Höst och mörker

Att känna en massa men inte kunna sätta ord på känslorna. När tårarna bara kommer, när kroppen inte vill bära en. När hopplöshet och glädjen försvinner utan att riktigt veta varför. Det kan nog kallas depression. Så här i slutet av oktober, hösten är här. Kylan smyger på och det blir mörkare för var dag som går.IMG_0504 Höstdepression kanske. Jag får så ibland. Jag jobbar ju hela tiden med mig själv, testar och kämpar med allt och lite till. Längtar och drömmer. Jag vill inte och jag kommer inte ge upp. Jag kommer fortsätta att kämpa igenom dessa tunga stunder. Kanske det är fräckt att ”klaga”, det finns ju så mycket hemskare, jobbigare saker vi människor utsätts för. Jag är fullt medveten om det. Men. Det här är min verklighet, mitt liv. Det händer ibland att jag faller, faller djupt, hårt. Det gör inte ont men det är tufft. Det är som att jag står och stampar, väntar på något fast jag vet inte vad. Bättre tider? För det vet jag att det kommer komma. Jag försöker vara i känslan, oavsett känsla. Gråta om jag är ledsen, skratta när jag är glad o.s.v.

I dessa stunder, där nere i svackan, i dimman, är det inte alltid lätt att se och ta saker för vad det är, att inte se klarsynt. Det blir lätt förvridet och det är ofta då jag fattar drastiska beslut. Beslut som får konsekvenser som jag inte alltid kan stå för, att säga eller göra saker som inte är genomtänkta. Det finns väl en mening med allt som händer och sker, men ibland önskar jag att jag kunde stanna upp. Stanna upp, känna efter, vara i känslan oavsett vad och vänta tills stormen inom mig mojnat. Jag övar och övar, mitt mål är att en dag kunna hantera dessa svackor, att kunna vara i dem utan att göra sådan stor sak av dem.

Jag vill skriva något bra, något utvecklande, ge tips och råd till er som också hamnar i dessa svackor. Det är svårt men det går, jag försöker tänka så här. Försök vara där du är, acceptera dina känslor oavsett vad. Va i det du känner, tillåt dig känna. Stäng inte det inne, dela med dig av dina tankar till någon. Försök rida ut stormen. Motionera, äta bra mat och sov mycket. Där kom det visst några tips mot nedstämdhet, jag försöker själv följa dem. Vissa dagar går bättre än andra. Oavsett har jag bestämt mig, det gjorde jag redan i våras när jag blev sjukskriven och läkarna ville ge mig tabletter som skulle hjälpa mig att må bättre, bli stabilare. Jag säger inget om sådana, inget ont om de som väljer den vägen och tycker att de hjälper. För mig är det inget alternativ just nu, jag har bestämt mig att jag ska klara dessa svackor på egen hand, utan mediciner. Det är och kommer nog fortsätta vara jobbigt ibland, men väl på andra sidan kommer jag stå där starkare än någonsin. Det är mitt största mål, att bli starkare i mig själv för var dag som går.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s