Reflektion av november

Novembers sista dag. Årets mest gråa månad har snart passerat. Det har pratats en massa om höstdepressioner och väldigt många känner sej trötta och energilösa. Om några veckor vänder det, då blir det ljusare och ljusare för var dag. Innan vi springer in i nästa månad med allt vad det kan innebära, vill jag uppmana att reflektera över de senaste veckorna.

Har du fokuserat på framgång? Hur kändes det, och har du lärt dej något om dej själv? Detta tema har passat mej som handen i handsken, framgång. Det har hänt mycket och det är mycket på gång. Bland annat gick jag igenom mina mål som jag satte upp i början av året, hur såg dom ut och har jag, är jag påväg att uppnå dom? Jag gillar ju att vara målmedveten, att jobba mot uppsatta mål, så i början av året satte jag mej ner och funderade på vad jag ville med 2015. Utan att jag egentligen tänkt på det så har jag redan uppnått dom. Det fanns ett mål som jag inte riktigt genomfört, att starta ett företag. Jag funderade en stund. Jag är ju påväg, i tanken. Men det tycker jag inte räknas som att målet är uppnått, så vad gör jag åt det? Jo, jag lämnar såklart in en ansökan om att starta eget. I veckan har jag varit på resande fot men jag gissar och hoppas att när jag kommer hem idag, ligger ett brev och väntar på mej. Att jag fått min ansökan godkänd. Om så är fallet så kan jag titulera mej som egenföretagare. Visserligen bara ett registrerat företag men det är en början och jag ser väldigt ljust på framtiden. Jag har planer och jag lovar att jag kommer att dela med mej av dom så snart jag kan. Åter till frågan, vad har jag lärt mej om mej själv denna månad. Förutom att jag är mer målmedveten än vad jag tror har jag även lärt mej att ärlighet vara längst. Det är visserligen inget nytt men att våga ta steget och ”blotta” sej själv, att våga uttrycka vad en tänker och känner det är något jag tycker är läskigt. Men. Fuck my fears. Var på en föreläsning, workshop förra veckan. Johannes Hansen är ett nytt namn för mej men jag gillar verkligen hur han tänker. Han menar att vi är rädda för det mesta och provocerar vi inte rädisan kommer det heller aldrig att hända något, du kommer inte att utvecklas. Så ut ur din trygga box, utmana dina rädslor och du kommer upptäcka nya spännande saker. Mitt ”nya” tänk är alltså att det jag känner är jobbigt, är rädd för gör jag. Jag gillar även babysteps, att ta små steg i en riktning som känns bra och är medveten.

Vad var det bästa som hände i november? Jag kommer nog aldrig förvånas över hur många människor jag har i mitt liv och att just dom väljer att vara här just för att dom tycker om just mej, precis som jag är. Gång på gång slår det mej hur tacksam jag är över mitt liv, för allt jag har, allt jag skapat. Det är ingen som gjort det till mej utan det är jag som ständigt skapar underverk i mitt liv, jag som skapar relationer. Jag ger och jag får. Svårare än så är det egentligen inte.

Vilka förväntningar har du på december? Årets sista månad är min favoritmånad, än om jag tycker hela året har sin charm men det är något magiskt med just december. Alla ljus, stjärnor i fönstren, klädda granar och förhoppningsvis vitt guld som faller från himlen. Ja, jag älskar julen. Själva julafton är jag inte så mycket för, tycker att den har blivit lite snedvriden. Att det inte längre handlar om gemenskapen, att umgås med nära och kära utan att det blivit en dag som handlar om pengar. Det gillar jag inte. Mina förväntningar på december är att jag kommer ta steg, utmana mej själv än mer för att nå mina mål, inom flera områden.

Annonser

Släppa taget

Hur gör du när du behöver en spark i baken? När du tvekar på dig själv, hur gör du för att vända på tanken och tro på dig själv?

Jag är förälskad! Mannen som har väckt dessa känslor heter Danny Saucedo. Hans nya album bör höjas till skyarna. Det finns några låtar som träffar mig rakt in i hjärtat, bland annat Släppa taget. Den texten, wow. Klockrent och precis vad jag och garanterat många andra behöver höra och ta till sig. In och lyssna på den, det är ett måste.

 

Läs och begrunda denna text.

