Hallå, vart är du?

Kärlek. Det finns så mycket kärlek i världen men så finns det även orättvisor och hat. Jag blir rädd och tycker att det är fruktansvärt allt som händer på vår jord just nu.

Jag kan göra något, men jag kan inte skapa fred på jorden. Tänk om vi alla bara slöt samman och visade kärlek till varandra.

imageIbland kan jag känna mej egoistisk, jag blir lite bitter. Det handlar om mitt liv, som till största delen är alldeles fantastiskt. Jag har en underbar familj, fina vänner, tak över huvudet, kan äta mej mätt flera gånger varje dag, har en stark och frisk kropp, jag brinner för utveckling, jag pluggar osv. Men det är en liten pusselbit jag saknar eller snarare längtar att finna. Min livs kärlek. Med tanke på all orättvisa i världen så är det som en fis i rymden. Men jag längtar, än om jag har det väldigt bra och trivs med mitt liv precis som det är. Jag tycker att jag är en alldeles fantastisk människa med många bra, fina sidor, har ett yttre som jag är nöjd med. Trots detta så får jag inte riktigt till det. Jag söker inte jätte aktivt (hur man nu gör det), visst händer det att min väg korsas någon annans men alltid är det något som gör att det inte funkar. Varför är det så?  Jag vill att det ska finnas passion, tycker att det är en viktig del i ett förhållande. Nu frågar jag mej, som så många gånger förr, är jag för kräsen? Hur kommer det sej att det inte bara är lätt? Det sägs ju att det ska vara lätt när det är rätt och då blir det kärlek.

Är jag för kräsen när jag säger att jag vill att min man ska se bra ut – för mej är utseendet av betydelse. Insidan spelar såklart stor roll, det handlar om helheten. En människa kan inte va attraktiv om det inte finns en attraktiv insida. Jag behöver någon som lyssnar och förstår mej, diskuterar med mej, kan ta ner mej på jorden när jag svävar iväg allt för mycket, jag vill ha någon som tror på mej, stöttar mej, håller om mej, pussar mej på pannan och säger att jag klarar mer än jag tror. Och jag tror på hans ord för att jag vet att han tror på mej. Jag vill se upp till honom på samma sätt som han ser upp till mej. Jag vill att vi ska ha någorlunda liknade syn på kost och hälsa, att det är viktigt att vårda sin kropp och själ. Är jag för kräsen när jag vill ha allt det där? Jag är snart 32 år och jag längtar efter att ha någon att krypa ner hos om kvällen, någon att hålla i handen när det stormar utanför. Någon att skratta och gråta med. Någon som är genuint intresserad av att lära känna mej och som ser mina brister som något charmigt. Någon som vill vandra längs livets krokiga väg hand i hand tillsammans med mej, genom eld och vatten, i vått och torrt. Ja, jag undrar när mannen som kommer göra mej knäsvag ska korsa min väg. Jag är så nyfiken och jag längtar.

Trots att denna lilla pusselbit inte är funnen så har jag ett bra liv. Jag tror att en dag kommer jag hitta sista pusselbiten. Till dess njuter jag av allt fint jag har runt omkring mej. Jag är tacksam för alla människor jag har i mitt liv. Tacksam för att jag väljer att leva här och nu och njuta av varje dag istället för att tycka synd om mej själv. För det är ju så att var sak har sin tid.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s