Mandel- och kokosbollar

På mitt jobb har vi fredagsfika. Vi turas om att baka. Det är sällan jag äter det de andra bakad eftersom deras bakverk ofta innehåller det jag inte kan eller vill äta (mjöl, mjölk och socker). Imorgon är det min tur att ta med fika. Det blir såklart fritt från gluten, mejeriprodukter och från socker. Jag kommer bjuda på chokladbollar av olika slag. Ja, jag är galet svag för chokladbollar. Vill nog påstå att det är mitt favoritfika.

Jag har tidigare lagt upp recept på chokladbollar men denna gång testade jag att göra på ännu fler nya sätt. Det blev klassiska chokladbollar, lakritsbollar och mandel- och kokosbollar. De sistnämnda gjorde jag i fall det är någon som inte gillar choklad. Jag bjuder idag på receptet på mandelbollarna.

IMG_0505.JPG

1 dl mandelmjöl
1 dl kokosmjöl
9 st dadlar
2 tsk vaniljpulver
2 msk kokosfett
1 msk macapulver
1 msk chiafrö

  1. Mixa dadlarna med lite (1 msk) vatten
  2. Blanda ihop alla ingredienserna till en jämn deg
  3. Rulla till bollar och rulla sedan dem i kokos
  4. Förvara bollarna i kylen

Vad är maca?
Maca är en rotfrukt som frodas på högre höjder än någon annan. Den växer i Anderna på 4000 meters höjd. Smaken påminner om pepparrot och palsternacka. (Jag tycker att den påminner om kolasmak, varav jag har den i bakverk.) Maca är mycket näringsrik då den både är rik på B-vitaminer, C-vitamin och tokoferoler (E-vitamin) och essentiellamineraler som järn, kalcium, mangan och så vidare. Dessutom innehåller Maca höga doser av för människor viktiga aminosyror (protein). Forskare har även hittat sekundära metaboliter i extrakt av Macarot som man sett har gett en antioxidativ effekt samt en påverkande effekt på sexlusten för både kvinnor och män.

Maca kallas ofta ”naturens viagra” och har dokumenterad effekt som lusthöjare. Vid studier på människor har klinisk forskning nu också visat på en signifikant positiv effekt vid dysfunktionell sexuell prestation vid intag av standardiserade extrakt av Maca. Maca är helt säker och helt utan bieffekter.

Annonser

Höst och mörker

Att känna en massa men inte kunna sätta ord på känslorna. När tårarna bara kommer, när kroppen inte vill bära en. När hopplöshet och glädjen försvinner utan att riktigt veta varför. Det kan nog kallas depression. Så här i slutet av oktober, hösten är här. Kylan smyger på och det blir mörkare för var dag som går.IMG_0504 Höstdepression kanske. Jag får så ibland. Jag jobbar ju hela tiden med mig själv, testar och kämpar med allt och lite till. Längtar och drömmer. Jag vill inte och jag kommer inte ge upp. Jag kommer fortsätta att kämpa igenom dessa tunga stunder. Kanske det är fräckt att ”klaga”, det finns ju så mycket hemskare, jobbigare saker vi människor utsätts för. Jag är fullt medveten om det. Men. Det här är min verklighet, mitt liv. Det händer ibland att jag faller, faller djupt, hårt. Det gör inte ont men det är tufft. Det är som att jag står och stampar, väntar på något fast jag vet inte vad. Bättre tider? För det vet jag att det kommer komma. Jag försöker vara i känslan, oavsett känsla. Gråta om jag är ledsen, skratta när jag är glad o.s.v.

I dessa stunder, där nere i svackan, i dimman, är det inte alltid lätt att se och ta saker för vad det är, att inte se klarsynt. Det blir lätt förvridet och det är ofta då jag fattar drastiska beslut. Beslut som får konsekvenser som jag inte alltid kan stå för, att säga eller göra saker som inte är genomtänkta. Det finns väl en mening med allt som händer och sker, men ibland önskar jag att jag kunde stanna upp. Stanna upp, känna efter, vara i känslan oavsett vad och vänta tills stormen inom mig mojnat. Jag övar och övar, mitt mål är att en dag kunna hantera dessa svackor, att kunna vara i dem utan att göra sådan stor sak av dem.