Våga släppa taget, allting ordnar sig tillslut.
Måste leva, måste våga, våga släppa taget. Leva för dagen. Våga ta mig ur min bur.
Måste leva, måste våga, våga släppa taget.

Står här vid världens slut, redo för att kasta mig ut. Jag har gjorde mina val. Det finns ingen möjlighet att vända tillbaka. Allt som är gjort är gjort. Allt som är sagt är sagt. Och jag vet vart jag ska, måste bara samla mod och tro på det.

Våga släppa taget, allting ordnar sig tillslut.
Måste leva, måste våga, våga släppa taget. Leva för dagen. Våga ta mig ur min bur.
Måste leva, måste våga, våga släppa taget.

Om man bara förstått förut, dimissionerna tar aldrig slut. Det finns mer än vi ser, om vi bara visste att vi är en och samma. Horisonten glöder nu, och natten lider mot sitt slut. Jag är här, jag är nu och jag tänker leva livet fullt ut.

Våga släppa taget, allting ordnar sig tillslut.
Måste leva, måste våga, våga släppa taget. Leva för dagen. Våga ta mig ur min bur.
Måste leva, måste våga, våga släppa taget.

Frågor på det? Rakt in i hjärtat helt enkelt. Tack Danny för dessa ord.

Hemlagad snabbmat

Idag var jag helt uppsluppen i studierna, hjärnan börjar kännas seg och kroppen trött. Jag tittade på klockan, lunchtid visade den. Behövde mat NU! Så med de vanliga kriterierna, snabbt, lättlagat och med få ingredienser slängde jag ihop morotsbiffar med lite sting i (en av mina favoritbiffar), nudlar (glas och risnudlar är glutenfria) och till detta min alldeles egna sweet chilisås – självklart utan socker och tillsatser. Salladen är definitivt inget att skryta med, men less is more. Mat ska vara gott, nyttigt och enkelt att tillaga tycker jag.

(Inte den vackraste bild jag tagit, så luras inte av den. Detta är verkligen super gott!)

Morotsbiffar (1 portion, 3 biffar)

2 medelstora morötter
1 ägg
hackad chili efter smak/ torkad chili
salt
peppar

  1. Skala och finriv morötterna
  2. Bland i ägg och kryddor
  3. Stek i kokosolja, ca 3 min på varje sida

Vill du, precis som jag, undvika socker, testa att göra egen sweet chilisås. Pinsamt enkelt är det. I vattnet till nudlarna tillsatte jag lite gurkmeja för att få lite mer färg på dom. Gurkmeja ger ifrån sej färg men ingen smak, hur bra som helst tycker jag.

Har du mer i kylskåpet än vad jag hade idag, rekommenderas att göra en god, färgrik sallad till.

Mums!

Hallå, vart är du?

Kärlek. Det finns så mycket kärlek i världen men så finns det även orättvisor och hat. Jag blir rädd och tycker att det är fruktansvärt allt som händer på vår jord just nu.

Jag kan göra något, men jag kan inte skapa fred på jorden. Tänk om vi alla bara slöt samman och visade kärlek till varandra.

imageIbland kan jag känna mej egoistisk, jag blir lite bitter. Det handlar om mitt liv, som till största delen är alldeles fantastiskt. Jag har en underbar familj, fina vänner, tak över huvudet, kan äta mej mätt flera gånger varje dag, har en stark och frisk kropp, jag brinner för utveckling, jag pluggar osv. Men det är en liten pusselbit jag saknar eller snarare längtar att finna. Min livs kärlek. Med tanke på all orättvisa i världen så är det som en fis i rymden. Men jag längtar, än om jag har det väldigt bra och trivs med mitt liv precis som det är. Jag tycker att jag är en alldeles fantastisk människa med många bra, fina sidor, har ett yttre som jag är nöjd med. Trots detta så får jag inte riktigt till det. Jag söker inte jätte aktivt (hur man nu gör det), visst händer det att min väg korsas någon annans men alltid är det något som gör att det inte funkar. Varför är det så?  Jag vill att det ska finnas passion, tycker att det är en viktig del i ett förhållande. Nu frågar jag mej, som så många gånger förr, är jag för kräsen? Hur kommer det sej att det inte bara är lätt? Det sägs ju att det ska vara lätt när det är rätt och då blir det kärlek.

