, mangosalsa, nachos och gärna tortillabröd. Mums!!

Jag älskar livet

Jag älskar livet – dagens affirmation

Livet. Det går upp och det går ner. I svåra, tunga stunder kan det vara svårt att känna sig glad och tacksam, att älska livet. Men. Jag upplever att när jag väl tagit mig upp ur svackan så förstår jag varför jag hamnade i den. Jag tror att inget kommer till mig som jag inte kommer att klara av.IMG_0529.PNG

Livet kommer ständigt med utmaningar, de är olika för oss alla. Vissa utmaningar klarar vi med enkelhet medan andra kräver både mer tålamod och mod. Jag tror att det är de svårare stunderna som gör oss starkare. Att älska livet kräver träning. Det är så lätt att se det negativa och jobbiga men om vi istället övar oss på att söka det fina, positiva i alla situationer, kan vi komma att gilla vår tillvaro lite mer för var dag.

Jag älskar livet just för att det är som det är. Jag gillar på något vis spänningen med att inte veta vad som kommer att hända senare idag, imorgon, nästa vecka, nästa månad, nästa år. Vi kan inte styra över livet. Vi kan påverka delar av det men mycket bara sker vare sig vi vill eller inte. Dock är det vårt val hur vi väljer att hantera situationerna.

Denna onsdag, tillåt dig att se och uppskatta det lilla. Tacka dig själv för att du tog dig upp ur sängen, ät en god frukost. Le mot någon du inte känner. Titta på din omgivning, sök med blicken efter något som får dig att le, något som gör dig varm inombords. Våga vara här och nu. Säg till dig själv, jag älskar livet. Säg det varje dag, flera gånger om dagen. Du vet väl att om du säger något tillräckligt många gånger uppfattar hjärnan att det är så och den skapar känslan av det du säger till den. Så. Jag älskar livet. 

 

Allt är väl i mitt liv

Har du någon gång funderar på varför saker och ting händer och sker i ditt liv? Eller lever du för stunden, accepterar vad som än händer och försöker göra det bästa av situationen? 

 Jag tror att om du säger till dig själv att allt är bra i mitt liv, kommer även känslan bli så. Du vet väl att det blir vad du tänker. Visst, det kan vara svårt att tänka att allt är bra, när du känner dig låg och nere. När du inte är i ditt mest positiva sinnestillstånd, försök då att söka efter någon liten ljuspunkt. Litet som stort, det spelar mindre roll. Det kan vara något så litet som att du tog dig upp ur sängen imorse, någon vän som gör något för dig eller kanske bara finns där. Vad är du tacksam för? Genom att söka efter dessa ljuspunkter i livet kommer du så småningom upptäcka att du har rätt många, kanske rent ut sagt kunna känna att allt är bra i livet. Testa, vad är det värsta som kan hända?

Att lyssna på kroppen

När det inte blir som planerat, det är ofta det blir så för mig. Som nu, jag har varit på Öland och planen var att vara där hela veckan. Men. Kroppen höll inte, den började ropa redan innan jag åkte. Jag lyssnade inte, längtan att träffa vännerna var prio ett. Jag hann med en danskväll, dagen efter vaknade jag med nackspärr. Yogade, försökte andas bort stelheten, var ofantligt trött osv. Det kom en till danskväll, då bestämde jag mig för att det blir den sista av årets dansvecka. Jag behöver åka hem för att laga kropp och själ. Nu är jag otroligt stolt över mig själv, att jag, än om det tog en stund, lyssnade på kroppen. Jag stannade till i Stockholm, besökte Nirvana och underbara Leif. Den mannen gör magi med min kropp.

Senaste tiden har hjärnan varit stressad, mycket som händer i livet, både privat och på jobbet. Jag trodde att jag var i någorlunda balans än om jag kände av signaler som sa att jag borde släppa vissa saker. Jag är just nu inte så bra på att ha många bollar i luften, jag vill men energin tar slut snabbare än jag vill erkänna. Det är eftereffekterna av utmattningen för drygt två år sedan. Sådant tar tid, mycket mer tid än jag kunnat ana. När jag promenerade till Nirvana idag kom jag på mig själv att jag inte kunde sträcka på mig, jag kunde inte dra bak skulderbladen. Det ömmade i höfterna och ett tryck över bröstet fanns. Nu, efter en timme med Leif är jag mest trött, jätte trött. Ett lugn har sköljts över mig. 

Jag kom i kontakt med Leif för ca fem år sedan, han har gjort underverk med min kraschade kropp. Han är helt enkelt fantastisk. Jag rekommendera varmt alla som har ont i kroppen eller känner sig i obalans på något sätt att besöka honom. För den delen, än om du inte har ont, besök honom ändå. En mycket spännande man med mycket erfarenhet. 

Tack Leif för att du finns och fixar min kropp när jag glömmer att ta hand om den. 

Det här med hälsa inifrån och ut är ett never ever ending-jobb. Allt är föränderligt, det innebär att du har möjlighet att påverka hur du vill må, vad du gör. Kroppen pratar ständigt med dig, det kluriga är att lyssna och förstå den. Det tar tid och vi alla gör misstag. Det är ok. Att lära av sin misstag är det bästa du kan göra. Ibland kan misstaget behövas göras fler än en gång innan du förstår vad kroppen säger. Hur som. Ge inte upp! Kämpa för det du vill ha, för ditt mående, för att skapa det liv du vill ha. Du är värd det bästa.

