Jag släpper gamla rädslor

Jag släpper gamla rädslor – dagens affirmation

Att vara rädd, känna rädsla, hålla tillbaka, att inte våga. Jag tror att de flesta människor har något som de är rädda för. Vad är du rädd för? Hur kommer det sig att du har skapat den rädslan? Accepterar du den eller vill du få bort den?

Jag är en människa som har varit och är fortfarande rädd för ganska många saker. Det har blivit bättre just för att jag jobbar för att bli av med rädslorna. Att ha rädslor gör att vi håller tillbaka något som skulle kunna bra fantastiskt bra, oavsett vad det gäller.

2015/01/img_0675.png

Jag är galet rädd för fåglar, måsar, duvor men även småfåglar. Rädslan kom för att en mås en gång attackerade mig. Enda sättet att bli av med rädslan är att utsätta sig för det man är rädd för. Jag ser därför till att gå igenom de där läskiga fågelsamlingarna vid vattnet eller där duvorna är vid Sergeltorg. Så här har jag hållit på i något år nu, än slår hjärtat några extra slag men det går bättre och bättre.

Något annat som jag och jag vet att många med mig är rädd för, är att släppa in andra inpå livet. Att våga riva ner muren och visa sig sårbar. Det kan ju göra så otroligt ont. Du kan ju bli besviken och sårad om det visar sig att den andra personen inte möter dig. Du blir lämnad ensam, igen. För det är väl det det handlar om? Om du släpper in någon finnsalltid risken att den person försvinner. Jag har inga problem att släppa in nya människor, om det ”bara” är vänskap. Jag har lärt mig känna igen de där energitjuvarna, de får inte komma in i mitt liv längre. Men när det kommer till att släppa in någon som gör en knäsvag av bara en blick, ett leende. Det är läskigt, så svårt och kan göra så otroligt ont. Någon som känner igen sig? Som jag skrivit förut, det är något jag står för och inte skäms för. Jag längtar efter tvåsamhet men samtidigt vågar jag inte. Det dyker upp personer nu och då som väcker mitt intresse men mer än så blir det inte. Det faller mellan stolarna, rinner ut i sanden, blir till pannkaka. Jag tror att det handlar om rädsla, inte bara från min sida. Vi har ju alla en ryggsäck med ärr och sår från det förflutna, det skapar ofta rädsla. Jag vill, åh så jag vill. Längtar så att få längta efter någon, saknar att få sakna någon. 31 år. Jag känner mig ganska lugn med denna ålder men jag är så sugen på att få lära känna någon som ömsesidigt vill lära känna mig och veta allt om mig, någon som vill vara med mig trots mina brister och hormonssvängningar. Någon som älskar mig precis som jag är. Hur ska jag kunna nå dit? Finna den personen? Vart gömmer han sig?images (80)

Jag tror och tänker att oavsett rädsla så måste garden ner för att kunna ta steget vidare. Testa, chans. Du vågar. Jag har bestämt mig. Jag släpper gamla rädslor. Vad som händer imorgon vet varken du eller jag. Det kan komma att göra ont, det är säkert jätte läskigt och kroppen kanske skriker ”varning du är ute på hal is”. Fråga dig då, vad är det värsta som kan hända? Glöm inte att göra förändring tar tid, räkna inte med att du är fri från rädslorna över en natt. Ge det tid. Hemligheten ligger i dig, om du verkligen vill. Vill du så kan du.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s