Är jag för kräsen när jag säger att jag vill att min man ska se bra ut – för mej är utseendet av betydelse. Insidan spelar såklart stor roll, det handlar om helheten. En människa kan inte va attraktiv om det inte finns en attraktiv insida. Jag behöver någon som lyssnar och förstår mej, diskuterar med mej, kan ta ner mej på jorden när jag svävar iväg allt för mycket, jag vill ha någon som tror på mej, stöttar mej, håller om mej, pussar mej på pannan och säger att jag klarar mer än jag tror. Och jag tror på hans ord för att jag vet att han tror på mej. Jag vill se upp till honom på samma sätt som han ser upp till mej. Jag vill att vi ska ha någorlunda liknade syn på kost och hälsa, att det är viktigt att vårda sin kropp och själ. Är jag för kräsen när jag vill ha allt det där? Jag är snart 32 år och jag längtar efter att ha någon att krypa ner hos om kvällen, någon att hålla i handen när det stormar utanför. Någon att skratta och gråta med. Någon som är genuint intresserad av att lära känna mej och som ser mina brister som något charmigt. Någon som vill vandra längs livets krokiga väg hand i hand tillsammans med mej, genom eld och vatten, i vått och torrt. Ja, jag undrar när mannen som kommer göra mej knäsvag ska korsa min väg. Jag är så nyfiken och jag längtar.

Trots att denna lilla pusselbit inte är funnen så har jag ett bra liv. Jag tror att en dag kommer jag hitta sista pusselbiten. Till dess njuter jag av allt fint jag har runt omkring mej. Jag är tacksam för alla människor jag har i mitt liv. Tacksam för att jag väljer att leva här och nu och njuta av varje dag istället för att tycka synd om mej själv. För det är ju så att var sak har sin tid.

Bönröra till tacos

Fredag och såklart är det tacos på middagsmenyn. Jag älskar tacos! Det bästa är med denna rätt är att den passar alla smaker. Jag har denna bönröra istället för köttfärs. Den är enkel att göra och smakar fantastiskt. Till denna göra jag min egna ”falska” guacamole med avokado, citron och salt. Till detta serverar jag en sallad och eftersom jag älskar fetaost, så smular jag även i lite sådant. Mums!

48615_49592

1 burk svarta bönor
1 liten gul lök
1 klyfta vitlök
1/2 röd chili
1 dl vatten
salt

  1. Finhacka och bryn lök och vitlök
  2. Spola av bönorna i kallt vatten och låt rinna av. Tillsätt chilifrukt och bönor i pannan, häll på vattnet och låt sjuda i 5 minuter
  3. Mosa med en gaffel eller mixa ”bönsåsen” grovt med mixerstav
  4. Smaka av med salt

Utmaning löpning

Jag har aldrig varit den som gillar att springa på löpband, inte heller den som har löpning som regelbunden träning. Men så fick jag syn på ett upplägg som underbara Karin Rahm la upp i sin blogg här om dagen som jag blev nyfiken på. Det är inte särskilt krångligt, tar inte lång tid och det är babysteps. 3 gånger i veckan är alldeles lagom mycket träning för min del. 8 veckor kvar till årsskiftet, nu kör vi! Min plan är att köra dessa pass på löpbandet, av den enkla anledningen att jag inte gillar att springa ut när det är kallt. Glöm dock inte upp- och nedvarvning före och efter passen.

Passen är som sagt rätt korta vilket gör att jag även kommer lägga till lite styrka efter varje pass. Jag tänker:

Måndagar – rygg
Onsdagar – bröst och mage
Fredagar – ben

Jag väljer att fokusera på de stora muskelgrupperna i första hand, då jag tycker att de är viktigast att underhålla för en stark och hållbar kropp. De mindre muskelgrupperna får ju sin del även när man tränar de stora. Har jag ork och energi kvar, lägger jag till någon övning för armar eller axlar. Men som sagt, fokus på de stora grupperna de kommande veckorna.

 

Veckans funderare

Jag älskar att säga upp mål, kortsiktiga och långsiktiga. Samtidigt som detta vill jag vara här och nu, att njuta av just denna stund, varje stund. Det kan vara svårt att inte sväva iväg och drömma sej bort, det händer hela tiden och det är ok.  

 Veckans funderare: När tappar du känslan för tid och rum och blir fullkomligt uppslukad av det du gör – med andra ord, var finns din passion? Klura på detta, skriv gärna ner och du är mer än välkommen att dela med dej dina tankar till mej.