Kärlek

Kärlek. Det är något vi alla vill ha och behöver för att överleva. För att må bra. Men. Kärlek kan göra ont. Och. Kärlek kan vara alldeles underbart. Sofie skriver i sin blogg om olika typer av förhållanden. Jag tycker att det är slående. Hon menar att det finns tre olika typer av förhållanden vi kan vara i. Det ena är zombieförhållandet, där har hela relationen stagnerat och man är kvar i förhållandet på grund av rädsla för vad som kan finnas bortom det man är i just nu. Det andra kallar hon för horeriförhållandet, som i stort sett handlar om att det ska se bra ut och låta bra inför andra men innanför stängda dörrar saknas både glädje och passion, ett ”gör jag detta för dig, så gör du det för mig”. Där det handlar om handling och resultat istället för att fokusera på vad vi själva har att ge. Den tredje och sista typen geförhållandet, är det förhållande som bygger på tanken om att ge. Kravlöst och utan gömda intentioner. 

 Jag kan inte placera mig i något av dem just nu. Men. När jag väl finner kärleken så kommer jag alltid att sträva mot av vara i geförhållandet. Hon beskriver det så bra, ”det finns inget utrymme för skeptism då tryggheten ligger i att det som ges och tas emot är olika sidor av samma mynt. För att kärlek ska kunna delas behövs det en givare och en mottagare. Utan varandra fungerar inte ekvationen. When you give – you will receive” 

Den senaste tiden har jag haft många, långa samtal med vänner som befinner sig i liknande situation som mig. Att vara i 30-års åldern, utan partner och barn. I hela mitt liv har jag trott att jag skulle både ha karl och barn, vara förlovad och planera bröllop i denna ålder. Men. Så är det inte. Man ska inte gråta över spilld mjölk. Idag är jag glad och tacksam att livet inte alls blev som jag trott. Jag har lärt och lär mig fortfarande otroligt mycket om dels mig själv men även om andra. Jag tror att jag är mer öppen för att ta in nya tankar och synsätt, våga testa mer än om jag skulle haft en trygg och stabil relation. Jag skulle nog vara rätt nöjd med det livet, inte behöva söka efter annat som jag gjort under mina år som singel. Jag och mina vänner pratar mycket om att det stundtals gör ont, sticker i ögonen att se andra vara kära och ”pluttinuttiga”. Det ska jag inte sticka under stolen med. Men. Jag kan numera känna glädje till alla dessa kärlekspar och önska dem alla lycka och välgång. Jag är glad för deras skull och hoppas att de gör allt för att dels må bra själva men även se till att deras förhållande är kärleksfullt och hälsosamt.

Ja, kärlek är något vackert. Jag älskar ordet. Det är vackert. Livet är vackert. Och. Jag älskar att leva. Mitt liv. Än om jag inte har funnit min livs kärlek än, så finns det mycket kärlek i mitt liv ändå. Vännerna. Familjen. Tack för att ni finns där för mig i vått och torrt.

Så. Ta hand om dig själv. Älska dig själv. Låt dem som betyder något för dig få veta det. Visa din kärlek till dem. Varför vänta? Vem vet vad som händer imorgon. Ring ett samtal, skicka ett sms och berätta hur mycket just hon eller han betyder för dig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s