Quinoaplättar – glutenfria, vegan

Mums! Så galet goda att jag skulle kunna äta dom till frukost, lunch och middag. De är dessutom matiga, rika på protein, glutenfria och vegan. Bästa av alla världar helt enkelt.

3-4 portioner

1 dl quinoa (blir ca 2,5 dl färdigkokt)
50 gram mjölkfritt smör
4 dl växtmjölk (ex. havre-, mandel- eller sojamjölk)
1 dl havregryn
1 dl potatismjöl
1/2 dl maizenamjöl
1 1/2 dl bovetemjöl
1/2 tsk vaniljpulver
Salt

  1. Koka quinoan enliga anvisningarna på förpackningen.
  2. Smält smör. Häll i mjölken så den blir ljummen av smöret.
  3. Blanda de torra ingredienserna i en bunke.
  4. Rör i smör-mjölken, Vispa till jämn smet.
  5. Häll i quinoan och rör om.
  6. Låt stå och svälla i ca 10 minuter.
  7. Smält smör eller kokosolja i en stekpanna eller i plättlagg och häll ner i smeten. Grädda gyllenbruna, några minuter på varje sida.

Servera med frukt, bär och avokado.

Annonser

Raw Nutellatårta med jordgubbsmoussse

Denna mixade jag ihop inför min födelsedag. Snabbt och enkelt, förutsatt att du har en matberedare eller liknande. Jordgubbsmoussen går byta ut till vilka bär som helst, eller frukt för den delen. Är du en lakritsfantast, blanda i 1 msk i botten för att få in än mer smaker. 

Botten

2 dl hasselnötter
2 dl sesamfrön
10 dadlar
1 msk kokosolja
1 tsk vaniljpulver
ev vatten

  1. Klä botten på en springform med plastfolie.
  2. Mixa hasselnötter och sesamfrön till ett fint mjöl i en matberedare.
  3. Tillsätt kokosoljan, vaniljpulver och sedan dadlarna en efter en medan matberedaren snurrar och kör tills det blir till en kakdeg som håller ihop. Om den känns torr, tillsätt lite (1 msk) vatten i taget till bra konsistens.
  4. Tryck ut degen i springformen till en tårtbotten.

Nutellakräm

3 dl hasselnötter
1/2 dl sesamfrön
1 dl kokos
1 avokado
2 msk agavesirap
1/2 dl kakao
1 dl vatten

  1. Smält kokosoljan försiktigt i ett vattenbad.
  2. Mixa hasselnötter, sesamfrön och kokos till ett mjöl i en torr matberedare.
  3. Tillsätt samtliga ingredienser och mixa igen till en slät sås.
  4. Häll ner smeten ovanpå tårtbotten i springformen och jämna till ytan med en slickepott.

Jordgubbsmousse

2 dl cashewnötter
2 dl kokos
1/2 dl sesamfrön
1/2 dl kokosolja
1 msk agavesirap
1 tsk vaniljpulver
3 dl jordgubbar

  1. Blötlägg gärna cashewnötterna några timmar innan, det går då lättare att mixa sönder dom.
  2. Smält kokosoljan försiktigt i ett vattenbad.
  3. Mixa cashewnötter, kokos och sesamfrön.
  4. Blanda i kokosoljan, agavesirapen, vaniljpulver och jordgubbarna. Mixa till slät smet.
  5. Häll ut smeten ovanpå nutellakrämen och bred försiktigt ut den med en slickepott.
  6. Strössla exempelvis kokos och granatäpple över tårtan och ställ in i frysen i cirka tre timmar tills den stelnat.

Ta bort kanten på springformen och tina tårtan några timmar i rumstemperatur innan servering.

Årskrönika 2018

Nytt år är här, det innebär reflektion av för min del. Denna punkt är lite av en favorit hos mig, att blicka tillbaka, reflektera och sätta upp nya mål inför ett nytt spännande år. Det är alltså dags för Årskrönika 2018. 

År 2018 var mitt ledord ”I trust that life always, always will take me where I suppose to be”. Ett mantra jag använt dagligen. Det är så bra, så givande. Det ger mig mod att våga vara i det som är. Det får mig att förstå att livet ger mig utmaningar för att jag ska växa och utvecklas som människa. Jag tror starkt på detta. Att jag kan lära av allt som händer och sker och lita på att allt löser sig till det bästa. Mantrat ger mig tillit till mig själv, min inre kraft och styrka. Genom att stanna upp varje dag, att landa på mattan en stund och ge mig tid för reflektion, att andas och på så vis följa min inre väg, min sanning.