Jag vill skriva något bra, något utvecklande, ge tips och råd till er som också hamnar i dessa svackor. Det är svårt men det går, jag försöker tänka så här. Försök vara där du är, acceptera dina känslor oavsett vad. Va i det du känner, tillåt dig känna. Stäng inte det inne, dela med dig av dina tankar till någon. Försök rida ut stormen. Motionera, äta bra mat och sov mycket. Där kom det visst några tips mot nedstämdhet, jag försöker själv följa dem. Vissa dagar går bättre än andra. Oavsett har jag bestämt mig, det gjorde jag redan i våras när jag blev sjukskriven och läkarna ville ge mig tabletter som skulle hjälpa mig att må bättre, bli stabilare. Jag säger inget om sådana, inget ont om de som väljer den vägen och tycker att de hjälper. För mig är det inget alternativ just nu, jag har bestämt mig att jag ska klara dessa svackor på egen hand, utan mediciner. Det är och kommer nog fortsätta vara jobbigt ibland, men väl på andra sidan kommer jag stå där starkare än någonsin. Det är mitt största mål, att bli starkare i mig själv för var dag som går.

Lets squat until x-mas

En utmaning. Jag har bestämt mig. Jag började 24/10, 60 dagar till julafton. Fokus – rumpa

IMG_0502.PNG
Fördelen med att ha en stark rumpa är inte bara att den är snygg, är musklerna inte i form så lyfter ryggens muskler onödigt mycket och kan ge dig smärtor. Hållningen blir bättre och ju mer uthålliga musklerna är, desto mindre trötta blir de. Detta gäller även dig. Reglerna är enkla. Nu kör vi!

Dag 1 – 30 st squats
Dag 2 – 35 st squats
Dag 3 – vila
Dag 4 – 40 st squats
Dag 5 – 45 st squats
Dag 6 – vila
Dag 7 – 50 st squats
Dag 8 – 55 st squats
Dag 9 – 60 st squats
Dag 10 – vila
Dag 11 – 65 st squats
Dag 12 – 70 st squats o.s.v.

Alltså öka med fem stycken varje dag. Se till att lägga in två dagar med vila. Lagom på julafton kommer det alltså göras 250 stycken. Du väljer själv tempo, om du göra alla i ett svep eller delar upp dem under dagen.

Jag är galet taggad! Vem är med mig?
Nice asses here we come!

Att ge utan att förvänta sig något

Månadens tema är som ni vet omtanke. Förra veckans utmaning var att ge, göra något för någon annan utan att förvänta sig något tillbaka och sedan reflektera över händelsen.

Jag har grubblat på vad jag skulle kunna göra för någon annan. Det visade sig att sådant är svårt att planera. Förra helgen var jag på dansmara i Gävle, underbara dansvärld.

IMG_0498.PNG
Jag är nog fortfarande danshög, det är så otroligt många fina människor att jag om och om igen blir rörd till tårar. Hur som. Jag dansade med en kille, efter dansen berättade jag för honom hur fantastiskt roligt det var att dansa med honom. Han sken upp, sträckte på sig och sa tack. Nu i efterhand slog det mig jag just då gjorde utmaningen. Jag berättade om min känsla, hur jag upplevde något vi skapat tillsammans. Det fanns inga som helst förväntningar på att jag skulle få något tillbaka. Jag blev så glad av hur han tog emot mina ord att jag också gick därifrån med ett leende.

Det är inte klokt hur härligt det är att göra en annan människa glad. Om du inte testat än, vad väntar du på!

Ny adress. Nytt utseende. Samma innehåll.

Det var lite över ett år sedan jag startade denna blogg, det är bland det bästa jag gjort. Att med ord kunna uttrycka min tankar och funderingar och samtidigt att andra människor får ta del av dem. Det är fantastiskt och jag älskar det! Det som gör att jag fortsätter att driva denna blogg är den positiva feedback jag får av er som läser, följer mig. Tack för det och fortsätt mer än gärna att ge mig feedback.

