Namaste

Jag är så tacksam att jag valt att ta in yoga i mitt liv. När jag för cirka ett år sedan gick in i väggen och blev sjukskriven, började jag även att träffa en kurator/psykolog. Hon tillsammans med yoga blev min räddning. Läkaren ville att jag skulle äta antidepressivt men jag bestämde mig för att jag skulle komma upp ur gropen utan piller. Jag tänkte att det måste finnas andra vägar att gå än medicin. Nu har det som sagt gått ett år och jag har klarat mig bra utan piller. Till en början var det otroligt jobbigt, tungt och stundtals väldigt mörkt men sakta men säkert reste jag mig. Idag känner jag och förstår mig på min kropp på ett sätt som jag aldrig tidigare varit medveten om. Tack vare min kurator har jag lärt mig att sätta ord på tankar och känslor. Tack vare yogan lär jag mig att det inte är farligt att känna, att det är ok att känna vad som än kommer upp.



För några veckor sedan började jag med en ny vana. Jag har på senaste tiden kommit på mig själv att jag ibland nästan glömmer bort att andas när det är stressigt på jobbet (vilket det oftast är). Det resulterar i att när jag kommer hem är jag väldigt trött och energilös. Därför har jag infört avslappning, återhämtning 1-2 gånger om dagen. Istället för att sätta mig i personalrummet och uggla, går jag undan, sätter mig på min yogamatta och andas. Min tanke är att göra det i fem minuter men när jag väl kollar på klockan så är rasten slut, då har jag alltså suttit och mediterat i cirka 30 minuter. Jag gör samma sak när jag kommer hem, även då minst fem minuter vilket oftast blir längre. Jag märker stor skillnad både energimässigt men även att mitt tålamod på jobbet har förbättrats. Idag var en lång och påtaglig dag, jag ville helst bara falla ihop och gråta av utmattning när jag kom hem. Istället tände jag några ljus, rullade ut mattan. Startade ”Good night sweetheart” med Mille Floryd på Yogobe, därefter blev jag sittandes och bara andades i ett bra tag. Nu känner jag att jag åter kan andas, gå och lägga mig utan att miljoner tankar springer omkring i huvudet. 

Jag är så tacksam att jag vågar möta det som känns konstigt och obehagligt, jag tror att det kallas rädsla. Jag tackar mig själv att jag vågar känna och vara precis som jag är, här och nu. Namaste.

Annonser

1 thought on “Namaste

  1. tack för att du delar med dig! Känner igen mig väldigt väl i din historia, tänk vilken skillnad yogan kan göra. Vilket fantastiskt verktyg som vi har fått ta del av! Ibland undrar jag hur livet varit om jag inte börjat med yoga…. Troligtvis inte såhär. Men det kan man ju aldrig veta. Man får helt enkelt vara glad för möjligheten man har fått 🙂

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s