Jag tackar och uppskattar min familj för allt

Jag tackar och uppskattar min familj för allt – dagens affirmation

Idag är en sådan dag som jag inte kan sätta ord på det som finns inom mig. Det gör inte ont, jag är inte ledsen men tårarna bara rinner. Imorse tittade jag på ett klipp där en kille läste upp ett brev för sin pappa. De hade aldrig någonsin kunnat prata med varandra, bråkat genom hela livet. Han ville ändra på det så han skrev ner det han kände. Jag blev så otroligt berörd, det var så vackert och samtidigt gjorde det ont att känna smärtan och längtan hos killen. Kärlek, it´s all about love. Så enkelt är det. Alla vill vi känna oss älskade. Det startar och grundar sig med familjen, mamma och pappa eller någon annan vuxen vars uppgift är att ta hand om det där lilla barnet. Från första andetag behöver barnet kärlek och närhet. Det är några av våra grundbehov.

IMG_7213.PNG

Jag har turen att få ha en mamma, en pappa och två syskon att växa upp med. Vi har bråkat, skrattat och lekt genom åren. Det har stundtals varit många tårar och jag har många gånger tyckt att livet är orättvist. Jag har svårt att tro att det finns någon familj som inte haft det tufft stundtals. När människor är tillsammans skapas konflikter. Det är dels dem som formar oss till de vi är idag. Min upplevelse är att genom konflikterna så kommer vi varandra närmare. Det skapas en dynamik och vi lär känna varandra men även oss själva, om man reflekterar och pratar igenom händelsen så att inga känslor sopas under mattan. Jag har många gånger sopat saker under mattan för att jag alltid varit lite konflikträdd, jag har genom åren upptäckt att högarna där under bara växer och tids nog snubblar du över det.

Jag är nog mitt uppe i att försöka förstå mig själv och det som ständigt, och mer och mer kommer till mig, är hur mycket kärlek som finns i mitt liv. När dessa tankar slår mig. När jag ser hur många fina människor som vill finnas i just mitt liv, kan jag inte hantera känslorna. Jag blir överväldigad. Samtidigt blir jag alldeles varm i hela kroppen och ett lugn sveper sig över mig. Jag är så tacksam. Det gör ont i mig att jag är långt bort från familjen och alla där hemma i norr, jag vill ju ha dem nära. Men. Jag har valt att bo i Stockholm. Jag trivs ju här. Jag har ju skapat en vardag, ett liv som jag trivs med här. Än fast jag inte rent fysiskt kan vara dem nära, så är de så nära så nära, här i mitt hjärta, inom mig.

Jag tackar och uppskattar min familj för allt. Jag är så galet tacksam för att de finns där, än om de inte alltid förstår mig så vet jag att älskar mig oavsett vad som händer och sker. Det gör mig mod och styrka att fortsätta undersöka vad livet har att ge.

Det gör ont i mig att veta att det finns människor, många människor som haft och har en tuff uppväxt och vars liv inte alls är så uppfyllt av kärlek. Jag skickar tankar till dessa, än om jag inte vet vilka det är, jag sänder styrketankar i hopp om att de ska orka fortsätta söka vägen till kärlek och värme.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s