Detta år har varit fullt fokus på föräldraskap, att lära känna den där lilla minimänniskan som bott i min mage i nio månader. När jag tittar på bilder jag tagit under året inser jag att mitt fokus har flyttat från mig till min minimänniska.

Från en dag till en annan fick jag ansvaret att ta hand om någon mer än bara mig själv. Omvälvande är ett milt ord. Min förväntan att känna stark lycka och att ett barn är det bästa som hänt och att livet blev så mycket bättre när en får barn, var en självklarhet. Jag har inte och känner fortfarande inte så. Benjamin har förändrat det mesta i mitt liv och många delar har blivit bättre men inget är rosenrött, så som jag föreställt mig att livet med barn skulle vara.

När jag tänker tillbaka på det gångna året kommer ordet kamp upp. Ständigt utsätts vi alla för utmaningar, än om i stunden kan det kännas näst intill omöjligt och kanske svårt att se en vändning, en lösning. Det häftiga är att med tiden så kommer allt till sin rätta plats, hemligheten är just tid. Att verkligen låta allt vara precis som det är, utan att vara där och försöka ändra så mycket. Att jag ser livet just nu som en kamp är inget negativt. Jag är tacksam och kämpar med viljan och tänket att allt löser sig till det bästa. ”I trust that life always, always will take me where I suppost to be”.

2018 har som sagt varit full fokus på förberedelser att bli förälder och sedan att ta hand om det lilla gossebarnet. Livet blev inte som jag föreställt mig eller drömt om. Den där lilla gulliga kärnfamiljen finns inte i mitt liv, inte på det sätt som visas på film och går att läsas i böcker, på det sätt som jag ser många andra har. För mig är det bara en fantasi. Min verklighet ser helt annorlunda ut. Jag och mannen, Benjamins pappa bor inte tillsammans, vilket skedde innan han var född. Det innebär att jag mestadels tagit och tar hand om Benjamin själv. Innan han föddes varit det stormig mellan oss och även första månaderna efter hans ankomst. Jag tror det kallas att hat-älska. Vi vill vara med varandra men vi har inte skapat en gemensam grund att stå på, tror jag. Vi har en drömt, ett mål och det är att bo och leva tillsammans, glada och lyckliga. Just nu finns inte riktigt den energin hos någon av oss, men vi älskar varandra och ses ibland. Åter igen ”I trust that life always, always will take me where I suppost to be”.

Att vara ensamstående förälder är inget problem och många gånger ser jag det som en fördel. Jag kan lägga all min energi och fokus på minimänniskan istället för att ”slösa” den på diskussioner och irritationer på ens sambo. Jag väljer att se det så, självklart längtar jag emellanåt att ha någon att dela alla Benjamins upptäcker med, att ibland ha en famn att krypa intill, att inte behöva planera minsta lilla grej efter mini, att dela på utgifterna och att kunna ägna stunder att bara vara, i andetaget.  Men det är ok och numera är det mesta vardag för mig. Jag har funnit sätt och tillfällen för hushållssysslor, mathandling och ”egentid”. Jag har det bra. Det är bara annorlunda.

Det gångna året har fått mig att inse många saker och numera uppskattar och värderar jag livet annorlunda. Jag har under många år haft psykisk ohälsa men har varit ganska tyst om det. Sedan Benjamin kom in i mitt liv känner jag mig inte djupt deprimerad längre, panikångestattackerna kommer sällan. Genom honom har jag förstått innebörden med att vara i nuet. Så snart jag svävar iväg i tankarna och gräver ner mig i något, rycks jag tillbaka till här och nu. Ständigt kallar Benjamin på min uppmärksamhet. Det är det mest fantastiska med små barn, de struntar fullständigt i det som varit och vad som komma skall. För dom händer livet här och nu. Jag älskar det! Det gör att jag uppskattar små saker, sådant som jag tidigare tog för givet.

Energi är även något jag blivit väldigt uppmärksam på. Att ta hand om ett barn tar mycket energi men oj så mycket energi dom kan ge. Jag har insett att jag inte har råd att lägga energi på att grubbla och analysera, vilket är fantastiskt skönt. Att reflektera är en annan sak, vilket jag ger mig tid till varje kväll. Vikten av att fundera en stund över dagen som varit, att rikta tacksamhet till mig själv får mej att inse att jag är värdefull, kärleken till Benjamin växer när jag reflekterar vad vi gjort under dagen och vad han  upptäckt just den dagen. Som sagt, mitt liv kretsar runt det lilla gossebarnet.