Jag har grubblar och klurat en hel del ett tag nu. Jag tycker att Susanne blogg inte låter allt för roligt, lite tråkigt och det säger inte så mycket om vad det är för blogg. Leka med ord är en av mina många favoritsysslor och oj så jag lekt senaste tiden. Jag fick idag klart med det nya namnet, vilket även innebär att jag har en ny adress till min blogg, meavita.me. Mea Vita är alltså mitt nya namn. Mea Vita är latin och betyder Mitt Liv. Jag tycker att den är slående. Håller även på att ändra utseendet på sidan, hoppas ni gillar den. Jag uppskattar och tar gladeligen emot feedback även där.

IMG_7309.PNG

Mea Vita – från inre till yttre välmående. Varmt välkomna till min blogg, samma innehåll bara ett nytt namn. Enjoy!

 

Jag uppskattar mina vänner

Jag uppskattar mina vänner – dagens affirmation

Hur ska jag någonsin kunna visa all min kärlek och uppskattning jag känner för mina vänner? Har du känt så någon gång?

IMG_0468.GIF
Jag är så tacksam, glad och lycklig för de underbara människorna som finns i mitt liv. De finns där när jag som mest behöver dem, de lyssnar, stöttar och pushar när jag behöver det. Det enda som behövs är att berätta vad jag tänker och känner, ingen av mina vänner är tankeläsare, så finns de där. Om jag tänker en fin tanke om dem, ser jag till att framför det till dem, med ord, bild eller någon annan typ av gest. De förtjänar att få veta hur fina och underbara jag tycker att de är.

Hur gör du för att visa dina vänner att du är tacksam över att de finns i ditt liv?

Idag möter jag alla med ett vänligt leende

Idag möter jag alla med ett vänligt leende – dagens affirmation

Åh sådan fantastisk affirmation! Det är något jag försöker göra varje dag, vissa dagar går det bara av farten medan andra dagar måste jag anstränga mig för det där leendet. Oavsett blir jag varm varje gång jag får ett leende tillbaka. Har du testat? Ett leende är otroligt smittsamt och det får oss att må bra. När jag får ett leende av någon jag inte känner, känner jag mig sedd. Jag ler tillbaka som ett tack för att du ser mig, för att visa att jag tog emot leendet.

images (64)

I dagens samhälle där vi har våra blickar sänkta, blicken som oftast vilar på en skärm när vi vistas bland andra människor, gör att vi missar mängder med tillfällen till något som skulle kunna bli ett spännande möte. Tänk om vi för en dag bara kunde lägga ifrån oss telefon och dator och titta upp, möta de vi passerar, titta dem i ögonen och ge dem ett leende. Jag tror att samhället skulle bli mer harmonisk och denna stress som ständigt pumpas i och runt om oss skulle minska lite.

Veckans uppgift är att vid ett par tillfällen göra en god gärning för någon du inte känner utan att förvänta dig något tillbaka. Det kan vara att hålla upp en dörr eller bjuda på det där leendet. Leta efter möjligheter. Det finns ständigt med tillfällen för goda gärningar. Skriv ned vad du gjorde och hur det kändes.

Jag fick i morse en sådan till mig. Jag lämnade lägenheten väl sent och sprang till tunnelbanan, dörrarna stängdes framför näsan på mig. Vilket händer nu och då, tur att det kommer tåg ofta. Men. Idag skulle det innebära att jag missade bussen och att jag blev sen till jobbet. Jag accepterade min tabbe men så plötsligt öppnades dörrarna till tåget igen. Jag tittade på chauffören som log. Jag sa tack och klev på. Han gjorde min dag. En liten gest kan betyda otroligt mycket för någon annan, utan att det kostar dig mycket energi. Det är något som vi alla måste bli bättre på, något som är värt att ha i tanken. Det är de små sakerna som oftast uppskattas mest.