Yogans konstiga men underbara värld

Just nu har jag lite svårt att finna ord. Känslan jag har inom mig går att jämföra med den som jag får när jag dansar. I helgen har jag varit på Yoga & Dance Festival här i Stockholm. images (65)Jag hade många fördomar och var ganska kritisk gällande helgen tillsammans med en massa ”flummiga” människor. Jag blir så glad när jag får slå hål på mina fördomar. Jag har under dessa dagar träffat fantastiska människor som strålar av glädje och är precis som jag, vanliga människor. Igår fick jag möjligheten att träffa Johanna Andersson som hade ett härligt pass i global yoga. Jag är ju smått förälskad i hennes pass på Yogobe, just för hennes sätt att tänka men än mer för hennes energi och utstrålning.

Idag när jag vaknade ville inte kroppen var med, luftrören har börjat bråka igen trots att jag låg däckad för någon vecka sedan. Ledsen i ögat blev jag eftersom vi hade planer på att spendera hela dagen på festivalen. Det fanns ett pass jag verkligen ville gå på, ”handstands & armstranges”. Jag trotsade mig själv, kroppen kommer säkerligen ge igen här i dagarna. Men. Det är så värt det i sådant fall. Passet var tungt rent fysiskt men fyllt av härlig energi, många skratt och fantastiska instruktörer. Jag har länge velat lära mig handstående, samtidigt som jag haft stor rädsla för det. Vid en av sakerna vi skulle göra kom ”hackspettarna” i kapp mig och jag var på väg att backa ur. Snabbt kallade jag till ett krismöte med hackspettarna. Vi diskuterade lite kort men efter som jag har veto, blev det så att jag gjorde övningen. Jag gjorde den, jag ramlade inte och skadade varken mig själv eller någon annan, vilket var min rädsla. Det blev istället så att jag lätt kom in i positionen och känslan var att jag kunde stå så hur länge som helst. Det jag vill säga med detta är att våga, det du känner en rädsla inför, något du tror att du inte kan hantera, klara av – gör det. Fråga dig själv ”Vad är det värsta som kan hända?”. Jag tror att det är våra rädslor som väldigt ofta bromsar oss från att gå framåt.

IMG_7473.PNG

Efter passet, när jag kom utanför festvalen möttes jag av denna symbol. Ett leende placerades på mina läppar, en värme sköljdes över mig. Tacksamhet. Stolthet. Glädje. Allt detta känner jag till mig själv och mitt liv. Varje gång jag hoppar, utmanar en rädsla och vinner över den så växer något inom mig. En tro på mig själv, jag förstår mer och mer att jag är bra precis som jag är. Jag är grym! Jag kan allt, precis allt jag vill.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s