Jag har aldrig tränat så lite som detta år, inte svettats så lite. Jobbigaste ”träningspasset” var förlossningen, hade galet mycket träningsvärk dagarna efter i hela kroppen. Egentligen är det inte sant när jag tänker efter, att jag inte tränat så mycket när jag. Jag tränar varje dag och ständigt ökar min vikt jag tränar med, Benjamin. Att bära omkring på en 8,5 kilos klump dagarna långa är inget för nybörjare, kan jag lova.

Alla promenader med barnvagnen, alla stunder jag guppat runt med honom i famnen för att han ska sova, det har nog gett mig både ben- och rumpmuskler. När jag tittar mig själv i spegeln blir jag blir lite paff. Jag ser ”vardagstränad” ut, alltså inte rippad men ändå tränad. Jag har alltid strävat efter något mer än hur jag sett ut, aldrig varit nöjd med min kropp, att den alltid kan bli starkare, fastare och så vidare. Det är hjärnspöken jag troligtvis alltid kommer få kämpa mot. Men med tanke på att jag för knappt nio månader hade en stor mage är jag mer än förundrad av kroppen.

Än om jag inte tränat mig svettig, yogar jag dagligen. Detta år har det enbart varit en enda dag jag inte tagit mig till mattan, dagen när Benjamin föddes. Jag mår bra av att koncentrera mig på andning och rörelse en stund om dagen.

2018 blev ett år där karriär och ”yrkesdrömmar” fick ta paus. I början av året höll jag en kurs i gravidyoga, underbart och galet roligt var det. Jag längtar tills jag kan hålla kurser igen. Planen var att göra det i höstas men logistiken med barnvakt blev inte hållbar. Under året har jag insett mer och mer att jag inte vill arbeta som förskollärare, vilket i sig är ett steg. Jag vill jobba med människor och hälsa på något vis. Kanske det kommer visa sig hur under kommande år.

Detta år har jag inte rest någonstans, förutom till Trollhättan en gång. Jag längtar efter flygplatser, spänningen och förväntan, att upptäcka och se världen. Det mesta som jag gjorde innan Benjamin kom har tagit paus, då jag valt att lägga all min tid, energi och pengar på mitt underbara gossebarn.

När jag började fundera inför krönikan kändes 2018 som ett rätt mörkt och tungt år. Nu när jag ”tagit mig igenom” det i tankarna inser jag att det inte var så, kanske för stunden, när jag var mitt i ”situationen”. När jag blickar tillbaka till 2018 framöver kommer det kunna sammanfattas som ett år med många utmaningar, men även många insikter och framför allt starten på äventyret med ett litet barn. Att få uppleva villkorslös kärlek och att allt annat utom sitt barn spelar mindre roll, det blir mindre viktigt. 2018 var året jag på riktigt insåg hur stark och modig jag är. För första gången, med handen på hjärtat, känner jag mig riktigt stolt över mig själv. Jag klarar allt som kommer till mig.

Jag är tacksam för allt som händer i mitt liv, inom mig och runt omkring mig. Jag är otroligt förväntansfull på 2019. Livet med Benjamin fortsätter, att få följa honom i hans upptäckter och utveckling. Än vet jag inte vad mitt ledord för året ska vara. Jag föredrar nämligen att sätta ett ledord istället för nyårslöften, löften blir så lätt till måste och då blir det tråkigt och svårt att upprätthålla. Under januarimånad ska jag klura vad ledordet för 2019 ska vara.

Mot 2019, nya utmaningar och spännande möten.

Ett stort tack till dig som följer, kommenterar och läser min blogg.

Gott Nytt År önskar jag dig. Ta väl hand om dig, du vet att du är bäst på att vara du och låt aldrig, aldrig någon säga något annat.

God Jul!

Idag tomte anländer,
En tanke till de ensamma vi sänder.
Njut av dagen och stunden,
Tillåt dig till och med att bli bunden.

Julafton är barnens högtid, därför vill jag uppmana alla att ha en vit jul utan alkohol. Alla mår bättre utan den drycken, framför allt barnen. Om du måste dricka alkohol, snälla drick med måtta.