Jag är kär!

Livet går upp och ner, så är det och så kommer det alltid vara. Det behöver vara tungt och motigt ibland för att man ska kunna uppskatta när det går lättare och livet leker. 

Just nu befinner jag mig i Stockholm, mitt älskade andra hem. Ibland saknar jag denna stad så att det gör ont i hjärtat, ett år sedan jag flyttade upp till norr. Samtidigt ångrar jag det inte för en sekund, jag mår bra av att vara i Norrland. Jag gillar kontrasterna mellan lugnet i småstaden och pulsen i storstaden. Hur som så får denna stad det alltid att bubbla inom mig, ibland kommer till och med elefanterna och stampar i min mage.

Jag är evigt tacksam att jag en gång för många år sedan valde att släppa trygghet, att jag vågade chansa och flyttade. Ett av de bästa beslut jag någonsin fattat. Så galet mycket jag lärt mig om mig själv under dessa år och så många härliga människor jag lärt känna. Jag liksom bubblar, jag är kär! Kär i livet. I mitt liv. Det blir verkligen vad man gör det till. Det finns inga quickfix här i livet, det gäller att ha tålamod, tillit och tro på att allt löser sig till det bästa. Så tänker jag. Jag har visserligen sökt efter verktyg för att bygga upp mitt tålamod och min tillit både till livet och till mig själv. Jag tror jag börjat finna det nu. 2016 har hittills varit väldigt utmanade men jag har tagit det med ro, tänkt att det kommer ordna sig. Jag har valt att fokusera på att bara vara, här och nu. Meningslös oro som tidigare var mitt mellannamn har jag börjat få kontroll på, en otroligt skön känsla. Mitt recept till balans heter andas. För tre månader sedan hoppade jag på meditationskursen med Ulrica Norberg och Yogobe. Sedan dess har jag kämpat på varje dag med den, än om jag inte gjort kursen varje dag, har jag sett till att sätta mig ner i stillhet en liten stund varje dag. Det gör något med både kropp och själ när man vågar stanna upp och bara vara. Jag upplever att jag numera hanterar både stress och plötsliga händelser bättre, jag kraschar inte längre. Jag har fått ett nytt beroende, men denna gång är det något som inte skadar mig, det är något som är hälsosamt och gör mig gott. Yoga och meditation är världens bästa medicin. Som jag önskar att alla människor som mår dåligt, både psykiskt och fysiskt som går till läkaren för att få hjälp, jag önskar då att läkaren kunde skriva ut recept till en yogastudio eller varför inte erbjuda ett konto hos Yogobe. Jag tror starkt att vårt samhälle skulle må mycket bättre av att regelbundet, någon gång varje dag, stanna upp, lägga sig på golvet och låta kropp och hjärna bara få vara en stund.

Tillbaka till varför jag är kär. Jag är bara så tacksam för allt, för allt som händer i mitt liv. Jag pratade med en nyvunnen vän idag, det blev ett kort samtal men det gav mig otroligt mycket. Efter en kort stund berättar han att blir alldeles varm i hjärtat när han hör min röst, att jag ger honom energi och att jag har en speciell plats i hans hjärta. Därefter säger han, tack för att jag träffat dig. Det gjorde mig väldigt glad, alldeles varm inombords. Det fick mig att inse att man inte behöver höras eller ses jämt och ständigt, än fast man nyligen lärt känna varandra. Vissa människor lämnar helt enkelt avtryck och när det visar sig vara ömsesidigt skapas ett band, ett vänskapsband som är bland det finaste i livet. Jag är alltså inte kär i honom, jag är kär i mitt liv. Jag är så stolt över mig själv, jag klarar allt jag förtar mig och det blir vad man gör det till. Jag har bara bestämt att lita på att livet ger mig de utmaningar jag behöver för att bli starkare i mig själv, jag har på riktigt börjat förstå hur värdefull och bra jag är. Att jag duger precis som jag är. Det är en otroligt skön känsla.

Jag är tacksam för all kärlek som finns i mitt liv, för alla fina människor jag ständigt kommer i kontakt med. Just nu sörjer jag något, jag saknar eller längtar inte efter tvåsamhet. Jag trivs med mitt liv. Jag jagar inte längre, vilket jag gjort i hela mitt liv. Jag tillåter mig att vara precis där jag är och vara i det jag känner just nu, än hur det är. Jag litar på livet och är det meningen att jag ska leva själv, utan barn, ja då är det så och det är ok. Men vad vet vi om framtiden, kanske mannen en vacker dag visar sig och jag faller pladask. Kanske, kanske inte. Det visar sig, till dess tar jag dagen som den kommer och njuter till fullo av hur vackert livet är.

Idag, om någon timme är det dags att sätta mig i bilen tillsammans med dansvänner som jag inte träffat på ett år. Den årliga trippen till Öland och dans står på agendan varje dag i en veckas tid. Det ska bli underbart att träffa alla fina människor, det är kärlek. Och jag är lycklig.

Vad gör du för att ta hand om dig själv? Stannar du upp i denna hektiska vardag som vi lever i? Kommer du ihåg att andas? Lyssnar du på dig själv och din kropp? Hur gör du för att ge dig själv kärlek?