PÖS – Post Ölandsyndrom

Som jag saknat att skriva och reflektera, det har varit full rulle på semestern på Öland och jag har valt att bara vara. Känner nu att jag behöver det här, jag har funnit mitt sätt att jobba med mig själv och mina tankar. Att ha den här bloggen ger mig mycket på olika sätt, jag har syften med det jag skriver. I grund och botten så är det för min egen skull, jag tycker att det är skönt att skriva av mig utan att gå in på djupa detaljer eller älta något. Det jag skriver är mer konkreta och jag väljer att skriva på ett sätt som jag hoppas kan hjälpa någon annan. Det som värmer gott i hjärtat är när jag får respons på det jag skriver, det får mig att vilja ge mer av mina tankar och funderingar. Tillsammans är vi ju så mycket starkare! 

IMG_3079

Veckan på Öland har varit fantastiskt på många sätt men även väldigt omvälvande. Man lever så inpå varandra, det är så mycket kärlek, skratt, glädje och även tårar att jag inte vet hur jag ska bearbeta alla intryck. Jag är så otroligt tacksam att jag fann denna dansvärld, så många fantastiska människor som finns i den! Jag börjar verkligen förstå att jag är inte ensam och att det finns människor, överallt som tycker om mig precis som jag är. Det är något jag ständigt får jobba med, att jag är värdefull och min personlighet är fin. Jag får ofta komplimanger för mitt utseende, leendet, rumpan osv men sällan får jag höra något om mitt inre. Jag är väl medveten om att jag har en både tjock och hög mur runt omkring mig. Den är svår att riva men de personer som väljer att stanna till och lite envist försöka klättra över muren, får se en alldeles fantastisk människa som har så mycket kärlek att ge.

PÖS – Post Ölandsyndrom är något som drabbar de flesta som varit på Ölandsveckan. Att komma hem till vardagen, att försöka smälta alla intryck, upplevelser och händelser från senaste veckan, är tufft. Det är viktigt att låta det hela vara en process som sköter sig själv, att tillåta tårar och tankar få komma och gå under bearbetningen. Det kanske låter konstigt, fjantigt? Det är något som inte går att förstå förrän man varit där på ön under dansveckan. Så mycket kärlek, överallt och hela tiden. Det blir nästan för mycket, överväldigande. Jag gillar kärlek. Kärlek är något bland det finaste vi människor kan ge varandra. Jag är fullt medveten om att det kommer ta några dagar till att smälta alla intryck från ön, jag väljer att vara i den känsla som infinner sig, oavsett hur den känns. Jag är lycklig, jag mår bra, jag är fylld av kärlek. Alla dessa känslor är fantastiska att få känna och uppleva, det blir så mycket av allt att tårarna kommer. Tårar är fint tycker jag. Tårar som rinner nedför en kind, det är vackert. Snälla, dölj inte dem, håll inte tillbaka dem utan låt dem bara komma och vara. Tårar är vackra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s