Vi alla firar ju på olika sätt, en del är på en och samma plats hela dagen medan andra åker runt till släkt och vänner. Hur än din tradition är, påminn dig själv om att vara här och nu. Är det så att du ska åka till olika ställen kan det lätt bli stressigt. Stanna då upp och fundera på varför du stressar och för vem? Vad kan konsekvenserna bli när du stressar? Låt denna dag firas i lugn och harmoni. Jag ber dig, stanna upp, fråga dig själv om dagen blir bättre för att du stressar? Hur känns det inombords?

Tillåt dig att ta en paus, den kan göras i badrummet, när du går ut med soporna eller kanske när du går och köper tidningen. Stanna upp, blunda och ta minst fem djupa andetag.

Jag önskar dig en riktigt god jul med kärlek och i harmoni.

Stanna upp

 


Låt det fjärde ljuset brinna,
vi till skogen går för att en gran finna.
Passa även på att stanna upp,
andas och reflektera så du inte får krupp.

December är en härlig månad men för många innebär månaden även en hel del stress. All denna förberedelse inför julafton, klappar ska införskaffas, knäcken ska kokas, kakorna ska bakas, det ska storstädas och göras fint, skinkan ska griljeras och all planering om när man ska vara vart.

Imorgon är det julafton. Jag vill att du idag, gör det nu, sätter eller lägger dig ner, tar tre djupa andetag. Räkna gärna till 4 både på in och utandningen. Därefter fundera på vad som är viktigt för dig? Julklapparna? Maten? Pyntet? Umgänget? Hemmet? Jobbet?

Känner du att du har mycket på dina axlar just nu. Skriv ner allt, sätt sedan en siffra i prioriteringsordning, 1 för det som är viktigast och 10 (om du har 10 saker som stressar dig). Därefter tittar du på det du skrivit, vad kan vänta till efter jul och vad är jätte viktigt och bör göras idag?

Julen ska ju vara en fin och härlig högtid. Tillåt dig att stanna upp och njuta. Det är du värd.

 

Du är unik


img_3650En stjärna fall ner,
Säg vad är det jag ser.
Låt oss alla ta varandra i hand,
På så sätt kan vi bygga starka band.

Det finns bara en av dig och det är du. Det finns bara en av mig och det är jag. Så enkelt är det. Försök inte att vara någon annan, det finns så många av alla andra. Du är unik! Världen skulle vara otroligt tråkig och enformig om vi alla var lika. Jag gillar olika. Annorlunda är ett bra ord. Våga tro på dig själv, stå för det du tycker och respektera andra för att de är som de är. Du är unik, tillåt dig att vara ärlig mot dig själv.

Ta vara på dig själv, vårda dig själv så här i juletider men även resten av året såklart. Du är guld värd. Du är unik. Du är fantastiskt precis som du är. Och. Du förtjänar bara det bästa.

Sanning

img_3649
Som barn vi på tomten tror,
Han vet vart vi alla bor.
Det spelar ingen roll vart du i världen är,
Se till att alltid hålla dig själv kär.

När man blir osäker på sig själv eller inte har tillit till sig själv är det lätt att fråga andra vad de tycker och tänker om val som du ska fatta. Ibland kan det vara bra, skönt att få någon annans perspektiv på situationen. Men. Innerst inne så vet du svaret, du sitter på vad som är rätt för just dig. Det spelar ingen roll hur andra tänker, vi alla är olika och det är din sanning som är viktigast för dig.

Vi övar och över, tränar och tränar genom hela livet. Ständigt lär vi oss nya saker. Visst är det fantastiskt?! Varje dag är en ny utmaning och ett oskrivet blad, ett nytt kapitel i ditt liv. Det är upp till dig vad du väljer att gör med dagen, hur du väljer att hantera och agera i de situationer som dyker upp. Att upptäcka att du har alla svar som du söker inom dig kan en befrielse. Då behöver du inte springa runt bland dina vänner, be om deras åsikt och du behöver inte hålla på att älta. För den delen betyder det inte at du ska sluta prata med dina vänner, självklart kan och behöver du be om hjälp ibland. För mig är skillnaden att jag nu lärt känna min intuition och innan jag delar en tanke med någon vän, är jag redan klar på hur jag tänker. Genom att öva upp din tillit till dig själv, vågar du lita på att du fattar de beslut som är rätt för just dig. Du har alla svar inom dig.

Våga lyssna på dig själv, lyssna till ditt inre. Det pratar ständigt med dig. Bli inte rädd om du inte ser, hör svaret på en gång. Låt det ta tid, ge det tid och du kommer finna svar på vad du än söker. Våga göra en axelryckning och försök tänka att det löser sig till det bästa, att var sak har sin tid.